• No results found

Forsman (2011) varnar i sin sammanfattning av forskningsetik att det finns vissa förenklingar av forskningsetiken som man skall vara aktsam på. Den första förenklingen innebär att dålig moral är något som hör dåtiden till och i vår upplysta tid så sker inga övertramp. Man skulle kunna argumentera att samma förenkling gäller vid den minior-nivå av forskning som en C-uppsats utgör, menar vi. Genom att studierna oftast är så små, vad gäller resurser, tid och respondenter så omöjliggör det mer komplexa och därmed möjligt oetiska studier. Dock så kan ett sådant tänkande leda till att man förflyttar gränser för vad som är etiskt riktigt, enkelt förklarat att man blir

”hemmablind”.

Forsman (2011) skriver att etik inom forskning innebär en teoretisering av moral, där etiken utgör ett försök att förstå och strukturera moralen. Moralen är det rättesnöre som en grupp använder sig av vid givna situationer. Dock vill vi ej göra någon vidare skillnad mellan etik och moral hädanefter då det ligger över vår nivå. Forsman (2011) skriver att moral inom forskning enkelt sätt kan ses som två problem; forskningens mål och medel, samt hur god moral operationaliseras och upprätthålls inom forskningen.

Genom att följa de etiska principer som följer samt att låta vår uppsats i sig granskas så hoppas vi uppnå den etiska nivå som krävs.

Vetenskapsrådet antog 1990 forskningsetiska principer som gäller humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning samt för humaniora och samhällsvetenskap (Vetenskapsrådet 2002).

De fyra huvudkrav som Vetenskapsrådet (2002) anser grundläggande är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet nedan redovisas dessa krav samt hur dessa krav har tagits hänsyn till i denna studie.

Informationskravet

Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte (Vetenskapsrådet 2002 sid 7).

Med detta menas att det klart och tydligt skall framgå varför studien genomförs. Det skall även framgå hur studien skall genomföras och studiens värde skall förmedlas till respondenterna (Vetenskapsrådet 2002). För att uppfylla informationskravet har ett missiv skickats ut till de som medverkade i studien inför intervjuerna. Missivet skickades till institutionschefen för vidarebefordran till respondenterna. Enligt Vetenskapsrådet (2002) fordras förhandsinformation när någonting studeras från perspektiv, vilket gäller i den här studien.

Samtyckeskravet

Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet 2002 sid 9).

Vetenskapsrådet menar med detta att forskare skall få ett visat samtycke av respondenterna. Är respondenterna under 15 år (vilket det ej är i nuvarande fall) skall även vårdnadshavare samtycka för att forskningen skall kunna genomföras (Vetenskapsrådet 2002). I det missiv vi tillhandahöll institutionen framgick på ett tydligt sätt att deltagandet är frivilligt. Enligt Vetenskapsrådet kan samtycket inhämtas av exempelvis arbetsgivare om undersökningen sker under arbetstid. Vi förde en dialog med arbetsgivaren som gav oss samtycke att genomföra studien på institutionen.

Vetenskapsrådet menar ytterligare att deltagare har rätt att avbryta sitt deltagande i undersökningen och även detta kommer att förmedlas via detta missiv. Inga negativa följder finns vid avbrutet deltagande. Vid beslut om att avbryta sitt deltagande skall inte undersökningsdeltagare heller utsättas för påtryckningar (Vetenskapsrådet 2002). Inga beroendeförhållanden bör enligt Vetenskapsrådet heller finnas mellan forskare och respondenter. Efter övervägande kom vi fram till att det förmodligen ej råder något beroendetillstånd mellan oss och respondenterna.

Konfidentialitetskravet

Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av det. (Vetenskapsrådet 2002 sid 12).

Transkriberingsmaterialet från intervjuer har avidentifierats. Inget material skall kunna kopplas till en individ. Eftersom studien är kvalitativ och inte exempelvis en enkätundersökning går inte studien att betraktas som anonym utan snarare konfidentiell.

För att studien skulle kallas anonym skulle ingen av intervjuarna vetat vem man intervjuar. I detta fall är respondenterna snarare konfidentiella.

16

Nyttjandekravet

Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningens ändamål. (Vetenskapsrådet 2002 sid 14).

Inga enskilda uppgifter insamlade för forskningsändamålen får användas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet 2002). Den data som samlas in har inte, och kommer inte att användas för annat ändamål. Dock arkiveras empirin.

RESULTAT

I detta avsnitt redovisas de resultat som uppkom under de intervjuer som genomförts.

Den första delen av resultatet belyser behandlingsklimat och hur respondenter ser på begreppet. Under resultatets andra del redogörs begreppet behandlingssammanbrott och dess konsekvenser för eleverna på institutionsvård. Under den sista delen redovisas respondenternas svar kring om ett gott behandlingsklimat kan minska behandlingssammanbrott. De respondenter som deltagit i studien består av tre män och tre kvinnor där samtliga har flerårig erfarenhet av arbete med ungdomar. Bland respondenterna fanns varierande utbildningsnivå, däribland högskole- och universitetsnivå.

Behandlingsklimat

För begreppet behandlingsklimat finns det i litteraturen en viss spridning. När det i denna studie belysts har tanken varit att ta reda på vad personalen på den valda institutionen anser att ett behandlingsklimat är, vad innefattar det, vilka delar skulle man kunna säga utgör behandlingsklimatet? Med det klargjort vill vi därför redogöra för vad respondenterna anser ingår i begreppet behandlingsklimat. Vi har inga frågor som är tänkta att styra dem mot ett svar, därför blir svaren väldigt olika. Kanske hade en del respondenter pratat annorlunda kring frågorna om vi valt att definiera mer vad vi var ute efter, men det hade kunnat leda till att studien blivit missvisande.

Säkerhet och trygghet

Några av respondenterna menade att säkerhetsfrågan var en grundläggande del i behandlingsklimatet. Säkerheten finns till för att det skall finnas en form av trygghet. En respondent pratar om gruppen ur klientperspektiv och menar att det handlar om att de unga inte skall känna sig otrygga med personal eller behöva vara rädda för andra elever.

Det är också viktigt menar samma respondent att klienterna är accepterade och då också förmedlat att de känner att de är accepterade. Säkerheten i respondentens uttalande är den förmedlade tryggheten från personalens sida lika väl som att det är ren trygghet och säkerhet i den mening att klienten inte skall vara rädd för de andra eleverna. Detta menar respondenten är en fråga som berör hela gruppen.

”Alltså där är ju att dom skall känna sig trygga, dom skall ju känna sig säkra liksom. Både gentemot oss som jobbar här, att vi har ett bra sätt gentemot dom och sen att dom ska känna sig accepterade..eller..ja någon form utav omvårdnad helt enkelt också. Och dom får inte känna sig utsatta och rädda och sådär. Det måste ju vara hela gruppen det

handlar om om man tänker så. Så om en är stor stöddig och stark och några är lite svagare och en är jätterädd för den store starke så handlar

det inte bara om den klienten utan om allihopa då.”

Respondent 2

En annan respondent menar att säkerhetsfrågan är det som verksamheten har att luta sig mot. Sett ur personalens perspektiv menar respondenten att tilliten till sina kollegor utgör en slags grund för att verksamheten ska fungera. Häri skiljer sig trygghet som begrepp eftersom respondenten ser tryggheten som en slags fundamental utgångspunkt från personalens sida medan föregående pratade om trygghet ur ett klientperspektiv.

”Det är det ju!..för alltså kan man inte luta sig tillbaka och känna sig trygg i sitt jobb så kan man ju glömma allt vad behandling heter. Det är ju liksom A och O..Tillit till varandra och veta att vi ställer upp för varandra om det smäller. Och säkerhet för det är ju alltså, fungerar inte det så kan vi ju plocka ihop....så är det.” Respondent 6

Säkerhetsfrågan tas upp av ytterligare en respondent som också är inne på ett spår likt det föregående, tryggheten är en viktig del för att personalen skall kunna utföra sitt arbete. Respondenten klargör också tydligt att han inte tror att någon vill bli utsatt för våld vare sig elev eller personal. Därför menar han säkerhetsfrågan är det viktigaste på institutionen.

”Ja säkerhetsaspekten den är inte inte att förakta, det är väl kanske den viktigaste som vi måste börja med egentligen [...] Därför det är inte någon av oss som vill hamna i situationer där det är slagsmål vare sig mellan elever eller där personal blir utsatt... Enormt viktigt. För att jag ska kunna känna den tryggheten, att jag ska kunna gå undan och göra det jag skall göra.” Respondent 1

Det respondenten menade med ”kunna gå undan och göra det jag skall göra” är att han till exempel går undan med en elev, oplanerat eller planerat och har samtal. Men för att detta skall kunna gå måste han eller hon kunna känna en trygghet i att man har gjort vad man kan för att undvika att våldssituationer uppstår.

Resurser, engagemang och feedback

”Ja, personaltäthet, rätt personal, personal som är intresserad av att jobba här, personal som är här för att ’wow, det här är min grej’

[...].resurser är ju givetvis också pengar. Resurser är ju också att man inte är rädd att söka extern hjälp. Om man har en elev man känner att

’fan jag har kört fast’ vi kommer ingenstans, han behöver annan hjälp och då köper man in den hjälpen. Han kanske, ja, behöver åka till BUP, kanske behöver träffa en KBT-psykolog i ett visst antal timmar i veckan för att gå vidare, och vi har inte den resursen och då kan vi köpa in den.

Det kan ju va en resurs.” Respondent 6

Återkommande i de flesta intervjuer är att det precis som i många andra verksamheter tycks saknas resurser. De flesta pratar om resurser rent allmänt och syftar till högre

18

personaltäthet. Respondenten å andra sidan väljer att reda ut vad som är resurser tydligare.

Respondenten pratade om att behandlingsklimatet är ”möjligheter som ges till behandling”, respondenten menade att är det ett gott klimat på avdelningen så blir det bra behandling för eleverna. Det som respondenten menade kännetecknar ett bra klimat var att personalen får de mandat och resurser som krävs för att få utföra sitt arbete.

Respondenten framhäver även möjligheter som någonting viktigt. Möjligheterna menar hon kan handla om ekonomi och lokaler som man arbetar i men också sett till personal.

Respondenten efterfrågade även mer feedback på sitt arbete, både från kollegor och från chefer. Feedbacken menar respondenten ger en grund till att man kan lita på varandra.

Det var även andra respondenter som påtalade vikten av kommunikation mellan personal, dock ej i samma bemärkelse d.v.s. rörande feedback som respondent 6 menar skulle kunna vara en del i behandlingsklimatet. Tilliten menar respondenten ger ett öppnare klimat vilket i sin tur leder till att hon känner sig säkrare. En annan intervjuperson var inne på liknande bana och menade att ledningens uppmärksamhet gentemot ”de som är på golvet” påverkar behandlingsklimatet.

”Ett bra klimat det är ju där personal får möjlighet.. att utöva sitt jobb helt enkelt. Där man ges mandat att göra det man är anställd för att göra. Där utrymme ges, där möjligheterna finns. Både ekonomiskt, personalmässigt.. ja. Lokalmässigt också för den delen. […]

vidareutbildning, självklart.. Feedback, att man får respons på det man gör och respons på det man inte gör. ’Det här gjorde du bra’, ’det här kunde du gjort på ett annorlunda sätt, kanske eventuellt’. Att man någon gång får höra en reaktion.” Respondent 6 ...

“Det tror jag, men det handlat mycket hurdant ledningen lyssnar på de som är på golvet, och verkligen vill det bästa dels för personalen, och framförallt för eleverna.” Respondent 4

Respondent 6 framhäver att eleven har rätt att mötas av engagerad personal på institutionen. Engagemang är någonting som finns med i de flesta intervjuer, dock oftast inte i den bemärkelse att respondenterna uttalat pratar om just engagemang men exempelvis pratar respondenterna om att ha möjlighet till att ha samtal med elever eller att gemensamt komma fram till vad man skall arbeta med. Det tycks dock vara mer ett engagemang i klienternas framtid som yttrar sig. En respondent undrade direkt när vi ställde frågan om behandlingsklimat vem vi pratade för, vad är ambitionen, var befinner dom sig? Detta går på ett sätt att koppla till engagemang, respondenten börjar fundera på hur behandlingsklimatet kan tydliggöras för att hjälpa eleven med dom här frågorna.

Det måste kunna anses vara att vara engagerad i eleverna.

Arbetsmetoder och värdet av att alla arbetar lika

Ytterligare en del i vad som kan anses utgöra ett behandlingsklimat menar flertalet är behandlingsmetoder. Flertalet av de vi intervjuade hade genomfört eller skulle

genomföra en kurs i MI – Motivational interviewing (i Sverige mer känt som motiverande samtal). Detta togs upp av några och de menade att behandlingsmetoder eller som i det här fallet samtalsmetoder ger en positiv utveckling. En respondent började prata om omorganiseringar och menade att utvecklingen som sker vid exempelvis en omorganisering kan vara positiv.

”Ja det har ju varit så nu, men kanske inte behöver vara en nackdel. Det kan vara positivt också. Folk som har jobbat här länge kommer till en annan avdelning och utvecklas ännu mer. Det tror jag är jätteviktigt. För det krävs jätte mycket av oss, egentligen. Då är det viktigt att vi är på utvecklingsstadiet också. Så det för oss också växlar lite granna. Å kunna jobba med olika nya sätt som kommer fram nu.” Respondent 4

En respondent framhäver att med liknande utbildning så kan man på ett annat sätt genomföra samtalen med eleverna, även om du inte själv är den som vanligtvis har samtalen med eleven. Att samtalsmetoden som används är just MI verkar inte vara det viktiga, utan att samtliga arbetar på samma sätt. Dock med förbehåll för att personlighet spelar in enligt den intervjuade.

”Samma medel, ja. Alltså det är ju för att dels för pojkarna att känna igen det. Dels ska jag kunna fortsätta med samma pojk även om jag inte var med från början och känner han igen tillvägagångssättet då så blir det lite lättare. Sen är det ju personligheten i oss själva, på vilket sätt jag gör det. Men att vi går åt samma mål genom att använda samma metoder det underlättar. Så en av fördelarna just nu är att alla kör MI samtidigt. Så att vi får samma allihop. Vi går inte en då och en då utan går allihop samtidigt.” Respondent 1 Struktur

Struktur används av en respondent som ett sätt att bemöta elever, respondenten använder sig av struktur som att man lär sig vad som kan krävas ”för att fungera ganska hyfsat i det vanliga samhället”. I den frågan påtalar respondenten att det kan vara svårt då man har olika saker med sig.

”[...]man behöver kanske sitta och prata; droger eller kriminalitet...ja asså lite mer spetskompetens på vissa områden. Områden som dom är väldigt duktiga på, som man ska bryta. Sen får man inte glömma! Det här med att vi kan tycka vissa saker att det är fel att begå si och så, men i DERAS värld, kan det vara helt normalt.” Respondent 3

Respondenten påtalar som sagt att bagaget kan se olika ut och att strukturen kan vara ett sätt att kunna stötta eleven med. En annan respondent menade att strukturen (dock ej uttalat att hon talar om strukturen utan främst regler på avdelningen) delvis gick att rucka på, i viss bemärkelse. Det respondenten då talade om var som exempel att hon ibland väckte eleverna på morgonen, för att de skulle slippa försova sig och därmed behöva gå till sängs tidigare. Det menade respondenten var ett exempel på en regel som skulle kunna gå att rucka på. Men förutsättningen för detta menar respondenten är att det finns en kommunikation inom personalgruppen där de redogör för hur de arbetar.

20

Respondenten säger att ”man får lirka lite, och va lite.. och ge och ta lite från alla håll”.

Respondenten menar att istället för att alla elever försover sig kan man hjälpa dem genom att knacka på dörren, om de exempelvis bett om det dagen innan. Det framgår i vårt samtal med respondenten att viljan inte är att bryta mot regler för att det går, utan att hjälpa eleverna så att dem kan följa regelverket.

Det fanns även en uppfattning om att vissa elever inte är intresserade av struktur vilket kan leda till att man får börja om och ”då är det basic som gäller”. Det menade en respondent att en del kanske kan se som behandling, men han själv ansåg inte det.

Respondenten menade att regelverket och närvaron var sätt att upprätthålla strukturen på avdelningen. Han betonade även att det var viktigt att säga ifrån när någonting inte är acceptabelt. Men även berömma eleverna, vilket respondenten tror att man ofta glömmer. Vid frågan av behandlingsklimatets betydelse svarade en respondent på följande sätt, som kan anses vara talande för att strukturen behövs på avdelningen.

”[...] det spelar ingen roll om du har lagat mat eller vad det är för duk på bordet om inte liksom det fungerar. Det är det som man får eftersträva hela tiden. Framförallt. Man kan ju säkert landa på vilken nivå man vill, tror jag. Om man bara bestämmer sig. Jag är helt övertygad om det för att vill man ha kaos kan man se till att det blir kaos.

Så, självklart så måste ju den...prioriteras.” Respondent 2

Strukturen kan då alltså ses som något som yttrar sig i regler, men är även det som skulle kunna upprätthålla en form av ordning på avdelningen. Respondenten framhäver att behandlingsklimatet inte bara är beroende av mat på bordet, utan även av att upprätthållandet av en fungerande avdelning som i det här fallet inte är kaosartad måste prioriteras. På en direkt fråga om hur personal skall vara svarar en respondent direkt att den ansåg att en god egenskap hos personal var att denne var rak och tydlig gentemot eleverna, vilket borde vara en fråga om struktur.

Autonomi

”Jag ska inte lösa deras problem, det får dom göra själva, men man kan hjälpa dom att tänka, bli medveten om sitt eget beteende lite.”

Respondent 3

Uppmuntran till självständighet hos individen är någonting som flertalet av respondenterna påpekar är viktigt. I tidigare citat påtalar respondent 1 att man måste bli bättre på att berömma när eleven gör någonting som stärker denne. Vikten av att gå in att arbeta med uppgifter som stärker och som är utsatta för eleven påtalas också av respondenter. Uppmuntran till självständighet är vanligt att respondenterna betonar. Det finns flera olika sätt att arbeta med uppgifterna. En respondent pratar om att lyssna till individen som en del i att utvecklas.

” 'Det här var fan inte bra. Vad ska vi göra för att göra det ogjort?’

'Ogjort kan vi aldrig göra det, Men du gör en sak du aldrig gjort tidigare, du kommer och pratar om det.'” Respondent 1

Sammanfattning

Respondenterna har ofta relativt snarlika idéer om vad som utgör ett behandlingsklimat.

De delar som varit de viktigaste är säkerhet och trygghet samt resurser. Säkerhet och trygghet gäller alla inblandade på institutionen, både personal och elever. För att skapa ett gott behandlingsklimat måste alla känna sig fredade från hot, våld och kränkningar. I kategorin resurser ingår de ekonomiska resurserna och de personalmässiga. Att personalen har ett engagemang för sitt arbete med ungdomarna har flera respondenter håller fram som viktigt. Struktur, autonomi och värdet av att alla jobbar lika menar ett par respondenter är av vikt. Även att personalen upplever en feedback från ledning och den övriga personalgruppen har framhållits.

Behandlingssammanbrott

Synen på vad som anses vara behandlingssammanbrott hos respondenterna är ganska entydigt på så sätt att flertalet är överens om att behandlingssammanbrott både kan vara något negativt och positivt i fråga om behandlingsresultat. När respondenterna talat om positiva behandlingssammanbrott så menar man ofta att det innebär att behandlingen avslutas så som den ska. Man följer behandlingsplaner och uppnår de mål som är uppsatta.

”[...]det är dels i den positiva bemärkelsen att man genomgått det man skall genomgå och uppnått dom målen som är satta på en från

”[...]det är dels i den positiva bemärkelsen att man genomgått det man skall genomgå och uppnått dom målen som är satta på en från

Related documents