Etnisk rensning är ett begrepp som kan sägas ha fått sitt genombrott i samband med kriget på Balkan i början av 1990-talet. Det är ett begrepp som undersökningens samtliga
läroboksförfattare, utom de allra tidigaste, valt att omnämna och därmed också förhålla sig till. Begreppet har kanske i första hand kommit att förknippas med massakerna i Srebrenica år 1995. Då var alltså de tidigare textböckerna redan tryckta. Avsnittet har valts ut på grund av att det väcker starka känslor och framställningen blir därigenom betydelsefull.
Text
En av transitivitetens grundstenar har att göra med processer. Ett sätt varpå processerna kan skilja sig åt har att göra med om skeenden beskrivs som handlingar eller händelser. När något beskrivs som en handling innebär det att det finns en aktör. I förhållande till den etniska rensningen kan den alltså beskrivas som en händelse, utan aktörer eller som en handling. Om beskrivningen görs som en handling hålls någon eller något ansvarig för skeendet.
I Epok. Historia från år 2001 väljer författarna att skriva om den etniska resningen i passiv form, utan att agenterna som ligger bakom den etniska rensningen omnämns. Istället för aktören, hamnar händelsen i centrum. Det gör att skeendet i viss mån kan uppfattas mer som ett naturfenomen, en händelse, något som helt plötsligt bara uppstått. ”Inbördeskrig, terror, folkfördrivning och etnisk rensning präglade upplösningen främst i Bosnien och Kroatien”.74
Istället hade författarna kunnat lyfta fram aktörerna bakom den etniska rensningen. Man hade till exempel kunnat skriva såsom i Sekvens från år 2007. Där skriver författaren ”Bosnienserberna ville erövra och rensa från muslimer”.75 Genom att framhålla Bosnienserberna som aktiva aktörer kan de också uppfattas som ansvariga.
Att låta skeenden, inom ramarna för beskrivningen av etnisk rensning, präglas av handling snarare än händelse innebär samtidigt att en deltagare kan anses mer ansvarig/utsatt än någon annan. Utifrån huruvida den etniska rensningen beskrivs som en händelse eller en handling går det inte att se någon tydlig skillnad mellan de tidigare respektive senare utgivna läroböckerna. I ungefär hälften av fallen väljer författarna att framställa Bosnienserberna som aktörer. I något färre läroböcker framställs också kroater och muslimer som aktörer.
74 Elm, Sten och Birgitta Thulin. 2001. Epok. Historia. s. 191.
”Övergreppen mot de muslimska bosnierna i staden Srebrenica 1995 har i efterhand utretts ur olika synvinklar. I november 2008 började bosniska experter på rättsmedicin gräva ut en massgrav..”.76 Citatet är hämtat från EPOS Tema tryckt år 2009. Författarna väljer att framhålla aktören, bosniska experter på rättsmedicin. Genom att trovärdigheten gällande massgraven verifieras av just bosnier, vilka också är offer i sammanhanget, erhålls ett trovärdighetsproblem. Ett dolt i budskap, om att det inte behöver vara sant, kan därmed, om än inte tydligt, impliceras.
I EPOS från år 1996 beskrivs etnisk rensning relativt sakligt ”Trots att vapenvila då ingicks är hundratusentals serber fortfarande fördrivna från sina hem” och ”2,5 miljoner drevs på flykt”.77 På samma sätt beskrivs i Epok från 2001 etnisk rensning på ett mycket sakligt sätt, ”Inbördeskrig, terror, folkfördrivning och etnisk rensning präglade upplösningen /../ alla slogs mot alla”.78 Nominaliseringen där verb och adjektiv kan sägas ha ersatts med substantiv framträder tydligt. Det gör aktörernasroll förminskas. I jämförelse med det skriver författaren i Sekvens från år 2007 ”Kvinnor och barn skildes från männen, sattes på bussar och kördes i väg till andra muslimska områden, långt bort från sina hem. Männen och pojkarna över 16 år samlades ihop och fördes i långa led till särskilda avrättningsplatser utanför staden. Där tvingades de gräva sina egna gravar, och sedan sköts de” (min kursivering).79
Utifrån ett antagande om att ordval påverkar hur en text uppfattas kan konstateras att
läroboksförfattarna använder sig av delvis skilda synonymer för att beskriva den etniska rensningen. I
Epos tema från år 2009 skriver författarna ”7 500 muslimska bosnier miste livet”.80 Användandet av
uttrycket, miste livet, kan jämföras med användandet av ord så som i Sekvens där författaren skriver om ”avrättningar” och ”mord”81. I Alla tiders historia beskriver författarna samma händelse med ”folkmord”82.
76 Sandberg, Robert, Jenny Björkman och Karl Molin. 2009. EPOS Tema. s. 131.
77 Sandberg, Robert, Per-Arne Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofie Ohlander. 1996. EPOS För gynasieskolan kurs A och B. Historia. s. 582.
78 Elm, Sten och Birgitta Thulin. 2001. Epok. Historia. s. 191.
79 Öhman, Christer. 2007.Sekvens. s. 415.
80 Sandberg, Robert, Jenny Björkman och Karl Molin. 2009. EPOS Tema. s. 132.
81 Öhman, Christer. 2007.Sekvens. s. 415.
82 Bergström, Börje, Arne Löwgren och Hans Almgren. 1992. Alla tiders historia. Grundbok i historia för gymnasieskolan. s. 408.
Diskursiv praktik
I beskrivningen av den etniska rensningen har en offerdiskurs uppmärksammats. Offerdiskursen framträder bland annat genom att paralleller dras till det som judarna utsattes för under andra världskriget. Människornas lidande hamnar i fokus. En annan diskurs som urskiljs inom ramarna för området etniskrensning är en serbkritisk diskurs. Den etniska rensningen beskrivs i första hand som någonting serbiskt. Den serbkritiska diskursen förstärks bland annat genom bilder som visar serbiska soldater och muslimska offer.83
Inom ramarna för den serbkritiska diskursen skriver författarna i Vägar till nuet. Från forntid till våra
dagar att ”Serberna genomförde så kallad etnisk rensning av stora områden. Det innebar att man
genom, våldtäkter och fördrivning ”rensade” bort bosnier och kroater”.84 Även om författarna i majoriteten av läromedlen väljer att framhålla att både kroater, bosnier och serber utsatte
varandra för etniskrensning så omnämns Srebrenica, där serberna utförde de värsta övergreppen. Diskursen återspeglas också i ett citat från EPOS från år 2008. Där skriver författarna att ”8000 muslimska män mördades”.85 Valet av ordet mördades implicerar, på ett helt annat sätt än ord som dödades, att det handlar om krigsförbrytelser. Den serbkritiska diskursen förstärks ytterligare genom de bilder som författarna valt ut. Dessa föreställer så väl serbiska soldater som Milosevic när han anklagas för brott mot mänskligheten och massgravar från Srebrenica.
Offerdiskursen präglas av att fokus ligger på mänskligt lidande. Inte minst framträder diskursen genom att många ord som används kan förknippas med förintelsen under andra världskriget. Det handlar om begrepp så som ”läger”86, ”folkmord”87, ”massgrav”88, ”förinta”89, ”rensade”90
”koncentrationsläger”91 och ”brott mot mänskligheten”92 .
Urval
Utifrån ett antagande om att urvalet säger något om vad som anses viktigt och att
rubriksättningen är en reflektion av det samma, blir det intressant hur de olika läroböckerna
83 Sandberg, Robert, Per-Arne Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofie Ohlander. 2008. EPOS För gynasieskolan kurs A. Historia. s. 371.
84 Graninger, Göran, Sven Tägil och Åke Carlsson. 1993. Vägar till nuet. Från forntiden till våra dagar.s. 437.
85 Sandberg, Robert, Per-Arne Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofie Ohlander. 2008. EPOS För gynasieskolan kurs A. Historia. s. 371.
86 Sandberg, Robert, Jenny Björkman och Karl Molin. 2009. EPOS Tema. s. 132.
87 Elm, Sten och Birgitta Thulin. 2007. Historia A .s.196.
88 Sandberg, Robert, Jenny Björkman och Karl Molin. 2009. EPOS Tema. s. 131.
89 Elm, Sten och Birgitta Thulin. 2007. Historia A.. s. 196.
90Graninger, Göran, Sven Tägil och Kjell-Åke Carlsson. 1993. Vägar till nuet. Från forntiden till våra dagar. s.438
91 Elm, Sten och Birgitta Thulin. 2007. Historia A. s. 197.
rubricerats. Ett problem i sammanhanget är att rubriksättningen, som en följd av att balkankriget fått allt mer utrymme i läroböckerna, markant ökat i de senare. Då de tidigare läroböckerna innehåller en eller två rubriker innehåller de senare sex till åtta rubriker. Se bilaga
En röd tråd gällande rubriksättningen är att läroboksförfattarna utgår från Jugoslavien som en enhet. En enhet som ”splittras”93, ”upplöses”94 och ”faller sönder”95. Alternativet till att
framställa konflikten på detta sätt hade varit att istället trycka på det faktum att det bildades nya självständiga nationer. Något som indikerar att läroböckerna präglas av en Jugoslavisk diskurs. Det som betonas är ”sönderfall”96 och ”splittring”97 snarare än befrielse och självständighet. En positivt laddad rubrik finns i läroboken Perspektiv på historien från år 2001. Där skrivs ”En ny världsordning – vision och verklighet.”98
En förändring över tid är att en offerdiskurs framträder i de senare läromedlen genom att läroböckerna från år 2007 och framåt, undantaget EPOS från år 2008, väljer att låta begreppen ”etnisk rensning”, ”massaker” och ”folkmord”99 förekomma i rubrikerna.
I rubriksättningen kan skönjas en förändring mellan senare och tidigare skrivna läroböcker. Läroböcker från år 1992, 1993, 1993, 1995, 2001 och 2001 beskriver skeendet som en konflikt. I de senare läroböckerna från år 1996, 2003, 2007, 2008 framställs skeendet istället som ett krig.
En förändring, om än inte tydlig, handlar om att rubriksättningen i de tidigare läromedlen från åren 1992, 1993 och 1993 och 1996 rubriceras enbart med hänvisning till Jugoslavien. Från år 1995 och framåt kan skönjas att uppkomsten av att en mer internationell diskurs framträder, där internationella aktörer och internationella konsekvenser framträder i rubrikerna. Exempel på detta är ”Natobombningar”100, ”Dayton avtalet”101, ”Mellan öst och väst”102 och ”en ny världsordning vision och verklighet”.103
93 Westin, Gunnar, Torbjörn Norman och Per Thullberg. 1993. Människans historia. Efterkrigstiden. s.470.
94 Elm, Sten och Birgitta Thulin. 2007. Historia A. s. 307.
95 Öhman, Christer. 2007. Sekvens. Historia A. s. 413.
96 Nyström, Hans och Örjan Nyström. 2001. Perspektiv på historien A.. s. 452.
97 Westin, Gunnar, Torbjörn Norman och Per Thullberg. 1993. Människans historia. Efterkrigstiden. s. 470.
98 Nyström, Hans och Örjan Nyström. 2001. Perspektiv på historien A.. s. 452.
99 Sandberg, Robert, Per-Arne Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofie Ohlander. 2008. EPOS För gynasieskolan kurs A. Historia. s. 371.
100 Elm, Sten och Birgitta Thulin. 1995. HISTORIA. Gymnasieskolan .s.307.
101 Sandberg, Robert, Per-Arne Karlsson, Karl Molin och Ann-Sofie Ohlander. 2008. EPOS För gynasieskolan kurs A. Historia. s. 371.
102 Almgre, Hans, Arne Löwgren och Börje Bergström. 2003. Alla tiders historia. Maxi. s. 514.
Tito
Nedan har studerats vilket urval som gjorts gällande beskrivningarna av Tito i läroböckerna.
I läroböckerna framträder en Tito vänlig diskurs. Den återspeglas bland annat i det faktum att samtliga, bortsett från tre böcker, skriver om hur Tito höll samman landet och att hans död resulterade i motsättningar.
Däremot står inte den Tito vänliga diskursen ensam. En mer Titokritisk diskurs framträder genom att läroböckerna väljer att ta upp problematik relaterat till hans sätt att leda landet. En förändring över tid kan skönjas i det faktum att det enbart är i läroböcker utgivna år 2001 och senare som väljer att ta med kritik mot Titos ledarskap. Efter år 2001 tas det upp i fyra av sex studerade böcker. Samtliga böcker utom fyra beskriver Tito i egenskap av diktator. Av dessa fyra är tre utgivna år 1996 eller tidigare. Sammanfattningsvis är det möjligt att se att bilden av Tito förändras något över tid. I de senare läroböckerna förekommer en mer diktaturkritiska diskurs.
Självständighetsförklaringar
Urval, när det handlar beskrivningen av ländernas självständighetsförklaringar, har studerats utifrån vilka länders självständighet som tas med. En gemensam nämnare är att samtliga
läroböcker tar upp Slovenien och Kroatiens självständighet. Nio böcker av tolv tar upp Bosniens självständighet. De böcker som utelämnar Bosniens självständighet är utgivna år 1993, 1995 och 2001. Någon slutsats utifrån urval går inte att dra då det gäller området självständighet.
Etnisk rensning
Fenomenet folkmord omnämns i samtliga läroböcker, utom i Alla tiders historia från år 1992. Begreppet etnisk rensning förekommer i nio av tolv läroböcker. Begreppet utelämnas i läroböcker utgivna år 1992, 1993 och 1996. Här kan alltså skönjas tendenser till att en offer diskurs framträder tydligare i de senare utgivna läromedlen.
I undersökningen av huruvida en folkgrupp eller ett land framställs som offer respektive förövare har enbart de avsnitt tagits med där folkgrupper eller länder omnämns med namn. De ställen där det stå alla, samtliga eller liknande benämningar har inte noterats.
Serber framställs i nio av tolv böcker som förövare och i sju böcker som offer. Något som kan jämföras med att muslimer framställs som förövare i två böcker och som offer i sju böcker. Kroater framställs som förövare i fyra läroböcker och offer i fyra läroböcker. Det finns ingen tydlig tendens till förändring över tid. Sammantaget har flest läroböcker valt att ta med att muslimer var offer och att serber var både förövare och offer.
Stil
I fråga om stil har bland annat undersökts hur stort utrymme områdena Tito och etnisk rensning får i läroböckerna. Först har samtliga ord som rör balkankriget under 1990-talet räknats och sedan har antalet ord som rör Tito, respektive folkmord eller etnisk rensning, kontrollerats. Självständighetsförklaringar har utelämnats avseende hur stor del av texterna de upptar. Detta på grund av att varje självständighetsförklaring enbart tar någon eller några få meningar i anspråk.
I två av böckerna, Vägar till nuet från år 1993 och Epos från år 1996, utelämnas Tito helt. Bortsett från detta kan konstateras att Tito procentuellt upptar större utrymme i de tidigare läroböckerna än i de senare.
Andel ord s om behandlar T ito 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% Alla tider s his toria Män nis k ans histo ria Väga r till nuet Histo ria E pos E pok P ers pekt iv p å his torie n Alla tider s his toria Max i Histo ria A S ekv ens E PO S E PO S te ma
När det gäller etnisk rensning ser förhållandet snarare motsatt ut. I läroboken Alla tiders historia från år 1992 omnämns inte den etniska rensningen. Förutom detta kan det konstateras att etnisk rensning ges betydligt större utrymme i de senare läroböckerna. Här är utvecklingen tydligare än när det handlade om Tito.
Andel ord s om behandlar etnis k rens ning
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% Alla tider s his toria Män nis k ans histo ria Väga r till nuet Histo ria E posE pok P ers pekt iv p å his torie n Alla tider s his toria Max i His toria