Erfarenheter av studie och yrkesvägledning

Samtliga informanter efterfrågar lyhördhet och respekt som det viktigaste i bemötandet från en studie- och yrkesvägledare. Tre av informanterna tror att det är viktigt att vägledaren förstår att det inte alltid är pengar och statusjakt som lockar personer till yrken. Dennis säger att han tror att arbeten där man hjälper människor hade varit lockande för honom:

Pengar och sådan ytlig status hade jag lärt mig att förakta. Det var ju dessa saker som förstörde världen, roten till all ondska liksom. Om man som studie- och yrkesvägledare ska kunna nå dessa elever behöver man också förstå hur man tänker när man är uppväxt i Jehovas vittnen.

Magnus menar att man bör respektera att en person vill satsa på en karriär inom rörelsen och han tycker att man bör ge det samma värde som den vägledningssökande ger det. De andra informanterna är inne på samma tankegång. Det är av stor vikt att vägledaren inte försöker konvertera eleven, säger Magnus. Istället bör vägledaren ta fasta på själva engagemanget i sig självt.

Man kan säga: vad roligt att se en ung människa med ett sådant engagemang. Då är väl dina föräldrar glada också över att du har det här engagemanget. Jag förstår nu varför du behöver ett jobb som inte kräver så mycket tid. Städning är ett bra jobb, men det finns en del andra alternativ som jag tror i vissa avseenden är bättre för dig. Det finns något som heter KY-utbildning och då tittar vi på två års studier. Fördelen med detta är att du kommer ha ett jobb där det går att försörja sig på en halvtidslön.

36

Samtliga informanter berättar att de upplever att studie- och yrkesvägledarna har agerat i samtalet som om han/hon inte visste om informanternas bakgrund eller inte ville tillskriva det någon betydelse. Erik berättar hur han upplevde känslan av att inte bli sedd utifrån det liv han faktiskt levde. Han hade gärna också sett att vägledaren ställde frågor om honom och hans liv, så att vägledaren bättre kunde förstå den miljö han kommit ifrån. Han tänker sig att

vägledaren kunde ställa öppna frågor som: ”Hur ska vi gå vidare utifrån det du berättar, hur ska vi göra så att det kan fungera så bra som möjligt på en arbetsplats?”

Erik tror att en del Jehovas vittnen som växt upp hela sina liv i rörelsen kan behöva hjälp med att förstå hur arbetsmarknaden och arbetslivet fungerar praktiskt och socialt. Daniel tycker att vägledaren ska glida med motståndet, att han ska försöka förstå elevens grad av engagemang i rörelsen och samtidigt försöka utröna vilka talanger och intressen personen kan tänkas ha. En viss förförståelse om Jehovas vittnens organisation tycker Evelyn att man som studie- och yrkesvägledare bör ha. Man behöver förstå att allting inte alltid är frivilligt. Vägledare ska höra det som sägs, men viktigare är kanske det som inte sägs, menar Evelyn.

Det ligger en massa tysta förbud inbakade i läran. Man uppmanas att lyssna till sitt samvete. Följa rekommendationer. Förbuden är som tysta överenskommelser. Man har haft mycket av dåligt samvete under åren. Det sägs att man ska ta beslut utifrån sig själv, men inom Jehovas vittnen handlar det mer om att följa församlingen. Där finns ingen hänsyn till den egna viljan. Magnus är inne på samma spår och tror att språkbruket blir viktig om inte vägledaren ska hamna i vad han kallar djävulens representant-rollen. Risken är stor, menar han. Att agera som en agitator mot engagemanget tror Magnus är kontraproduktivt. Jehovas vittnen är vana vid att misstänka representanter för samhället utanför församlingen. Mats tror också att man bör väga sina ord när man presenterar olika utbildningsalternativ:

Jehovas vittnen är väldigt terminologistyrda. Skulle man säga till ett vittne att här har jag en lång utbildning som ger massor av status då slår det genast i gång en minusblinkande

varningslampa. Säger man däremot att här har vi en kort utbildning som frigör mycket tid och den kallas t.ex.

tandsköterskeutbildning, den är bara två år. Då blinkar istället pluslampan.

Magnus framhåller att vägledaren, om han har insikt i hur Jehovas vittnen fungerar, kan jobba med att erbjuda utbildningsalternativ på ett sätt som inte omöjliggör det religiösa

engagemanget eller avskräcker eleven. I citatet ovan tydliggör Magnus sin syn på en pragmatisk väglednings- stil. Vägledaren kan jobba mycket med språket och bör fundera

37

innan samtalet på vad som kan vara motiverande med en utbildning om man har bakgrund i en dogmatisk religiös rörelse.

6.5 Sammanfattning

Samtliga informanter upplever att skoltiden var problematisk och att de kände ett stort utanförskap. Att leva upp till Jehovas vittnens krav på att stå upp för sin tro genom

avståndstagande till traditioner och sociala aktiviteter i skolan tycker de flesta var jobbigt. Ingen av informanterna tycker att vägledaren på högstadiet har varit en god lyssnare eller betydelsefull för deras studie- och yrkesvalsprocess. I den mån de överhuvudtaget minns vägledaren så har denne inte lyckats få tillstånd några förtroliga samtal om informanternas karriärplaner. Gymnasietiden uppvisar samma mönster. Även här upplever informanterna att de hade önskat ha ett förtroligt samtal med en studie- och yrkesvägledare, men att dessa inte förstod deras unika situation. Samtliga informanter efterlyser vägledare som är respektfulla, har viss förståelse för deras bakgrund och som är goda lyssnare. Vägledare med en förmåga att undvika konflikt och konfrontation gällande trosfrågor tror informanterna också hade varit till stor hjälp i skolan. Om eleven är troende bör vägledaren väga in detta och hjälpa eleven hitta studie- och yrkesvägar som kan passa ett liv som predikant. Att gå i polemik mot läran tror samtliga informanter är mycket negativt, även om de tror att vägledare och övrig skolpersonal skulle kunna vara viktiga samtalspartners, någon att anförtro tvivel och

livsfrågor om en förtroendefull relation skulle utvecklas. En informant efterlyser hjälp med att förstå hur arbetsplatser fungerar socialt och vilka förväntningar som kan finnas från

38