Examensarbete
15 högskolepoäng
Förhållningssätt och bemötande i studie- och
yrkesvägledningssamtal av elever uppväxta inom
Jehovas vittnen
Approach and treatment in career guidance of students raised in
Jehovah's Witnesses
Författare: Joel Granström
Studie- och yrkesvägledarexamen: 180p Handledare: Ange handledare Datum för slutseminarium: 3/6-2015
Examinator: Anders Lovén Handledare: Martin Kjellgren Fakulteten för lärande
3
Abstract
This essay aims to investigate how students raised in Jehovah's Witnesses have experienced their career counseling during their middle and high school education.
My main objectives are, based on the testimonies of former Jehovah's Witnesses, to investigate how career counselors can find a strategy to approach these students in a non-threatening way. I also try to take into account the contextual elements which are of great importance when counseling students raised as Jehovah's Witnesses.
A qualitative study has been carried out with five informants with a background in the movement. The material has then been analyzed using a qualitative, narrative method. The study shows a lack of approach-strategy and tools for treatment of student with a background in Jehovah's Witnesses. Result and analysis shows that the students were in need of someone to talk to about their future and career during their middle- and high school education, and they think that a career counselor could have been that person. On the other hand the
informants describe the difficulties a career counselor might have in reaching these students, and they suggest that a certain degree of knowledge about Jehovah´s witnesses, and a
counseling method might be necessary in order to successfully help these students. A
constructivist approach that takes into account contextual factors is described in this study as a helpful tool for career counselors whom want to reach students with a background in Theoretical terms used in the thesis are constructivist approach-strategy, self-authorship, interpersonal balance stage, institutional balance stage, contextual affordance
4
Innehåll
1. Inledning ... 6
1.1 Syfte och frågeställningar ... 7
1.3 Disposition ... 7
2. Bakgrund till Jehovas vittnen ... 9
5.1 Bakgrund och begreppsdefinitioner ... 9
5.2 Att leva som ett Jehovas vittne ... 10
5.3 Att växa upp inom Jehovas vittnen ... 12
5.4 Jehovas vittnen och utbildning ... 13
3. Tidigare forskning ... 15
4. Teoretiska utgångspunkter ... 19
4.1 Karriärteorier ... 19
4.2 Konstruktivistiska vägledningsteorier ... 20
4.3 Kontextuellt fokus i konstruktivistisk vägledningsteori ... 23
4.4 Sammanfattning ... 24
5. Metod ... 25
5.1 Val av forskningsmetod ... 25
5.2 Val av informanter ... 26
5.3 Genomförande och bearbetning ... 27
5.3.1 Kvalitativ textanalys ... 27
5.4 Etiska förhållningssätt ... 28
5.5 Min roll som forskare ... 29
6. Resultat ... 30
5
6.2 Högstadiet ... 32
6.3 Gymnasiet ... 33
6.4 Erfarenheter av studie- och yrkesvägledning ... 35
6.5 Sammanfattning ... 37
7. Analys ... 38
7.1 Att förstå elevens bakgrund ... 38
7.2 Högstadiet och första mötet med studie- och yrkesvägledning ... 39
7.3 Gymnasiet: Anonymitet och uppbrott ... 40
7.4 Erfarenheter och tankar om studie- och yrkesvägledning ... 41
7.5 Sammanfattning ... 43
8. Diskussion ... 45
8.1 Metoddiskussion ... 45
8.2 Ett gott bemötande av eleven ... 47
8.3 Att ta hänsyn till kontextuella faktorer ... 48
8.4 Sammanfattning av slutsatser ... 49
8.6 Förslag på vidare forskning ... 50
9. Referenslista ... 51
6
1. Inledning
Inledningsvis presenteras studiens ämnesval och problemområde med efterföljande för att därefter utmynna i syfte och frågeställning, följt av uppsatsen disposition.
Alla elever har inte samma möjligheter att få en fullgod studie- och yrkesvägledning i skolan. En del elever växer upp med en världsbild där kritiskt tänkande, självutveckling och
karriärsträvanden inte nödvändigtvis är någonting eftersträvansvärt. Elever med bakgrund inom Jehovas vittnen är en relativt liten grupp, men studie- och yrkesvägledare som jobbar en längre tid i skolan kommer med största sannolikhet att arbeta med dessa elever någon gång under sin karriär. Under de praktikperioder vi har haft, som en del av studie- och
yrkesvägledningsprogrammet på Malmö högskola, har jag lyft frågan om hur vägledare bemöter unga Jehovas vittnen med mina handledare. De har visat sig ha mycket ringa kunskap om rörelsen, eller så har de fått rent felaktig information. Vidare tycks det saknas någon faktisk metod eller vägledningsverktyg för bemötande av denna elevgrupp. Med bakgrund i denna problembeskrivning tar min studie avstamp då jag syftar till att undersöka hur elever uppväxta inom Jehovas vittnen har upplevt sin studie- och yrkesvägledning, med fokus på bemötande.
Efter att ha blivit utesluten ur Jehovas vittnens rörelse i slutet av gymnasietiden minns jag starkt känslan av förvirring som präglade de första åren av mitt nya liv. Allt det gamla som jag levt i och förhållit mig till, alla principer, direkta och indirekta regler, krav på uppförande, utseende och klädkodex, allt var som bortblåst. Hur skulle jag nu leva mitt liv? Vad skulle jag tro på? Vad var värt att lägga min kreativitet och energi på i ett samhälle som jag lärt mig att ha en väldigt dyster inställning till? Något jag under min utbildning har funderat på är varför jag på högstadiet, men framförallt under gymnasietiden, inte kände till möjligheten till studie- och yrkesvägledningssamtal och varför vägledarna på dessa skolor var så osynliga i sin yrkesutövning. Jag tror att oavsett om jag hade valt att stanna i rörelsen eller inte, så hade studie- och yrkesvägledning kunnat vara ett sätt att nå mig och hade kanske kunnat fungera perspektivvidgande om jag hade träffat en kompetent och förstående vägledare.
7
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur personer uppväxta inom Jehovas vittnen har upplevt studie- och yrkesvägledningen på grundskolan och gymnasiet för att utifrån detta kunna se hur studie- och yrkesvägledare kan ge ett gott bemötande till denna elevgrupp. Min centrala frågeställning är: hur kan en studie- och yrkesvägledare, med utgångspunkt i före detta Jehovas vittnens berättelser, på bästa sätt jobba med ett gott bemötande av denna elevgrupp på högstadiet och gymnasiet?
Som delfrågeställning undrar jag vilka kontextuella faktorer en studie- och yrkesvägledare bör ta hänsyn till vid bemötande av elever uppväxta inom Jehovas vittnen?
Med kontextuella faktorer menar jag de konsekvenser det religiösa sammanhanget får för eleven i skolmiljön.
1.3 Disposition
Jag har valt att ge denna uppsats följande kapitelindelning: Inledning, tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter, metod, bakgrund till Jehovas vittnen, analys, resultat, diskussion. I inledande kapitlet är tanken att läsaren ska få en övergripande förståelse för studiens
ämnesfokus, frågeställningar och syftespresentation. Den tidigare forskning som ligger till grund för det här arbetet presenteras i kapitel 2 där jag först presenterar de
vägledningsteoretiska texterna och i den andra delen litteratur som fokuserar på fakta om rörelsen och på bemötande av personer som varit eller är med i rörelsen. I kapitel 3
presenteras karriärforskning som är relevant för ämnet. Tydligast belyses här konstruktivistisk utvecklingsteori med fokus på kontextuella faktorer. Exempel på metodisk implementering avslutar kapitlet för att åskådliggöra hur teorin kan användas i praktiken.
Det 4:e kapitlet är arbetets metoddel där jag beskriver mitt sätt att arbeta som forskare, hur jag gått tillväga för att samla in och bearbeta material samt mina etiska överväganden. En
8
beskrivning av Jehovas vittnens lära och kultur följer i kapitel 5, så att läsaren kan få en god inblick i ämnets problematik, samt kan förstå informanternas kontextuella bakgrund. I Kapitel 6 presenteras sedan en tematisk sammanställning av intervjuerna följt av kapitel 7 där
resultatdelen analyseras utifrån ett konstruktivistiskt förhållningssätt. I kapitel 8, diskussionsdelen, vill jag resonera kring de tankar och frågor som forskningen och
informanternas svar har väckt hos mig som forskare, mitt val av metod, samt ge förslag på hur man på bästa sätt bemöter denna elevgrupp i studie- och yrkesvägledningssamtal.
9
2. Bakgrund till Jehovas vittnen
I följande kapitel redogörs i korthet för Jehovas vittnens lära, organisation och historia med fokus på hur tillhörighet till organisationen påverkar barn och unga i skolvärlden.
5.1 Bakgrund och begreppsdefinitioner
Jehovas vittnen startade enligt Holden (2003) som en mindre bibelstudiegrupp cirka 1870-tal i Allegheny, som nu är en del av staden Pittsburgh, i Pennsylvania, USA. Ganska snabbt växte gruppen i medlemsantal och man började kalla sig Zion’s Watch Tower TractSociety med ledaren och grundaren Charles Taze Russell som president. Gruppen var tidigt inriktad på att bedriva missionerande verksamhet och man omhuldade snabbt och införlivade dåtidens nya teknik som ett verktyg för att sprida läran genom film, radio, reklamblad och tidningar (Watchtower, 2000a). Religionshistoriskt definieras Jehovas vittnen som eskatologisk det vill säga lära om fullbordandet av Guds rike och världens undergång och som antitrinitaristisk det vill säga förkastande treenighetsläran. Läror som bygger på en undergångsberättelse är inget unikt för Jehovas, andra rörelser med en antitrinitaristisk och eskatologisk världssyn är t.ex. Moonrörelsen, Mormonerna och Swedenborgianismen (Kieffer, www.ne.se).
Publikationer som alla Jehovas vittnen uppmuntras att flitigt studera i är tidskrifterna Vakna och Vakttornet som utkommer regelbundet. Den senare fungerar som underlag för s.k. vakttornstudium som arrangeras en gång i veckan i församlingslokalen även kallad rikets sal (Gustafsson, 2012). Järvå (2003) menar att Jehovas vittnen skiljer sig från andra nyandliga kristna rörelser i det avseendet att de lägger mycket starkt fokus på att medlemmarna ska studera rörelsens litteratur och att de igenom textinlärning ska växa i sin tro (s.79).
10
Enligt Holden (2002) styrs samfundet från Brooklyn där rörelsen har sitt huvudsäte och ledning, även kallad den styrande kretsen. Ett steg ner i hierarkin, finns avdelningskontoren, ett i varje land, med tillsatta kommittéer som har ansvar för var sitt område. Områdena är vidare indelade i kretsar, i vilka ett antal församlingar ingår. Styrande i varje församling finns ett antal betrodda män de s.k. äldstebröderna och de biträdande tjänarna. Dessa har rätt att undervisa i läran, och de har det yttersta ansvaret för planering av missionsarbetet i det geografiska distrikt som tilldelats församlingen. Äldstebröderna måste också se till att församlingen hålls ren från synd och så kallat värdsligt inflytande, som det definieras utifrån Jehovas vittnens bibeltolkningar (s.36).
Jehovas vittnen har över 22000 medlemmar i Sverige och den siffran baseras enbart på Jehovas vittnens egen statistik över döpta medlemmar. (Watchtower, 2012). Utöver de personer som är döpta finns enligt (Holden, 2008) nyvärvade medlemmar som brukar kallas förkunnare, uteslutna eller avhoppade medlemmar som strävar efter att återfå en plats i rörelsen och som passivt deltar på Jehovas vittnens möten, samt de små, ännu ej döpta, barnen. Barn uppväxta i rörelsen får från tidig spädbarnsålder passivt medverka i
predikoarbetet och på församlingsmötena. I takt med att barnen blir äldre kan de ta mer aktiv del i möten och som predikare. När medlemmarna når ungdomsålder förväntas de att ta beslut om att döpa sig, vilket innebär fullvärdigt medlemskap i rörelsen.
Jehovas vittnen baserar sin framtidstro på en undergångsberättelse, Harmagedon då stora delar av jordens befolkning kommer att förgöras. Efter katastrofen tror man att jorden ska bli ett paradis där de överlevande människorna ska leva i fullkomlig harmoni med varandra, djuren och naturen.
5.2 Att leva som ett Jehovas vittne
För att bli ett rättroget Jehovas vittne krävs det att medlemmarna gör många uppoffringar exempelvis att de deltar i de möten som den lokala församlingen anordnar t.ex. bokstudium, vakttornsstudium, familjestudium, tal av äldstebroder, tjänstemöte samt sammankomster på annan ort. Utöver detta bör medlemmarna läsa i bibeln varje dag och studera Jehovas vittnens publikationer några timmar i veckan som förberedelse inför mötena. Viktigast av alla
11
aktiviteter är dock att delta i predikoarbetet. Att predika, eller gå i tjänsten som vittnena kallar det, betyder att medlemmarna anstränger sig för att sprida läran. Detta kan de göra genom att besöka människor i deras hem vilket är den vanligaste formen av tjänstgöring även kallat från dörr till dörr, eller predikan på offentlig plats även kallat gatutjänst, via telefon eller andra tekniska hjälpmedel, eller genom att försöka påverka människor i sin omgivning genom att försöka få dem att bli intresserade av Jehovas vittnens lära (Holden, 2002, s.31).
Det är också viktigt att indirekt utmärka sig som ett Jehovas vittne vilket man på individnivå bäst gör genom att sträva efter att vara exemplarisk i sitt uppförande gentemot omgivningen. Svordomar eller annat aggressivt beteende är sådant som Jehovas vittnen försöker fjärma sig ifrån. Såhär beskriver de själva hur ett vittne bör vara i social mening:
De försöker göra mot andra som de vill att andra skall göra mot dem. (Matteus 7:12) De försöker vara så mot alla, inte bara mot sina medvittnen, vänner, grannar eller släktingar. Eftersom de är
ofullkomliga, lyckas de inte alltid hundraprocentigt. Men de önskar av hela sitt hjärta göra gott mot alla, inte bara genom att tala med dem om de goda nyheterna om Guds kungarike, utan också genom att räcka en hjälpande hand närhelst det är möjligt. Jakob 2:14-17 (Watchtower, 1990).
I citatet ovan, liksom i alla andra böcker och tidningar som Jehovas vittnen publicerar, utmärker sig texten av en stor mängd referenser till kapitel och verser i bibeln samt ett språkbruk som inte är så vanligt i samhället i övrigt. Bibelreferenserna anses ge texten tyngd och trovärdighet eftersom vittnena ser sig själva som de sanna uttolkarna av bibelns läror. Det annorlunda språkbruket är ett sätt för vittnena att distansera sig från världen utanför
församlingen och kallas för det teokratiska språket, vilket är det språk de tror att gud vill att hans tjänare ska begagna (Watchtower, 2006).
Jehovas vittnen intar en kompromisslös hållning i vissa trosfrågor. Det kan gälla vitt skilda frågor som rör t.ex. seder och bruk, sexualitet, och till och med i frågor om liv och död (Holden, 2002, s.27). Ett Jehovas vittne deltar inte i firandet av vad de kallar hedniska högtider vilket innefattar alla stora högtider som lucia, jul, påsk, midsommar och
födelsedagar. Det man vänder sig mot är dessa sedvänjors hedniska eller icke-bibliska rötter. För att en högtid ska var giltig bör den vara av bibeln sanktionerad som t. ex: bröllop, dop och begravningar. Som exempel menar man att födelsedagar bara nämns i bibeln i negativa sammanhang och därför anser man det inte är brukligt att ställa till fest och man tycker vidare att firandet innehåller inslag av överdrivet självförhärligande. Jehovas vittnen anser att det är bättre att prisa gud för att man är född än att individen ska ta emot beröm och presenter
12
(Watchtower, 2006). Den fråga som väckt mest debatt är vad Jehovas vittnen själva brukar benämna som blodfrågan. Ett Jehovas vittne intar inte blod i någon form i sin kosthållning eftersom det anser att bibeln förbjuder detta. Vid sjukdom eller skada, då en patients liv kan vara beroende av om han får en blodtransfusion eller inte, uppmanas vittnena att vägra blod oavsett vad konsekvensen av detta val blir (Holden, 2002, s.28). Det förklarar sitt
ställningstagande på följande sätt:
Jehovas vittnen betraktar livet som en gåva från Gud, representerad av blodet. De tror på bibelns befallning att de kristna måste "avhålla . . . [sig] från blod (Apostlagärningarna 15:28, 29). Om en läkare på ett förmyndaraktigt sätt våldför sig på en sådan patients djupa och varaktiga religiösa övertygelse, skulle det kunna få tragiska
konsekvenser. Att tvinga någon att göra våld på sitt samvete är enligt påven Johannes Paulus II "det svåraste slag som kan riktas mot en människas värdighet. Det är på sätt och vis värre än att förorsaka fysisk död, det vill säga mord (Watchtower, 1997).
Den som är döpt och begår för läran allvarliga synder, riskerar att uteslutas ur rörelsen. Uteslutning innebär en social utfrysning ifrån gemenskapen i församlingen. Den uteslutnes familj uppmuntras i regel också till att bryta kontakten och den sociala samvaron blir endast möjlig när personen har bevisat och övertygat församlingens äldstebröder om att denne har ångrat sig (Holden, s.163, 2003).
5.3 Att växa upp inom Jehovas vittnen
Att växa upp i Jehovas vittnen skapar enligt Holden (2002) för de flesta barn både en känsla av samvaro - i församlingen, utanförskap - i samhället men också en känsla av att vara utvald. Känslan av sammanhang och en delad förståelsehorisont blir inom gruppen mycket stark, vilket är grundläggande för att en grupp ska få en stark sammanhållning (s.85).
Relationerna mellan de som delar samma starka övertygelse är kanske unik för den här typen av gemenskaper. Avgörande för hur barnets uppväxt blir beror, som för alla andra barn, till stor del på föräldrarnas förmåga att skapa en trygg anknytning till barnet samt hur strikta de väljer att vara med att tillämpa sektens livsstilskrav (Holden, 2006,s.43). Järvå (2009) talar om föräldrar som är goda nog, som sätter barnets bästa framför regler och principer. Chansen för att kunna göra ett väl övervägt beslut att stanna i, eller lämna rörelsen
13
under ungdomstiden eller i vuxen ålder, anses öka om den unge har föräldrar som inte helt fördömer tvivel och ansatser till personlig utveckling (s.89).
5.4 Jehovas vittnen och utbildning
För att förstå dessa elevers speciella situation tror jag att man behöver förstå hur rörelsen ser på framtiden och hur det påverkar dessa elevers studie- och yrkesvalsprocess. Nedan
beskriver ett ungt Jehovas vittne hur han upplevde sin skoltid och sina karriärmöjligheter. Citatet ger en bild av hur organisationens uppmaningar att satsa på en karriär inom rörelsen i kombination med en underlåtenhet ifrån föräldrarna att uppmuntra eleven att studera, gör att eleven har få incitament att anstränga sig för att nå goda studieresultat.
You can´t have a career because your career is going to be in the witness organization. I started off at school with the best of intentions, and I´d have liked to have done a lot better, but my parents never pushed me so I stopped trying (Holden, s.135, 2002).
Elever som är Jehovas vittnen, tillhör i de flesta fallen en andra eller tredje generationens vittnen, vilket betyder att de, särskilt i unga år, inte själva aktivt har valt sin tro. Skoltiden blir därför för dessa individer ofta en svår tid. De slits mellan ett tryck hemifrån för att stå upp för sin tro och känslan av utanförskap och skam över att inte passa in (Holden, 2002, s.137). Enligt Holden blir dessa elever lätt tacksamma offer för mobbing och tråkningar eftersom de utmärker sig så mycket. Att känna sig som ett freak eller en utstött är inte ovanligt vilket ofta får effekten att de som utsätts för kränkande behandling blir mer övertygade om Jehovas vittnens läras riktighet (Holden, 2002, s 139). I Jehovas vittnens litteratur för unga har de sannolikt läst om hur de som bär den sanna tron förföljs och hånas, komplett med bibliska exempel, vilket gör att de kan hitta en identitet som annorlunda och styrka i tanken på att deras plågoandar kommer att få sitt straff när undergången kommer (Holden, 2002, s.139). I publikationen Jehovas vittnen och utbildning (2006) vill organisationen ge sin syn på utbildning och skola. I publikationen berättar författarna om vikten av läsning och lärdom men undviker att tala om att Jehovas vittnen uppmanar sina medlemmar att enbart läsa
14
sällskapet Vaktornets egna publikationer och/eller litteratur som stödjer rörelsens lärosatser. Det är inte många vittnen som läser vidare på universitet och högskola och det finns flera anledningar till detta. Först och kanske främst tror medlemmarna att Harmagedon,
domedagen, är nära förestående. I väntan och tron på en sådan världsomvälvande katastrof ter sig all utbildning som inte bara syftar till att ge en försörjning som slöseri med tid. På Jehovas vittnens officiella webbplats skriver de så här angående högre utbildning:
Många, både unga och gamla, framhåller värdet av en akademisk utbildning. Somliga experter säger till och med att de ”är helt övertygade om att du aldrig kommer att kunna få ett [riktigt] arbete utan en högskoleexamen”. Men människor har behov som inte kan tillfredsställas genom enbart materiella framgångar. Kan hög utbildning till exempel hjälpa dig att bli en god förälder, äktenskapspartner eller vän? Personer som beundras för sina intellektuella prestationer kan dessutom utveckla oönskade
personlighetsdrag, misslyckas med familjelivet eller till och med begå självmord (Watchtower, 2005).
Vidare uppmanas alla Jehovas vittnen att avhålla sig från värdslig påverkan och vantro, som enligt deras uppfattning kan ta vilken medial form som helst som genom böcker, film, musik, radio etc.
15
3. Tidigare forskning
Det finns en uppsjö av litteratur om Jehovas Vittnen. Tyvärr är dock en stor andel av publikationerna skrivna av religiösa företrädare för andra religioner och polemiska i sin karaktär. Detta gör dem olämpliga att använda i ett vetenskapligt arbete. Jehovas vittnens egen litteratur redogör jag av samma skäl inte heller för i detta kapitel. De har dock varit användbara i kapitlet ”Bakgrund till Jehovas vittnen”, för att understryka trosuppfattningar och värderingar som kännetecknar rörelsen.
Den enda skrift jag haft tillgång till som översiktligt beskriver rörelsen på ett icke värderande sätt är sociologen Andrew Holdens bok Jehovah's Witnesses: portrait of a contemporary religious movement (2002). Den har utöver att fungera som underlag för beskrivning av rörelsen, bidragit med utsagor om hur unga Jehovas vittnen tänker om sin framtid och karriär. För en ung människa uppväxt i Jehovas vittne är respekten för äldre och auktoriteter
grundmurad i uppfostran. Man får lära sig att inte ifrågasätta vuxna människor och att aldrig trotsa sina föräldrar (Holden, s.130, 2002). I studie- och yrkesval är den viktigaste faktorn att arbetet eller studierna går att kombinera med predikoarbetet, vilket borgar för en helt annan syn på karriärsträvan hos unga Jehovas vittnen. Holdens bok är en djuplodande beskrivning av Jehovas vittnens förhållande till det moderna samhället, men erbjuder inga svar på hur professionella samtalare kan närma sig personer med bakgrund i rörelsen. Den har dock hjälpt mig att skapa förståelse för och ge inspiration till hur man kan ge ett professionellt bemötande av unga Jehovas vittnen.
Utöver Holdens bok har material också inhämtats ifrån psykologiska och socialpsykologiska forskningsområden, för att ge bakgrundsfakta om rörelsen och för att hämta inspiration till hur man som studie- och yrkesvägledare kan jobba med ett gott bemötande av unga Jehovas vittnen.
Paul (2007) visar i sin artikel 'Applying a Constructive-Developmental Approach to Issues of Sexual Orientation and Religion in Career Counseling hur Kegans konstruktivistiska
16
utvecklingsteori kan användas i karriärvägledning av elever med religiös bakgrund. Pauls artikels teoretiska ramar beskriver jag mer ingående i teoridelen.
Enligt Paul är det individens sökande efter mening - i den här kontexten religiösa värderingar - som behöver tillgodoses i utvecklandet av framtidsplaner och studie- och yrkesval. För att kunna nå en god nivå av självständighet och ta makten över sitt eget liv och karriärbeslut, behövs incitament i form av meningsskapande studie- och yrkesplaner. Viktigt i detta
sammanhang är hur vägledaren i samtal med en sådan individ ställer frågor. Paul ger exempel på hur den här typen av frågor kan formuleras, så att de adresserar värderingar som personer med religiös bakgrund kan identifiera sig med. Paul ger en god beskrivning av det teoretiska ramverk han lutar sig emot, men jag hade önskat att en mer ingående metod hade presenterats. Järvå beskriver i sin bok Sektsjuka: bakgrund - uppbrott - behandling (2009) hur man inom behandlingsvården kan jobba med att bemöta avhoppade eller uteslutna medlemmar, vilket har varit till stor hjälp för att förstå hur man metodologiskt kan arbeta med att hjälpa personer med bakgrund i auktoritära religiösa rörelser. En god portion av boken ägnas åt att beskriva vad som menas med begreppet sekt. Enligt Järvå är det manipulativa eller auktoritära rörelser som bör klassas som sekter. Järvå tar sin utgångspunkt i socialpsykologiska studier av hur människor förhåller sig till grupptryck, försäljningsstrategier inom reklamvärlden och drar sen paralleller till hur sekter använder sig av manipulation för att styra sina medlemmar. Jehovas vittnen faller enligt Järvå under kategorin manipulativ rörelse eller sekt. Kunskapen om hur manipulation fungerar och påverkar människor är enligt Järvå av stor vikt för personer som ska jobba professionellt med att hjälpa personer med bakgrund i en sekt. Vad det gäller
Jehovas vittnen får Järvå förlita sig på vittnesmål från avhoppade medlemmar, eftersom aktiva Jehovas vittnen inte tillåts delta i vetenskapliga studier eller behandlingsprogram som
ifrågasätter rörelsen. Jag har i denna studie, precis som Järvå, fått förhålla mig till att enbart avhoppare från rörelsens utsagor kan användas.
En annan av Järvås (2009) teser är den om föräldrar som är goda nog (s.73). Med goda nog menar han att de sätter barnets bästa framför att lärans doktrin skall följas till punkt och pricka. I dessa fall lyckas barn från en sekteristisk miljö bättre med att skapa en självständig relation till föräldrarna, församlingen och gud. De har då också ha en bättre möjlighet att göra välgrundade studie- och yrkesval, eftersom de i någon mån fått tänka fritt runt sin framtid.
17
En person med en stark övertygelse, om den så är religiös eller politisk, svarar förmodligen bättre på en annan typ av motivation till studie- och yrkesval än vad som kanske motiverar genomsnittseleven, vilket beskrivs nedan.
Reinert m.fl, utgår i artikeln 'Attachment Theory and Religiosity: A Summary of Empirical Research with Implications for Counseling Christian Clients', Counseling And Values (2009) från tidigare forskning på kristna ungdomar som de analyserar utifrån ett psykodynamiskt perspektiv med fokus på anknytningsteori.
Studien betonar vikten av att vägledare i arbete med unga som har eller har ärvt en religiös övertygelse, bör väga in och lägga vikt vid att den vägledningssökande är troende. Reinert lyfter, precis som Järvå, även fram klientens relation till sina föräldrar. Studien visar att de med en god relation till sina föräldrar i högre grad anammar en positiv gudsbild och syn på framtiden. Personer som växer upp med en dålig relation till föräldrarna, och eller i en auktoritär religiös miljö, upplever i högre grad gud som dömande, straffande och hård. Den senare gruppen upplevde även mer begränsade möjligheter att påverka sin framtid.
Huruvida dessa ungdomar förmår att tänka kritiskt runt sin barndoms tro och den värld de växt upp i, samt deras egen framtid, beror alltså både på ett samspel mellan relationen till föräldrarna och hur begränsande deras trosövertygelse är. Reinerts artikel vänder sig i första hand till samtalsterapeuter som jobbar med klienter med religiös bakgrund. Här finns dock, precis som hos Paul, intressanta tankar om hur den professionella samtalaren kan ställa frågor som tydligt adresserar religiösa personer, vilket undersöks närmre i kapitlet teoretiska
utgångspunkter.
Holdens beskrivning av hur Jehovas Vittnen förhåller sig till det moderna samhället har gett mig en klar bild av svårigheterna dessa elever kan få när de ska ta viktiga karriärsbeslut och tänka kring sin egen framtid. Jag skulle dock ha önskat mig fler studier som belyser ämnet ur ett vägledningsteoretiskt perspektiv. Reinerts och Pauls artiklar svarar på frågan om hur man kan vägleda religiösa klienter och anpassa sitt språkbruk, men till skillnad från Järvå så beskriver de inte den unika problematik som kännetecknar personer med sekterisk bakgrund. Järvås bok går inte på djupet med Jehovas vittnen som undersökningsobjekt, även om vissa avsnitt behandlar problematik personer med bakgrund i just denna rörelse kan erfara. Den sammantagna bilden jag fick när jag gick igenom litteraturen jag valt ut till arbetet var att
18
ingen av de publikationer jag använt var för sig kunde ge svar på mina frågeställningar. I sin helhet ger dock litteraturen viktiga pusselbitar som faller på plats i kombination med de teoretiska modeller och begrepp jag kommer att redogöra för i nästa kapitel.
19
4. Teoretiska utgångspunkter
I detta arbete använder jag mig av vägledningsteori- och metod som kan tänkas passa ungdomar med bakgrund i Jehovas vittnen i samtal med studie- och yrkesvägledare. Jag har valt att presentera vägledningsteori först, som fungerar som grund för att förstå hur man inom konstruktivistisk vägledningsteori kan jobba med bemötande av religiösa
vägledningssökande. Detta följs av förklaringsmodeller inom socialpsykologi och sociologi, som mer specifikt beskriver hur man kan förstå Jehovas vittnens kultur och bemöta personer med bakgrund i rörelsen.
4.1 Karriärteorier
I Pattons och McMahons översiktsverk om karriärteorier Career Development and Systems Theory (2006) klargör de hur karriärteorier har sin grund i det beteendevetenskapliga forskningsfältet. Moderna teoretiker inom forskningsområdet har vidmakthållit
nödvändigheten av att karriärteorier måste ha en bred tvärvetenskaplig förankring varför man bl.a. har hämtat stoff från modern arbets- och organisationspsykologi. Enligt Patton och McMahon (2006) var en tidig ansats till att definiera vad karriärutveckling egentligen är formulerad av Eli Ginzberg. Han beskrev det som en process där beslutsfattande och val mynnar ut i ett karriärval tidigt efter en persons inträde i vuxenlivet.
Tanken om karriärval som ett livsavgörande beslut i tonåren har idag blivit föråldrat och till följd reviderades därför hypotesen så att den omfattade beslutsfattande och val som en fortgående process under en människas livstid (Howell F och And, 1977).
Sears (1995) ger en bredare och mer utmålande beskrivning då han hävdar att
karriärutveckling kännetecknas av en konstellation av faktorer. Dessa faktorer berör områden som psykologi, sociologi, fysik, ekonomi, utbildning, men inbegriper också slump och tillfälligheter. Historiskt sett har karriärutveckling delats in i två skolor varav den ena fokuserar på innehåll och den andra på process. Under den senare delen av 1900 talet har de
20
två fälten korsbefruktats med nya teorier som integrerar båda synsätten (Patton och McMahon, 2006, s.8). Det skall också nämnas att den skenbara olikheten mellan teorierna egentligen inte är så stor som den verkar.
Den kände karriärteori- och metodutvecklaren John Krumboltz jämförde sina teorier med andra kända forskare (Super, Gottfredson, Holland) och kom fram till att olikheterna mer handlar om nyansskillnader, utgångspunkt och val av ämnesfokus (Lovén, s.62, 2000). Jag ämnar nedan ge exempel på teorier som blandar båda fälten och som jag tänkt använda mig av för att förstå och analysera mitt material.
4.2 Konstruktivistiska vägledningsteorier
Med konstruktivism i detta sammanhang avses social konstruktivism. Grundtanken i ett konstruktivistiskt synsätt är att verkligheten, eller aspekter av verkligheten, är socialt
konstruerade, dvs. att de är produkter av mellanmänsklig interaktion och kollektivt handlande. Begreppet syftar till att ifrågasätta andra begrepp som naturlighet och oundviklighet.
Konstruktivistisk vägledningsteori utgår från synen på människan som förmögen att påverka sitt eget liv och sina handlingar, i motsats till tanken om människan som en impuls- och driftstyrd varelse (Patton & McMahon 2006).
Donald E. Super är en av de viktigaste namnen inom processinriktad karriärteori och har påverkat de teoretiker som senare kom att bli betydelsefulla för konstruktivistisk kärriärteori. Han införde karriärbegreppet som en central del i sin teori vilket förändrade synen på studie- och yrkesval. I Supers teori formar och skapar individen sin karriär som en pågående process genom hela livet. Supers teorier var ett tidigt försök att förklara hur en modern vägledning kan bedrivas i en föränderlig värld och har legat till grund för och byggts på av nu verksamma karriärteoretiker (Patton & McMahon 2006).
En av de tongivande karriärteoretikerna, Peavy (1998) utgick ifrån Supers karriärteori när han skapade vad han kallade en socio-dynamisk vägledningsmetod. Metoden vilar på tre
21
Ett postindustriellt perspektiv på det samtida sociala livet och en
socialkonstuktivistiskt syn på individens möjligheter att skapa sin identitet En filosofi för att kunna hjälpa
En uppsättning praktiska vägledningsverktyg baserade på de två första punkterna Peavy (1998) beskriver vägledarens roll som den av en underlättare. En viktig insikt är att acceptera att den vägledningssökande kan vara mycket olik en själv. Det är upp till vägledaren att skapa ett samtalsklimat där den vägledningssökande vågar svara på viktiga frågor som i det här fallet t.ex. skulle kunna vara hur pass stor roll religionen spelar i den
vägledningssökandes liv. Som redskap har vägledaren ett konstruktivistiskt förhållningssätt som kännetecknas av empati, intresse och anspråkslöshet. Det är den vägledningssökandes historia som ska stå i centrum (s.72).
Vägledarens roll i ett konstruktivistiskt vägledningssamtal är enligt Paul (2007) att vara en aktiv lyssnare som hörsammar den vägledningssökandes historia. Ur livshistorien kan sedan vägledaren uppmärksamma den vägledningssökande på livsteman som återkommande, viktiga budskap, om vad som är och har varit betydelsefullt i den vägledningssökandes liv. En viktig faktor i konstruktivistisk vägledning är sättet som vägledaren ställer frågor. För att få
uttömmande svar används i huvudsak öppna frågor. Ett exempel på formuleringssätt i ett konstruktivistiskt vägledningssamtal skulle kunna vara: Kan du berätta tre av dina tidigaste minnen? Poängen med vägledningsmodellen är att nå tre primära mål: 1.) Att uppmärksamma individen på signifikanta livsteman och olösta problem. 2.) Att hjälpa den
vägledningssökande skapa en karriär där han kan få användning av dessa livsteman och att lösa de olösta problemen. 3.) Att hjälpa klienten att göra sig anpassningsbar för nya
karriärmöjligheter så att denne kan hantera och implementera kunskaperna om sig själv (self-concept) i arbetslivet.
Patton och McMahon (2006, s.62) beskriver hur Mark L. Savickas byggt vidare på och har utvecklat Supers teorimodell i ett försök att lyfta fram en karriärteori för 2000-talet. Till stor del bygger det konstruktivistiska innehållet i teorin på tanken om att människan ständigt försöker fylla beslut hon tagit och erfarenheter hon samlat på sig med mening. Savickas menar att individer på detta sätt skapar sig själva och att upplevelsen av meningsfullhet med t.ex. ett arbete, är helt och hållet subjektiv (Amundson m.fl, s.25, 2009).
Med denna utgångspunkt ämnar Savickas m.fl. (2009, s.15) smälta samman viktiga karriärteorier till en, övergripande teori. Tre grundpelare utkristalliserades på vilken hela
22
teoribildningen vilar. Dessa tre är: Valpersonligheter, karriäranpassningsförmåga och livsteman. I sexton underpunkter utvecklar Savickas sin teori. Nedan ges två exempel ifrån dessa punkter.
Ett samhälle och dess institutioner konstruerar individens livsväg genom sociala roller. För de flesta är livsrollen förknippad med yrkeskarriären men inte för alla (Exempel på andra sociala roller är: student, förälder, hemmafru).
Människor skiljer sig ifrån varandra vad det gäller karaktärsdrag som arbetsförmåga, personlighetsdrag och självbild.
I dessa två underpunkter åskådliggörs tydligt influenserna från både Supers
utvecklingspsykologiska perspektiv, samt inspiration från den positivistiskt präglade
egenskaps- och faktorteorin. I Savickas teori framträder en del kontextuella faktorer t.ex. idéer om hur människan agerar i samspel med sin sociala miljö och det sammanhang hon befinner sig i. Savickas tycker också att frågor bör vara utformade så att de adresserar rätt tankar och idéer hos den typ av klient man har framför sig och dennes värdegrund (Patton och
McMahon, s.26, 2006 ). Här finns stora likheter med Pauls (2007) utveckling av Kegans teori vilken det redogörs för i nästa stycke.
Paul (2007) utgår ifrån Kegans konstruktivistiska utvecklingsteori. Teorin omfattar sex utvecklingsfaser, varav 2 är av relevans för min analys. Ungdomar, särskilt i sina unga tonår har inte bara har relationer, utan identifierar sig själva utifrån dessa relationer. Paul kallar denna viktiga brytpunkt i livet the interpersonal balance stage. I den här fasen i livet betyder inte det personliga meningsskapandet så mycket. Individen nöjer sig med att känna trygghet i, och bli definierad utifrån grupptillhörigheten. Det är närstående, eller med Kegans ord;
referensgruppens värderingar, som i hög grad styr individens val. Exempel på referensgrupper kan vara familjemedlemmar, kyrkan, vänner, förebilder etcetera. Individer i the interpersonal balance stage tenderar att ta starkt intryck av aktörer i referensgruppen och blir lätt övertalade till olika val och kan ha svårt att lita på egna tankar och idéer.
Det är först när individen når the institutional balance stage som hon kan skilja självet ifrån gruppen och börja forma ett koncept om sig själv. Eftersom individen nu har lärt sig att gå sin egen väg kan hon skilja ut och formulera värderingar, behov och intressen som inte
nödvändigtvis går i samklang med referensgruppens normsystem. Denna mognad är dock beroende av en känslomässigt stabil miljö, där självutveckling uppmuntras. Det är klientens sökande efter mening, som i den här kontexten rör sig kring religiösa värderingar, som
23
behöver tillgodoses i utvecklandet av framtidsplaner och studie- och yrkesval. För att kunna nå en god nivå av self autorship eller med andra ord: ta makten över sitt eget liv och
karriärbeslut, behövs incitament i form av meningsskapande studie- och yrkesplaner. Viktigt i detta sammanhang är hur vägledaren i samtal med en sådan individ ställer frågor. Förslag på formuleringar i detta sammanhang skulle kunna vara: Vad är det som tilltalar dig med det här? Vad är det som gör att du förstår att det här valet är rätt, viktigt, eller bra för dig? Varför är det här viktigt för dig? Vad är det som står på spel? Vad är det som gör dig nervös, arg med det här? Frågor av det här slaget kan ge viktig information om var eleven befinner sig med avseende på mognad och möjlighet till att fatta välgrundade beslut. Stilen på frågorna talar mycket till den vägledningssökandes värdegrund och livsåskådning. Det första intrycket vägledaren fick av eleven kan sedan vägas mot de svar vägledaren får på dessa frågor, och en bild om var vägledaren bör lägga fokus i samtalet växer fram (Paul, 2008, s.21).
4.3 Kontextuellt fokus i konstruktivistisk vägledningsteori
Blustein, D och Phillips, S (1988, s.5) menar att många karriärteoretiker överskattar individens handlingsutrymme och har en allt för positiv syn på våra möjligheter till
självförverkligande. Kontextuella faktorer är begränsande för individen och är av stor vikt för att förstå individer i deras sociala kontext och den föränderliga värld de lever i. Vondraeck m.fl. föreslår samma sak och menar att kultur, familj och bakgrund är mycket viktiga faktorer och styr individen i stor utsträckning. Många karriärteorier föreslår, enligt Vondraeck m.fl. att intressen, begåvning och värderingar är statiska komponenter vilket ger en bristfällig bild av individen och dennes möjligheter. Det är detta normativa och statiska synsätt på individen som man vill vända sig ifrån, till förmån för en syn på karriärutveckling som ett organiskt-dynamiskt samspel med den sociala miljön. En viktig grundkomponent i detta är att se hur mellanmänskliga relationer till stor del styr individens handlande både direkt och indirekt. Man menar däremot inte att individen helt och hållet styrs av den sociala miljön, det är samspelet mellan individ och kontext som skapar varje persons unika
24
och möjligheten att agera i det sociala rummet styrs av vad den sociala miljön tillåter, vad Vondraeck m.fl. kallar contextual affordance. Den kontextuella utvecklingsteorin har inte erbjudit någon egen vägledningsmetod utan fungerar i första hand som kritik av och komplement till andra vägledningsteorier och metoder (Patton och McMahon, s.89, 2006).
4.4 Sammanfattning
I Savickas konstruktivistiska narrativa teori beskrivs hur varje individ försöker skapa meningsfullhet i sina karriärval med utgångspunkt i livsteman och att det är möjligheten att väva in dessa livsteman i arbete och sysselsättning som avgör hur nöjd individen är med sin karriärväg. Peavy är inne på samma spår och menar att viktiga budskap och teman kan åskådliggöras i den vägledningssökandes berättelse när ett gott samtalsklimats upprättats och det är vägledarens roll att göra den vägledningssökande uppmärksam på dessa. Kegans teori har mer fokus på utvecklingspsykologiska aspekter av karriärutveckling och beskriver hur, och under vilka omständigheter, en person kan skapa en självständig karriärväg. Den vägledningssökandes sociala kontext är enligt Vondraeck m.fl. en ofta förbisedd, viktig faktor. En individ regleras av sin sociala miljö och möjligheten att agera i det sociala rummet styrs i hög grad av vad den sociala miljön tillåter. Kunskapen om hur kontextuella faktorer påverkar en människa i valsituationer är en mycket viktig aspekt att ta med sig som
professionell samtalare och blir en viktig kritik av tanken om att varje människa fritt kan styra sina livsval. Jag använder alltså begreppet kontextuella faktorer i min analys eller uttrycket contextual affordance för att visa på hur mina informanter har haft en starkt begränsat handlingsutrymme på grund av sin religiösa tillhörighet.
Det utvecklingspsykologiska fokuset i Pauls text om Kegans teori ger en bild av hur en individs mentala utveckling påverkas av referensgruppen så här finns också ett indirekt kontextuellt fokus. En konstruktivistisk vägledningsmetod som tar hänsyn till kontextuella faktorer ger vägledaren verktyg att jobba med en vägledningsmetod där stilen på frågor och bemötandet är anpassat efter religiösa vägledningssökandes behov. Vägledaren kan enligt
25
Kegan ställa frågor som adresserar den vägledningssökandes sätt att se på världen och därmed skapas en karriärvägledning riktad mot just vägledningssökande med religiös bakgrund. I analysdelen använder jag mig av Kegans begrepp interpersonal balance stage och
institutional balance stage för att beskriva en ung människas väg mot vuxenblivande och hur den sociala miljön kan påverka, och i det här fallet störa den utvecklingen. Jag använder även begreppet self authorship för att beskriva hur hänsyn bör tas till den vägledningssökandes värderingar och trosuppfattning.
5. Metod
5.1 Val av forskningsmetod
Detta arbete bygger på en kvalitativ forskningsmetod, vilket är att föredra framför en
kvantitativ metod när man vill få insyn i, och uttömmande svar om människors livsvärldar. En social studie av människor kan vara svår att genomföra i en kontrollerad miljö och därför har jag valt att genomföra arbetet i en normal social miljö (intervjuer på offentlig plats) (Crano
26
och Brewer, 2002, s.197). Mina empiriska data har samlats in med hjälp av intervjuer, eftersom ämnet som berörs i detta arbete tar utgångspunkt i undersökningsgruppens
erfarenheter och upplevelser av världen (Seidman, 1998, s.7). Det har varit av stor vikt att ge läsaren en viss inblick i de kontextuella premisser som kännetecknar informanternas
berättelser. Det kan vara av vikt i en kvalitativ undersökning att förmedla känslan av miljön där informanterna agerar, eftersom den bär på information som kan begripliggöra deras handlingar och tankar. ”
5.2 Val av informanter
Jag har valt ut de fem informanterna utifrån vissa kriterier: de ska ha växt upp inom eller tillhört en av Jehovas vittnens församlingar under ungdomsåren, de har gått sin
grundskoleutbildning i en svensk skola, de har haft möjlighet till eller har tagit aktiv del i skolans studie- och yrkesvägledning. Dessa avgränsningar syftar till att utkristallisera en målgrupp som, enligt min arbetshypotes, har haft gemensamma förutsättningar och som där för kan tänkas ge uttryck för liknande erfarenheter (Stúkat, s.64, 1993).
Urvalet av informanter har varit godtyckligt enligt Larsens (2009) definition och skedde genom att en annons lades ut på internetforumet hjälpkällans webbplats (Petterson, 2011). I annonsen efterlystes personer som växt upp i, och som har lämnat Jehovas vittnen. Tre av intervjupersonerna rekryterades på detta sätt och de resterande hittades via personliga kontakter. Jehovas vittnens medlemmar deltar inte i mediala sammanhang. Hanteringen av media och forskare sköts, som inom företagsvärlden, av personer utsedda av organisationen. Att få intervjua enskilda medlemmar i ett sammanhang där det kan framkomma kritik mot rörelsen är svårt, om inte omöjligt att få till stånd. Jag hade tänkt genomföra ytterligare två intervjuer men redan efter den fjärde var mitt material så omfattande att jag fick byta fokus och göra mer djupgående analyser av det redan befintliga materialet.
27
5.3 Genomförande och bearbetning
Jag utformade min intervjuguide med fokus på frågor som ämnar ge en biografisk och kronologisk bild av hur informanterna i undersökningen har blivit bemötta av skolpersonal i gymnasie- och grundskola. Huvuddelen fokuserar på skolans studie- och yrkesvägledning, runt vilken ca en tredjedel av frågorna rör sig.
Två av mina fyra intervjuer genomfördes ansikte mot ansikte, efter avtalad tid. Mina andra tre intervjuer genomförde jag via telefon och detta på grund av geografiska hinder. Jag valde att göra ljudupptagningar vid samtliga intervjuer för att kunna bearbeta materialet genom transkriberingar. Efter transkribering tematiserade jag materialet. Enligt Dalén (2008) underlättar en tematisk indelning av frågorna i intervjuguiden kodning och bearbetning av materialet, efter och under transkriberingsprocessen (s.87). Genom en tydlig temaindelning i intervjuguiden har bearbetningsprocessen följt samma tydliga ordning. De fyra block jag har riktat fokus mot är bakgrund och de tidiga skolåren, högstadiet, gymnasiet och erfarenheter och tankar om studie- och yrkesvägledning. Frågorna är semistrukturerade och detta eftersom jag ville få så öppna och uttömmande svar som möjligt utifrån Larsens (2009)
rekommendationer för att djupare kunna förstå informanten. Med semistrukturerad avses användning av frågeformulär med möjlighet till spontana följdfrågor (s.95). Intervjuguiden var i detta avseende tänkt som ett stöd som kan frångås i fall intressanta synpunkter och spontana frågor uppstår i samtal med informanten (Larsen 2009, s.103).
Enligt Larsen (2009) blir datareduktion allt som oftast nödvändigt efter transkribering av intervjumaterialet, vilket jag snart märkte och tog fasta på (s.73). Utifrån de idéer som informanterna har haft om vad som de tror är viktigast i vägledningssamtal har jag letat i översiktsverk efter applicerbara teori- och vägledningsmetoder som överensstämmer med deras utsagor (Andersen, s.27, 1998).
5.3.1 Kvalitativ textanalys
Jag har valt att analysera materialet med utgångspunkt i de rubriker som fastställdes redan i intervjuguiden. Jag har gjort en kvalitativ textanalys. Resultat och analys har en kronologisk indelning, eftersom jag som teoretisk utgångspunkt har valt narrativ konstruktivistisk
28
vägledningsteori, där betydelsefulla händelser under en människas liv skapar värderingar och livsteman som starkt påverkar individens karriärväg. Arbetet har sålunda en narrativ prägel. Bryman (2006, s.387) skriver att man med en narrativ analysmetod vill få fram
informanternas unika perspektiv på frågeställningarna och mindre fokus läggs på att i intervjuerna hitta objektiva fakta. Vidare menar författaren att informantens miljöombyten under livet (i min undersökning byten av skola) förändrar deras perspektiv på sin livssituation, vilket man kan belysa med hjälp av en narrativ analys. Min frågeställning utgår i huvudsak ifrån informanternas perspektiv och därför kom en analysmetod som syftar till att lyfta fram deras livshistoria väl till pass.
Informanternas minnen av hur deras värderingar och livsteman lyftes fram eller förbisågs i möte med studie- och yrkesvägledare analyseras. Annan skolpersonals bemötande av eleverna har också getts visst utrymme för att ge exempel på bemötande som uppfattats som positivt av informanterna, eftersom inga exempel på lyckad studie- och yrkesvägledning fanns i
informanternas berättelser. .
5.4 Etiska förhållningssätt
Genomgående har Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2011) använts för att
säkerställa att arbetet är korrekt genomfört. Det grundläggande individskyddskravet och dess fyra underpunkter: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet har noga beaktats. Informationskravet har tillämpats genom att samtliga informanter redan i min efterlysning på internet av informanter, fick syftet med arbetet presenterat samt mitt namn och institutionsanknytning. Vidare frågor och funderingar, har sedan besvarats innan intervjuerna så att informanterna har varit på det klara med vad jag som forskare förväntar mig av dem och vad de har för rättigheter. Vad det gäller samtyckes- och konfidentialitetskravet har deltagarna själva, när de svarat på min annons, angett att de velat delta i undersökningen. Detta har godkänts under förutsättning att de fått vara anonyma vilket,
29
som beskrivits ovan, har säkerställts. Deltagarna har också informerats om att de när som helst kan få avbryta intervjun. Informanterna har fått pseudonymer. Alla namn är således figurerade och jag ger ingen närmre geografisk beskrivning av deras härkomst för att skydda deras anonymitet. Datamaterialet har hållits i säkert förvar, så att endast författaren har haft tillgång till det. Informanterna har kännedom om att materialet inte kommer att överlämnas eller lånas ut till någon andra part och kommer enbart att användas för detta arbete i enlighet med vetenskapsrådets nyttjandekrav (Vetenskapsrådet, 2011).
5.5 Min roll som forskare
Jag valde att inte initialt berätta för informanterna om min bakgrund i rörelsen eftersom jag tänkte att det kunde leda till en del antaganden och generaliseringar om vad jag som forskare kan tänkas förstå om ämnet. I detta avseende ansåg jag att det är bättre för informanterna att berätta om sina liv utan vetskap om min historia. Jag har tänkt en del kring hur min bakgrund kan tänkas påverka min objektivitet och jag har genomgående i arbetet försökt hänvisa till Jehovas vittnens egen litteratur och andra framstående forskares publikationer, för att i så liten utsträckning som möjligt blanda in min egen subjektiva uppfattning om Jehovas vittnen.
30
6. Resultat
Bearbetade intervjusvar från de fem informanter som deltog i undersökningen presenteras nedan. Resultatdelen är en sammanställning av de fem informanternas svar och är indelad i fyra underrubriker: Bakgrund och de tidiga skolåren, högstadiet, gymnasiet, erfarenheter och tankar om studie- och yrkesvägledning. Jag har valt att presentera min resultatdel på detta sätt för att ge resultat- och analysdel en narrativ och kronologisk indelning, där man får följa informanternas resa genom grundskola och gymnasium med fokus på deras upplevelser av studie- och yrkesvägledning, men även möten med andra relevanta och betydelsefulla vuxna inom skolans värld.
Informant 1-3 (Dennis, Daniel, Erik): Är uppvuxna och gick i grundskolan i en av
31
från informant 3 som valde en gymnasieskola inne i centrala Stockholm. Informanterna 1-3 är 80-talister.
Informant 4-5 (Magnus, Evelyn): Informant 4 är uppväxt i söderort utanför Stockholm.
Informant 5 kommer ifrån en medelstor stad i norra Sverige. Båda gick på grundskolan och gymnasiet i respektive hemkommun. Båda informanterna är 70-talister.
6.1 Bakgrund och de tidiga skolåren
Samtliga informanter som växt upp i rörelsen berättar att de ville försvara och stå upp för sin tro i låg- och mellanstadiet. Tre av informanterna känner ett behov av att aktivt förkunna läran för sina skolkamrater vilket får som konsekvens att de bli utsatta för hån och tråkningar. Innehållet i informanternas förkunnelser på skolan tycks också spela roll. Att aktivt predika domedagslära i så unga år tycks göra både lärare och elever bestörta och leder för samtliga informanter till häftig argumentation med lärarna. Evelyn avviker något i detta avseende då hon under hela skoltiden höll låg profil med sin religion, även om hon försvarade den när klasskamraterna ställde direkta frågor. Vidare tycks det som att en förskjutning mot att undvika ämnet sker i mellanstadiet hos alla informanter förutom Erik.
Utanförskap och att känna sig som en så kallad ”outsider” går igen i samtliga beskrivningar av låg- och mellanstadietiden. De av informanterna som hade möjlighet umgicks mest med andra Jehovas vittnen på skolan, eftersom de upplevde att det blev lättare att försvara sig mot
mobbing och kränkningar när man var två eller fler. Evelyn beskriver den sociala utsattheten på följande sätt: ”De tyckte att det var respektlöst att jag inte deltog i skolavslutningarna i kyrkan, inte hälsade flaggan. Det tyckte dom nog var lite stötande. Jag blev ganska utsatt och mobbad i skolan på grund av det här”.
I alla beskrivningar av den tidiga skoltiden saknar informanterna förståelse och ett empatiskt bemötande från lärare och annan personal på skolan. ”Jag hade velat att lärarna såg hur mycket jag led, att de kunde säga när det var julpyssel; här Erik sitt med och gör något annat. Att inte behöva känna sig helt ensam.” Tre av informanterna tycker att de hade lite
32
För Erik var aktiviteter utanför församlingen helt förbjudet, medan det för de andra var tillåtet, men inget som uppmuntrades. Fritiden gick istället i hög utsträckning åt till att hjälpa till i församlingslokalen och till att predika och förbereda övningstal i den teokratiska skolan, eller andra församlingsaktiviteter.
6.2 Högstadiet
Som nämnts ovan minskar informanternas vilja efter lågstadiet att stå upp för sin tro. I högstadiet uttrycker tre av informanterna att de börjar känna tvivel på om läran är riktig, men att de inte har någon att dela dessa tvivel med. Till skillnad ifrån de andra informanterna fortsätter Erik att aktivt stå upp för sin tro även på högstadiet och gymnasiet. Hans första intryck av högstadiet var den av moralisk indignation. ”Jag såg en del stå i det som kallades för rökrutan och jag tänkte att oj, oj, oj, det här är ungdomens förfall. Det var så vi såg på världen, som satans ordning och där ute ska vi inte befinna oss.”
Fyra av informanterna tyckte att studie- och yrkesvägledningen på högstadiet inte hade någon betydelse för deras framtidsplaner. Daniel får inspiration av sin praoplats till att välja hotell- och restaurangprogrammet, men samtalen med vägledaren gjorde inget särskilt intryck på honom. Dennis träffar överhuvudtaget inte någon studie- och yrkesvägledare under högstadiet, trots att han upplever sig vara i starkt behov av vägledningssamtal.
Studie- och yrkesvägledaren på högstadieskolan såg jag aldrig till. Den enda kontakten jag hade med någon på skolan var min klassföreståndare när det gällde utfärdandet av någon IG-varning, eller andra lönlösa hot. Det fanns ingen vuxen i skolan som jag kände något förtroende för. Studie- och
yrkesvägledaren minns jag inte överhuvudtaget att jag träffade. Om jag gjorde det kan hon inte ha gjort något bestående intryck.
Evelyns minns att hon på sitt första vägledningssamtal fick förslag på olika gymnasieutbildningar. Vägledaren frågar inte Evelyn vad hon vill, utan radar upp
gymnasiealternativ som hon tror kan passa. Evelyn får sammanlagt två möten med skolans studie- och yrkesvägledare på högstadiet, men hon tycker att hon skulle ha behövt fler.
33
Hade jag fått förtroende för henne hade jag gärna gått dit mycket oftare. Hon borde ha varit mer engagerad i mig som person tycker jag. Vad vill du göra med ditt liv? Kunde hon ha frågat och då hade jag nog vågat berätta mer också. Istället tittade hon mest på skolresultat och vad man kunde utläsa av det. Ambitionsnivån att förstå mig var mycket låg.
Erik är inne några gånger hos vägledaren. Han säger till henne att han inte behöver någon utbildning eftersom han har guds ord och ska jobba med att predika den sanna läran.
Vägledaren hamnar i häftig argumentation med Erik om vikten av att gå på gymnasiet, vilket slutar med att vägledaren kontaktar föräldrarna. Erik väljer tillslut en verkstadsteknisk linje, eftersom hans betyg inte räcker till så mycket annat.
6.3 Gymnasiet
Gymnasietiden verkar ha medfört en ny anonymitet som fyra av de fem informanterna välkomnar. Den större skolan och de nya klasskamraterna skapar en mer avslappnad miljö. Endast två av de fem informanterna har haft vägledningssamtal under gymnasietiden, men samtliga tycker att de var i behov av vägledning.
Magnus som precis blivit ett Jehovas vittne tycker att gymnasiet känns onödigt och är på väg i motsatt riktning än de andra informanterna, som i allt högre utsträckning börjat tvivla på sin tro. När Magnus har gått klart två av tre år på gymnasiet vill han hoppa av. Innan utträdet minns han att studie- och yrkesvägledaren på skolan pratade med honom.
Han sa att du får göra som du vill, men jag var nog ganska övertygande. Jag sa till honom, som en brasklapp, att man kan ju alltid ta upp studierna igen. Och det gjorde jag. 30 år senare.
Dennis börjar också ge upp tanken på att läsa klart sitt gymnasieprogram och tar ett jobb på Mc Donalds. Arbetet är enformigt och Dennis börjar på fritiden att testa alkohol och droger. Efter en tid flyttar han till London där han arbetar på barer och fortsätter, som han säger, att leva för dagen utan riktning i livet.
34
Daniel uppmuntras hemifrån till att välja en yrkesinriktad gymnasieutbildning eftersom det passar ett Jehovas vittnes livsstil. Dessutom har pappan erfarenhet ifrån många års arbete inom restaurangbranschen. I slutet av gymnasiet blir Daniel utesluten ur Jehovas vittnen. Hans tro på läran är nu mycket svag och han vill inte längre delta i prediko- och
församlingsarbetet. Någon studie- och yrkesvägledning på gymnasieskolan minns inte Daniel att han fick. Däremot känner han ett starkt behov av kontakt med någon vuxen som kan hjälpa honom att hitta en framkomlig väg i den nya tillvaro han nu befinner sig i, och de förändrade förutsättningar han fått efter uteslutningen ur Jehovas vittnen.
Jag var lite vilsen i livet där ett tag. När Jehovas vittnens världsbild började krackelera. Jag vart 18 år, det blev ett väldigt fokus på nuet, ha kul, man började dricka alkohol. Jag hade en del aspirationer vad det gällde intressen. De hade ett mörkrum på skolan och annan fotoutrustning. Eleverna på
estetprogrammet fick välja fotografi som tillval och jag försökte också få det, men fick inte välja det.
Liksom Dennis känner Daniel sig vilsen efter att ha lämnat rörelsen och behöver någon att prata med om framtiden. Studie- och yrkesvägledningen på Daniels skola inskränker sig till sporadisk information i klassrummet av vägledaren och branschrepresentanter om vidare studier och arbetsalternativ efter gymnasiet.
Evelyn tyckte att det var skönt att komma till gymnasiet, bort från de gamla skolkamraterna. Under gymnasietiden pratar Evelyn mycket med sin klassföreståndare som hon upplever utmanar henne på rätt sätt. ”Han var den som stod upp för mig när någon annan elev sa något nedlåtande, han tog diskussion. Han kände att det här är en person som man måste vara rädd om. Han var en mycket empatisk person.”
Erik tycker inte om gymnasiet, eftersom han tycker att miljön är skadlig för hans andliga hälsa. På den nya gymnasieskolan får Erik en ny klassföreståndare som dock bemöter honom med respekt. Klassföreståndaren hjälper Erik mycket och medlar i en del konflikter han hamnar i på grund av sin tro. Studie- och yrkesvägledaren på gymnasiet, i sitt första samtal med Erik, börjar genast ge information om olika sökbara universitetslinjer och jobb.
Vägledaren vet inte att Erik är ett vittne, men efter ett tag berättar han att han kommer från en religiös bakgrund. ”Ja, jag har hört nått om det” säger studie- och yrkesvägledaren. Sedan berättar han att han inte märkt av det så mycket och att han är tacksam för att Erik sköter det diskret.
35
Tre av informanterna talar om att de hade lärare på gymnasiet som bemötte dem med respekt. De framhåller att dessa personer framförallt visade intresse för dem som personer och i två av fallen engagerade sig lärarna för att hjälpa eleven ur konflikter eller så hade de diskuterat med dem på ett vänligt och intresserat sett. I båda fallen beskriver informanterna lärarna som lättsamma och att de har en avslappnad attityd till att eleven har en ovanlig trosuppfattning. Erik berättar att hans lärare på högstadiet var den första som fick honom att känna sig som en likvärdig samtalspartner och inte som någon efterbliven sektmedlem.
6.4 Erfarenheter av studie- och yrkesvägledning
Samtliga informanter efterfrågar lyhördhet och respekt som det viktigaste i bemötandet från en studie- och yrkesvägledare. Tre av informanterna tror att det är viktigt att vägledaren förstår att det inte alltid är pengar och statusjakt som lockar personer till yrken. Dennis säger att han tror att arbeten där man hjälper människor hade varit lockande för honom:
Pengar och sådan ytlig status hade jag lärt mig att förakta. Det var ju dessa saker som förstörde världen, roten till all ondska liksom. Om man som studie- och yrkesvägledare ska kunna nå dessa elever behöver man också förstå hur man tänker när man är uppväxt i Jehovas vittnen.
Magnus menar att man bör respektera att en person vill satsa på en karriär inom rörelsen och han tycker att man bör ge det samma värde som den vägledningssökande ger det. De andra informanterna är inne på samma tankegång. Det är av stor vikt att vägledaren inte försöker konvertera eleven, säger Magnus. Istället bör vägledaren ta fasta på själva engagemanget i sig självt.
Man kan säga: vad roligt att se en ung människa med ett sådant engagemang. Då är väl dina föräldrar glada också över att du har det här engagemanget. Jag förstår nu varför du behöver ett jobb som inte kräver så mycket tid. Städning är ett bra jobb, men det finns en del andra alternativ som jag tror i vissa avseenden är bättre för dig. Det finns något som heter KY-utbildning och då tittar vi på två års studier. Fördelen med detta är att du kommer ha ett jobb där det går att försörja sig på en halvtidslön.
36
Samtliga informanter berättar att de upplever att studie- och yrkesvägledarna har agerat i samtalet som om han/hon inte visste om informanternas bakgrund eller inte ville tillskriva det någon betydelse. Erik berättar hur han upplevde känslan av att inte bli sedd utifrån det liv han faktiskt levde. Han hade gärna också sett att vägledaren ställde frågor om honom och hans liv, så att vägledaren bättre kunde förstå den miljö han kommit ifrån. Han tänker sig att
vägledaren kunde ställa öppna frågor som: ”Hur ska vi gå vidare utifrån det du berättar, hur ska vi göra så att det kan fungera så bra som möjligt på en arbetsplats?”
Erik tror att en del Jehovas vittnen som växt upp hela sina liv i rörelsen kan behöva hjälp med att förstå hur arbetsmarknaden och arbetslivet fungerar praktiskt och socialt. Daniel tycker att vägledaren ska glida med motståndet, att han ska försöka förstå elevens grad av engagemang i rörelsen och samtidigt försöka utröna vilka talanger och intressen personen kan tänkas ha. En viss förförståelse om Jehovas vittnens organisation tycker Evelyn att man som studie- och yrkesvägledare bör ha. Man behöver förstå att allting inte alltid är frivilligt. Vägledare ska höra det som sägs, men viktigare är kanske det som inte sägs, menar Evelyn.
Det ligger en massa tysta förbud inbakade i läran. Man uppmanas att lyssna till sitt samvete. Följa rekommendationer. Förbuden är som tysta överenskommelser. Man har haft mycket av dåligt samvete under åren. Det sägs att man ska ta beslut utifrån sig själv, men inom Jehovas vittnen handlar det mer om att följa församlingen. Där finns ingen hänsyn till den egna viljan. Magnus är inne på samma spår och tror att språkbruket blir viktig om inte vägledaren ska hamna i vad han kallar djävulens representant-rollen. Risken är stor, menar han. Att agera som en agitator mot engagemanget tror Magnus är kontraproduktivt. Jehovas vittnen är vana vid att misstänka representanter för samhället utanför församlingen. Mats tror också att man bör väga sina ord när man presenterar olika utbildningsalternativ:
Jehovas vittnen är väldigt terminologistyrda. Skulle man säga till ett vittne att här har jag en lång utbildning som ger massor av status då slår det genast i gång en minusblinkande
varningslampa. Säger man däremot att här har vi en kort utbildning som frigör mycket tid och den kallas t.ex.
tandsköterskeutbildning, den är bara två år. Då blinkar istället pluslampan.
Magnus framhåller att vägledaren, om han har insikt i hur Jehovas vittnen fungerar, kan jobba med att erbjuda utbildningsalternativ på ett sätt som inte omöjliggör det religiösa
engagemanget eller avskräcker eleven. I citatet ovan tydliggör Magnus sin syn på en pragmatisk väglednings- stil. Vägledaren kan jobba mycket med språket och bör fundera
37
innan samtalet på vad som kan vara motiverande med en utbildning om man har bakgrund i en dogmatisk religiös rörelse.
6.5 Sammanfattning
Samtliga informanter upplever att skoltiden var problematisk och att de kände ett stort utanförskap. Att leva upp till Jehovas vittnens krav på att stå upp för sin tro genom
avståndstagande till traditioner och sociala aktiviteter i skolan tycker de flesta var jobbigt. Ingen av informanterna tycker att vägledaren på högstadiet har varit en god lyssnare eller betydelsefull för deras studie- och yrkesvalsprocess. I den mån de överhuvudtaget minns vägledaren så har denne inte lyckats få tillstånd några förtroliga samtal om informanternas karriärplaner. Gymnasietiden uppvisar samma mönster. Även här upplever informanterna att de hade önskat ha ett förtroligt samtal med en studie- och yrkesvägledare, men att dessa inte förstod deras unika situation. Samtliga informanter efterlyser vägledare som är respektfulla, har viss förståelse för deras bakgrund och som är goda lyssnare. Vägledare med en förmåga att undvika konflikt och konfrontation gällande trosfrågor tror informanterna också hade varit till stor hjälp i skolan. Om eleven är troende bör vägledaren väga in detta och hjälpa eleven hitta studie- och yrkesvägar som kan passa ett liv som predikant. Att gå i polemik mot läran tror samtliga informanter är mycket negativt, även om de tror att vägledare och övrig skolpersonal skulle kunna vara viktiga samtalspartners, någon att anförtro tvivel och
livsfrågor om en förtroendefull relation skulle utvecklas. En informant efterlyser hjälp med att förstå hur arbetsplatser fungerar socialt och vilka förväntningar som kan finnas från
