Enkät - "Mer digital kompetens skulle vi alla behöva": En enkät & intervjustudie om förskollär

Den webbenkät vi utformat är skapad på surveymonkey och gav våra respondenter möjlighet att besvara 14 frågor med tillhörande svarsalternativ, där fem frågor även kompletterades med ett öppet svarsalternativ. De svarande kunde även välja att trycka i flera olika svarsalternativ på en och samma fråga. 52 enkätsvar ligger till grund för detta resultat där förskollärare både inom kommunal och privat regi i en och samma kommun getts möjlighet att delta. Resultatet från enkäten kommer presenteras utifrån våra fyra forskningsfrågor med hjälp av diagram och text för att tydligt påvisa hur många respondenter som svarat vad på de olika frågorna.

De fyra första frågorna i enkäten behandlade respondenternas bakgrund som kön, ålder, vilken regi de är anställd i samt hur länge de arbetat som utbildad förskollärare. 51 av de 52 svarande respondenterna var kvinnor varav en respondent ansåg sig vara annat. Ålder på de svarande är mellan 25 och 65 år. 42 respondenter arbetar inom kommunal regi och resterande respondenter är anställda och arbetar inom privat regi. Förskollärarna som främst förekom i enkätundersökningen var de som arbetat 1–5 år, vilket var 23 stycken. De som varit verksamma 11–15 år förekom i lägre utsträckning i enkätundersökningen, vilket var åtta stycken.

Vilka digitala verktyg har förskollärare tillgång till och använder sig förskollärare av verktygen i undervisningssyfte för att främja barns språkutveckling?

Av de 52 svarande respondenterna framkom det framförallt att alla har tillgång till Ipads på sina förskolor. Kort därefter kommer projektorn som 50 respondenter har tillgång till. 42 respondenter har möjlighet att använda dator och 29 respondenter kan använda Blue-bots.

Det är ingen svarande som har svarat att de inte har tillgång alls till digitala verktyg. Av det öppna svarsalternativet var det elva svarande som ville ge fler exempel. Det visade sig vara sex respondenter som har tillgång till mikroskopägg, två som har wifimikroskåp och två som har smart TV. Det är en respondent som har ett material som heter Osmo, en som har Iphone, en har Bluetooth högtalare och en har ljusbord.

Resultatet visar att alla respondenter har tillgång till någon form av digitala verktyg på ett eller annat sätt på sina förskolor. Det innebär därmed att alla har möjlighet att använda sig av dessa verktyg i undervisningen för att stimulera barns utveckling och lärande. Det är även positivt att se att alla svarande respondenter har tillgång till Ipads på sin förskola och att nästan alla kan använda projektor i sin undervisning med barnen. Det är bara tio respondenter som inte har några datorer som kan nyttjas som digitalt verktyg. Uppemot hälften av alla respondenter har också tillgång till robotar som Blue-bots, vilket blir mer och mer vanligt att man ser ute i förskolans verksamhet idag. Mikroskopägg och wifimikroskåp är inte lika vanligt att man har tillgång till men det kan bero på att många inte känner till att det finns.

Generellt kan man se att de svarande har alla möjligheter till att använda sig av digitala verktyg, främst Ipads och projektor, i undervisningen för att komplettera förskolans läroplan.

32 respondenter anser att de använder sig av digitala verktyg i sin språkundervisning och 19 stycken tycker att de gör det delvis. Det är bara en respondent som hävdar att de inte använder sig av digitala verktyg i sin undervisning för att främja barns språkutveckling.

Resultatet visar att lite mer än hälften av alla svarande respondenter anser sig använda något sorts digitalt verktyg i språkundervisningen med barnen. Att det endast är en svarande som anser att de inte använder några digitala verktyg alls för att främja barns språkutveckling är positivt, då förskolans läroplan förutsätter att man nyttjar digitala verktyg i undervisningen för att stimulera barns utveckling och lärande. Då det är 19 respondenter som svarat att de delvis använder sig av verktygen i sin språkundervisning kan man fundera på vad det är som ligger bakom detta. De kanske anser sig använda digitala verktyg i sin undervisning men inte för att stimulera barns språkutveckling. De kanske oftast har syftet att stimulera andra områden vilket innebär att de är mer bekväma och kunniga på hur de ska inkludera digitala verktyg, för att stärka just det lärandet i jämförelse med språkfrämjande aktiviteter. Det går inte att veta vad det kan bero på utifrån vår enkät. Vi kan åtminstone konstatera att det i alla fall inte handlar om brist på digitala verktyg i verksamheten då båda diagrammen tydligt visar att de har tillgång till olika sorts digitala verktyg på sina förskolor.

Hur använder sig förskollärare av digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling?

Majoriteten av de svarande respondenterna använder sig av polyglutt vid högläsning, närmare bestämt 48 av 52 stycken. Lite mer än hälften av respondenterna använder QR-koder och språkutvecklande appar och spel i sin undervisning med barnen. Det som används i mindre utsträckning är programmering med robotar och att skapa berättelser i Imovie. Det är ingen respondent som svarat att de inte använder sig av digitala verktyg i sin språkundervisning med barnen. Av det öppna svarsalternativet på denna fråga gav sex respondenter mer djupgående svar. Tre av sex respondenter använder sig av dokumentation, reflektion och återkoppling tillsammans med barnen för att främja deras språkutveckling.

Tre av respondenterna anser sig använda musik och Youtube i sin språkundervisning, där de antingen använder Ipad eller kopplar upp på projektorn för att få storbild. Två av respondenterna hävdar att de skulle vilja bli bättre på att skapa filmer och berättelser, göra egna QR-koder samt att hitta bra och utvecklande språkappar och spel.

Resultatet av fråga elva (se bilaga 1) visar att majoriteten av respondenterna använder sig av smågrupper när de arbetar med digitala verktyg, 47 av 52 stycken. 38 stycken anser att verktygen används i samarbete med en närvarande pedagog och 34 stycken använder det i helgrupp. Det är endast 22 respondenter som svarat att barnen får använda digitala verktyg enskilt i undervisningssyfte, vilket motsvarar mindre än hälften av alla svarande. Av det öppna svarsalternativet har tre respondenter valt att svara. Respondent ett använder Ipads endast när pedagoger är med både i helgrupp och i mindre grupper. Respondent två ser filmer, lyssnar/ser på rörelsesånger och gör pedagogisk dokumentation i helgrupp.

Smågrupper används när själva digitala verktyget är syftet där man går igenom hur man tar foton och filmar på en Ipad exempelvis. Pedagogen är alltid närvarande när barnen använder digitala verktyg. Respondent tre menar på att genomförandet varierar beroende på hur gamla barnen är. 2–4 åringarna är tillsammans med en närvarande pedagog och lyssnar/tittar på en saga i helgrupp via polyglutt. De pedagogiska apparna som finns tillgängliga är till för de äldsta barnen 4–5 åringar och genomförs enskilt eller i smågrupper. Alla tre svarande har poängterat att det alltid finns en närvarande pedagog när barnen nyttjar digitala verktyg i

undervisningen. Två av respondenterna menar på att genomförandet av digitala verktyg beror på vad man har för undervisningssyfte samt hur gamla barnen är.

Vilka faktorer påverkar förskollärares användande av digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling?

På denna fråga är det bara 48 av 52 respondenter som valt att svara. Det är alltså fyra stycken som valt att hoppa över denna fråga. Vi har därmed funderat på vad det kan bero på. Granskar man diagrammet kan man se att 14 respondenter svarat att en faktor kan vara brist på digitala verktyg. Tittar man istället på diagrammen vi presenterat dessförinnan kan vi se att det inte är någon som svarat att det är brist på digitala verktyg i verksamheten. Vår tanke med frågan var att få fram vilka faktorer som ligger bakom just deras användande av digitala verktyg kopplat till barns språkutveckling, men vi tror att de tolkat frågan annorlunda. De har förstått det som att de ska svara vilka faktorer som kan påverka användandet, inte vilka faktorer som faktiskt påverkar deras användande. Här skulle vi istället ha kunnat formulera frågan såhär, precis som vår forskningsfråga: Vilka faktorer påverkar ditt användande av digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling? Utifrån detta är det relevant att vi även gjort intervjuer för att kunna komplettera resultatet från enkäten då det visade att vissa respondenter tolkat frågan på ett annat sätt än vad vi tänkt.

Resultatet visar att det är ganska jämnt fördelat vilka faktorer som kan påverka respondenternas användande av digitala verktyg kopplat till barns språkutveckling. Den faktor som flest anser ligga bakom är att man inte har tillräckligt med digital kompetens för att använda verktygen på bästa sätt för att stimulera barns utveckling och lärande. Kort därefter kommer ont om tid, för få pedagoger i barngruppen samt för stor barngrupp. På sista plats kommer brist på digitala verktyg som faktor. Det är ingen respondent som svarat att de inte är intresserad av frågan. Av det öppna svarsalternativet är det tre respondenter som valt

att svara. Där framkommer det ytterligare faktorer som brist på rätt språkappar, brist på idéer och pedagogers osäkerhet/rädsla inför digitala verktyg.

Hur ser förskollärare på att digitala verktyg skrivits in i förskolans läroplan och på sin egen digitala kompetens i relation till barns språkutveckling?

41 av 52 respondenter har svarat att det är bra att digitala verktyg har skrivits in i förskolans läroplan. Elva stycken har däremot svarat att det är både bra och dåligt. Det är ingen som svarat att det är dåligt, vet inte samt ej intresserad.

Resultatet visar att majoriteten av alla respondenter anser att det är bra att digitala verktyg skrivits in och förtydligas i den nya läroplanen för förskolan. Det är roligt att se att så många förskollärare är positivt inställda till att digitala verktyg ska nyttjas och användas i deras egen undervisning tillsammans med barnen på förskolan. Det är endast elva respondenter som anser att det är både bra och dåligt att det skrivits in och blivit ett prioriterat uppdrag för förskollärare att följa. Vad det kan bero på är svårt att säga av vår enkätundersökning men det kan vara att de är osäkra på hur de ska inkludera verktygen i undervisningen som ett pedagogiskt verktyg. Då läroplanen inte talar om hur det ska gå till kan det behövas tydligare riktlinjer för hur det ska inkluderas och implementeras i förskolans verksamhet. Osäkerhet, brist på digital kompetens och intresse hos förskollärare kan också vara det som ligger bakom. Det är även positivt att det inte är någon som svarat att det är dåligt vilket innebär att respondenterna förstår vikten av att det behövs i förskolans undervisning. Detta för att barn ska kunna utveckla en adekvat digital kompetens som behövs för att klara sig som medborgare i den digitaliserade värld vi lever i idag.

21 respondenter anser att de har tillräckligt med digital kompetens för att utföra sitt uppdrag.

Det är 16 stycken som tycker att de gör det delvis och det är 18 stycken som poängterar att de behöver mer kunskap och kompetens inom ämnet. Det är två respondenter som anser att de inte har tillräckligt med digital kompetens för att utföra sitt uppdrag om att barn ska få använda digitala verktyg som främjar deras språkutveckling.

Resultatet visar att det är mindre än hälften som anser sig själva som digitalt kompetenta för att kunna utföra sitt uppdrag som förskolans läroplan förespråkar. Då det är 16 respondenter som säger att de delvis har digital kompetens för att kunna främja barns språkutveckling kan det vara så att de anser sig ha tillräckligt med kunskap inom barns språkutveckling, men inte tillräckligt med kunskap i digitala verktyg för att främja barns språkutveckling. Det är nästan hälften av alla respondenter som hävdar att de behöver mer utbildning och kompetens inom ämnet för att kunna utföra sitt uppdrag som förskollärare. För att det ska vara god kvalitet på förskolans verksamhet är det viktigt att rektorerna prioriterar fortbildning på sina förskolor för att öka den digitala kompetensen hos de verksamma förskollärarna. Det är endast två respondenter som anser att de inte har tillräckligt med digital kompetens för att främja barns språkutveckling. Om det ligger på ointresse eller osäkerhet för digitala verktyg går inte att veta.

Resultatet av fråga sju (se bilaga 1) visar att majoriteten av respondenterna har inhämtat kunskaper från egna erfarenheter inom yrket, 42 av 52 stycken. Lite mindre än hälften av alla respondenter (21 st.) anser att de inhämtat kunskaper från deras förskollärarutbildning.

Det är bara 17 av 52 svarande som sagt att de fått kunskaper om digitala verktyg genom fortbildning på arbetsplatsen. Då är det alltså 35 förskollärare som inte fått möjlighet att inhämta kunskaper genom fortbildning. Man kan tycka att det borde vara mer kompetensutveckling inom digitalisering på förskolorna då många känner en osäkerhet kring att bruka dem i undervisningen då de inte anser sig ha tillräckligt med kompetens för det.

Det är dock positivt att se utifrån resultatet att ingen respondent svarat att de inte har någon kunskap eller inte är intresserade av arbetet med digitala verktyg i förskolans verksamhet.

Analys av resultat

Förskollärares användning och tillvägagångssätt av digitala verktyg i språkundervisningen

Utifrån resultatet kan vi se att respondenterna har stora möjligheter till att använda digitala verktyg i undervisningen för att stimulera varje barns individuella språkutveckling. Det är därav ingen respondent som kan skylla på att det är brist på digitala verktyg och att det är en orsak till att de inte arbetar med att komplettera barns språkutveckling med digitala verktyg.

Säljö (2011) hävdar att det finns fysiska och språkliga medierande verktyg som kan användas som hjälpmedel för att utveckla kunskap och lärande. I detta fall blir Ipaden ett medierande verktyg för att respondenterna ska kunna stimulera och utveckla barns språk genom högläsning via appen polyglutt, specifika språkappar och spel samt QR-koder. Utan det medierande redskapet hade inte respondenterna kunnat nyttja dessa språkstimulerande appar tillsammans med barnen och på så sätt gått miste om många och viktiga undervisningstillfällen som främjar barns språkutveckling.

Vår studie utgår från det sociokulturella perspektivet som belyser att människor utvecklas och lär när man får interagera och samspela med andra människor i olika sociala sammanhang (Carlgren, 2012). Detta poängteras på många olika sätt i vårt resultat där majoriteten av respondenterna väljer att undervisa i smågrupper tillsammans med en närvarande pedagog. Det är även 34 av 52 respondenter som använder sig av helgrupp när de nyttjar digitala verktyg i språkundervisningen. Utifrån detta är det positivt att se att de flesta förskollärare integrerar digitala verktyg i undervisningen där barnen får möjlighet att samspela och samarbeta med varandra och/eller tillsammans med en pedagog. Det blir då lättare att kunna nå den proximala utvecklingszonen som den sociokulturella teorin förespråkar. Lindö (2011) menar att om ett barn får möjlighet att samspela med ett annat barn eller en vuxen så kan barnet utvecklas och nå den nästkommande utvecklingszonen som barnet inte haft chans att nå, utan det värdefulla samspelet med en mer kunnig person.

I detta fall verkar det som att våra svarande respondenter förstår vikten av att barn ska få lära sig använda digitala verktyg som kan stimulera deras språkutveckling tillsammans och av varandra. Vissa barn besitter mer kunskap än andra och kan då finnas som en stöttande individ för barnet som behöver ytterligare kunskap och lärande. Detta gör att respondenterna främst väljer att genomföra undervisningen i olika varianter av smågrupper för att lättare kunna nå samspel och barns proximala utvecklingszon.

För att ett fungerande samspel ska flyta på smidigt krävs intersubjektivitet. Det är enligt Björk-Willén (2018) en ömsesidig förståelse mellan individer kring en företeelse eller artefakt i den aktuella situationen. I detta fall blir det ett samspel som kräver intersubjektivitet mellan barnen, pedagogerna och de digitala verktygen i språkundervisningen. De 22 respondenterna som svarade att barnen får nyttja digitala verktyg enskilt i undervisningen så skapas istället intersubjektivitet mellan barnet och det

digitala verktyget. För att dessa samspel ska fungera effektivt måste man tolka varandras och de digitala verktygens avsikter och handlingar. Sitter barn tillsammans med varandra och använder det digitala verktyget till att lära sig av en språkapp, måste ett samspel ske mellan språkappens syfte och funktion samt barnens avsikter och handlingar.

Faktorer som påverkar förskollärares användande av digitala verktyg kopplat till barns språkutveckling

Utifrån resultatet visar det sig vara faktorer som påverkar respondenternas användande av digitala verktyg i språkundervisningen lika mycket. Det är framförallt den digitala kompetensen som anses ha störst påverkan bakom användandet. Det framkommer även faktorer som ont om tid, för få pedagoger, stora barngrupper, brist på utvecklande språkappar, brist på idéer samt pedagogers osäkerhet/rädsla inför digitala verktyg. Dessa faktorer kan medföra att respondenterna inte nyttjar digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling. Om användandet anses för svårt och inte prioriteras hos pedagogerna på förskolorna kommer det innebära att barnen inte kan appropriera lärande och kunskap kring digitala verktyg och språkfrämjande aktiviteter i samspel med varandra.

Appropriering är enligt Säljö (2017) när barnen får möjlighet att använda kulturella verktyg och uppfatta hur de medierar världen, som exempelvis att vi lär oss skriva och kommunicera med hjälp av att samspela med andra människor. Har pedagoger inga idéer eller känner en osäkerhet kring att bruka digitala verktyg är det självklart att de prioriterar bort digitala verktyg i språkundervisningen. Därmed behövs det mer digital kompetens både generellt och kring barns språkutveckling, detta för att barnen ska kunna få möjlighet att appropriera en adekvat digital kompetens som bidrar till att främja deras enskilda språkutveckling.

Förskollärares digitala kompetens i relation till barns språkutveckling

Resultatet visar att majoriteten av alla respondenter är positiva till att digitala verktyg skrivits in i den nya läroplanen för förskolan. Det är ingen svarande som anser att det är dåligt att det lyfts fram, vilket innebär att de förstår vikten av att använda digitala verktyg för att främja barns utveckling och lärande. Tittar man på hur den digitala kompetensen ser ut i relation till barns språkutveckling är det mindre än hälften som anser sig själva inneha den kompetensen. Det är två respondenter som poängterar att de inte har tillräckligt med kompetens kopplat till barns språkutveckling och det är 18 stycken som förespråkar att de behöver ytterligare kunskap och kompetens inom ämnet. För att respondenterna ska kunna utföra sitt viktiga uppdrag som förskolans läroplan hävdar så är det väsentligt att rektorerna möjliggör kompetensutveckling och fortbildning på olika sätt. De kan skapa lärorika tillfällen där förskollärarna eller andra professionella som anses ha tillräckligt med kompetens inom ämnet får möjlighet att stötta och vidareutveckla de som behöver mer kunskap inom ämnet. Här kan man nå förskollärarnas proximala utvecklingszon som Hwang och Nilsson (2011) menar är avståndet mellan vad individen klarar av att göra själv och vad den sedan klarar av att göra tillsammans med någon med mer kunskap.

De flesta av alla svarande har poängterat att de inhämtat sina kunskaper om hur man arbetar med digitala verktyg genom egna erfarenheter inom yrket där de antagligen skaffar sig kunskap genom att testa sig fram eller genom att läsa mycket litteratur. Det är endast 21 stycken som fått kunskaper från förskollärarutbildningen vilket tyder på att utbildningen

In document "Mer digital kompetens skulle vi alla behöva": En enkät & intervjustudie om förskollärares användande av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling i förskolan (Page 29-38)