Totalt erhölls 30 kompletta enkätsvar varav 19 var kvinnor. Medelåldern var 41 år (min 26 år, max 62 år), 12 respondenter angav att de var projektledare, 17 medlemmar i projekt eller team samt 1 arbetar som VD. De allra flesta angav att mer än 50 % av allt arbete sker virtuellt i det team eller projekt de valt att beskriva, 27 svarade att i princip allt arbete eller mer än 50 % av arbetet sker virtuellt. I 18 av teamen eller projekten sitter medlemmar i flera länder. Se tabell 1.
Tabell 1
Mesta vid gemensamma möten men en del virtuellt
16 (53) 11 (37) 2 (7) 1 (3)
Hur utspridda är medlemmar (fler alternativ möjliga) Flera länder Olika städer i Sverige Olika kontor, men några också tillsammans Samma stad, men arbetar ändå virtuellt
18 (60) 15 (50) 12 (40) 5 (17)
5.1 Bearbetning av data
Data fördes först över från Surveymonkey till Excel. Därefter kopierades alla
bearbetning och analys. Det första som gjordes var att testa den interna reliabiliteten genom Cronbachs alpha. Intern reliabilitet används när flera olika svar ska slås samman för att beskriva ett gemensamt indikatormått. I detta fall beskrivs till exempel frågeställning kring relationsbyggande genom fyra olika frågor. För att dessa frågor ska kunna slås samman som en gemensam beskrivning av relationsbyggande måste vi först säkerställa att alla fyra verkligen kan relateras till samma mått (Bryman och Bell 2013).
Cronbachs alpha är en vanlig metod för att mäta intern reliabilitet. Genom att använda denna metod kommer reliabiliteten för de fyra påståendena som ska beskriva en indikator få en koefficient mellan 1 och 0. För att ha en acceptabel nivå för den interna reliabiliteten brukar som tumregel krävas en koefficient på minst 0,7 (Bryman och Bell 2013).
Både de beroende variablerna och de oberoende variablerna som beskrevs med flera indikatorer testades med Cronbachs alpha.
För att sedan utvärdera hypoteserna som satts upp innan undersökningen och undersöka sambandet mellan oberoende variabler och beroende variabler utfördes en regressionsanalys. Vid regressionsanalysen räknades först ett medelvärde fram från den 6-gradiga likertskalan för de frågor som beskrevs av flera mått (H1 – relationsbyggande, H3 – Teknisk infrastruktur och H4 –
kontinuitet). H2 – Möjlighet att träffas ”face to face” samt H5 – antalet medlemmar, beskrevs av ett enskilt svar av varje respondent. Även den beroende variabeln prestation kunde ställas samman som ett medelvärde utifrån svaren på den 6-gradiga likertskalan.
5.1.1 Cronbachs alpha oberoende variabler
För den oberoende variabeln som ska beskriva relationer och förtroende inom teamet blev Cronbachs alpha 0,806 när alla fyra frågor togs med i modellen. I och med att en acceptabel nivå är satt till 0,7 ansågs alla fyra som relevant beskrivning och togs med till den senare regressionsanalysen. Den fråga som hade högst korrelation var uttrycket ”Jag tycker att teamets medlemmar stöttar varandra aktivt”. Lägst fick uttrycket ”Vi har investerat tid i att lära känna varandra inom teamet”, men eftersom totalen för alla fyra blev över 0,8 togs alla med i den fortsatta analysen.
I måttet teknisk infrastruktur erhölls ett Cronbachs alpha på 0,757, med störst korrelation för frågan ”Jag upplever att jag sällan hindras i virtuella möten på grund av tekniska problem”. Värdet pendlade mellan 0,630 och 0,756 om någon fråga valts bort. Eftersom värdet då alla fyra frågor togs med var över 0,7 togs samtliga med i den fortsatta analysen. Lägst korrelation hade frågan ” Vi har väl fungerande tjänster för att lagra och komma åt gemensamma arbetsdokument”.
För måttet kontinuitet hamnade Cronbachs alpha på 0,654 när samtliga fyra frågor togs med i beräkningen. De som hade starkast negativt genomslag på reliabiliteten var frågorna ” Teamet har haft samma ledare från uppstart till Avslut” samt ”De individer som behövs för de frågeställningar som
mötet berör finns alltid närvarande”. Genom att ta bort ”De individer som behövs för de frågeställningar som mötet berör finns alltid närvarande” blev det nya värdet på Cronbachs alpha 0,682. Fortfarande under 0,7 men så nära det gick att komma med de frågor som använts. Frågan ”De individer som behövs för de frågeställningar som mötet berör finns alltid närvarande” togs
5.1.2 Cronbachs alpha beroende variabler
Den beroende variabeln prestation beskrevs även den av fyra frågor med en 6- gradig Likertskala. Reliabiliteten för detta mått mättes även den med Cronbachs alpha. När alla fyra frågor togs med erhölls ett värde på Cronbachs alpha på 0,912 vilket gör att samtliga kan vägas samman som ett medelvärde i den fortsatta regressionsanalysen. Ingen av frågorna hade gjort att värdet fallit under 0,8 om de tagits bort.
Tabell 2 beskriver medelvärden för de olika måtten. Frågan ”De individer som behövs för de frågeställningar som mötet berör finns alltid närvarande” har tagits bort ur variabeln kontinuitet i denna tabell.
Tabell 2
Beskrivande statistik över oberoende och beroende variabler
Medelvärde (min, max)
Relationsbyggande (Likertskala 1-6) 4,5 (1, 6)
Antal möten "face to face" vid uppstart (öppen fråga) 1,2 (0, 4) Antal möten "face to face" under arbetets gång (öppen fråga) 1,6 (0, 7) Fungerande teknologisk infrastruktur (Likertskala 1-6) 3,9 (1, 6) Kontinuitet hos medlemmarna (Likertskala 1-6) 4,1 (1, 6)
Antal medlemmar i teamet (öppen fråga) 9,4 (3, 21)
Beroende variabel, produktivitet (Likertskala 1-6) 4,6 (1, 6)
5.1.3 Regressionsanalys
Regressionsanalys är en metod för att studera hur en beroende variabel påverkas av ett antal oberoende variabler (Djurfeldt och Barmark 2009). För att se hur den beroende variabeln prestation förklarades av de oberoende variablerna genomfördes en regressionsanalys i SPSS. Medelvärden för
frågorna om relationsbyggande, teknisk infrastruktur och kontinuitet (exklusive frågan ”De individer som behövs för de frågeställningar som mötet berör finns alltid närvarande”) räknades fram för varje individ för att användas i
regressionsanalysen. Antalet möten ”face to face” vid uppstart och under arbetets gång fick vara kvar som två separata variabler då det var intressant att se vilken inverkan de olika formerna av möten hade på den beroende
variabeln.
I regressionsanalysen förklarades den beroende variabeln till 72 % av de oberoende variablerna, se tabell .
Tabell 3
a. Predictors: (Constant), Antalmedl, F2Fstart, Tekinfra, Relationsbyggande, F2Funder, Kontinuitet
b. Dependent Variable: Prestation
Regressionsanalysen visar även på att det finns ett signifikant positivt samband mellan variabeln relationsbyggande till prestationen samt variabeln kontinuitet
däremot ett signifikant negativt samband till prestationen. Övriga variabler är icke signifikanta. Se tabell 4
Tabell 4
Koefficienten (B) för relationsbyggande visar att prestationen ökar med 0,657 om relationsbyggande ökar med 1 steg på skalan 1-6. För kontinuitet är motsvarande siffra 0,327 och för möten ”face to face” under arbetets gång - 0,196. Prestationen skulle alltså försämras med 0,196 för varje möte som sker under arbetets gång.
Värdet Variance Inflation Factor (VIF) används för att bedöma om de oberoende variablerna samvarierar med varandra, det vill säga multi- kollinearitet. Vad som kan anses vara ett kritiskt värde varierar men många författare anser att den bör ligga under 2,5 (Djurfeldt och Barmark 2009), vilket i så fall skulle innebära att det inte finns problem med multikollinearitet i modellen.
I och med dessa resultat skulle därmed H1 - Det finns ett positivt samband mellan ett aktivt relationsbyggande i virtuella team och prestationen samt H4 - Det finns ett positivt samband mellan kontinuitet av medlemmarna i teamet
och prestationen i virtuella team vara bekräftade. Övriga hypoteser kan förkastas. H2 - Det finns ett positivt samband mellan möjligheten att träffas
”face to face” och prestationen visade sig bli signifikant i regressionsanalysen, men med ett negativt sätt. Därmed stämmer inte hypotesen, även om det finns ett signifikant samband.
6 Diskussion
Resultaten ifrån denna enkätstudie tyder på att det skulle finnas ett positivt samband mellan ett aktivt relationsbyggande samt kontinuitet till prestationen i virtuella team. Det pekar också på ett negativt samband mellan möjligheten att träffas ”face to face” till prestationen i teamet. Samtidigt ska resultaten tolkas försiktigt då de bygger på ett relativt litet antal respondenter.
Den variabel som enligt regressionsanalysen har störst genomslag på
prestationen är H1 - Det finns ett positivt samband mellan ett aktivt relations- byggande i virtuella team och prestationen. Detta går i linje med den teori som finns beskriven kring virtuella team där sociala aspekter ofta lyfts fram som viktiga faktorer för att lyckas med arbetet. Dessa faktorer är bland annat relationsbyggande, känsla av sammanhang och förtroende. (Lin, Standing och Liu 2008, Chang och Bordia 2001, Cogliser, Gardner, Gavin och Broberg 2012).
Ser man på de frågor som ställts för att beskriva detta mått kan det möjligen vara mer en beskrivning av om man har en bra relation inom gruppen, än om man arbetat aktivt med att nå dit. Tre av frågorna beskriver hur den sociala situationen ser ut inom gruppen, medans den fjärde är en direkt fråga som beskriver om man arbetat aktivt med att bygga relationer. Kanske är det mer
riktigt att tolka resultatet som att goda relationer inom gruppen kan ha betydelse för prestationen i teamet.
Den andra hypotesen som bekräftades i regressionsanalysen var frågan om kontinuitet inom teamet, även om den inte var lika starkt bidragande och heller inte hade lika tydlig signifikans. Det ser alltså i denna undersökning ut som att en hög omsättning gör det svårare att upprätthålla en tydlig roll- fördelning och bygga produktiva relationer som kan leda arbetet framåt, precis som rapporterats av Lepsinger och DeRosa (2010). Det kan finnas anledning att fundera över hur mycket kontinuiteten även spelar in på relationsbyggande.
Byts medlemmar ut blir det svårare att bibehålla relationer i teamet och nya relationer måste hela tiden byggas upp på nytt (Oertig och Buergi 2006).
Den tredje och sista variabeln som visade ett statistiskt samband med den beroende variabeln var möten ”face to face” under arbetets gång. Hypotesen var framställd som att det skulle ha ett positiv inverkan på prestationen i teamet om de hade möjlighet att träffas enligt vad som rapporterats i litteraturen (Jarvenpaa och Leidner 1999, Maznevski och Chudoba 2000).
Därför var det förvånande att se att denna undersökning snarare tyder på motsatsen.
En viktig orsak till att det ger ett negativt utfall skulle kunna vara att fysiska möten under arbetets gång kanske är ett tecken på att det inte fungerar enligt plan, snarare än att möten i sig får negativ effekt på prestationen. Det är en investering i tid och pengar att samla människor som i vanliga fall sitter på olika kontor (Purvanova 2013) och kanske väljer man att investera i att träffas
”face to face” när det har uppstått problem. Möten ”face to face” skulle alltså
snarare kunna vara ett resultat av att prestationen är dålig än en orsak till att prestationen är dålig.
Samtidigt kan det vara bra att ha i åtanke att det finns litteratur som pekar på att det finns en del nackdelar med att träffas fysiskt som kan övervinnas i virtuellt arbete. Snabb datormedierad kommunikation som inte är beroende av att alla personer är samlade på en och samma plats gör det till exempel lättare för ledare att snabbt upptäcka och korrigera problem (Bell och Kozlowski 2002). Det blir även lättare att hålla igång fler trådar och ämnen med fler deltagare på en och samma gång än om alla personer befann sig i ett och samma mötesrum. I ett traditionellt möte kan endast en person åt gången tala vilket kan leda till att goda idéer eller tankeutbyten inte kommer äga rum helt enkelt för att färre hinner prata med alla under en begränsad mötestid (Berry 2011). Dessutom minskar sociala maktsignaler i virtuellt arbete vilket gör att en mer förutsättningslös kommunikation med större fokus på själva sakfrågorna kan uppstå mellan individer. Det virtuella arbetet ger även medlemmarna en möjlighet att diskutera och kommunicera runt en fråga hela tiden och behöver inte vänta tills nästa inplanerade möte (Berry 2011). Något som skulle kunna ske för team som träffas ”face to face” under arbetets gång.
Forskare har även visat att storleken på gruppen påverkar ett virtuellt team annorlunda än om de träffas. Till exempel har forskare sett att idégenerering ökar mer i en stor virtuell grupp än om de träffas. Framför allt om
kommunikation sker på annat sätt än video- eller telefonkonferenser med många deltagare. (Martins, Gilson and Maynard 2004)
Övriga hypoteser visade inget signifikant samband och kan förkastas. Det
medlemmarna har möjlighet att träffas någon gång vid uppstarten av arbetet.
Det ser inte heller ut som att en fungerande teknisk infrastruktur har ett samband med prestationen. Kanske har virtuellt arbete numera kommit så långt så att tekniken allra oftast fungerar tillfredsställande. En viktig faktor är till exempel en väl fungerande uppkoppling med tillräcklig bandbredd
(Weiman, Pollock, Scott och Brown 2013). I Svenska förhållanden kanske detta fungerar tillfredställande vilket gör att frågan om en fungerande support inte blir något problem. Tekniken är mer av en hygienfaktor. Den ska finnas där och fungera och när den gör det så tänker man inte på den som en faktor.
Slutligen visar denna undersökning inget samband mellan storleken på teamen och prestationen, vilket går emot tidigare forskning (Lepsinger och DeRosa 2010, Martins, Gilson och Maynard 2004). En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara att det i forskning visats att fler lågpresterande team har 13 eller fler medlemmar i teamet (Lepsinger och DeRosa 2010). I denna undersökning var det endast en respondent som ingick i ett team med ett mycket större antal medlemmar, 21 stycken. Sedan var det fyra team som hade storleken 14 eller 15 medlemmar, men alltså trots allt relativt nära ”gränsen” 13. Det kan alltså vara så att storleken på teamen måste vara avsevärt mycket större än vad som fångats i denna undersökning för att få ett genomslag på
prestationen.
Till sist finns såklart risken att antalet respondenter är för litet för att fånga eventuella samband då det kan bli snedfördelat i ett litet material, eller att frågorna som använts inte fångar de variabelmått som avsetts.