I denna del kommer vi att redovisa svaren från våra intervjuer för att senare kunna besvara våra frågeställningar och vårt syfte.
4.1 Vilka problem finns på bostadsmarknaden idag
Vi ställde frågan om hur intervjupersonerna uppfattar bostadssituationen idag. Alla är ense om att det råder bostadsbrist i Sverige idag. Både politiker och byggherrar var också helt överens i frågan vilka som har det svårast att komma in på bostadsmarknaden. Samtliga intervjupersoner anser att de grupper som har det svårast att komma in på bostadsmarknaden är unga, nyanlända och låginkomsttagare.
Dock har de väldigt olika åsikter kring vad problemen är och vilka lösningar som finns.
Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Johan Löfstrand (S) påpekar att de två största faktorerna till bostadsbristen idag är den stora flyktingkrisen och att det byggs för lite och för dyrt. Löfstrand (S) pekar också på att rörligheten är alldeles för låg på bostadsmarknaden, vilket innebär att bostadsbestånd inte utnyttjas optimalt.
Vänsterpartiets motsvarighet Nooshi Dadgostar (V) menar däremot på att det finns andra faktorer som påverkar. Dadgostar (V) anser att marknaden inte klarar av att förse landet med bostäder trots många år av hög efterfrågan. Dadgostar (V) hävdar att det är uppenbart att efter två decennier att marknadsstyrning inte fungerar. Dadgostar (V) påpekar också att dagens
markpolitik är alldeles för passiv och att privata byggbolag tillåts “hålla” på mark för att vänta ut rätt ekonomiska förutsättningar på marknaden.Byggherrarna håller dock inte med om att det är ett problem att många byggbolag väljer att sitta på mark för att vänta ut rätt förutsättningar på marknaden. Pär Adolfsson på Nordisk Boutveckling anser att det i vissa fall är förståeligt att man väntar ut rätt läge på marknaden. Som exempel tar Adolfsson upp att vid köp av mark där det redan finns hus som ska rivas, då anser han att det är upp till var och en om man vill hålla på marken eller inte. Generellt sett så har Adolfsson inte märkt av att byggherrar sitter på mark och att det därför inte är något stort problem. Vidare berättar Adolfsson att när det gäller kommunala tilldelningar, så som det är i stort sätt i alla kommuner, så har man en byggnadsskyldighet inom 24 månader från och med det datumet som man skriver på markavtalet. Stefan Timan på NCC ser inte heller detta som ett problem, i alla fall inte hos dem på NCC. Timan berättar att deras
affärsmodell inte fungerar om de sitter och ”tjuvhåller på mark” för att upprätthålla höga priser. Timan säger att på NCC behöver de sysselsätta sitt kapital i pågående projekt, inte i en
Ewa Finnés (M) och Ola Johanssons (C) svar på frågan är snarlika, båda ledamöterna anser att det krävs någon form av regelförenkling i skattereglerna eller i det statliga regelverket för att enklare få fram byggklar mark. För att göra det måste olika regelverk i plan och bygglagen såväl som Miljöbalken som till exempel strandskydd och överklaganden ses över. Båda är även ense om att det krävs en ökad rörlighet på bostadsmarknaden. Finné (M) är även inne på att det krävs förändringar i infrastrukturplaneringen där en prioritering av vägar och järnvägar vilket förbättrar möjligheten till bostadsbyggandet. Johansson(C) påpekar också att det behövs skapas drivkrafter för byggbolagen att börja bygga mer.
Byggherrarna är inne på lite samma spår. Stefan Timan på NCC och Jonas Jönsson på
Byggbolaget anser att regelverken och beslutsprocesserna inte ligger i takt med tiden, utan att de är alldeles för omständliga och krångliga. Jönsson anser att byggregelverket omöjliggör
produktion av enklare och billiga bostäder. Timan tycker att det saknas ett politiskt mod att hantera frågor som exempelvis hyressättning. Timan påpekar också att det är en hög kostnadsnivå i byggbranschen och att det inte finns tillräckligt med detaljplanerad mark på platser där
människor vill bo. Adolfsson på Nordisk Boutveckling håller med och trycker på att det stora problemet för hans företag är att det inte finns tillräckligt med detaljplaner. Han anser att det ofta tar tid för kommunen att ta fram nya planer och att sedan Länsstyrelsen ofta sätter käppar i hjulet. Peter Kullgren (KD) som är kommunalråd i Karlstads kommun anser att man i Karlstad har en stor planberedskap. Dock håller inte den lokala byggherren Pär Adolfsson från Nordisk
Boutveckling med om det, utan menar att Karlstad har en för dålig planberedskap. Kullgren (KD) påpekar att det som hindrar kommuner från att ta fram mer planer är bostadsbyggande är för lågt värderat av staten. Han förklarar att riksintressen och olika naturvärden ofta sätter stopp för detaljplaner.
4.2 Vad ska man göra för att komma igång med byggandet?
När vi senare kommer in på frågan om vilka lösningar det finns, kommer det fram massor av olika förslag. Både Löfstrand (S) och Dadgostar (V) menar att staten ska stödja bostadsbyggandet i olika former av stöd. Löfstrand (S) påpekar att regeringen nyligen införde ett statligt stöd som ska stimulera byggandet av hyresrätter. Löfstrand (S) berättar även att regeringen har skapat en stimulans för kommuner som bygger bostäder. Även regelförenklingar behövs enligt Löfstrand (S). Dadgostar (V) anser att kommunerna bör få verktyg att ta tillbaka mark som inte bebyggs inom rimlig tid. Dadgostar (V) tycker också att ytterligare stöd behöver ges till kommunerna för
Dadgostar (V) är även inne på att förköpslagen behöver återinföras för att hjälpa kommunerna att köpa attraktiv byggbar mark och ett statligt stöd för inköp av mark skulle underlätta för många kommuner som idag inte kan bygga. Till sist anser Dadgostar (V) att byggandet måste
industrialiseras. Dadgostar (V) tar upp SABOs KomBohus som är hus som är nyckelfärdiga till ett fast pris som ligger cirka tjugofem procent under marknadspris. Hon menar att det är ett bra exempel på industrialiserat byggande när det gäller flerfamiljshus.
Angående vilka åtgärder som krävs för att få igång bostadsbyggandet är både Finnés (M) och Johanssons (C) svar snarlika. Båda ledamöterna anser att det krävs någon form av regelförenkling i skattereglerna eller i det statliga regelverket för att enklare få fram byggklarmark detta genom att se över olika regelverk i Plan och bygglagen såväl som Miljöbalken som till exempel strandskydd och överklaganden. Båda är även ense om att det krävs en ökad rörlighet på bostadsmarknaden. Finné (M) är även inne på att det krävs förändringar i
infrastrukturplaneringen där en prioritering utav av vägar och järnvägar vilket förbättrar
möjligheten till bostadsbyggandet. Johansson(C) påpekar också att det behövs skapas drivkrafter för byggbolagen att börja bygga mer.
Alla byggherrarnas svar är väldigt lika de svar högerblocket ger, de alla påpekar att det krävs regelförenklingar i plan och bygglagen och miljöbalken, men även att riksintressen och andra myndighetsregler behöver ses över. Adolfsson (NB) och Timan (NCC) är även inne på att länsstyrelsen ofta sätter stopp för planer som kommuner antagit.
4.3 Subventioner
En sak som tydligt delar intervjupersonerna är deras syn på statliga subventioner och fri hyressättning.
4.3.1 Positiva till statliga subventioner
Både Löfstrand (S) och Dadgostar (V) anser att statliga subventioner är rätt väg att gå för att komma till bukt med bostadsbristen. Löfstrand (S) anser att staten redan subventionerar bostäder i form av ränteavdraget och han menar att de som är emot subventioner borde vara emot
ränteavdraget också. Han påpekar också att de stöd som staten bidrar mer kommer leda till 15 000 nya hyresrätter på ett år, det om stödet utnyttjas maximalt. Dadgostar (V) anser att statliga subventioner för bostadsbyggande behövs, annars byggs det för lite och för dyrt. Dadgostar (V) förklarar att under den period vi hade statliga subventioner låg byggandet på en hög nivå och
under de perioder vi inte har haft statliga subventioner har det byggts betydligt mindre. Precis som Löfstrand (S) påpekar Dadgostar (V) att staten redan nu ger kraftfulla subventioner till bostäder som redan är byggda, i form av ROT- och ränteavdrag. Dadgostar (V) anser att risken är stor att dessa subventioner bara höjer priserna för välbärgade, vilket gör det svårt för bostadslösa att komma in på bostadsmarknaden.
4.3.2 Negativa till statliga subventioner
Både Finné (M) och Johansson (C) är negativa till statliga subventioner, de påpekar att det till stor del är de statliga subventionerna som skapat situationen vi befinner oss i idag. När
subventionerna bara gynnar stora byggföretag och ger en ökad prisökning. Både Stefan Timan på NCC, Pär Adolfsson på Nordisk Boutveckling och Jonas Jönsson på Byggbolaget är negativa till subventioner. Timan menar att subventioner inte är en långsiktigt bra lösning, det eftersom subventioner leder till kortsiktiga suboptimeringar, vars syfte är att maximera uttaget av bidrag. Timan påpekar också att subventioner bromsar produktivitetsökningar och innovationer. Timan anser att man istället bör lägga subventionerna på bostadsbidrag, så de som inte har råd med en bostad kan skaffa sig en. Jönsson tror inte subventioner är en lösning eftersom han anser att det inte fungerar på en självreglerad marknad.
4.4 Traditionell hyressättning eller marknadsstyrd hyressättning
En annan fråga där Dadgostar (V) och Löfstrand (S) kommer överens är frågan om fri hyressättning. Löfstrand (S) anser att många av de som diskuterar marknadshyror inte riktigt förstår hur den svenska modellen fungerar, han påpekar att införa marknadshyror idag med den oerhörda brist som finns på bostäder skulle skapa oerhörda problem. Både Löfstrand (S) och Dadgostar (V) menar att en sådan brist som vi har idag, skulle ett införande av fria
marknadshyror ha höjt hyrorna avsevärt och det skulle innebära att folk inte har råd med hyran, vilket leder till ökade bostadsbidrag. Löfstrand (S) menar också att det är viktigt att det
förhandlingssystem vi har idag fungerar ordentligt, och han anser att hyresförhandlingssystemet fungerar i över 90 procent av kommunerna. Dadgostar (V) påpekar att om det vore så att
prissättningen är anledningen till bostadsbristen skulle den byggts bort sedan länge av
bostadsrätter och egna hem som prissätts på marknaden. Dadgostar (V) menar att marknaden inte bygger till behov utan till efterfrågan, vilket är det grundläggande problemet.
Johansson (C) säger att Centerpartiet vill gå mot en mer marknadsbaserad hyressättning genom att först och främst se över vilka reformer man kan göra så att hyrorna blir mer
marknadsanpassade. Johansson (C) anser att mer marknadsanpassade hyror tillsammans med besittningsskyddet och skydd mot plötsliga hyreshöjningar skulle öka utbudet utav hyresrätter. De bostäder som redan finns idag behöver användas mer effektivt genom en reformering av hyresregleringen i grunden, hyressättning som är marknadsanpassad och bibehålla ett starkt inslag av konsumentskyddet. Johansson (C) avslutar med att Boverket lyfter fram detta som den största faktorn för att öka bostadsmarknadens effektivitet samt att när bland annat
EU-kommissionen kritiserat hyresregleringen bör det ses som en väckarklocka. Adolfsson (Nordisk Boutveckling) anser att vi idag ligger ganska nära marknadshyror, eftersom att man förhandlar med hyresgästföreningen om hyrorna. Johansson (C) anser att det finns en risk med att helt frisätta hyrorna, då han tror att det kommer missgynna dem som verkligen behöver en hyresbostad.
4.5 Vilka som är och borde ha mest ansvar över bostadsbyggandet
I frågan om vilka som borde ta mer ansvar och vilka som har mest ansvar sker det mycket fingerpekande. Löfstrand (S) menar att rent lagstiftningsmässigt är det ju kommunerna som har bostadsförsörjningsansvar, alltså finns det ett tydligt ansvar för kommunerna. Dock anser Löfstrand (S) att det är en komplex fråga där många har ansvar. Löfstrand (S) tycker att
kommunerna har ett ansvar, de måste bli snabbare, effektivare och duktigare på att ta fram mark och planlägga den. Sedan påpekar Löfstrand (S) att statens sektorsmyndigheter inte borde överklaga i den utsträckning man gör nu, länsstyrelsen måste bli effektivare i sin handläggning. Och till sist tycker Löfstrand (S) att byggbolagen måste se till att förbättra konkurrensen och ta fram olika koncept som är konkurrenskraftiga. Dadgostar (V) anser att bostaden är en social rättighet och att bostadspolitiken är en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken. Därför anser Dadgostar (V) att staten bör ha det övergripande ansvaret för att det byggs bostäder. Dadgostar (V) menar att under de perioder då staten haft det största ansvaret för
bostadsbyggandet har det byggts flest bostäder. Dadgostar (V) hävdar att det är dags att staten åter tar det övergripande ansvaret. Enligt henne klarar inte marknaden av att på egen hand bygga de bostäder som behövs och bör därför ha ett mindre ansvar.
Både Finné (M) och Johansson (C) är eniga om att staten och kommunerna har det yttersta ansvaret för bostadsbyggandet. Kommunerna ser till att ta fram detaljplaner och byggklar mark medan staten beslutar om övergripande regler för byggande Men de påpekar också att det krävs statliga regelförenklingar vilket enligt Finné (M) är bland annat för staten att ge länsstyrelsen i uppdrag att prioritera bostadsbyggande, Johansson (C) menar däremot att reglerna bör ändras för att kunna ge företagen chansen att bygga i områden där det idag är omöjligt att bygga på grund av olika intressen. Johansson (C) menar också att det regionala perspektivet måste stärkas i samband med regional utveckling, länstransportplaner och strategisk fysiksplanering. Privat initiativrätt bör också införas påpekar Johansson (C) vid framtagning av detaljplaner för att underlätta för kommunerna. Adolfsson (Nordisk Boutveckling) anser att ansvaret är delat. Han menar att byggherrarna måste hitta kostnadseffektiva lösningar i produktionen. Adolfsson förklarar att byggherrarna inte alltid borde bygga så "flashigt", utan att de borde använda sig av en
återupprepningsfaktor för att hålla kostnaderna nere. Vidare anser Adolfsson att kommunerna måste ha en bra planberedskap. Timan (NCC) anser att ett ökat regionalt ansvar är nödvändigt för att få bort de skillnaderna som finns mellan kommunerna. Timan tycker också att kommunernas bygglovsenheter borde ha mindre ansvar i detaljplanering och detaljstyrda bygglov. Jönsson (Byggbolaget Värmland) anser att Boverket borde ta mer ansvar och att kommunerna borde ha mindre ansvar. Han menar kommunernas byggnadsnämnder tolkar samma regler olika, vilket är ett problem.
Mycket kritik har riktats mot kommunerna, och Peter Kullgren (KD) som är kommunalråd i Karlstad säger att den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) varit bra på att kritisera kommunerna. Kullgren (KD) påpekar att det finns ett fåtal kommuner där man inte vill bygga mer, där man tycker att man har en bra nivå. Kullgren (KD) tycker att det kommunala självstyret är viktigt och då ska man kunna säga att man inte vill ta mark i anspråk, men vidare menar Kullgren (KD) att det handlar om ett ytterst fåtal kommuner kring Stockholm och Göteborg och att i det stora hela handlar det om ett fåtal bostäder. Kullgren (KD) menar istället att det är viktigare att staten städar framför egen dörr och ser över allt vad gäller de olika regleringar som de har när det kommer till att bygga bostäder. Kullgren (KD) anser att så länge riksintressen och naturvärden värderas högre än nya bostäder så har inte kommunerna något val. Kullgren (KD) tycker inte det är rättvist att man pekar finger åt kommunerna och menar att bostadsbyggande måste prioriteras högre av staten.
I Karlstads kommun har vi även intervjuat Carin Skarman, som är VD över det kommunala bostadsbolaget KBAB (Karlstads Bostads AB). Skarman anser att kommunerna har ett stort ansvar, men menar att det också krävs förändringar på riksnivå för att komma till bukt med bostadsbristen. Skarman tar upp ett antal punkter hon anser är viktiga där kommunerna måste lyssna på invånarna och ha en dialog med dem för att få en bild över hur bostadsbehovet ser ut, kommunerna måste även se till så att det finns byggbar mark till byggföretagens förfogande och att man har kompetent personal och att man måste kunna sälja mark till rimliga priser för att kunna få ett ökat byggande av hyresrätter.
4.6 Vilken roll bör marknaden ha?
I frågan om vilken roll marknaden ska ha påpekar Löfstrand (S) att vi idag sitter i marknadens händer och i och med det skapas det stora problem för människor som inte har råd att flytta till något bättre boende. Dadgostar (V) anser att staten återigen bör ha det övergripande ansvaret för bostadsbyggandet. Dadgostar (V) menar att staten ska stimulera marknaden till ökat
bostadsbyggande genom investeringsstöd och förmånliga lån och att inriktningen bör vara hyresrätter med rimliga hyror som vanligt folk har råd med.
Finnés (M) syn på vilken roll marknaden ska ha i bostadsbyggandet är att hon inte anser att marknaden har någon särskilt stor roll när det gäller bostadsbyggandet. Finné (M) anser att om marknaden fick större roll på bekostnad utav statliga och kommunala lagar och regler så är hon säker på att fler aktörer skulle kunna ta sig in på marknaden. Finné (M) påpekar även att det finns alltför många små och nya aktörer har det svårt att ta sig genom det kommunala planmonopolet. Både Timan (NCC), Adolfsson (NB) och Jönsson (BV) påpekar att marknaden skall i allt
väsentligt få styra bostadsbyggandet fast med vissa undantag. Timan menar att det idag byggs för de som är inkomststarka. Timan förklarar vidare att kommunerna är stark bidragande del till detta, genom att maximera byggrättspriserna och genom att ställa höga krav på arkitektur och gestaltning. Allt detta driver upp byggherrarnas kostnader och kontentan blir att det som byggs idag är för de välbärgade. Timans lösning är att kommunerna borde använda en annorlunda prissättning av mark, men främst tillåta byggherrar få utlopp för kostnadseffektiva lösningar, och på så sätt öppna upp marknader som idag är stängda. Adolfsson anser också att marknaden borde ha ansvaret. Han menar att ingen bygger idag genom spekulation, utan man måste ha ett antal förförsäljningar. Adolfsson förklarar vidare att vissa hyresrätter i bra läge kan byggas, men inte bostadsrätter. Adolfsson säger att det inte finns ett enda företag som bygger i spekulation utan
företagen måste ha sålt 40-75 procent innan byggstart och finns inte marknaden så startar inte bygget.
4.7 Framtidstankar
Vi frågade intervjupersonerna hur de tror att läget är om tio år och fick blandade svar. Löfstrand (S) tror att om 10 år så kommer det fortfarande vara bostadsbrist, men han hoppas att vi lyckats få igång ett byggande som gör att man sakta men säkert börjar knapra in på det underskott som finns. Dadgostar (V) tror att om staten tar över ansvaret så borde vi kunna bygga bort
bostadsbristen fram till år 2025. Dadgostar (V) menar att om det inte sker så kommer
bostadsbristen att förvärras ytterligare. Finné (M) tror att vi om 10 år har kommit en bit på vägen och att kriser brukar göra att politikerna skärper sig. Johansson (C) drar upp två olika scenarion ett där vi har en passiv byggmarknad med en reglerad marknad som väntar på investeringsstöd är enligt honom inte önskvärt. Eller det andra scenariot där det finns mark, marknad för
bostadsinvesteringar och där vi kan utveckla kostnadseffektiva koncept som fungerar i stora och små städer. Timan (NCC) tror att det för första gången på länge finns en bra möjlighet att förbättra situationen. Dock menar han att det krävs politiskt mod för att ta tag i det problem som finns. Dessutom anser han att branschen behöver utmana sig själv, för att sänka kostnaderna. Adolfsson (Nordisk Boutveckling) berättar att han lärt sig att saker som bostadsbrist går i cykler och går hand i hand med hög och lågkonjunktur. Han säger att när det byggs alltför höga hus och när det pågår för mycket spekulation så är vi nära en kollaps. Vidare anser Adolfsson att man måste få bukt på kostnadsutvecklingen, vilket han tror blir väldigt svårt. Adolfsson avslutar med att det är viktigt att integrationen blir löst för att kunna få en fungerande bostadsmarknad. Jönsson (Byggbolaget Värmland) menar att framtiden beror helt på hur räntenivåerna ser ut. Ändras inte räntenivån kommer fokus fortfarande att ligga på att bygga exklusiva bostäder istället för att bygga billiga och enkla bostäder.
4.8 Sammanfattning empiri
Sammanfattningsvis är det tydligt att byggherrar tenderar till att ha liknande åsikter som högerpartierna. Förmodligen beror detta på att högerpartierna tror på marknaden som lösning, vilket också byggherrarna gör eftersom de gör sin vinst tack vare den. Vänsterpartierna är kritisk till marknadens roll och vill begränsa den. Det är också en stor skillnad på vad politiker tycker beroende på vilken nivå de sitter på. Lokalpolitiker anser att det är orättvist att staten pekar på att det är kommunerna som inte tar fram tillräckligt mycket byggbar mark, när staten prioriterar
naturvärden och riksintressen högre än bostadsbyggande. Från statligt håll menar man att det rent