Både ja å brorserna ha trenat oss på lediga stunder me trållning å divesse kottkånster, å dässutom ha vi studderat Brasiljax ensjillda trix så vi gadda ihop oss nåra grabbar å hyde en privat salång för en under- hållningsseangs, åsså satt vi opp en hemjod affisch i mangelbon hos fru Lunckvist för de smäller högre än 1000 annångser. Salången skulle ha 35 pressent av bruttot, å Jånnes bekantingar, som skulle dra ett par bitar på handklaver å fijol, låva vi 12 pressent av nettot, fallatt de vatt någe kvar, å rexten skulle vi ha i ren fökjänst. Hemma hadde vi en brass fölegade nyåskott, å rom jode vi biljetter av å kurscha i dörr
öppningen, så när fålk vende på plåtana, kjände rom sej rörda över en jättlig tillönskan så långt i förväg.
Salången vatt nestan halvfull, å rom flesta killana va föståss från våran gata. Fassan å mossan satt lengst fram å gubben hadde lånt ett mickroskåp för å kunna kika bättre, åre mixtra han me å vende millan ögon
bryna ideligen. Fru Petteson satt långt tebax, för hon hadde kutat direckt från byken å va tjippskodd, men Lunckvistkan hadde tjöpt nya galåsser, så hon satt på fössta benk å streckte pipena ända fram på ästraden, som vi byckt opp av plank.
När allt va klat, steg Olle opp å läste en schälvdick- tad prolåg, å sen håppa ja fram å bokka mej å sa att som fössta nummer skulle ja hugga en massa kott ur lufften. Ja jode ett håvande å visa fram spader äss,
/
148
men när ja skulle hugga nesta å öka tackten, kåm alla kottlappana me stark fat ur tröjärmen å hasa ner i en hög framför blana på mej,
Pubbliken gallgrina, men ja raffsa ihop leken å stega me en viss ellegans ner i salången å bedde fru Palm å fru Jonson dra vasitt kott, så skulle ja jissa vikkra de va. Dom drog å gucka, men på bänken bakom satt de 2 av mina kåmpissar, som spana samtidigt på tan- tenas kott, å rom visska åt mej, mens ja låssas tänka.
”Frun där har ruter kung å frun där klöver schua”, sa ja höckt å klat.
Dom backsna å ville jöra ommet, men fast ja sa att de va jeklit anstrengande för trållerinervena, bjynte Kalson hemifrån rya å gedde sej inte fönn han feck dra ett kott, årå måste ja jissa på en höfft.
”De ä spader tre”, pep ja slutligen.
”Nähej, du din räv, de ä spader seeks, såre ä fel”, kjöt han.
Då knata ja tebax opp på trålleriplatån å sa att Kalson hadde baksmälla å såg dubbelt, årå knöt han kardan åt mej å for opp, så ja maste slinka bakom ett tag, mens han vatt lungnis.
Mitt på ästraden hadde vi ett lite runt bod me säkkschynken ikring å därinunder satt Valle å skulle stikka opp divesse grunker jenom ett hål, när ja trålla.
Ja schava in på .nytt å bedde pubbliken å få låna en hatt, å Lövberg stövla fram mesamma å streckte mej sitt håda fodral. Ja lag pjesen på bode å hala fram en knallpulverpickstol, åsså gol ja: ”Lövbergs hatt verper 1 ägg!” — Knall! —
Lövberg jode ett språng å vråla: ”Schuter du sönder stånkan för mej, pundar ja opp dej på stående fot å bryter fötrållningen!”
Ja lyffte hatten men då hadde Valle jott fel å pillrat opp en saltgurrka i ställe, så ja vatt höckst perpleks å morra någe om att de va hattens fel, årå drog fassan luvan av mossan å vinga oppna till mej å skrek: ”Ta du den här trållhättan i ställe, så gåre bättre!” Mossan satte till å böla å prottestera, men gubben gnägga:
”Håll mun, ditt apskafft, annas går de alldeles å heb sike förn!”
Ja jode om trixet å ställde luvan på bode, åsså lådra ja igen:
”Där ha vi ägget!” — Bom! — Men när ja röck av hättan, stog de en kvattespava där i ställe, för Valle va så tjåckskalli att han perkla opp sakena, innan ja sackt ifrån. Ja vatt föbaskad på grabben å toffla till en rejält me dojspettsen under schynket, fast de opp- servera inte dom andra, men Valle gedde opp ett gall- rop å reste sej å skubba så hela trålleribode me schyn- ken å allt fösvann på 2 mennicheben in bottom säkk- draperit.
Pubbliken rusa opp såre slamra i plankena, å skråla:
”Fy attan, sånt jement båg!” Â hanlan hemma hala fram ett ofrisskt ägg ur ena byksklaffen å hyvat mitt i fleset på mej å gasta: ”Där haru ägget du lengta effter, din tordyvel!”
Sen masa rom sej iväg ut för å je luff t åt kjänslena, å vi grabbar satte oss å rekna över inkåmsten, men vi hadde inte fått in mer än nettot, så salångsuthyrarn feck veva för bruttoprossenten.
SOM BOKSAR E.
Boksaryrket äre enda ja har lust för, men både fassan å mossan ryar om att de ä ett urschlit jobb, för blir en inte nån Harry Päson, så får en mera stryk än fökjänster. Vi grabbar ha i alla fall bildat ett bok- sarjäng, som vi kallar för ”Ensjillda Sjampinjon Klub
ben”, å fast vi inte ha kunnat sala ihop till mer än en bokshanske än (den andra ä en kanslad sjinntum- vante som en åkare ha tappat), så fajtas vi stödit om tosdasskvellana, så gaddana ryker å ansicktsdragen bli ommöblerade.
Men i går feck ja boksas offentlit jenom en ren slump. Ja å Knutte Kalson loda iväg till en mattch, som va arrangscherad å utlyst av en berömd ståk- kålmsklubb, å köpte plåtar till hyllan. Hjust som vi skulle slinka in, håppare en boksaryngling fram, som ja kjänner, å röck in mej i ensjilld låsch.
”Ja ä i en 7helsikes klämma”, visska han å rev sej i kusen. ”Du ä ju styv amatörboksare, Villem, å har starka framläggar, vill du gå nåra rongder i mitt ställe i kvell, skam få storkosing av mej, fast de blir inte prexis kåntant. Vissligen ä ja schälv i fårm, men ja har en krok, som ä nykkfull å jeklas, å hon ha sackt ifrån att om ja inte frångår boksningen, så ger hon mej bumsen, för hon vill apslut inte jiffta sej me en pärschon, som kan bli ihjälsmockad gång på gång, mens hon sitter hemma me ofösörjda kilar. Fjåset är omöjligt å kåmma te rätta me, å dässutom har hon
bänkat sej närmast ringen härinne i lockalen, bara för å spana om ja ger mej me i leken. De ä ett slax tjärlek, som nestan övergår te skandal”, tyckte pric
ken, ”åre är tragikst att behöva ge opp för en kråkas skull.”
”Vaså lungn för mej, du”, svara ja å klämde kar
dan pån. ”Ja ska klara schivan. De ska bli hökst pic- kant å få boksas proffeschonellt. Hit me vantana!”
Han gedde mej hanskana å ett par blå simbykser, åsså lanka han ut ur låschen me en jup sukk, men ja rigga mej kvikkt i boksardressen å vatt snat inklämd i truppen. Arrangschörn syna mej noga å skaka på skalln, åsså san: ”Jasså, de ä du, som ska möta tung- vicktan i ställe för Bräckman. Håll dej på deffensiven, gåsse, annas går du åt helskottan i fössta rongden!”
Så fott dom bejynt me mattchena hödes hejaropen, åre vatt ganska snat min tur. Dom föste in mej i ringen, å strakst effter dundra de in en kraffti matta- dår me sjägg på arrmar å ben å ställde sej å storflina åt mej. Ja vatt lömsk på pajsarn å håppa emoten, men då rök domman fram å gol:
”Va äru för en bullvan, som inte kan vänta tess gånggången juder?”
Yx kax klämta rom till, å meresamma stakk tung- vicktan ut ena laffsingen å gedde mej en rak höger mitt i trubbet, så ja jode ett svängslag i lufften, men i nesta momang åla ja fram å saffta till tjämpen en solapleks mitt i kalasbubblan, så kvellskeket åkte opp i hallsen pån å han vatt ståendes å lugga. Jenast schava domman fram ijen å hojta: ”Andra tackter i den här lockalen, annas avblåses mattchen hux flux!”
Tungvicktan vatt ettri, å bums åkte han på mej
152
ijen, men nu vackta ja mej noga å valsa runt ikring å slog vålt framför påkana pån, såre va lygens han kunde ge mej en enda karamell.
Domman tänkte hejda mattchen, men tungvicktan ville gå rongdena till slut, för han tykkte de va den ladigaste mattch han vatt me om. ”Grabben far ju som en insäckt ikring mej”, san, ”men han boksas ändå med en viss ackuratess, å ja liåppas väl att ja åtminstone ska kunna slån i finalen, bara ja får hål
las”, grina han, mens dom viffta övern me handdukar.
I andra rongden kåm han smygande mot mej prexis som en mennischeätare, men hjust som han skulle måtta in ett kekslag i matkastellet på mej, tog ja ett höckt språng å flata tillen en skarp örfil me ena han
sken, såre schöng i hösselgångana pån. Han vatt svatt i nyllet av illska, när han hörde grabbana heja, å jaga slutligen in mej i en hörna, där han satte ena bröt på fossingana på mej, men hjust som han sickta för å ge mej en nockaut me högra labben, huka ja mej ner å stakk skalln mellan kneskålana pån, så han tog överbalangsen. Både ja å tungvicktan ramla å rulla utanför ringen å grabbana gallkjöt, men domman kåm föståss sättandes å mackla ijen, åre tykkte ja va fösmädlit att han hjemt skulle bromsa å gå emellan, så ja flög opp å gedden en odentli venstersmäll på trynet, så biåspipan fösvann under bänkana. Men då vatt de föståss brand på linjen, å fastatt fålk hurra å heja för Ville Andeson, vatt ja utslepad under höga prottester.