Bevisbördans placering i tvister om förmögenhetsöverföringars karaktärisering har i rättspraxis motiverats med bevissäkringshänsyn. Om ett sådant synsätt tillämpades på tvisten mellan makarna Bim och Charlie skulle det innebära att den ena maken anses haft större möjlighet eller särskilda skäl att säkerställa bevisning för syftet med överföringen än vad den andra maken haft.119 Det får antas vara sällsynt att förmögenhetsrättsliga tvister mellan makar ser ut så i praktiken. Många gånger är makarnas ekonomi ordnad på sådant sätt att den ena maken sköter betalning av makarnas personliga och gemensamma utgifter, som Bim och Charlie exempelvis gjort. Om makarna har avsett att reglera ett visst förmögenhets-förhållande på eget vis kan det tänkas uppstå situationer där de kanske inte har insett de egentliga juridiska konsekvenserna av en överföring från ena parten till den andra. För Bim och Charlie finns problematiken i att de överlåtit på den ena maken att sköta alla för hushållet löpande utgifter samt för båda makarnas enskilda och gemensamma lån och kostnader och istället låtit den andra maken föra över större summor som kompensation. De valde under äktenskapet att hantera deras ekonomi på angivet sätt och det kan tänkas förefalla som nästintill orimligt att de insåg riskerna med att inte säkra någon bevisning i samband med varje liten överföring som skett, såväl till den andra maken som till tredje man för den andre makens utgifter.
Bevissäkringsteorin utgör enligt min mening ett tydligt exempel på en vanligt förekommande intressekonflikt genom dels det materiellt riktiga resultatet och dels den enklast tillämpbara regeln. Det eftersträvas givetvis att den enklast tillämpbara regeln i de allra flesta fall ger ett materiellt riktigt slut då majoriteten av fallen ska bli korrekta samtidigt som regeln ska vara tillämpbar.
119 Jfr vad som tidigare sagts om bevissäkringsteorins två kategorier i avsnitt 2.2
konflikter av detta slag är särskilt framträdande inom familjerätten där en så enkel utformning av regeln som möjligt eftersträvas. En krånglig reglering riskerar nämligen att medföra ett ökat antal tvister som annars inte hade uppkommit.
Samma argument skulle kunna göra sig gällande inom processrättens område, där det i dagsläget inte finns några regler avseende bevisbördans placering i förmögen-hetsrättsliga tvistemål. Det kan förklaras med att regler om bevisbördans placering är svåra att göra generella; antingen tilldelas de ett för snävt eller för vidsträckt tillämpningsområde, vilket ingetdera får anses vara eftersträvansvärt.
Förmögenhetsrättsliga tvister är, som får anses framgå av denna uppsats, av mycket olika karaktär varför det kan tänkas att även omständigheterna i det enskilda fallet också lär vara det. En för generellt ställd princip om bevisbördans placering riskerar därför att bortse från vissa faktorer som kan tänkas vara av stor vikt för det enskilda fallet, varför ett sådant tillvägagångssätt riskerar att bli rättsosäkert.
7 Avslutande kommentarer
Av denna uppsats har det framgått att HD tillämpar en objektiv bevissäkrings-hänsyn då bevisbördan ska fördelas i förmögenhetsrättsliga tvister. Det innebär kortfattat att bevisbördan åläggs den som typiskt sett har haft lättast eller anses haft starkast skäl att säkra bevisning i det enskilda fallet. Eftersom förmögenhets-överföringar kan uppstå på flera olika sätt och på olika typer av partsförhållanden är det inte önskvärt att fastställa en mer generell princip än just så. Beroende på innebörden av parternas respektive påståenden kan de anses haft olika stora möjligheter samt olika starka skäl till att säkra bevisning. Parternas respektive påståenden får därför stor betydelse för bedömningen av bevisbördans placering.
Det går dock inte att med säkerhet säga hur HD skulle ha avgjort saken om parternas påståenden skiljer sig från de som HD hittills har prövat.
Den princip som HD har utvecklat genom praxis och som utgår från bevissäkringsteorin kan tänkas medföra många fördelar, så som att incitamenten
ökar för parterna att säkra bevisning. Samtidigt får det anses visat att oöverlagda förmögenhetsöverföringar är vanligt förekommande. I fall där parterna är eller har varit makar kan det även tänkas uppstå särskilda bevissvårigheter samt att särskilda påståenden, som är specifika för förmögenhetsförhållanden mellan makar, presenteras. HD har ännu inte prövat något fall där parterna är eller har varit makar.
Utgångspunkten är dock, som ovan förklaras, att makar ska behandlas som övriga avtalsparter. Önskan att minska antalet oöverlagda förmögenhetsöverföringar har dessutom ansetts vara särskilt framträdande inom familjerättens område. Genom att inte särbehandla makar mer än nödvändigt från övriga avtalsparter kan den ordning som nu råder tänkas medföra ett ökat incitament för makar att inte utföra oöverlagda förmögenhetsöverföringar och att därmed även säkra bevisning om överföringarnas syfte.
Källförteckning
Offentligt tryck Prop. 1978/79:12
Prop. 1986/87:1 Om äktenskapsbalk m.m.
SOU 1981:85
Litteratur
Agell, Anders, Brattström, Margareta, Äktenskap Samboende Partnerskap, 5:e upplagan, Iustus 2011 (cit: Agell & Brattström)
Agell, Anders, Nordisk äktenskapsrätt, 2003 (cit: Agell)
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik och Heuman, Lars: Rättegång – Fjärde häftet, 7:e upplagan., Stockholm 2009 (cit: Ekelöf m.fl.)
Grauers, Folke, Ekonomisk familjerätt, 9:e upplagan, Karnov Group 2016 (cit:
Grauers)
Gregow, Torkel, Samägd egendom: innebörden av bestämmelser och principer på samäganderättens område, 1:a upplagan, Wolters Kluwer 2016 (cit: Gregow)
Heuman, Lars, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 1:a upplagan, Norstedts juridik, 2005 (cit: Heuman)
Korling, Fredric & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, 1:a upplagan, Studentlitteratur 2013 (cit: Korling & Zamboni)
Lindell, Bengt: Civilprocessen, 3:e upplagan, Stockholm 2012 (cit: Lindell, 2012)
Lindskog, Stefan: Betalning: om kongruent infriande av penningskulder och andra betalningsrättsliga frågor, 1:a upplagan, Stockholm, 2014 (cit: Lindskog, 2014)
Rodhe, Knut, Obligationsrätt, Stockholm 1956 (Cit: Rodhe, Obligationsrätt)
Teleman, Ö, Bodelning: under äktenskapet och vid skilsmässa, 6:e upplagan, Wolters Kluwer 2016 (cit: Teleman)
Teleman, Ö, Tottie, L, Äktenskapsbalken: en kommentar, 2:a upplagan, Norstedts Juridik 2010 (cit: Tottie & Teleman)
Artiklar
Lindtorp, Erik, ”Bevisbördans placering efter penningöverföring - nu ska HD reda ut denna juridiska snårskog”, Dagens Juridik, 20/6 2017 (cit: Lindtorp, Dagens Juridik 20/6 2017)
http://www.dagensjuridik.se/2017/06/bevisbordans-placering-efter-penningoverforing-nu-ska-hd-reda-ut-denna-juridiska-snarskog hämtad senast 2018-01-09
Nordh, Robert: ”Bevisbörda och beviskrav i tvistemål”, Svensk Juristtidning häfte 9 2012 (cit: Nordh, SvJT 2012)
http://svjt.se/svjt/2012/781 hämtad senast 2017-12-26
Rättsfallsförteckning
Högsta domstolen NJA 1941 s. 630 NJA 1962 s. 669 NJA 1975 s. 577 NJA 1977 s. 160 NJA 1980 s. 705 NJA 1981 s. 693 NJA 1982 s. 589 NJA 1986 s. 513 NJA 1993 s. 764 NJA 2008 s. 826 NJA 2009 s. 64 NJA 2012 s. 377 NJA 2012 s. 804 NJA 2013 s. 242 NJA 2014 s. 364 NJA 2016 s. 1057 NJA 2017 s. 168
Mål T 5183–16, dom 2017-12-22
Hovrätterna
Hovrätten över Skåne och Blekinge Mål nr: T 540–15, dom 2015-10-08 Mål nr: T 807–16, dom 2017-03-13
Svea Hovrätt
Mål nr: T 641–14, dom 2015-09-29 Mål nr: T 11256–14, dom 2015-06-01 Mål nr: T 4189–15, dom 2015-11-20
Tingsrätterna
Nacka tingsrätt, mål nr T 4552–16, dom 2017-06-22