EU-domen

Den 21 december 2016 slog EU-domstolen fast att Sverige inte kan tvinga tele- och

internetleverantörer att utföra generell datalagring om sina kunder. År 2009 började Sverige följa EU:s datalagringsdirektiv (2006/24/EG) vilket innebär att internet- och teleoperatörer skulle lagra uppgifter om deras kunder. Men i EU-domstolen bestämdes det att generell

datalagring kan göra det möjligt att dra slutsatser om privatlivet för de personer som uppgifterna har lagrats. De menar att lagringen innebär ingrepp på personens integritet vilket går emot EU:s

rättighetsstadga. (Sveriges advokatsamfund, 2016) I en artikel i Sveriges radio svarar Susanne Palme (2016) på frågor om vad det är för uppgifter som lagras. Sms, e-post, geografisk position och samtal lagras i sex månader i Sverige och teleoperatörerna är skyldiga att lämna ut

uppgifterna till polis och underrättelsetjänsten. I domen beskrivs det att datalagring som är nödvändig för att bekämpa grov brottslighet är okej (Westerholm, 2016). Säkerhetspolisen (2017) menar att informationen som lagras är nödvändig för att förhindra, upptäcka, utreda och bevisa brott. Informationen kan vara avgörande ibland annat sexualbrott då de brotten riskerar att inte utredas alls då gärningen inte kan knytas till någons dator eller mobiltelefon.

(Säkerhetspolisen, 2017)

Nedan presenteras tre rättsfall för att ge exempel på olika sexualbrott som har skett på sociala medier. Brotten har skett mot kvinnor som är över 15 år. I samtliga rättsfall har informationen om polisens arbete varit bristfälligt.

4.2.1

Mål nr B 3552/12

22 januari 2017 livesändes en våldtäkt på Facebook. I en sluten grupp på Facebook kunde 60,000 medlemmar se våldtäkten. Flera medlemmar i gruppen anmälde händelsen, men livestreamen togs inte bort förrän efter flera timmar när polisen kommer till lägenheten i

Uppsala där händelsen ägde rum. (Tagesson, 2017) Vid rättegången användes livestreamen som bevis. Svea Hovrätt dömde tre män för inblandning i våldtäkten. Alla männen överklagade men det var enbart mannen som filmade våldtäkten som fick prövningstillstånd i HD. Slutgiltiga domen var: 21-åring till två år och åtta månader fängelse för våldtäkt och medhjälp till våldtäkt, 18-åringen fängelse i ett år och fyra månader och 24-åringen dömdes till fängelse i åtta

månader, men friades för underlåtenhet att avslöja våldtäkten och fick därför fyra månader fängelse för grovt förtal. (TT, 2018)

I utredningen har målsägande och tilltalade förhörts. Livestreamen fanns inte tillgänglig under förhandlingens inledning men under rättegången så har filmen använt som bevismaterial. Även tre vittnen som hade sett livestreamen hördes. (Göta hovrätt dom 2018-06-27 i mål B-3577-17)

4.2.2

Mål nr B 4597/12

2016 dömdes en man bland annat till sexuellt tvång, grovt sexuellt tvång och försök till sexuellt tvång. Mannen har kontaktat en kvinna via Facebook och har olovligen tagit bild/filmat

målsäganden när hon har visat upp sin nakna kropp. Mannen har genom hot och tvång bett målsägande att skicka över fler lättklädda bilder annars skulle han sprida bilderna/filmerna. Mannen har även haft kontakt med målsägande på Instagram och Snapchat. I målet är

bevisningen chattkonversationer och skriftlig bevisning. (Högsta domstolen dom 2018-10-30 i mål B-4597-17)

4.2.3

Mål nr B 1719/18

2018 dömdes en ung man till sju fall av sexuellt ofredande. Mannen har skickat bilder på sitt kön via Snapchat till flera unga kvinnor. Bevisningen i fallet har varit chattkonversationer, skärm dumpar och vittnen. Det beskrivs att i ett av fallen har den utsatta inte vågat ta en skärmdump av meddelandena i Snapchat då avsändaren kan se att detta har gjorts. Istället har den utsatt visat bilden för sin mamma och hon har vittnat för vad bilden innehöll. Mannen överklagade till Göta Hovrätt då han menar att det inte är han som har skickat bilderna. Detta anser hovrätten är osannolikt och fastställer tingsrättens dom för sexuellt ofredande. (Göta hovrätt dom 2018-09-13 i mål B-1719-18)

5

Resultat

I resultatdelen presenteras materialet från webbenkäten samt intervjun som har genomförts med Susanna Segelberg och Per-Åke Wecksell.

5.1

Webbenkät

Webbenkäten besvarades av 23 respondenter där 87% är mellan 18–30 år. Alla som har besvarat enkäten identifierar sig som kvinna. Facebook används av alla respondenter, 96,7% (22 personer) använder Instagram och 78,3% (18 personer) använder Snapchat. 60% av respondenterna har blivit utsatta för sexualbrott via någon av de tre sociala plattformarna, 26,1% har inte blivit utsatta och 13% är osäkra på om de har varit med om något sexualbrott på sociala medierna.

Nedan presenteras statistik från webbenkäten med hjälp av cirkeldiagram:

De vanligaste sexualbrotten som respondenterna har blivit utsatta för är dickpics och hämndporr. 13 % av respondenterna visste inte att dickpics var ett sexualbrott och 8,7% var osäkra.

De respondenter som har blivit utsatta för ett sexualbrott fick frågan om de anmälde brottet.13 % besvarade att de hade anmält medan 60,9% inte anmälde. Resterande har inte blivit utsatta för sexualbrott via de sociala medierna. Den största anledningen varför respondenterna inte anmälde var att de inte visste att det var ett brott (23,1%). Andra anledningar var bland annat: jag vet inte hur man gör, känns inte som att det leder någonvart och tar för mycket tid.

Nedan presenteras statistik från webbenkäten med hjälp av cirkeldiagram:

Nedan presenteras respondenternas svar på frågan: Om du inte anmälde, varför gjorde du inte det?

.

Respondenterna fick svara öppet på följande fråga: Vem tycker du har ansvaret för att förhindra att sexualbrott sker på sociala medier? Nedan presenteras respondenternas svar på frågan.

5.2

Bakgrund

Noa har olika avdelningar. Bland annat den som Wecksell och Segelberg arbetar på, Sexualbrott mot barn som sker över internet, vilket hänger ihop med den lagstiftning som finns idag i Sverige. Det finns även en avdelning för sexualbrott mot kvinnor samt en som fokuserar särskilt på hatbrott. (Wecksell & Segelberg, 2019)

Wecksell arbetar främst med att titta på nya sätt att utveckla verksamheten och tittar på brottsutredningar för att identifiera olika trender. Att identifiera trender sker också genom samarbete med Interpol och Europol och används för att titta på var risker och förövare finns. (Wecksell, 2019)

Segelberg (2019) berättar att det finns sju olika polisregioner i Sverige. Med att

gärningsmannen inte bryr sig om regiongränser utan kan utsätta barn (via internet) överallt. Detta gör att samarbetet med andra regioner och länder är jätteviktigt för att dela med sig av kunskaper och trender som identifierats. Det som försvårar detta arbete är att länder har olika lagstiftningar. (Segelberg, 2019)

”Det är ju skillnad om det är inbrott i Sverige då är ju brotten begångna på en fysisk plats, här finns det ju inga fysiska platser egentligen” (Segelberg, 2019).

5.3

Problem

Det finns samarbete mellan polisen och de olika sociala medierna på olika sätt. Polisen kan få information från företagen för att se vad som förekommer. Informationen kan vara angående ett tips som polisen har fått in och behöver undersöka, eller så kan det vara information som polisen inte har haft tidigare. Wecksell känner inte till att det är något företag som inte samarbetar med polisen. (Wecksell, 2019)

Ett problem som Noa har i sitt arbete är att företagen vill enbart ha en kontakt för varje land. Detta försvårar arbetet då det finns sju olika regioner i Sverige. (Segelberg, 2019)

När Noa har fått tillgång till informationen från företagen kan det vara så att de inte kommer vidare. Informationen de får tillgång till innefattar oftast användarnamn, mailadresser och IP- nummer. IP-numret måste sedan spåras via de svenska tele- och internetleverantörerna. Wecksell berättar att det är ofta som det inte kan genomföras på grund av EU-domen (se kap 3.3) Detta försvårar deras arbete. Sverige och Tyskland tolkar EU-domen på ett annat sätt än de andra länderna vilket har resulterat i polisen är ”handbojade” av internetleverantörerna och kan inte ta utredningen vidare. (Wecksell, 2019)

Utvecklingen på sociala medier går fort och detta är ett problem. De behöver specialiserade utredningsgrupper som arbetar med detta. Det finns redan några sådana grupper men med utvecklingen är det svårt att hinna med. Men syftet med dessa grupper är att fånga upp information och sprida det vidare till andra kollegor inom polisen. (Segelberg, 2019)

”[..]utvecklingen går fort också så den sajten som är aktuell idag kanske inte är det om ett åt” (Segelberg, 2019).

Segelberg (2019) beskriver att det är ett problem att IT-stödet inte är infört och det är något som utredarna behöver. Det som är viktigt med grupper som arbetar med sexualbrott via internet är att de måste vara utbildade i de olika plattformarna för att förstå hur de fungerar samt att de behöver vara duktiga på att förhöra barnen. (Segelberg, 2019)

Wecksell (2019) berättar att utvecklingen på sociala medier är bekymmersam. Brotten blir grövre och det är svårt att spåra personer som kränker andra via sociala medier. I kombination med att flera brott inte anmäls till polisen gör att de personer som trakasserar och skickar bilder med sexuell anknytning kan fortsätta. (Wecksell, 2019)

5.3.1

Vanligaste sexualbrotten via internet

Statistik om de vanligaste sexualbrotten som sker via internet har inte tagits fram. Men sexuellt ofredande är det vanligaste som Wecksell ser. Grooming som innebära att en person tar kontakt med ett barn i ett sexuellt syfte är också vanligt. Det finns grupper som ”samlar” på sig barn för att sedan försöka få barnet att genomföra en sexuell handling. Det kan vara allt från sexuellt ofredande till våldtäkt. Det är vanligt att dessa brotten leder till utpressning för att få barnet att fortsätta exempelvis skicka bilder. Det handlar då om olaga hot. Wecksell berättar att det har skett en förändring kring hur gärningsmannen utpressar barnen. Tidigare var det utpressning i form av spridning av bilder, men nu är det vanligare att gärningsmannen är elak och pressar barnen till att utföra handlingen. Det kan vara att de har hittat information om barnet på sociala medier och använder detta i utpressningssyfte. Vid sexualbrott mot personer som är över 15 år är sexuellt ofredande också det vanligaste brottet. Det kan exempelvis vara posering med webbkamera. (Wecksell, 2019)

Dickpics klassas som sexuellt ofredande och de flesta som mottar sådana bilder anmäler inte brotten. Personer som publicerar bilder eller konversationer som de har mottagits kan riskera att bli anmälda för sexuellt ofredande då de själva sprider bilden vidare. Men detta är om personen på bilden kan identifieras exempelvis att namn publiceras tillsammans med bilden. (Wecksell, 2019)

5.3.2

Bevisning

Det är viktigt att exempelvis bilder och chattkonversationer sparas. Att ta kontakt med plattformen där det eventuella brottet har skett på är bra, de kan då spara bevisningen åt

personen. Denna bevisningen kan polisen sedan använda för att spåra personen. Genom att göra en anmälan till polisen får de kunskap om händelsen och kan kontrollera om samma person finns i tidigare anmälningar. Om bevisningen är raderad eller inte tillgänglig så har polisen inget att arbeta med. Polisen lägger fram detta för åklagaren som tar beslut om åtal ska väckas, men om det inte finns tillräckligt med bevisning så leder det ofta inte till åtal. På sociala medier används ofta enbart ett användarnamn, och detta kan användas för att kontrollera mot tidigare information som har kommit in till polisen. Den informationen sparas även i ett register hos polisen som kan användas om det kommer in en annan anmälan som uppger att samma användarnamn har använts. (Wecksell, 2019)