En värld av nationer – framtid eller historia?

Om Sydafrika har förändrats vore dumt att ifrågasätta. Det har definitivt förändrats. Mycket har blivit bättre i "Regnbågens nation". Sydafrika är numer ett land - som i ett land där alla enligt de uttalade målen får vara delaktiga. Men det är ett land som har långt kvar. Och hur länge man än fortsätter bygga en gemensam identitet som 'sydafrikaner', och hur väl man än lyckas - vad är syftet och varför är det så viktigt?

Nationalism är en barnsjukdom. Den är mänsklighetens mässling.126

Albert Einstein hade starka åsikter om nationalismen att döma av citatet ovan. Vad han skulle tycka om det nationsbygge, och de försök att skapa en stark nationalism som just nu pågår i Sydafrika kan vi bara spekulera i, men sannolikt skulle han ifrågasätta syftet och medlen. Vi lämnar dock Albert Einstein med sitt citat. Man behöver inte vara ett geni för att konstatera att Sydafrika kämpar frenetiskt för att få landet att bli ett. Kämpar för att få människor att känna gemenskap. Men trots alla försök är landet fortfarande en nation med en mängd uppenbara problem. Den nationella identiteten stämmer sällan överens med den kulturella. Sydafrika är ett tydligt exempel på detta. I Sydafrika finns elva officiella språk. Människor från massor med kulturer samlas under samma flagga. Men om de knappt ens kan kommunicera med varandra, hur ska dessa människor då kunna dela en nationell identitet, en känsla av ursprung eller en känsla av gemenskap?

Innan apartheids fall fanns det ett gemensamt mål för människorna. De svarta kämpade för att förtrycket skulle försvinna, och generaliserande kan sägas att de vita kämpade för att upprätthålla regimen. Nu behöver sydafrikanerna ett nytt mål att kämpa för gemensamt. Men frågan är hur viktigt det egentligen är att bygga upp en gemensam känsla för landet. Räcker det inte med att leva på en plats där alla kämpar för att ha det bra? Måste det nödvändigtvis göras utifrån tanken att den nationella identiteten och tillhörigheten är det mest väsentliga? Måste man skapa en föreställd gemenskap när det är just det den blir – föreställd?

Människor har ett behov av en identitet. Kanske i brist på annat, är en nationell identitet är en enkel lösning för att få någonting att identifiera sig med. Man tillhör ett land. Men tillhörandet till en nation skapar ständiga konflikter. Rasistiska krafter växer sig starka på många håll, och dessa skapas ur tron att andra människor skulle vara annorlunda för att de tillhör en annan nation. Att människorna på ena sidan gränsen är på ett visst sätt, medan de på andra sidan är på ett helt annat. Det kan vara grannländer som tidigare till och med varit ett land, men som på grund av en linje på en karta plötsligt räknas som olika. Ta till exempel Norge och

Sverige som fram till 1905 var ett rike. De som tidigare räknats som landsmän beskrivs idag som å ena sida "glada norrmän" och å andra sidan "inbundna svenskar".

Genom att man säger sig vara någonting, svensk, sydafrikan, amerikan, indier, exkluderar man samtidigt en mängd saker som man inte är. Denna identifiering och definiering av vem man är, och vilka andra är, är av någon anledning viktig för människor. Det finns en fascination för det främmande. En fascination som ibland kan vara en positiv kraft, men som alltför ofta endast skapar stereotyper och fördomar och resulterar i rädsla och misstänksamhet. Hur många gånger har man inte hört att skottar är snåla, eller att amerikaner är dryga, att iranier är kvinnoförtryckare och att svenskar torra och inbundna (men samtidigt sexuellt frigjorda).

Språket har stor makt när det gäller problematiken kring identitet. Det är språket som får oss att förstå och förmedla vidare till andra. Man hör ofta människor tala om att man "tillhör" ett land. Utan reflektion kanske inte detta uttryck verkar konstigt alls. Men när man funderar på vad det egent- ligen betyder – att tillhöra ett land, så kan man ifrågasätta vad det egentli- gen innebär. Vilket land är det man tillhör? Det landet där man råkade födas? Det landet man flyttade till under uppväxttiden, det land man dör i, eller helt enkelt det land man tycker bäst om? Vi anser att det är just sådana uttryck som skapar många motsättningar. Den dagliga flaggningen av vi-och-demrelationerna gör det svårt att inte kategorisera och generali- sera människor, men vad är egentligen syftet med det? Och hur mycket sanning ligger det egentligen i dessa generaliserade stereotyper? Om man ständigt definierar främmande människor som tillhörande något annat, en annan nation, kultur, etnicitet och så vidare – hur ska dessa personer då någonsin kunna anpassa sig, ta till sig och till sist tillhöra något nytt? Genom att reproducera och konstant påminna om olikheter mellan människor förhindrar man samtidigt folk att förändras. Man förser också människor med en bild av hur andra ska vara, beroende på hur de ser ut, var de kommer ifrån, hur de pratar och så vidare. Språket är inte endast det som gör att vi kan kommunicera. Det är även språket som aktivt skapar motsättningar. Vi anser att det är viktigt att ständigt analysera språkets makt. I detta fall språkets makt att omedvetet segregera människor. Och få dem att tro att nationstillhörighet och etnisk tillhörighet skulle vara fasta, oföränderliga och till och med givna.

Nationalism och identitet väcker helt klart många frågor, och tyvärr finns alltför få enkla svar på alla de problem som uppstår i dess kölvatten. Kanske hade Einstein inte helt fel när han definierade nationalismen som mänsklighetens mässling. För behövs verkligen nationssystemet i den form det är idag? Vi anser att nationen fungerar som ekonomiskt och politiskt system, men att den som identitetsskapare överlevt sig själv och förlorat sin betydelse. Eftersom migrationen i världen ökar, och det internationella

samarbetet över gränserna växer, blir den nationella identiteten inte längre representativ. Borde inte identitet bestämmas av intresse och en individuell känsla - och inte av institutionella system definierade av andra. För vem tjänar egentligen på nationalism?

Referenser

Alvesson, Mats & Kaj Sköldberg (1994) Tolkning och reflektion Lund: Studentlitteratur.

Anderson, Benedict (1983/1993) Den föreställda gemenskapen Göteborg: Daidalos

Berger, Guy (1999) ”Towards an analysis of the South African media and transformation, 1994-1999” Transformation nr 38.

Billig, Michael (1995/1999) Banal Nationalism London: SAGE. Brown, David (2000) Contemporary Nationalism London: Routledge.

Brune, Ylva (red.) (1998) Mörk magi i vita medier Bjärnum: Carlssons bokförlag.

Theo van Leeuwen (1996) “The Representation of Social Actors”. I: Caldas-Coulthard, R Texts and Practices, London: Routledge.

Fairclough, Norman (1992/1998) Discourse and Social Change Cambridge: Polity Press.

(1995) Media discourse New York: Oxford University Press Inc.

Ferguson, Robert (1998) Representing ”Race” New York: Oxford University Press.

Foucault, Michael (1971/1993) Diskursens ordning Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag.

Hall, Stuart (1997/2000) Representation: Cultural Representations and

Signifying Practices London: Sage

(1990) “The rediscovery of ‘ideology’: return of the repressed in media studies”. I: Gurevitch, Michael (1990) Culture, Society and the Media London: Routledge

Holmgård, J.B. (1994) All Världens Citat Stockholm: Bokförlaget Trevi. Hylland Eriksen, Thomas (1993/1999) Kulturterrorismen - En uppgörelse med

tanken om kulturell renhet Fagernes: Valdres Trykkeri.

Lilla Focus (2000) Italien: Kunskapsförlaget P.A. Nordstedt & Söner.

Månsson, Per (red.) (1988/1998) Moderna samhällsteorier Smedjebacken: Fälth & Hässler.

Palmberg, Mai & Per Strand (1995) Sydafrika – en regnbågsnation föds Stockholm: Nordiska Afrikainstitutet.

Stora Focus (2001) Italien: Kunskapsförlaget P.A. Nordstedt & Söner.

Söhrman, Ingmar (1997) Språk, nationer och andra farligheter Smedjebacken: Smegraf.

van Dijk, Teun A. (1993) Elite Discourse and Racism USA: Sage.

Winther J∅rgensen, Marianne & Louise Phillips (1999) Diskursanalys som

teori och metod Lund: Studentlitteratur.

Webbadresser

National Encyklopedin, www.ne.se (2003-05-22) Sydafrikanska regeringen, www.gov.za (2002-11-21)