Emotionella och praktiska följder av att leva nära missbruk

I analysen framkom det att leva med en missbrukande förälder ger konsekvenser och det utgör det tredje temat, Emotionella och praktiska följder av att leva nära missbruk. I analysen identifierades i huvudsak fyra områden som också är subteman för detta tema: Saknad av förälder, Upplevelse av otrygghet, Få andrum samt Upplevelse av utsatthet.

6.3.1 Saknad av förälder

Alla män beskrev att de upplevt att deras missbrukande förälder ofta inte fanns där som en konsekvens av missbruket. Det kunde till exempel handla om att föräldern inte var närvarande rent fysiskt genom att hen försvann bort några dagar eller att föräldern var instängd under större delen av dagen på sitt rum och inte kom ut eller sov djupt av berusning. Jimmy beskriver hans upplevelse av sin spelmissbrukande pappa:

Han hade varit borta flera nätter men nu var han plötsligt där (Lidberg et al., 2020, s. 28).

De beskrev också att föräldern var psykiskt frånvarande, exempelvis att barnet såg in i sin förälders ögon och upplevde det som att det inte fanns någon där. Om föräldern drack beskrev flera av männen hur de som barn upplevde att föräldern sakta tonade bort framför deras ögon. Flera av männen beskrev att de upplevde att de helt förlorat sin förälder, de kände inte igen den person som föräldern blivit. Morgan beskriver hans upplevelse av sin

alkoholiserade mamma:

Var det här verkligen min mamma? Skalet var hennes, men själv var hon inte där (Alling, 2011, s. 56).

Det kunde också handla om att föräldern inte visade att denne såg barnet

överhuvudtaget. För en av männen kunde det innebära att mamman gick förbi honom som

36

barn utan att hälsa fast de inte setts på flera veckor och det bara var de två i rummet. I

böckerna beskrivs även att andra vuxna som har en annat sätt att vara kan väcka längtan efter en förälder som finns där för dem. Nils berättar:

Med ett stråk av avund kunde jag ibland se en tjeckisk pappa spela fotboll på gården med sina två söner.

De spelade i timmar…Ibland ville jag byta Stig mot en tjeckisk pappa, en som körde bil och spelade fotboll (Claesson, 2010, s. 85).

Frånvaron medförde att barnen på olika sätt försökte bli sedda och få sin förälders uppmärksamhet. Det kunde för en av männen handla om att han som barn spelade clown för att få uppmärksamhet en stund. Till och med om han ramlade och gjorde illa sig var det värt för att få ett leende av mamma. En annan man blev som barn till och med glad för negativ uppmärksamhet då det enda gav en känsla av att existera. Alex beskriver en situation en varm sommardag där han försökte bli sedd av sin mamma:

Jag ligger där i timmar och bränner mig på ryggen med flit… Jag är så bränd att hon blir tagen av det. Det blir så varmt i magen då, för hon ser mig. Senare på kvällen smörjer hon in mig noga. Hennes mjuka händer mot min rygg (Schulman, 2017, s. 93).

6.3.2 Upplevelse av otrygghet

Alla män beskrev någon form av upplevelse av otrygghet som en följd av förälderns missbruk. Martin berättar:

Livet var ett spel, hela tiden, dygnet runt och inga insatser var för heliga för att kasta in i potten. Inte ens din egen familj (Lidberg et al., 2020, s. 40).

Missbruket gav även en impulsivitet och oberäknelighet som gjorde tillvaron osäker då allt kunde vända på en sekund, lite som att leva i en ”rysk roulett”. Enligt författarna led föräldern även ofta av psykisk ohälsa förutom missbruket och även det kunde förstärka osäkerheten då det resulterade i en lynnighet. Det gav en osäkerhet om vad som skulle hända här näst eller hur föräldern skulle må. Jimmy berättar:

37

Det gällde att passa på när farsan var uppåt, då var det bara att rida på vågen. Vi visste att det kunde vända när som helst (Lidberg et al., 2020, s. 55).

Alla män berättar om ovissheten som en ständig följeslagare som gjorde sig särskilt påmind om barnen fick en signal att föräldern kanske var på gång att dricka eller spela. Även samtal från Kronofogden, överhörda samtal om föräldrarnas skilsmässa och upplevda hot från socialtjänsten att de kan ta barnen, gav en känsla av osäkerhet för männen som barn.

Männen beskrev även upplevelser av att deras humör som barn förändrades utifrån den missbrukande förälderns humör. De beskrev även att förälderns humör snabbt kunde vända och därmed hela familjens humör. Pojkarna åker med som i en berg- och dalbana med föräldern, lyckan när det är på väg uppåt och fasan när det bär i väg neråt i mörkret. Nils beskriver hur hans pappa pendlar i humör och att resten av familjen fick anpassa sig efter honom:

När Stig var på fyllan blev hela familjen orolig och när Stig var nykter blev familjen lugn, men det var hela tiden Stig som stod för det läge som alla i familjen fick rätta sig efter och försöka läsa av för stunden (Claesson, 2010, s. 134).

Flertalet män uttryckte även att “ingenting är normalt” och att bara det oförutsägbara var förutsägbart. Nils beskriver vidare:

När man växer upp på detta sätt finns ingen normalitet. Man får gissa sig fram till det som är normalt.

Katastrofer lär man sig hantera. Men det som bara är, det som är normalt - det förblir främmande...

(Claesson, 2010, s. 52).

6.3.3 Få andrum

För att kunna hantera sin situation har männen som barn hittat olika strategier av praktiskt eller kognitivt slag för att stå ut. Det beskrevs bland annat att männen som barn hade någon annan de kunde gå till när det blev alltför rörigt hemma, till exempel en farmor, ett äldre syskon eller en granne. Det kunde också handla om att männen som barn hade någon fritidsaktivitet där tillvaron var mer förutsägbar. En av männen berättar om att teatern blev som en dimma han kunde fly till. Martin och Jimmy beskriver hur brottningen blev en tillflykt:

38

…brottningen blev en tillflykt som gav trygghet och stabilitet, men också hur framgångarna på mattan blev som en drog som dövade all annan smärta (Lidberg et al., 2020, s. 7).

En annan strategi för att få andrum var att drömma sig bort, männen kunde exempelvis som barn drömma om en bättre tillvaro för att fly bort från verkligheten. Det kunde vara uttalanden som handlade om att barnen tänkte att om de bara skulle få pengar skulle allt lösa sig eller att bara det nya syskonet föds blir allt bättre. Morgan beskriver hur han och hans mamma, drömmer sig bort att kungen ska rädda dem, när de ligger under en bro för att sova:

-Vet du, Morgan? I natt ska vi sova ute.

-Va?

- Ja, vi ska campa.

- Ja! jublar jag. […]

Mamma ligger på en pappkartong som hon har vecklat ut på marken och jag ligger i en låda. Vi gnuggar våra händer mot varandra och skrattar åt att vi ligger så här. Det är mysigt att sova under en bro och höra bilarna och spårvagnarna som åker över våra huvuden… 

Vad skrev du till kungen? frågar jag igen. 

Jag vet vad hon ska svara, men jag vill höra det. Hon berättar igen att hon älskar mig och att kungen ska hjälpa oss så att socialen inte tar mig (Alling, 2011, ss. 50–51).

6.3.4 Upplevelse av utsatthet

Männen beskrev upplevelser av att de som barn blev utsatta för olika typer av risker eller försummelse till följd av att ha en missbrukande förälder. För någon kunde det handla om försummelse såsom att inte ha en riktig säng att sova i, att inte ha möjlighet att sova när man behöver på grund av fest eller att man är ute med föräldern på stan. Det kunde vidare handla om att ha smutsiga kläder eller att som liten inte får hjälp att sköta sin hygien. Försummelsen kunde också vara till exempel att föräldern inte fanns tillgänglig när de som barn behövde dem. Alex beskrev en natt där han vaknar och är ledsen men ingen förälder kommer för att trösta honom:

Jag vaknar en natt av en mardröm och gråter förtvivlat. Jag ligger länge i mörkret och skriker. Men ingenting händer, ingen förälder kommer in…Så till slut tystnar jag där i sängen. Det är ingen idé att skrika, för ingen kommer (Schulman, 2017, s. 110).

39

Vidare beskrev männen att de som barn utsattes för riskfyllda miljöer som kunde innebära fara för ett barn. Till exempel att föräldern körde bil med barnet när hen var berusad eller tog med barnet till miljöer med mycket alkohol och våld. För ett av barnen innebar det att han blev full för första gången vid fem års ålder och fick föras till sjukhus på grund av att han blev för nedkyld. Det kunde också handla om att hemmet blev en plats där de kunde få uppleva våld. Morgan beskriver en situation där det en natt uppstår bråk mellan hans mamma och hennes kompisar, under en fest hemma i deras lägenhet när barnen vaknar till:

Det är fullt slagsmål i köket och saker ramlar ner. 

-Ut härifrån! Hör jag mamma skrika. 

Hon är full. 

Jag tittar på Stefan som sitter vaken med nappen i munnen. […]

Hon börjar slita och dra honom mot ytterdörren. Jag ser att hennes öga är rött och att det rinner blod ur hennes mun och näsa… Då bankar det på dörren.

-Det är från polisen!

-Titta nu, skriker mamma. Fattar du vad du har ställt till med? Fattar du inte att de kan ta mina pojkar!

(Alling, 2011, ss. 8–9).

40