I flera av de övningar som teaterpedagogen utförde observerade jag att intentionerna gick väl ihop med regeringens proposition som argumenterade för Skapande skola satsningen. Jag syftar då på att genom att uppleva och själva skapa utvecklar eleverna sin fantasi och ett självständigt tänkande (Myndigheten för kulturanalys, 2013 s 14).
I en övning skulle eleverna med hjälp av en galge låtsas att detta objekt var något annat. Detta gjorde de i tur ordning så att alla eleverna fick prova på att använda sin fantasi och låtsas. Efter övningen poängterade pedagogen vikten av att använda fantasin och deras egna reflektioner i denna övning. Pedagogen drog sedan kopplingar till att detta gällde även när de ser en teaterföreställning eller läser en bok där de kan tolka innehållet hur de vill.
Enligt Gråhamn et al (2009 s 91) så är det viktigt att vuxna ger eleverna möjligheter att använda medier och estetiska uttryck kritiskt och kreativt vilket eleverna fick göra i denna övning. Övningen gick även ihop med ett av Skapande Skola satsningens syften att eleverna i kulturella aktiviteter kan använda sin kreativitet i gemenskap med andra (Myndigheten för kulturanalys, 2013 s 15).
Pedagogen frågade i anslutning till denna övning eleverna när i skolan de använder sin fantasi. En elev svarade, "i räknesagor i matematik". En annan elev sa, "när vi läser om istiden för att vi ska kunna föreställa oss hur det var under denna tid". Pedagogen förtydligade det som eleven sa att vi måste använda fantasin för att tolka ämnet historia. I detta fall kunde jag märka att teaterpedagogen försökte koppla sitt innehåll med skolans sammanhang genom att fråga dem när de annars använde sin fantasi i skolan. Ett annat syfte med Skapande Skola satsningen är att kontakter med kulturarvet ska ge perspektiv på tillvaron (Myndigheten för kulturanalys, 2013 s 15). I anslutning till denna övning poängterade teaterpedagogen fantasins
betydelse för att vi ska kunna tillämpa oss kunskaper i olika ämnen vilket ger eleverna perspektiv på fantasins innebörd.
En annan övning där eleverna fick använda sin fantasi var när eleverna fick låtsas att de stod framför en magisk garderob. I garderoben skulle de låtsas att de tog fram ett föremål och låtsas använda detta med kroppsspråket och mimiken. Alla eleverna gick upp och tog fram ett låtsasföremål för att sedan gå runt och använda detta i rummet. De skulle göra detta tyst och när de fick ögonkontakt med en annan elev skulle de byta föremål med varandra. Efter en stund behöll de den sak de hade för tillfället och ställde sig vid sina platser. Efter detta visade de i tur ordning vilket föremål de hade för de andra och de andra skulle gissa vad det var för något föremål. När övningen var slut poängterade pedagogen att de hade använt sig av sin fantasi i denna övning och även tränat sig på att vara publik. Utöver att eleverna fick använda sin fantasi i denna övning fick de dessutom uttrycka sig genom verbala och gestaltande uttrycksformer. Denna övning går att koppla till skolas sammanhang eftersom den hör ihop med läroplanen: "En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig" (Skolverket, 2011 s 10).
I övningen där eleverna fick låtsas att de tog fram olika föremål ifrån en låtsasgarderob kunde eleverna använda kroppen integrerat med mentala funktioner som Illeris, (2011 s 22) menar är viktigt för lärandet, men som tyvärr blivit försummade i den västerländska lärandeforskningen.
I slutet av övningen där eleverna gestaltade låtsasföremål ifrån en låtsasgarderob poängterade även pedagogen vikten av att eleverna var tvungna att vara tydliga när de visade sina låtsasföremål för de andra. Han sa att tydlighet är viktigt inom teatern för att publiken ska förstå handlingen i pjäserna. Sedan frågade han eleverna om det finns andra tillfällen i skolan när man måste vara tydlig och fick till svar: "när man ska hjälpa en kompis". Övningen bidrog med en social träning vilket Myndigheten för kulturanalys skrev i sin utvärdering. Skapande
Skola skulle framförallt hjälpa eleverna att nå upp till skolans sociala mål; att skapa
relationer, träna eleverna i samarbete och kommunikation, lära dem att ta plats, ge plats, lyssna och bli lyssnad på (Myndigheten för kulturanalys, 2013 s 51). Enligt Lindgren, brukar skolans estetiska verksamhet främst handla om att utveckla eleverna socialt och emotionellt. Vidare skriver Lindgren i Lindstrand och Selander, (2009 s 189-190) att många lärare anser att det estetiska är en form för barns sociala och psykologiska utveckling. Detta anser
Lindgren i Lindstrand och Selander, (2009 s 190) är en skev och ofullständig bild av estetiken då det estetiska kan vara så mycket mer. Exempelvis kan det utmana elevernas handlingskraft och fostra eleverna till anpassning för att nå frihet och bli bra människor genom estetiska aktiviteter (Lindgren i Lindstrand och Selander, 2009 s 190).
Ett annat av kulturinstitutionens syften med kursen är att eleverna ska uppmuntras till att
ifrågasätta och diskutera sina funderingar
(http://www.malmostadsteater.se/barn_och_unga/stora_teaterkursen/). Jag frågade
teaterpedagogen i djupintervjun hur de går tillväga för att uppnå detta och han svarade då följande: indrag på blockcitat
"Genom kursen vill vi skapa ett klimat där eleverna får se varandra genom att de exempelvis sitter i en cirkel. Eleverna får prata i tur ordning och se sina kamraters olika gestaltningar där lyssnandet blir en naturlig del av övningarna".
Övningar som tränar eleverna i att lyssna menade teaterpedagogen hör ihop med teatern där det är viktigt att vara lyhörd inför sin motspelare och publiken. Vidare berättade teaterpedagogen att genom kursen vill teaterpedagogerna ge eleverna förutsättningar att samarbeta eftersom samspelet är viktigt inom teatern.
Jakob: - "Det går inte att köra sitt egna "race" man måste lyssna, men inte bara med öronen utan också med känslan. Man försöker att i olika övningar så får samspelet komma fram."
Detta märkte jag att eleverna fick träna sig på i flera av teaterpedagogens övningar, som bland annat när eleverna fick ta två lappar vardera ur två olika burkar. I en burk låg det lappar med olika repliker. I den andra låg det lappar med olika känslor. Alla eleverna fick varsin lapp som de skulle hålla hemligt för de andra. Teaterpedagogen sa: "skådespelare spelar olika roller där de inte är sig själva och det är viktigt att göra detta trovärdigt. Man använder sig av vad man upplevt och sett för att gestalta karaktären".
När teaterpedagogen sagt detta fick eleverna gå upp en i taget och säga sin replik med den känsla som de hade fått. Efter detta fick de andra gissa vilken känsla som hade gestaltats. Pedagogen förtydligade kroppsspråkets betydelse och att de bara spelade. I läroplanen står det att eleverna efter genomgången grundskola, "kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt utveckla kännedom om
samhällets kulturutbud"(Skolverket, 2011 s 14). Genom att teaterpedagogen pratade med eleverna hur skådespelare arbetar och sedan lät dem få prova på en övning som hörde ihop med skådespelaryrket, fick de ta del av samhällets kulturutbud som i detta fallet handlade om teater och skådespelaryrket. I denna övning fick de ta del av olika uttrycksformer genom att de fick använda sig av drama som en uttrycksform och gestalta känslor.
Övningen gick även ihop med det Jakob menade var huvudsyftet med kursen. Jakob svarade att eleverna ska känna till att teater är en viktig del av samhället. Vidare berättade Jakob följande:
"Eleverna ska lära sig vad teater kan vara samt att de också ska få testa själva genom att få gå igenom en liknande process som när skådespelare arbetar med en produktion genom att eleverna bland annat får testa teaterns uttryck."
Detta hör ihop med vad läroplanen påpekar om riktlinjer där det står att läraren ska, "ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel," (Skolverket, 2011 s 14). Eleverna fick uttrycka sig genom eget skapande i dessa övningar där teaterpedagogen kommunicerade om hur skådespelare arbetar med repliker och de spelar olika roller som de gestaltar med bland annat kroppsspråket. Detta kan ha bidragit till vad myndigheten för kulturanalys skrev i sin utvärdering av Skapande Skola om att eleverna har fått en inblick i yrken som de aldrig tidigare tänkt på genom denna satsning (Myndigheten för kulturanalys, 2013 s 54).