Fassan ville sjikka ut mej te sina slecktingar på vischan över pincksten, â där vare meningen ja skulle jenomgå en jordbruxkursch å lära mej plöja å jössla å sätta plugg i all änkelhet. ”Du ä nestan för fullfjcd- rad å vara kvar i stan”, mena gubben, ”å namnet Andeson haru för rexten greslit deschenerat me dina fantasstiska trix, säru böver min schäl stövla effter en plog me en ysster bonnkjur i hälana fallatt de ska bli fason pårej.”
Men ja gilla inte fassans föslag utan anmelde mej i 1 stot affäshus i stan, där dom sökte en vaken hiss
grabb me meckanisk blikk. Dom tykkte vissligen ja såg lite för mykke opptjäfftig ut, men slutligen vatt ja antagen å feck bjynna meresamma.
Huse va 1 kåmplecks på 5 våningar me olika sottes affäsfirrmer överallt, så hissen måste gå från morron tess k veil me direcktörer å kjänstemän å kontosfrök
nar å dässutom alla domses kunder. Höckst opp bod- dere okkså en tandlekare me inskrenkt pracktik åsså en massöska som aldri va hemma.
Dom fössta dagana tykkte ja jobbet va jeklit upp
lyftande, å emillanåt gedde rom flåttare jupingana mej lite drix, men ja lessna snat, för ja håller styft på om- väksling.
En morron skena ja över gatan å tjöpte 1 ask kom- mess, å när ja kåm tebak, stog de en kratta, som va hemskt rosti i röret, utanför hissen å gnällde: ”Ja
skulle villa ha en tand smättfritt utdragen i övesta vå
ningen, vasnäll å kjör opp mej allra höckst! ’
”De blir nog inte någe vidare smättfritt”, sa ja, ”för däroppe kjuter dom, så grindana skakar, varje gång hissen stannar utanför.”
Tanten blekna å linda stjaln kring örsnibbana å lanka tcbax ut ijen, men ja tände ett knaster å luta mej på hissåffan å haddere kul i 5 minuter. Då rulla de in en kårpulent madonna å flåsa: ”Petlesons kott- varulager, 4-de våningen, dönn te venster!”
”Dit får allt frun fara ensam opp”, svara ja, för hissen orkar bara me 250 kjilo. Ja ska lägga om mecka- nismen på ett lite kick.”
”Vasäjeru, din obosstade drummel”, freste frunset å trengde sej in i korjen. ”Stäng dönn, ja åker opp en
sam, men ja ska jenast underrätta firrman om dina jifftiga pikar, såru kan vara säker om sparrken vid min snara nedkåmst.” Ässå tröck hon pa 5 knappar å for opp under olika slax jud. Men när ja höde hissen stanna, klämde ja på nerknappen, så frun hann inte öppna dörrana utan åkte ner tebax ijen. Hon själide å böla innanför, såre gnistra mellan stängena, åsså åkte hon opp på ny kula, men ja jode om samma manöver, å i nesta momang stog hon i bottenvåningen ijen. Ma
donnan va röblå i nyllet å veste som en blodtössti tigerhona, men då kåm de en belevad jeppe, som ville 3 tr. opp, årå klev ja schälv in i hissen, å mennas börja den kårpulenta frun beklaga sej å pussta: Kan henn tänka sej, ja ha blitt nedtrykkt 2 gånger
”Ja, tjära frun, ja ä nedtrykkt nestan hjemt”, sa henn å jänka på brillena. ”De ä såna tider.” Åsså slank han ut å stängde grindana me en sukk, å innan den tjåcka tanten hann yttra sej åkte hon me ner i
fasstun ijen för 3-dje gången. Hon feck hysteriska kånvulschoner å viffta me väskan å hicka: ”Nu ska allt schälva Bellsebubb ta dej, din jemena rövarunge!”
å sen dundra hon iväg direckt in i ett fösäkringsbolag på nedra botten å slog allarm. Ja, håppa jenast in i hissen å kjörde 5 tr. opp för full fat, å där öppna ja hissdönn å tog ijen mej ett ryck, tess en skrovli bas
röst hödes nerifrån avgrunden: ”Kåm bums ner me hissen, din utböling, annas schuter vi dej me dynamit nerifrån!” Dom tröck på knappana å kjöt å hojta, men ja tykktere va fånit å åka ner för å få prygel.
Slutligen lubbade en kontorist på egna fötter opp- för alla 5 trappena för å haffa mej, men ja stengde blickstsnappt grind å åkte 2 tr. ner, å när han kila dit, åkte ja 3 tr. opp, åre va löngn för pricken å kunna stoppa åkningen, fast han åla som en orm i trappupp
gångana. Dom kila ut i vattenda fasstu för å kika, å ja jode en venli grimas ibland, när ja for föbi jänget.
Då hitta rom på att postera ut 6 pärsclioner av olika kjön i var våning, vikka skulle rykka opp hissdön å pipa mej, men då hadde en kille rusat in te pottvack- ten å slagi av strömmen, så ja vatt sittandes mellan 3-dje å 4-de våningen i lungn å ro.
Alla pärschonena trava effter för å glo på mej, men dom va föståss tvungna slå på strömmen ijen, årå be
grep ja att de va fålktomt på nedra botten, så ja styrde direckt ner, å fastatt den fleskiga frun, som skulle till Pettesons lager, stog kvar neri potten å fösökte sätta krokben för mej, smet ja ledit förbina å gnugga min väg från de hisskliga jobbet.
I SKOBUTIK.
Klasse, som kjänner en brass me affäsmän, rekam- mendera mej förra vikkan till en skohandel, där ja skulle trena mej i kjängprovning pä olika parschoners blan. Skohanlan hadde en fräsi lockal me 6 prov ningspallar för begge kjönen å 3 ekstra bitreden, som
va upparbetade i bransen å vana att gå bekväma kun der till handa, fast de jällde domses fotter.
Allra fösst feck ja hållas me en slödi madam, som kåm in å lådra: ”Ja har såna enårmt krafftiga smal
ben, så ja vill hellst inte visa rom offentlit, utan om gåssen där får bitreda vid provningen av 1 par sjevrå- kjänger, vore jag taxam.” Hanlan jode en ellegant schäst, å ja feck ta hand om madammen, men ja måste nestan håva ner hela lagret, innan ja hitta naia dojor som rack till. Slutligen fastna hon för ett par laggar, fast skafftena inte geck ihop på 1U meter, men ja snöde till stokkana påna, såre vatt stora fleskbal- långer ovanför kjängena, årå vatt hon belåten å tjöpte rom strakst å lanka sin väg, fastatt hon va greslit styv-bent jenom hopsnörningen.
Sen kurscha ja 1 par svesiapupper åt en utkjorar- bas, som va mera rejäl än madammen. ”Vissligen trenger dom hemskt över tåna”, san, ”men ja tänkei ta mej ett jumt fotbad effter pinckst, årå kåmmer dom min schäl å glappa. Lägg in dom i kattången å sjikka hem dom te mej, annas hemtar ja dom i monn, fall ja inte hinner ta svängen häråt före 6!” Åsså peta han på
78
mösschärmen å fösvann. Strakst effter kåm de in en modän jänta me undertrykkta fårmer å slank figgur å slog sej ner på en pall. Hon vinga av sej sina fötram- pade maron å streckte ut silkespipena, så hanlan vatt äksalterad å håppa fram, men ja hann i alla fall före å klämde påna en röd saffiansbåt me bächfärgad kant, årå gol hon: ”Nej, ja ska ha ett par nåbla lackpumps, för ja ska på studentfest i kvell. De jör desamma va rom kåstar, bara dom ä billiga.”
Ja knåpa å prova flera par påna, innan hon be- stemde sej, men slutligen gilla hon ett par, som va ett nummer för små, åsså kvittra hon: ”Sjikka hem dom till mej ve 6-tiden, för ja vill inte slepa pakete me mej hjust nu! Å frexten tänker ja kjöra opp mossan på kosingen.”
De låva jana föståss, å effter stängdax skubba ja bott me 6 skokattånger åt olika kunder, å jäntan gedde mej 25 öre i drix.
Skohanlan va rätt belåten me mej, å andra dan överlät han en ojift encka me ömkjylda liktonar åt mej, men de slog tjall på trån, för fösst kåm utkjöran, som tjöpte svesiadojena, in me jäntans lackerade brön i nypan å flabba: ”Nog för att ja tollererar all slax ellegans, men sätter ja mej å kjör me såna här grun- ker på fossingana, blir det apslut skandal eller okkså åker jag in på snurrhäcken.”
Hanlan gapa pån, men ja begrep att han fått fel paket, så ja låva klara tebax hans pjexer. De bövdes inte, för i nesta momang skutta kroken in me rom grova Iaggana i ett papper å gorma: ”Ni ha föstöt hela fröjden för mej i går kvell! I ställe för lackpumpsana sjikkar ni ett par sveciapjexer nummer 44. Tykker ni
att en kan gå på jazz me sana här lunkentussbub- ber? Å när ja sjikka ner mossan för å byta, vare stänkt.” Ässå schönk kråkan ner på en skopall å stor- kjöt. Meresamma geck butiksdönn opp å den fössta madammen stövla in me förgrämda ansicktsdrag å gaffla: ”Sanneligen bode ni inte straffas för era oär- hörda manipullaschoner. Ja promenera me rom här nya kjängena i går på stan, å när ja kam neråt Klara kjände ja att ja yx kax hadde blitt låghalt. De va lygens å kunna gå hjemt, utan ja måste ge mej iväg till en kirurg å ben granska påkana, vikken som va lengst eller kottast. Han mätte bena å röck i dom å massa
krera kneledana å lät mej trampa runt ikring som en sirrkushest i 12 minuter, å ändå oppservera han inga låghalta symptåm utan tykktere va ett höckst kåm- plisserat fall. Han tog 20 krisch å bedde mej åter- kåmma för vidare oppservaschon. Men hjust som ja kränger på mej puppena, fårase att den ena klakkcn är lika låg som på en toffel å den andra ä en rickti sjapåklakk av abnårm höjd. Ja åkte föståss jenast på kirurgen å fodra tebax mina 20 spänn, men han freste å ba mej vara taxam att ja slapp kåsta på ekstra tö- längning eller fökottning av pipena. Nu vill ja fösst ha en kjäng ombytt å dässutom dom 20 lockena tebax, som lekan feck, annas kåmmer ja å missrekåmmen- dera eran firrma påre höcksta. Ja böver bara gå ner på maggan mittemot, så ä ni snal mogna för konkuss.
Skofabrikön stakk fram 2 tior å morra: ”Ta de här å håll tytan, tjäring!”
Men sen vände han sej mot mej å kackla: De blir för kåstsamt å ha dej kvar i den här bransen. Har haru ditt sedebetyg.” Åsså skrev han på en lapp:
80
”Ynglingen Villem Andeson avslutar hermed sina 2 hos mig anstellda dagar på grund av slarv okk över- laggda järningar, som kunnat få ödesdigra följder, om ej naturliga förhållandet upptäckts.
Intygas Jöran Hanson,
velartad sko- okk galåsshandlare.”