Den statistiska redovisningen i den här studien inkluderar utgå-vor av svensk skönlitteratur i fransk översättning som har publ-icerats mellan 1945 och 2013, alltså från andra världskrigets slut fram till det sista året som täcks av Ballus bibliografi.104 Startpunkten 1945 är delvis satt av praktiska skäl, för att begränsa studien till ett hanterbart antal utgåvor (2231 stycken). Men den kan också sägas utgöra en naturlig begränsning, så till vida att
31 Källäget den innebär att studien befattar sig med Sverige och Frankrike i deras efterkrigsinkarnationer, välfärdsstaten Sverige respektive Frankrikes fjärde (1946–1958) och femte (1958–) republiker. Sett till bokmarknadens utveckling är denna period mycket händelse-rik, som en följd av ändrade läsvanor, marknadskriser och infor-mationssamhällets framväxt.105 Vad gäller utgivningen av svensk skönlitteratur översatt till franska innebär avgränsningen att min studie synliggör två av de vågor av nordisk litteratur som Ballu identifierar i Lettres nordiques: den fjärde (1980-talet) och den femte (2000-talet).
I linje med Ballus och Casanovas utgångspunkter har jag valt att utgå från Sverige som litterärt fält, och inte det svenska språk-området som helhet.106 I den statistiska redovisningen inkluderas alltså inte verk av finlandssvenska författare översatta till franska (till exempel Tove Jansson, som med sina böcker om Mumintrollen varit mycket framgångsrik i Frankrike). Föremålet för min studie kan alltså preciseras till den rikssvenska skönlitteraturen i fransk översättning.
Jag har också begränsat mig till att förteckna skönlitterära verk som har publicerats i bokform. Ämnet för min studie är den fran-ska bokmarknaden, och jag vill därför fokusera på de verk som har utkommit just som böcker och som därmed har uppmärk-sammats som sådana. Utdrag och artiklar i tidskrifter är inte på samma sätt synliga representanter för Sverige och den svenska litteraturen, och blir sällan föremål för uppmärksamhet i form av recensioner, författarbesök, etcetera. Ballu gör själv denna begränsning till publikationer i bokform när han i sin bibliografi redogör för de till franska mest översatta nordiska författarna.
Det framgår dock av Ballus bibliografi att publikationer i utdrag (en extraits, i form av till exempel enstaka dikter och noveller) historiskt har varit ett relativt vanligt fenomen vad gäller den svenska skönlitteraturen i fransk översättning, särskilt i fråga om den kanoniserade litteraturen.
Däremot inkluderar jag ett flertal samlingsvolymer med svensk skönlitteratur, till exempel dikter, noveller och sagor (sådana som Sexameron. Littérature érotique contemporaine suédoise, 1970, Anthologie de la poésie suédoise, 1971 och Soixante poèmes d’amour, 1988). Samlingsvolymer med nordisk eller skandinavisk
32 Ord från norr
litteratur, där verk av svenska författare ingår, inkluderas däre-mot inte, eftersom jag i första hand är intresserad av den specifikt svenska skönlitteraturen och dess position och synlighet på den franska bokmarknaden.
Jag har valt att definiera skönlitteratur relativt brett. Icke desto mindre har jag tvingats till vissa principiella beslut, och har valt att bortse från vissa typer av verk som kan sägas befinna sig i gränslandet mellan fack- och skönlitteratur. Översättningar av allmänhistoriska och litteraturhistoriska verk inkluderas inte. Det innebär till exempel att Peter Englunds essäistiskt skrivna Stridens skönhet och sorg (2008; La beauté et la douleur des combats, 2011) inte finns med i redovisningen. Biografier och självbiogra-fier räknas inte heller med. Undantag har dock gjorts för självbi-ografier som uttryckligen har behandlats som skönlitteratur, till exempel P.O. Enquists Ett annat liv (2008; Une autre vie, 2010) som tilldelades Augustpriset i den skönlitterära klassen 2008.
Essäer och maximer, till exempel av Öyvind Fahlström (Essais choisis, 2002) och drottning Kristina (Maximes, 1996), har också inkluderats.
Reseskildringar och guideböcker är relativt vanliga i Ballus bibliografi, men dessa har inte räknats med, ej heller de som innehåller skönlitterära grepp (repliker, etcetera), som till exem-pel Victor Berges Faran är mitt liv. En svensk pärlfiskares även-tyr (1951; Le danger c’est ma vie, 1952) och Bengt Danielssons Bumerang (1956; Expédition Bumerang, 1960). Som ett resultat av dessa principiella beslut finns det författarskap som endast del-vis finns med i redodel-visningen. Danielsson är ett tydligt exempel;
han finns med i materialet, men endast som författare till barn-boken Villervalle i Söderhavet (1957; Villervalle dans les mers du sud, 1960). Medräknas guideböcker och reseberättelser hör Danielssons författarskap till de mest översatta under den aktu-ella perioden (17 verk i bokform), jämförbart med till exempel Stig Dagerman (18) och Maria Lang (18).
Syftet med föreliggande studie är att ge en bild av den svenska skönlitteraturens spridning på den franska bokmarknaden. Men utöver den totala utgivningen av svensk skönlitteratur i fransk översättning har jag valt att särskilt studera fem dellitteratu-rer och deras andel av det totala översättningsflödet. Dessa är
33 Källäget barn- och ungdomslitteratur, kriminalfiktion, dramatik, poesi och tecknade serier för vuxna. Till barn- och ungdomslitteraturen räk-nas såväl bilderböcker som kapitelböcker för ungdom, men (liksom vad gäller den allmänna skönlitteraturen) inte faktaböcker (såsom Stefan Castas Alla barns djur. Små och stora djur i vår natur, 1989;
Animaux des prés et des bois, 1989). Barn- och ungdomslitteratur samt kriminalfiktionen lyfts fram eftersom de särskilt har bidra-git till den svenska skönlitteraturens framgångar utomlands,107 dramatiken för att den har spelat en särskild roll för spridandet av svensk litteratur i just Frankrike. Poesin representerar ett sär-skilt och välavgränsat segment av högprestigelitteraturen, medan tecknade serier för vuxna utmärker sig som en mycket betydel-sefull genre på den franskspråkiga litteraturmarknaden. Utöver dessa dellitteraturer består översättningsflödet av allmänlitteratur, främst i form av romaner som inte hör till de så kallade genrelit-teraturerna. I varje kategori ryms förstås en betydande bredd, vil-ket jag kommer att ta hänsyn till och lyfta fram i analyserna som följer. Också dellitteraturer som inte redovisas statistiskt (såsom kanoniserad äldre litteratur, autofiktion och feelgood-romaner) kommer att synliggöras och bli föremål för diskussion.