SÄLJARE.
Ja har jett katten i rom olika hantverkena ett spass å fösökt kjäna kosing effter eget systäm, â hittills hare gått knubb. Jånne jälpte mej trykka en väldi brass maskeradbiljetter på jusgrönt papper me den här teksten :
Angtrébiljett.
På grund av att så många ej hadde storkovan till förra månadens Opramaskrad, upprepas dänna till allmcnhetens förnöjelse nesta lördag klockan 10 e. m.
till oärhört nedsatta priser. Grottesk klädsel med mas
ker, vilka dokk ej få påsättas i västibulen Frakk okk annan ellegans undanbedes, alldänstund varken kånungen eller håvet kåmmer. Vin okk käcks samt suppé med nubben och goda siggarrer ingår i priset.
Hemtning hela natten. Pris 50 öre.
Hemikring på våran gata tjöpte rom plåtar allihop, å fassan tog en åt sej å en åt mossan å slikka sej om mulen å gnägga: ”De ska bli schönt å få pensla kistan me kek å nubben i anonymt tillstånd. Ä äre så att ja treffar på nån intagande nymff, så fåru inte bli svar
tis, Hjohanna, utan unna din gubbe en billi utsväv
ning.”
”Äss”, flina mossan, ”ja håppas välan att de finns sjarmanta jentlemän där, som har blikk för stabbila
fårmer, för ja tänker dekollasjonera mej där ja ä snyggast, å va ja jör under egen mask angår dej inte.
Men fall du vill, kan du få öppna balen me mej.”
”Nä, takk”, svara gubben, ”tror du en drar ikring me ett kjöttlass, när en inte behöver.”
Mennas dom gadda på varandra stäppa ja mossans kappsäck full me biljetter å stövla ut på stan för å kurscha rom, å plåtana rök på en liten momang. Ja ringde fösst på en obekant dörr neri gamla stan, årå kåm de en barsk harpa ut å gapa: ”Vaärefråganom?”
”De ä från öveståtållanas kanevalskåmité”, sa ja å stakk fram en biljett, ”vassego â läs!”
Tjäringen läste, men sen blengde hon till å kraxa:
”Va attan ska en på maskis å jöra, när en ä över 50 bast å har påkar som en råkåkåmöbel.”
Men då stakk hennes gubbe ut nosen å röck åvna biljetten å ropa: ”För helsicke, tjäring, de här ä ju ren fökjänst å nöje dässutom. Suppé å nubben för 50 öre! Ta hit 10 biljetter, så får ja en glad kvell!”
Han gedde mej 5 lock, å ja trava vidare å sålde, ända tess lagret vatt slut å ja hadde 250 bagare i byksfikkan.
De vatt stor effterfrågan på både masker å skråpuk- ansickten i stan, å fassan kåm inte över annat än en ömkjyld lösnäsa, som jode att han såg både fräkk å förstokkad ut.
Efftersom dom inte feck maskera sej ve ingången, kjörde rom flesta jenom gatena i full kanevalsrigg.
Fassan hadde en pappeshatt på skalln, som blåste aven i alla gathön, å Kalson hadde serpentiner i ena byksfikkan, som åkte ut jenom ett hål å trassla sej kring pipena på alla nårmala mennicher.
Jånne å ja stog långt i förväg på Gustavadolstårg å
48
kika, å klokkan prexis 10 vare svatt me fålk kring Operahuse. Men när dom sen strömma in, vatt dom tebaxhutade av bekjäningen åre uppstod ett fölaman- de mackel.
”Här ä ingen maskrad i kvell, era dårar”, gasta en vaktis å vende på ögena, ”vi håller på me Figaros bröllåpp, såre får ingen gå in.”
”Ska ni ställa till me bröllåpp å maskrad på samma gång, era torskar”, gorma fassan å staklc fram näb
ben. ”Vi ha betalt 50 öre stykk för biljettena, men maskraden jer vi schutton i, bara vi får nubben å keket.”
”Ni ä bestämt i smällan allihop”, bromsa jeppen ve ingången. ”Hör ni inte att dom barschar å schunger därinne för fulla muggar i Figaros bröllåpp? Frexten fårase på era biljetter”, harkla han å syna kortena.
”Nä dra ända in i Käkkoslovakiens jungler me er, de här ä jement skåj, rena, rama nyset! Tror ni att Kung
liga Opran arranscherar maskrader för 50 öre pär- schon me både suppé å viner. Ånej, så jupt sch unken ä den inte”, gol han å sträckte nakksenena.
Maskradjästena vatt så långa i nian att masken nästan strama, å när dom sen feck höra hemska flabb- grin runtersikring, vende dom om å traska sin väg under hjemmer å svordommar. Men mossan hadde en stor påse kånfetti under armen, å innan hon fösvann vräkte hon hela klabbet över bekjäningen, bara för att dom skulle få lite ekstra sopjöra.
”De här va en uppseendeväkkande skam”, morra fassan på hemvägen å slengde lösnesan under spår- vangen.
”Ja, gusskelåv att masken henger kvar”, visska mossan, ”så att en kan schämmas anonymt. Men tänker
fårulåv å rucka tillen rejält, Kal Fredrick.”
”Ja, du kan vara lungn för att i monn har han dom svänska färgena i sittsen”, bräkte gubben.
Men de todes inte fasen gå hem, utan ja låg på 1 håtell i 2 nätter, för ja hadde gått om stålar.
A. — Svarta Masken, Ville Andeson blir pracktisk.
I ÄGGHANDEL.
Häromdagen vare en smör- å äggaffär, som sökte en springschas, å där erhöll ja strakst kändischon, för äggfrun tykkte ja såg både käkk å vaken ut. De va frövrit en rekorderli tant me krafftiga kråppsvålymer å bosst på överläppen å 1 höntand i matgluggen, å hon hadde ett väldans ägglager ikring sej, som hon ärft effter sin mann. Han hadde kolat mitt i påssk- bråsskan, sa hon, å nu bövde hon en flinck grabb, som skubba ut me äggkorjana å dässemellan kunde bitreda i affän dom stundena hon va tvungen å avläxna sej.
De fanns fässka ägg å skånska ägg å ästlandsägg å finknäckta ägg å kråssägg å klinkägg å konserverings- ägg å söndeslagna ägg å äggsmet i burkar, å tjäringen hadde okkså äggvita schälv, men de va inte å undra på, när hon aldrig feck ombyte på lufft, mena hon.
Jenast på morron vatt de en Iivli kommäss å bon fylldes me madammer å hemliga bitreden, men ägg
frun ekspejera rom snappt i vit negliche å me brö- kvarn i full gång. Ja håppa okkså in i fösäljningen, för ett kvinns rök på mej å fråga:
”Finns de nåra knäckta ägg?”
”Inte prexis hjust nu”, svara ja, ”men kåm ijen om 1 kvatt, för i den här bråsskan knäkker vi 1 ägg i sekunden. Å äre såre fattas, låvar ja å knäkka nåra stycken, så kjilot blir fullt.”
Då höde ja äggfrun hjemra sej: ”Åj, åj, mina kråss
ägg ä slut, ser ja, men titta in i monn, frun, så har ja
säkert ett nytt lager. Ja tykkte madammen kunde få rom strakst, så ja pillra fram en stor nyvärpt äggkorj me ena pedalen bakom äggfrun, å tjäringen, som skulle jöra en kåmplimang, satte sej häfftit mitt i hönsproduckten, såre stänkte kring finalen påna å var
enda kula övergeck till kråss. Hon va ovanlit baktung, så kundena måste facka tag om liandledena påna å hala oppna ur smeten, men när hon bjynte barscha å bomma på mej, öppna en annan tant klykan å sa:
”Tat lungt, frun, de va inte gåssens feil Vissligen schöt han lite på korjen, men han va tvungen, för han skulle gå effter margarin åt mej.”
”Jaha, men ja märker att han ä nästan för rörli inom den här bransen”, morra ägghandlerskan å gnidde sej på bakvåden me ett omslaxpapper. ’Men nu fåralåv å kurscha mina läkkraste ägg som kråss- ägg i alla fall. Hur många kjilo skulle frun ha?”
”Nä takk”, bräkte frun som tänkte tjöpa, ”dom där ä inte kråssade på naturlit sätt. De äcklar mej åtet. De ä bäst att dom som inte sitt olyxhendelsen handlar kråssägg åv frun.” Ässå geck madammen.
Äggfrun blcngde lömskt ikring sej, men hon kåm snat i tagena ijcn å kvittra åt kundena: ”Inte böver frun schälv slepa på äggena. Dom kan springgåssen få kånka hem me.”
Å sen fram på dagen, vare 54 äggkorjar, som skulle sjikkas iväg te rom nåbla kundena, så ja feck strengt jobb. Ja högg 2 korjar i slengen å trava bottât Vål- maryckskullsgatan, men korjana va så jement tunga, så påkana vek sej på mej. Då kjörde de en lastbil föbi i sackta mak, å när ja varsna att de satt en krok bak, häckta ja opp den ena korjen, åsså hengde ja mej fast
52
schälv me den andra korjen i armkroken. Sjåffön va sjack å lite bakom, å han feck ingen fat på bilen, fönn ja håva opp ett stot ägg å syllta tillen me mitt i nakken. Han röck till å trodde att han blitt nedschuten bakifrån som vanlit å satte snurr på motorn me väl
dans kläm, men när ja märkte att de bar åt helsicke, släppte ja tage, så både ja å äggkorjen jode en senti- mäntalisk vålt å vatt en jemensam smocka mitt utan
för ett trafikerat ölkafé. Den andra äggkorjen hengde kvar på lastbilen, så den sjåffön handlar inga ägg av oss på lenge. Ja vände kavajen å skubba hem me korjen efter en ny laddning, som skulle till Knorkel- tutsonsgatan, men nu lanka ja försiktigt på tråttoan ända tess ja mötte Knutte å Nisse, som kåm från plugget. Dom bjynte föståss gadda opp sej emot mej å babbla:
”Tira påren där pajsarn! Han blir välan äggformig i kulan snat.”
Ja bjynte gola å kjuta, men slutligen skaka han Sen hyva Knutte en stenknota pa mej, men da vatt ja elvaföbaskad å saffta tillen me ett ägg millan ögon
bryna, så järnan stussa mot bakskallen pån, å strakst kåm slaxmåle i full gång. Ja klämde in kula på kula i nian på grabbana, men dom dök schälva effter mina ägg å gedde mej igen, såre uppstod 1 ettrit bom
bardemang mitt på gatan.
”Vänta ni, era fetknoppar, ska ja skubba effter en ny satts”, kjöt ja, när dom stog kvar å grina bara på jekelskap. Ässå tog ja på karutten, men mesamma vare en byling som högg mej i hampan å röt:
”Vilkens firrmas ägg äre du anvender till projek
tiler? Svara hux fluxl”
till äggfrun å babbla om hela varan tamp a gasta.
”Har frun många såna här frön i sin kjänst, sa far hon bereda sej på en större krasch i sin äggkällare.”
Åsså feck ja föståss galåssen.