I det här kapitlet knyter vi en sista gång ihop teorierna och gör dem till ett konkret redskap inför analysen. Vi använder i huvudsak den banala nationalismen och de små orden för att analysera nyhetstexterna. Billigs teorier fungerar således som det mest finkänsliga verktyget i analysen. Vi belyser hur det journalistiska språkbruket på olika sätt befäster och reproducerar, samlar eller åtskiljer, befolkningen och nationen. Språket är, som tidigare nämnts, utgångspunkten i diskursanalys. Världen säger sig inte självt hur den skall uttryckas. Snarare finns språket som en maskin som konstituerar den sociala världen. Språket är alltså inte en ren
avspegling av en redan existerande verklighet utan en konstruerande kraft som även själv formas av sin omgivande samtid.82 Genom hur man
medvetet väljer att skriva eller inte skriva skapas reproduktioner. På så sätt har språket har en större funktion än att bara fungera kommunikativt. I en text fungerar språket betydligt annorlunda än det dagliga talspråket. Att skriva fullständiga meningar brukar anses vara grunden till att man ska kunna tolka en text på bästa sätt. Trots det utelämnas ofta vissa ord. I många fall utelämnas de ord som skribenten antar att läsaren kan ”läsa mellan raderna” och förstå ändå. Oftast handlar det om allmänna och vardagliga saker som de allra flesta kan relatera till och förstå. Men ibland utelämnas ord medvetet för att journalisten inte vill lyfta fram viss information i texten. Det kan till exempel handla om agenten i en mening – vem det är som gör någonting. Istället för att skriva polisen slog ned
motståndet skriver man motståndet slogs ned. Man utelämnar då agenten,
vem det var som grep brottslingarna, ur meningen. Meningen blir istället en passiv sats. Eftersom polisen inte gärna vill förknippas med vad som kan tolkas som en våldhandling, är den passiva satsen en smidig lösning för att utelämna polisens direkta inblandning.83 Detta är en del i
språkbruket som är intressant att studera när det gäller nyhetsrapportering och representation av olika människor. Sådana till synes obetydliga detaljer i språket påverkar i ett längre perspektiv den som läser. Man lär sig dra slutsatser och att läsa och tolka budskap som finns mellan raderna i en text. Ofta är denna kunskap positiv eftersom läsaren kan förstå saker som inte är speciellt tydligt preciserade. Men ibland leder det också till att läsaren tvingas dra slutsatser som kan vara felaktiga. I längden skapar det fördomar och associationer – ekvivalenskedjor – som är svåra att bryta trots att de må vara missvisande.
Det vardagliga språkbruket delar in en text i kategorier beroende på hur orden används i förhållande till varandra. Skribenten har alltid ett aktivt beslut att fatta i val av språkbruk och ord. Ska journalisten i en nyhetstext om en person som våldsamt förlorat livet benämna det som ett dråp, mord eller rent av en massaker? Beskrivningen av händelsen kommer att läsas av tusentals människor, som utifrån texten skaffar sig en uppfattning av dådet, av gärningsmannen, offret, och så vidare. I förlängningen kan ett mönster uppstå i sättet att beskriva en viss typ av nyhet och läsarna tar till slut för givet exempelvis vilken typ av gärningsman det handlar om, eller vad motivet är.84 Missförstånden som uppstår i vissa fall kan orsaka stora
sprickor i samhället och mellan människor. Representationen, språket och den banala nationalismen flätas här samman och används sida vid sida i den konkreta analysen.
82 Winther J
∅rgensen & Phillips (1999) s 18.
83 Fairclough (1995) s 104. 84 Fairclough (1995) s 109-110.
Diskursanalysen används på en mer övergripande nivå, och fungerar snarare som en modell eller perspektiv för att se på samhället och verkligheten. Verkligheten är skapad av och i olika diskurser som ständigt slåss om hegemoni och allmänhetens godkännande för vad som är sant. Fairclough använder sin diskursanalytiska modell i tre nivåer – vilka kan urskiljas analytiskt och analyseras var för sig. Tyngdpunkten ligger på den diskursiva praktiken och vi går inte in närmare på den sociala praktiken, eftersom det kräver en mer omfattande samhällsanalys än den vi genomfört. Vi har däremot inte heller gått in närmare på ägarförhållanden och redaktionella sammansättningar inom tidningsbranschen. Även detta skulle kräva en mer omfattande studie, och är heller inte elementärt för syftet med denna studie. Enkelt uttryckt ser vår analys ut så här:
• texten; de artiklar vi hämtat ur de tidigare nämnda sydafrikanska nyhetstidningarna som ligger till grund för analysen
• den diskursiva praktiken; de mönster som går att finna i texterna, samt kontexten vari dessa artiklar uppstått – mediediskursen och det sydafrikanska samhället.
• Något övergripande hur den sociala praktiken påverkar och påverkas av mediediskursen.
Eftersom vi ämnar studera detaljer i texterna, och till synes obetydliga vardagsformuleringar som tecken på en tendens, är Fairclough’s modell inte idealisk som studiemodell. Den bidrar dock med ett abstrakt perspektiv på samhället, vilket kan hjälpa läsare att förstå hur systemen integreras och påverkas av varandra. De övriga teorierna kan kanske kännas både många och långa, men eftersom de egentligen handlar om samma sak och bara tar sig an exempelvis identiteten från olika vinklar, så kompletterar de varandra som konkreta verktyg.
6. Nyhetsjournalistik och nationsbygge
Vi har i de föregående kapitlen gått igenom teorier, materialinsamling, urval och analysmetod. I detta kapitel har vi valt att dela in materialet i tre tematiska delar, med tillhörande underrubriker – detta för att göra materialet och analysen mer överskådlig och resonemanget lättare att följa. Rubrikerna är indelade efter teman som ur olika vinklar belyser nationsbygget och representationen av nationen. Med hjälp av exempel plockade från ett urval artiklar visar vi hur den sydafrikanska pressen representerar folket, nationen och den sydafrikanska samhällskontexten. Anledningen till att vi inte beskriver närmare vad artiklarna handlar om, vem som skrivit dem och så vidare, är att det inte är av relevans för syftet med studien. Banal nationalism och representation är, som vi skrivit tidigare i teorikapitlet, till synes obetydliga begrepp, korta fraser och uttryckssätt som på olika sätt flaggar nationen och de som lever i den. Det är vardagstal som människor oftast inte reflekterar över alls. Vad artikeln handlar om är inte intressant eftersom banal nationalism finns överallt, i såväl sportartiklar som politiska artiklar, i ledare, annonser eller underhållning. Citaten är tagna ur ett större sammanhang och det är begreppen och formuleringarna i de utvalda exemplen som är intressant – inte vad meningen egentligen handlar om. Försök därför att bortse från den större kontexten i exemplen, och fokusera på de små orden. I texten som följer exemplen utvecklar vi ytterligare vad citaten innebär och på vilket sätt de påverkar sina läsare. Efter varje del följer sedan en sammanfattning av de viktigaste elementen i texten.