Den svenska litteraturen ställning i Frankrike är idag, 2021, rela-tivt stark. I Kungliga bibliotekets förteckning över suecana, det vill säga utländsk litteratur som behandlar Sverige och svenska förhållanden samt av svensk litteratur i översättning, är franskan det sjunde vanligaste språket under åren 2002–2015 (efter tyska, danska, norska, engelska, nederländska och finska). Som mål-språk för översättningar under samma period återfinns franskan i regel högt upp på listan. 2015 var franskan det allra vanligaste målspråket för översättningar från svenska.
Franskans framskjutna position i Kungliga bibliotekets sue-cana-samling speglas av förhållanden på den franska bokmark-naden. Under åren 1987–2013 publicerades 737 svenskspråkiga romaner (inklusive finlandssvenska) i fransk översättning, vilket placerar svenskan på plats åtta bland de vanligaste källspråken under denna period. Utgivningen domineras helt av romaner över-satta från engelskan (brittiska, amerikanska, etcetera), som står för 70 procent av det totala antalet översatta romaner. Därefter följer tre språk som vardera står för mellan fyra och fem procent av utgivningen: tyska, spanska och italienska. Svenskan återfinns i nästa grupp (1–2 procent/språk), tillsammans med ryska, japan-ska, portugisiska och kinesiska. 2013 var svenskan det vanligaste av dessa fem källspråk; detta år var alltså svenskan det femte vanligaste källspråket totalt (efter engelska, tyska, spanska och italienska).99 Svenskans ökade betydelse kan till stor del förklaras med hänvisning till den drastiska ökningen av antalet översatta kriminalromaner (från 14 utgåvor år 2000 till 47 år 2013).
Det finns idag flera franska förlag som är specialiserade på utgiv-ning av skandinavisk litteratur (Arles-förlaget Actes Sud, med dess inprint för kriminalfiktion, Actes noirs, är ett ofta omtalat exem-pel), samt tongivande nordister eller skandinavister, till exempel vid Sorbonne (och institutionen Langues et littératures scandina-ves), som på olika sätt bidrar till den franska bokbranschens kän-nedom om svenska författare. Frankrike är det femte landet i värl-den när det gäller antal universitetsstuvärl-denter som studerar svenska – under läsåret 2014/2015 fanns det ungefär 800 studenter som studerade svenska i Frankrike, varav ungefär 200 var helämnes-studerande och 11 doktorander. Stora institutioner finns ibland annat Paris, Strasbourg och Caen.100 Undervisningen finansieras
27 Källkultur och målkultur: Sverige och Frankrike
0 200 400 600 800 1000 1200 1400
tyska danska
norska engelska
nederländska finska franska
spanska polska
italienska ryska
Figur 2. Vanligaste språk i Kungliga bibliotekets Suecana Extranea 2002–2015
0 20 40 60 80 100 120 140 160 180
1987 1990 1995 2000 2005 2010 2013
tyska spanska italienska ryska
japanska portugisiska svenska
Figur 3. Romaner i fransk översättning 1987–2013 (utan engelska) (Les livres de France)
28 Ord från norr
delvis av Svenska institutet, och det är också anmärkningsvärt att Svenska institutet satsar mer pengar per student i Frankrike än i något annat land, med undantag för Ryssland och Polen.
Både från fransk och svensk sida finns också statliga stödfor-mer; översättningsbidrag (från Statens kulturråd till utländska förlag) och resebidrag (från till exempel Svenska institutet) bidrar till kontakterna mellan franskt och svenskt kulturliv. Dessa bidrag kan i sin tur ytterligare förbättra möjligheterna för de personliga kontakter som sedan länge har spelat en avgörande roll för för-medlingen av litteratur mellan Sverige och Frankrike. Statistik från Kulturrådet visar att franska förläggare är mycket aktiva när det gäller att söka översättningsstöd (17 ansökningar 2011 och lika många 2012, vilket placerar Frankrike på plats fyra respektive fem på listan över länder med flest ansökningar). 2011 beviljades 16 av de franska förlagens ansökningar, vilket innebar att Frankrike hamnade allra högst på listan över beviljade ansökningar (följt av Polen, Serbien, Nederländerna och Tyskland).101
0 10 20 30 40 50 60 70 80
1987 1990 1995 2000 2005 2010 2013
Figur 4. Svenska romaner i fransk översättning 1987–2013 (Les livres de France)
Källäget
Lettres nordiques. Une bibliographie, 1720–2013 (2016)
Litteratur- och filmkritikern, tidskriftsutgivaren och förläggaren Denis Ballu är en central gestalt inom den franskspråkiga skandi-navistiken. Redan på 1980-talet samlade han uppgifter om nyut-given nordisk litteratur i egenutgivna häften med rubriken Nantes en Scandinavie (1987–1989). 1991 grundade han förlaget L’Élan, som ger ut såväl klassisk som modern nordisk litteratur. Från och med 1993 publicerar förlaget också årsskriften Nouvelles du Nord, som utöver recensioner och intervjuer innehåller biblio-grafiska förteckningar över under året utgiven nordisk litteratur i fransk översättning. Efter en längre tids arbete med Nouvelles du Nord utgav Ballu sitt första större bibliografiska verk, Lettres nordiques en traduction française, 1720–1995 (1996). Den utvid-gade och omarbetade versionen Lettre nordiques 1720–2013, som ligger till grund för den statistiska redovisningen i denna stu-die, utgavs i Kungliga bibliotekets Acta-serie 2016.
Ballus utgångspunkt är att bibliografin skall omfatta allt inom kategorin lettres som översatts från de nordiska språken (svenska, danska, norska, finska, isländska, färöiska och grönländska) till franska från och med början av 1700-talet. Varje land redovisas för sig: efter uppgifter om andra bibliografier, studier och anto-logier följer författarskapen i bokstavsordning. Samiska har fått ett eget avsnitt (författarnas landstillhörighet redovisas där med bokstäverna F, N och S). Färöiska och grönländska författarskap sorteras under Danmark, finlandssvenska under Finland.
Hur du kan referera till det här kapitlet:
Hedberg, A. 2022. Ord från norr: Svensk skönlitteratur på den franska bokmarknaden efter 1945. Pp. 29–35. Stockholm: Stockholm University Press. DOI: https://doi.org/10.16993/bbr.c. License: CC-BY
30 Ord från norr
Det franska ordet lettres kan användas som synonym för humanités, humaniora, och rymmer till exempel litteratur och studiet av litteratur, filosofi, historia, lingvistik, konst och kul-tur. Bland de mest översatta svenska författarna i Ballus mate-rial återfinns till exempel Emanuel Swedenborg, som är den tredje i bokform mest utgivna författaren, endast överträffad av August Strindberg och Selma Lagerlöf (i den ordningen). Det stora flertalet verk i Lettres nordiques är dock att betrakta som skönlitteratur. Utöver verk i bokform förtecknas också olika typer av delpublikationer: enstaka dikter och utdrag ur roma-ner och novellsamlingar publicerade i tidskrifter, artiklar om enstaka författarskap eller litteraturtyper (till exempel nordisk barn- och ungdomslitteratur) samt recensioner i dagspress och tidskrifter, etcetera.
I princip skall bibliografin omfatta samtliga nordiska verk
”en traduction française” (i fransk översättning). Det innebär att den också skall omfatta översatta verk utgivna i andra länder än Frankrike, till exempel Belgien, Kanada och Schweiz. Här finns alltså en viss asymmetri i Ballus arbete: de nordiska verken inde-las efter landstillhörighet, inte språk, medan målspråket franska betraktas som en enhet, oberoende av nationsgränser. Ballu beto-nar dock att merparten av de översättningar som har publicerats i andra länder än Frankrike också har saluförts i det som kallas
”L’hexagone” (staten Frankrikes europeiska huvudterritorium), och därför har inkluderats i nationella bokförteckningar som Livres de France och Livres du mois.102 Även schweiziska och que-beciska verk kan alltså vara relevanta för en studie av den franska bokmarknaden.103