Forskningsetiska överväganden gällande etnografisk forskning, likt etiska frågor överlag, handlar om hur andra människor ska behandlas. Dessa överväganden är samtidigt sammanvävda med både ontologiska och epistemologiska antaganden. Forskarens ansvar handlar om att skydda dem som deltar i forskningen från skada. Dessutom handlar ansvaret om att respektera deltagarnas rättigheter. Detta tudelade ansvar mellan följder och rättigheter tar sig främst uttryck genom
45
kravet om att forskaren ska undvika att skada deltagarna. Andra etiska krav som ställs är att forskning om människor ska sträva efter att leda till någon form av fördel snarare än att bedrivas för sitt egenvärde och att deltagarna ska behandlas konfidentiellt i rapporteringen. Det är också viktigt att deltagarna ska ge sitt samtycke och att forskaren ska behandla deltagarna respektfullt och som jämlikar. (Murphy & Dingwall, 2001)
Enligt Vetenskapsrådet (2002) finns det fyra etiska huvudkrav för forskning: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa etiska krav ska skydda de individer som deltar i en undersökning från psykiskt lidande. I denna studie uppfylldes informationskravet genom att deltagarna informerades om min roll som forskare och syftet med undersökningen. Frågan om vad ett fullständigt informerat samtycke egentilgen innebär och om det är möjligt att uppnå är mångfacetterad (Hammersely & Atkinson, 2007, 209–219). Jag strävade efter att ge en övergripande inblick i mina intressen och svarade på tilläggsfrågor både i samband med att jag introducerade mig och också senare. Deltagarna informerades också om att deras deltagande är frivilligt och att de kan avbryta sitt deltagande om de så önskar. I och med att deltagarna valde att delta uppfylls det andra kravet, samtyckeskravet. Det tredje kravet, konfidentialitetskravet, uppfylls genom att deltagarna anonymiseras i presentationen av metod, analys och resultat. Detta är samtidigt något som inte enkelt kan kvitteras med hjälp av pseudonym utan behöver reflekteras över så att personer inte kan bli igenkända på andra sätt eller att rapporteringen på annat sätt skulle innebära skada för deltagarna (Hammersely & Atkinson, 2007). Slutligen uppfylls också nyttjandekravet genom att det insamlade materialet inte kommer att användas till annat än det forskningsändamål som presenterats för deltagarna och som dessa samtyckt till.
Även om dessa fyra allmänna krav, som hänför sig till forskningens yttre ramar, uppfylls finns en hel del etiska överväganden och dilemman kvar att avgöras i närvaron på fältet. De etiska övervägandena behöver också reflekteras över i det förhållningssätt som präglar den framväxande etnografiska rapporteringen. Dessa val görs i förhållande till de situationer och de personer som berörs och är i sista hand beroende av forskarens personliga avgöranden. Att uppgöra någon form av lista som vägledning för dessa överväganden skulle troligen göra mer skada än nytta eftersom den kunde avleda forskarens uppmärksamhet från den reflexivitet som ett etiskt förhållningssätt förutsätter (Murphy & Dingwall, 2001).
Känslan av att jag som forskare utnyttjar deltagarna för min egen vinning ligger ibland nära till hands (Atkinson & Hammersley, 2007, 217). Jag får ju material för mina publikationer och min avhandling, men vad ger jag dem, egentligen?
46
Åtminstone bör jag förhålla mig till mitt agerande så att jag inte bidrar till att skada deltagarna. Ett vidare sätt att förhålla sig till detta dilemma handlar för mig om att sträva efter att positionera och skriva fram mig själv som forskare i texten. Att förhålla sig medvetet och reflexivt till sin forskarroll handlar med andra ord om att beskriva hur analysprocessen gått till och visa på vad analysen och tolkningarna baseras på (Murphy & Dingwall, 2001). På det viset upprätthåller jag en medvetenhet om att det som publikationerna rapporterar är mitt perspektiv som informeras av studiens inramning och forskningsintressen. Detta innebär vidare en medvetenhet om att andra – främst deltagarna – högst troligen har åtminstone delvis andra perspektiv på det skedda. På detta vis strävar jag i mitt skrivande efter att fortsätta, precis som under fältarbetet, att respektera informanterna och behandla dem som jämlikar.
I de flesta fall av etnografisk forskning beror riskerna eller nyttan för deltagarna på hur deltagarna själva reagerar och förhåller sig till interaktionerna som forskarens närvaro leder till. Dessa reaktioner och följder är svåra att förutse. En tydligare risk finns i stället då den etnografiska studien publiceras (Murphy & Dingwall, 2001). Hur det studerade rapporteras kan eventuellt användas emot den studerade verksamheten. På ett personligt plan kan informanterna eller värdarna uppleva skam och ängslan, exempelvis om den etnografiska studien rapporteras på ett förenklat sätt i media. Den etnografiska rapporteringen väcker också frågor om hur man respekterar deltagarnas rättigheter i och med att deras personer i någon mån reduceras, både genom fältarbetet och senare i publikationerna.
I detta fall bedömer jag att det inte finns någon risk att någon blir uthängd i media eller på annat sätt skadas av min rapportering. I skrivarbetet har jag strävat efter att tala om skeenden med fokus på gruppen som helhet och undvika att fokusera alltför mycket på enskilda individers specifika göranden. De tre sammanhang som jag studerar handlar i huvudsak exempelvis inte om personliga frågor, och de få gånger den typen av utbyte har förekommit har det ändå inte bedömts vara relevant för forskningsintresset och själva rapporteringen. Överlag bedömer jag således att jag lyckats förhålla mig till de här ovan utvecklade etiska kraven på ett ändamålsenligt sätt.
47
4 Tre etnografiska studier i folkbildande
praktiker
Följande avsnitt belyser valda och centrala delar av avhandlingens tre artiklar. Inledningsvis följer sammanfattande översikter över de tre studierna och de centrala resultaten. Därefter sammanfattas svaren på avhandlingens forskningsfråga: Vilka uttryck tar sig medborgarskap i
studiecirkelpraktiker? Denna forskningsfråga specificeras med hjälp av
följande tre frågor: Hur är deltagarna medborgare i studiecirkelpraktikerna?
Hur agerar deltagarna medborgare i studiecirkelpraktikerna? Hur överskrids privata perspektiv till förmån för gemensamma angelägenheter i studiecirkelpraktikerna? Svaren tematiseras under begreppen identitet
och delaktighet för den första respektive andra underfrågan. Den tredje underfrågan diskuteras som en fråga om bildningssyn och olika syner på frihet.
De tre delstudierna bör ses som nedslag i folkbildande praktiker, inte som en representativ bild av ett fält med mångfacetterade folkbildningsverksamheter och -praktiker. De representerar olika delar av den institutionaliserade studiecirkelverksamheten och följer en indelning av studiecirklar i hantverkscirklar, diskussionscirklar och undervisningscirklar (Andersson, 2001; Larsson, 1999).