Det resultat i vår undersökning som vi anser är mest intressant är att fortbildning inom kost och hälsa tycks bidra till att undervisning om kostens betydelse för hälsa sker i större utsträckning. Vi ser tydligt att okunskap bidrar till att pedagogerna i undersökningen undviker att undervisa om kostens betydelse för hälsa i förskolan. Barnen spenderar idag en stor del av sin tid på förskolan och äter oftast flera av dagens måltider där. Därför är förskolan en viktig arena för att lägga grunden för barnens framtida hälsa. Vi vill med vår undersökning visa på hur pedagoger i förskolan undervisar kring kost och dess betydelse för hälsa och därför även lyfta de faktorer som kan påverka gemenskap och en trivsam stämning. Dessutom kan måltiderna användas som ett pedagogiskt verktyg.”
En del av de som svarade på vår enkät kommenterade att de önskar mer kompetens kring måltidspedagogik, kost och hälsa och det tror vi är en bidragande orsak till att undervisningen kan utebli. Enligt Rapson m.fl. (2020) så är just pedagogens kunskapsbildning en bidragande faktor till hur undervisning kring kost och hälsa sker. Rapson m.fl. (2020) nämner även att tid är en påverkande faktor, något som också framkommer tydligt i vår undersökning. Vår undersökning visar att det är fler barnskötare än
39
förskollärare som oftare undervisar kring kostens betydelse för hälsa i förskolan, och vår tanke är att just i det här ämnet så är man jämlik i utbildningsnivå. Vår upplevelse är att man på förskollärarutbildningen fokuserar mer på hälsa och rörelse och ingenting på kosten, mer än att man ska utnyttja matsituationerna till lärtillfällen för andra ämnen. Även om inte yrkeskategorin spelar så stor roll, så kan vi i vår undersökning se att fler antal år i verksamheten, vilket bidrar till mer arbetslivserfarenhet, har betydelse för hur ofta man undervisar kring kostens betydelse för hälsa. Vi tänker att det kan bero på att man blir mer trygg i sin roll som förskollärare ju längre tid man arbetar, och därför känner sig trygg att testa på undervisning kring ovanligare ämnen.
Även om det inte var så många pedagoger i vår undersökning som nämnde att vårdnadshavaren kunde utgöra en hämmande faktor, så fick vi ändå kommentarer från pedagogerna som antyder att vårdnadshavare brister i kunskap gällande vad som är bra och näringsrik mat för barn. Sirasa m.fl.
(2019) menar att kunskap inom familjen gällande näringsinnehåll är en betydande faktor i främjandet av hälsosamma kostval. Precis som Nekitsing m.fl. (2019a) nämner så är förskolan en idealisk arena för barnen att prova på ny mat och nya grönsaker på, något som vi tänker är fördelaktigt om det är så att barnen inte får varierad kost hemifrån.
I vår undersökning kan vi se att det främst är de organisatoriska ramarna, såsom fördelning av tid och personalens kompetens, som påverkar hur undervisningen bedrivs. Några av deltagarna nämnde i enkätsvaren att de även önskar ett bättre samarbete mellan kök och förskola. Kim m.fl. (2019) visar att rätt redskap och material för undervisning krävs om barn ska tillägna sig kunskaper om kostens betydelse för hälsa. På Livsmedelsverket (2021) hemsida står det att:
Utifrån de vuxnas roll som förebilder finns ett stort pedagogiskt värde i att barn och vuxna på förskolan äter av samma mat. Studier visar att barn vågar prova fler livsmedel och rätter när de arbetat med sensorisk träning och att
40
barn som är involverade i att laga, äta och smaka på mat får en mer positiv attityd till mat (Livsmedelsverket, 2021).
Det finns de i vår undersökning som nämnde Saperemetoden i sina enkätsvar.
Andra förtydligade att de jobbar med sensoriska aktiviteter kring mat, vilket är detsamma som Saperemetoden. Sensorisk aktivitet var den fjärde
vanligaste metoden att använda sig av för att stimulera barnen till att våga testa nya livsmedel. Tidigare forskning visar att sensoriska aktiviteter är användbara när det kommer till att få barn att prova på ny mat genom att känna och smaka på den (Sepp & Höijer, 2016; Dazeley och Houston-Price, 2014). Görs detta även i kombination med berättande så bidrar även det till benägenheten att våga prova maten (Nekitsing m.fl., 2019b). Det var 7,8 procent av deltagarna i vår undersökning som angav att de använder sig av böcker och läsning för att stimulera barnets intresse för mat.
Samtal, det verbala språket, är något som används mycket i förskolans utbildning, och det framkommer även i vår undersökning. Samtal var den vanligaste metoden att använda sig av när pedagogerna ansåg sig undervisa kring näringsinnehåll och det näst vanligaste i undervisningen kring matens betydelse för kroppens funktioner. Metaforer, som var den vanligaste
metoden när pedagogerna tyckte sig undervisa kring betydelsen för kroppens funktioner, kan förmedlas både via samtal och bilder. Samtal ligger till grund för fler metoder när det kommer till undervisning om kostens betydelse för hälsa. Enligt läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018a) så lär sig barnen med hjälp av bl.a. socialt samspel och samtal.
I läroplanen (Skolverket, 2018a) framkommer det att förskolan lägger grunden för barns lärande och det gäller även kostens betydelse för hälsa. Dock framkommer det av enkätsvaren att vissa pedagoger anser att det inte är ett ämne som läroplanen nämner att man ska undervisa om. Det förstärker vår tanke om att pedagoger därför undervisar kring det som framkommer mest
41
tydligt i läroplanen. Läroplanen räknas till de konstitutionella ramarna enligt ramfaktorteorin (Persson, 2014).
Att uppmana barnen till att smaka på ny mat var det mest förekommande svaret från deltagarna när det gäller att stimulera barnen till att testa ny mat. Några av deltagarna i enkäten poängterade att de uppmuntrar barnen till att smaka på maten och påpekade att vi i enkäten använder oss av fel uttryck. Vi valde
“uppmana” då det är det vi upplever att pedagogerna gör, de säger till barnen att smaka på maten, att ta på sig skorna, att städa osv. Vi lägger dock ingen värdering i att det på något sätt skulle vara i negativ mening, men vi uppskattar och förstår de deltagare som förtydligar att de uppmuntrar barnen, då det kan verka mindre tvingande och mer inspirerande. Utifrån våra egna erfarenheter så upplever vi att pedagogerna i förskolan uppmanar barnen att smaka på maten, att de på något sätt försöker övertala barnen att smaka.
Role-modeling var också vanligt förekommande enligt vår undersökning, hela 62,1 procent använder metoden när det gäller att stimulera barns intresse för att testa ny mat. Precis som studien av Addessi m.fl. (2005) så visar även vår studie att social påverkan har en stor betydelse när det kommer till att få barn att testa ny mat.
Samma faktorer som deltagarna såg som hämmande gällande undervisningen kring kostens betydelse för hälsa, dvs. tid, kompetens inom ämnet och matdistribution, är också de faktorer som de anser mest viktiga för undervisningen. Vid brist av tid, kompetens inom ämnet och att maten tillagas på annan plats, så försvårar det pedagogernas möjlighet till att undervisa kring kost och hälsa. En deltagare nämnde i sitt enkätsvar att den här typen av undervisning kommer i skymundan då andra ämnen anses som viktigare.