Sverige och Storbritannien samarbetar inom flertalet olika områden inom försvars- och säkerhetspolitik. Detta omfattar samarbeten så som JEF, utveckling inom flygplansutveckling och personal stationerade i Storbritannien för att nämna några områden. Genom de olika samarbeten som existerar idag så ger det en stark grund för möjligheten till fördjupat bilateralt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete.
4.4.1 Utveckling av det bilaterala samarbetet
Den politiska viljan har varit tydlig de senaste åren att Försvarsmakten skall öka sin operativa förmåga och att Sverige ska bygga sin säkerhet tillsammans med andra:
”Sveriges försvarspolitik står på två tydliga ben. Det ena är att öka den operativa förmågan. Det andra benet är en tydlig inriktning att vi ska fördjupa samarbetet med våra internationella partners.”
(Respondent 3)
Utvecklingen att fördjupa Sveriges internationella försvarssamarbeten har accelererat efter Rysslands annektering av Krim 2014. Eftersom Sverige inte är medlem i Nato har det från politiskt håll varit viktigt att betona våra samarbeten med likasinnade partners i Sveriges närområde som delar Sveriges säkerhetspolitiska utmaningar.
Under tiden som Peter Hultqvist har varit försvarsminister har försvarssamarbetet med Storbritannien formaliserats och fördjupats. Det bör dock betonas att Storbritannien bara är en av flera prioriterade samarbetspartners.
”För Sverige så handlar det ju om, eftersom vi inte är med i någon försvarsallians, så får man ju göra det som brukar kallas för Hultqvistdoktrinen. Det gäller att se till att man har överenskommelser med andra om hur man ska göra och var och när och så vidare. Så det här är en av de sakerna som för Sverige är en viktig del eftersom vi har valt att inte vara med i Nato.”
(Respondent 6)
2014 deklarerades ett ”Statement of intent” om fördjupat försvarssamarbete med Storbritannien. Detta utvecklades sedan till ett samarbetsavtal, Programme of Defence Cooperation, som undertecknades av Sveriges och Storbritanniens försvarsministrar 2016.
Försvarsberedningen har i sina rapporter inför kommande försvarsbeslut tydligt pekat ut Storbritannien som en prioriterad partner. Från den politiska nivån framhålls att högsta fokus för Sverige är att se till att Storbritannien bibehåller sitt intresse för norra Europa.
Det formella försvarssamarbetet med Storbritannien spänner över ett stort antal olika områden, vilket finns definierat i en aktivitetslista på samarbetsområden som man vill fördjupa. Listan avhandlar projekt på flera olika nivåer och inom väldigt skiftande områden. Det kan vara allt ifrån stabssamtal, deltagande tillsammans i internationella insatser, gemensamma övningsaktiviteter till konkreta utvecklingsprojekt av materiel. Efter att man 2016 skrev under det formella samarbetsavtalet har man utvecklat de olika samarbetsprojekten olika mycket.
Inom vissa områden är man fortfarande i en slags rollsökningsfas, där fokus är att finna formerna för den fortsatta utvecklingen av samarbetet.
”Allt ifrån att känna varandra på pulsen, bygger förtroende, till inventerar inom vilka områden vi ska utveckla vårt samarbete och så där. Så vi, i vissa stycken är vi ju i startfasen av en process. I andra stycken har vi kommit lite längre.”
(Respondent 2)
Det är inte bara ett svenskt intresse att fördjupa samarbetet med Storbritannien utan det gäller även från det motsatta hållet. Det finns ett ömsesidigt intresse från båda länderna om att fördjupa samarbetet:
”I det svenska fallet så har det här blivit väldigt tydligt, enligt min uppfattning. Inte minst när det gäller det här som vi kallar ”Defence cooperation programme” där Storbritannien har visat ett särskilt intresse för att vidmakthålla och utveckla samarbetet med Sverige inom flertalet områden.”
(Respondent 7)
Det finns ett antal samarbetsområden som nämnts av våra respondenter som särskilt viktiga ur svensk synvinkel:
JEF, Joint Expeditionary Force
DCDC, Development, Concepts and Doctrine Centre
Utveckling av framtida stridsflygplan
Samarbete inom försvarsindustrin
Dessa samarbetsområden redovisas i avsnitten nedan.
4.4.2 Ökad operativ förmåga genom samarbete inom JEF
JEF anses utgöra en viktig grundstomme i utveckling av den operativa förmågan. Även om JEF inte specifikt är en del av det bilaterala samarbetet utan utgörs av ett multilateralt samarbete med nio deltagande länder, så ser man ändå att utvecklingen av JEF leder till en fördjupad bilateral relation mellan Sverige och Storbritannien. JEF utgör då ett av verktygen för att uppnå ökad operativ förmåga.
”Om man tar den bredden av aktiviteter som vi genomför med Storbritannien så finns det en möjlighet att på något sätt fokusera dem, så är det kanske JEF rätt forum för att göra det i, för att göra det mindre spretigt...”
(Respondent 5)
JEF har utvecklats på brittiskt initiativ sedan 2012. Sverige har varit medlem i JEF-samarbetet sedan 2017. Storbritannien utgör så kallad Framework Nation i JEF och är den nation som sammanhåller utvecklingen av konceptet och fattar beslut om insats ifall det skulle bli aktuellt.
Tanken från brittiskt håll är att JEF ska utgöra ett komplement till Nato och kunna ha betydligt snabbare beslutsvägar än vad man tror skulle vara möjligt inom Nato. Styrkan skulle kunna användas vid ett ”gråzonsläge” där man inte når upp till kriterier enligt Natos artikel V om gemensam skyldighet att understödja andra medlemmar vid ett väpnat angrepp.
Sverige har varit med och drivit linjen att JEF även ska ha ett inriktat fokus mot norra Europa.
Denna linje harmoniserar med de uttalade intressena från övriga partnerländer inom JEF, även om man inte kan generalisera att alla deltagande nationer skulle ha exakt likartade intressen för sitt deltagande i JEF. Detta ligger också i linje med att Storbritannien även har haft ett ökat intresse för Östersjöregionen i och med sin permanenta närvaro i Baltikum, den så kallade Enhanced Forward Presence, som ett svar på den ryska annekteringen av Krim 2014. Den brittiska grundtanken med JEF finns dock kvar, det vill säga att JEF ska kunna ha en expeditionär förmåga och kunna nyttjas för operationer även längre bort.
JEF är inte ett traditionellt registerförband i likhet med Natos stående förband, utan respektive deltagande nation ställer upp med de förmågor som man anser sig kunna bidra med först vid beslut om en insats eller annan aktivitet inom ramen för JEF. I den så kallade JEF Capability Catalogue anmäler deltagande nationer tänkbara förmågor man skulle kunna bidra med vid beslut om insats. Sverige har för närvarande anmält två korvetter med tillhörande logistikstöd.
JEF utgör inte något bindande engagemang. Det finns en inbyggd handlingsfrihet för samtliga deltagande nationer att avgöra från fall till fall vilka förmågor som ska delta vid beslut om eventuell insats.
Under 2019 tog JEF-samarbetet flera steg framåt då man genomförde omfattande övningsverksamhet i Östersjöregionen, i samband med övningen Baltic Protector. Övningen genomfördes parallellt med den stora årligen återkommande internationella övningen Baltic Operations 2019. Sverige deltog i delar av övningen med de två korvetter som är anmälda till JEF. Under det senaste året har JEF även tagit fortsatta steg inom utveckling av gemensamma koncept:
”Framför allt JEF då är väl det tydligaste exemplet hur man har accelererat med framdrivningsplanen med framtagning av olika dokument, koncept, vad det nu kan vara.”
(Respondent 4)
Försvarsmakten har hemställt till Regeringskansliet om att få föreslå en fördjupning eller breddning av det svenska engagemanget inom JEF. Regeringen tillstyrkte Försvarsmaktens hemställan i februari 2020 och har gett Försvarsmakten i uppdrag att föreslå konkreta förslag till detta utökade engagemang. Man har inom Högkvarteret tillsammans med försvarsgrenstaberna påbörjat ett analysarbete som kommer mynna ut i ett förslag från
Försvarsmakten under senare delen av 2020. Ett honnörsord har varit att deltagandet i JEF skall leda till en konkret nytta för Försvarsmakten.
Deltagandet i JEF är högt prioriterat, både från politiskt håll och även inom Försvarsmakten:
”Storbritannien i allmänhet och skulle säga JEF i synnerhet är, upplever vi, högt prioriterat från uppdragsgivaren. Det vill säga Försvarsdepartementet och regeringen då.”
(Respondent 4)
Försvarsmakten ser deltagande i JEF utifrån tre olika perspektiv:
i) Förmågeutveckling ii) Övning och träning iii) Gemensamma operationer
Samtliga aktiviteter som Försvarsmakten anmäler inom ramen för JEF-samarbetet ska ha en bäring mot någon av dessa tre perspektiv. Deltagande i JEF ska bidra till en utvecklad operativ förmåga för Försvarsmakten att kunna verka mot en kvalificerad motståndare. För att nå dit genomförs gemensamma övningsaktiviteter och träning, vilket tillsammans med utvecklade koncept och rutiner kan ge förutsättningar att med kort varsel kunna sättas in i en gemensam skarp operation mot en tänkt motståndare. JEF utgör således den röda tråden i det operativa försvarssamarbetet med Storbritannien.
Foto 2: Svenska, finländska och brittiska enheter under samövning i Östersjön 2018.
Foto: Royal Navy
4.4.3 Permanent svensk närvaro vid DCDC
Sverige har ett antal befattningar på permanent basis vid det brittiska utvecklingscentret DCDC som ligger baserat i Shrivenham väster om London. Vid DCDC arbetar man med utveckling av koncept och doktriner. Genom den svenska permanenta närvaron kan Sverige dels få delaktighet i de brittiska perspektiven, men även ge den svenska synen på konceptutvecklingen.
Det ses som något unikt att Sverige deltar helt integrerat i detta arbete:
”Och vi bedriver dels utveckling av våra egna doktriner och koncept, för svensk räkning. Men vi är även delaktiga i det, de doktriner och koncept som utvecklas för Storbritanniens räkning. Och det är väl någonting som man kan betrakta som väldigt unikt, det samarbetet.”
(Respondent 7)
Det svenska deltagandet vid DCDC utmärker sig. Även om det finns andra nationer som också har personal placerad vid utvecklingscentret så har man inte etablerat ett lika djupt integrerat samarbete. Med detta kan vi skapa en ömsesidig och djup förståelse för tankar och resonemang kring utveckling av försvarsmakt och förmågor. Inte bara på kort och medellång sikt utan även i det längre perspektivet.
4.4.4 Utveckling av framtida stridsflygplan
Ett konkret utvecklingsprojekt som har betonats som särskilt viktigt är Sveriges deltagande i utvecklingen av framtida stridsflygplan inom projektet FCAS, Future Combat Air System.
Projektet är i sin linda men har tagit stora steg framåt på kort tid. Inom FCAS studerar man nästa generations stridsflygplan.
”Det är utveckling av JEF som är prioriterat och det är FCAS, future Combat Air System som är de två stora med Storbritannien.”
(Respondent 4)
Den 18 juli 2019 tecknade Sveriges och Storbritanniens regeringar ett MoU gällande samarbete i utvecklingen av FCAS, inklusive framtida utveckling av JAS 39 Gripen (Sveriges regering, 2019a).
4.4.5 Samarbete inom försvarsindustrin
Även om vi i denna uppsats valt att avgränsa oss till att beskriva Försvarsmaktens samarbete med Storbritannien går det inte att lämna det försvarsindustriella samarbetet utan kommentar.
Det finns nämligen ett stort, och sedan lång tid tillbaka, väletablerat samarbete mellan svensk och brittisk försvarsindustri som har en direkt eller indirekt påverkan på det operativa försvarssamarbetet.
Vidare kan eventuellt uppkomna handelshinder på grund av Brexit komma att påverka leveranser av reservdelar till svenska materiel- och vapensystem och vice versa.
”JAS är en väldigt lönsam produkt för brittiska företag och så vidare…
i det sammanhanget kan det vara värt att nämna då att SAAB har nära tusen underleverantörer i Storbritannien.”
(Respondent 6)
Det finns brittiska affärsintressen i den svenska försvarsindustrin. Så länge man inte är direkta konkurrenter inom ett visst materielsystem så bidrar även brittiska företag med stöd till svensk export av försvarsmateriel.
Politiskt framhålls att samarbetet inom försvarsindustrin är viktigt att vidmakthålla:
”Det finns stora intressen från brittiskt håll i svensk försvarsindustri.
Exempelvis är cirka 30 procent av komponenterna i JAS Gripen tillverkade i Storbritannien.”
(Respondent 3)
Det finns ett relativt stort brittiskt delägande i den svenska försvarsindustrin. De brittiska företagen stödjer förmodligen inte den svenska försvarsindustrin för att man vill ”vara schysst”
utan för att man tjänar på samarbetet. Och det finns ett intresse från brittiskt håll att kunna fortsätta göra detta även efter Brexit. Sverige har också ett intresse att se till att vi inte hamnar i kläm på grund av att det finns ett stort utländskt ägande i den svenska försvarsindustrin.
4.4.6 Sammanfattning
Det finns ett antal samarbetsområden som visar på ett ömsesidigt intresse från både svenskt och brittiskt håll om att det militära samarbetet är viktigt för båda länderna.
Vårt militära samarbete är redan omfattande men det finns en drivkraft att både bredda och fördjupa det. Det samarbetsavtal som tecknades mellan länderna 2016 formaliserar ett sedan tidigare redan etablerat samarbete. JEF utgör en motor i utvecklingen av samarbetet.
Det övergripande intresset från svensk sida är att bibehålla det brittiska intresset för norra Europa samt att se till att vi vidmakthåller brittiska intressen i den svenska försvarsindustrin.
Det militära samarbetet ska leda till konkret nytta och utveckla Försvarsmaktens operativa förmåga.