Eu-Medborgarnas Rättigheter

– Rätten till god förvaltning av EU-institutionerna är den näst viktigaste av EU-medborgarnas rättigheter enligt respondenterna i undersökningen –

Rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU betraktas som viktig av det största antalet respondenter (48 procent), med rätten till god förvaltning av EU-institutionerna på andra plats (33 procent) och rätten att inge klagomål till Europeiska ombudsmannen (32 procent) som den tredje viktigaste medborgerliga rättigheten¹ enligt respondenterna i EU. 21 procent betraktar rätten att få tillgång till handlingar från EU-institutionerna som en av sina viktigaste rättigheter, medan samma antal nämner rätten att rösta i EU-valet om man flyttar till en annan medlemsstat. 20 procent av befolkningen anser att rätten att inge framställningar till Europaparlamentet är en av deras viktigaste rättigheter, medan rätten att föreslå lagstiftning genom medborgarinitiativ värderas som en viktig rättighet av 19 procent av respondenterna.

9 procent av respondenterna säger att de inte vet vilken av deras rättigheter som EU-medborgare som är viktigast.

Rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU betraktas som viktigast i 21 medlemsstater. Rätten till god förvaltning av EU-institutionerna ses som viktigast i tre länder (Grekland, Spanien och Italien), medan rätten att lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen anses vara viktigast i de återstående tre (Tjeckien, Malta och Portugal).

Rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU ses som särskilt viktig i Finland (74 procent) och Sverige (73 procent), medan respondenterna i Italien (28 procent) och

1 QB5: ”Vilka av följande europeiska medborgerliga rättigheter är viktigast för dig personligen? HÖGST TRE SVAR av följande: rätten till god förvaltning från EU-institutionerna; rätten att få tillgång till EU-institutionernas handlingar; rätten att inge framställningar till Europaparlamentet; rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU; rätten att föreslå lagstiftning via medborgarinitiativ; rätten att rösta i valet till Europaparlamentet om du flyttar till en annan medlemsstat; annat (SPONTANT).

Spanien (31 procent) betraktar detta som mindre prioriterat. Rätten att inge klagomål till Europeiska ombudsmannen uppskattas mest i Grekland (46 procent) och Slovenien (44 procent), men endast 16 procent av människorna i Litauen och 21 procent i Lettland ser detta som en viktig rättighet. 32 procent av människorna i Danmark och Sverige anser att rätten att få tillgång till EU-institutionernas handlingar är en viktig rättighet, medan endast 13 procent av dem i Spanien och Litauen ser det så.

En ovanligt hög andel av befolkningen på Cypern (53 procent), följt av 36 procent i Grekland, ser att rätten att inge framställningar till Europaparlamentet som en av sina viktigaste rättigheter, men respondenterna i Bulgarien (6 procent) och Danmark (8 procent) rangordnar inte denna rättighet så högt. 31 procent av befolkningen i Österrike och 30 procent på Cypern betraktar sin rätt att föreslå lagstiftning via ett medborgarinitiativ som viktigt, vilket kontrasterar mot Polen och Bulgarien, där endast 7 procent respektive 11 procent betraktar denna rätt som särskilt viktig. Relativt många människor på Irland (17 procent), i Portugal (16 procent), Bulgarien (15 procent) och Storbritannien (15 procent) säger att de inte vet vilka av deras rättigheter som EU-medborgare som är viktigast.

De sociodemografiska uppgifterna visar återigen att variationerna mellan könen är ganska liten. Den största skillnaden är att 50 procent av männen och 46 procent av kvinnorna anser att rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU är en viktig rättighet.

Åldersvariationerna är också ganska små, även om det finns vissa intressanta skillnader mellan yngre och äldre respondenter. Unga är mer benägna att anse att rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU är en viktig rättighet: 55 procent i åldersgruppen 15–24 år säger att det är viktigt, men den andelen sjunker till 52 procent i gruppen 25–39, 49 procent i gruppen 40–54 och återigen till 42 procent i kategorin 55 år och äldre. Unga är också mer benägna att se rätten att rösta i EU-valet om man flyttar till en annan medlemsstat som viktig: 26 procent av 15–24-åringarna säger att det är viktigt, men andelen sjunker till 21 procent i grupperna 25–39 och 40–54 år och ännu mer, till 20 procent, i åldersgruppen 55 år och äldre. Äldre respondenter är dock

mer benägna än sina yngre motparter att betrakta vissa av de övriga medborgerliga rättigheterna som viktiga. Exempelvis anser 35 procent av befolkningen i gruppen 55+

att rätten till god förvaltning av EU-institutionerna är viktig, men andelen sjunker till 34 procent i åldersgruppen 40–54 år, till 32 procent i gruppen 25–39 år och till 28 procent i gruppen 15–24 år.

Respondenternas utbildningsnivå har ganska stor betydelse för den vikt människor fäster vid de medborgerliga rättigheter som vi diskuterar. Den mest påtagliga skillnaden visar sig när det gäller rätten att fritt röra sig och uppehålla sig i EU: 57 procent av dem som slutförde sin utbildning vid 20 år eller äldre anser att denna rättighet är viktig, men denna andel sjunker till 48 procent bland dem som avslutat sin utbildning i åldern 16–19 år och ytterligare till 34 procent bland dem som slutat skolan vid 15 års ålder eller tidigare. På samma sätt anser 26 procent av gruppen 20 och över att rätten att rösta i EU-valet om man flyttar till en annan medlemsstat är viktig, men endast 20 procent av dem i gruppen 16–19 år och 17 procent av dem i gruppen 15 och under instämmer.

The right to move

QB5 From the following European citizens' rights, which are the most important to you personally? (MAX. 3 ANSWERS)

Sex

Age

Education (End of)

SLUTSATS

Eurobarometerundersökningen visar att arbetet med att få vanliga medborgare att känna samhörighet med EU, så som anges i Lissabonfördraget, fortfarande är oavslutat.

Eftersom endast 14 procent av befolkningen som säger att de är väl eller ganska väl informerade om stadgan om de grundläggande rättigheterna, och ungefär lika många avslöjar att de aldrig har hört talas om stadgan, står det klart att den viktigaste utmaningen är att utbilda den breda allmänheten om deras rättigheter som EU-medborgare. Samtidigt behöver människor få mer information om att det finns en ombudsman vars uttryckliga uppgift är att försvara dessa rättigheter.

Vanliga medborgare tenderar att anse att EU:s resultat generellt är dåligt. Det är dock ett uppmuntrande tecken att människor som är dåligt informerade om stadgan – och följaktligen om själva EU – bedömer att EU presterar bättre än dem som vet lite eller ingenting om stadgan. Att utbilda allmänheten är därför önskvärt inte bara för att göra människor mer medvetna om sina rättigheter utan också för att förbättra deras

uppfattning om EU-institutionerna. Allmänhetens okunskap är ett lika stort problem för EU:s anseende som eventuella tillkortakommanden i EU:s institutioner.

Undersökningen visar också tydligt att ett lågt godkännande och allmänt ointresse för EU är betydligt mer påtagligt i vissa medlemsstater än i andra. Särskilda insatser bör göras i dessa länder för att motverka den negativa inställning som människor tycks ha till EU och visa att EU har ett positivt inflytande på européernas liv. Det kan åstadkommas genom utbildning om stadgan om de grundläggande rättigheterna och om

ombudsmannen, som har till uppgift att försvara rätten till god förvaltning.

Det vore naturligtvis fel att anta att alla negativa uppfattningar om EU:s resultat är ogrundade. Det generellt låga betyget till EU:s resultat i fråga om effektivitet,

serviceinriktning och i synnerhet öppenhet visar att EU fortfarande kan arbeta för att förbättra dessa områden. Ombudsmannen kan spela en viktig roll i övervakningen av sådana insatser och exempelvis se till att till de berörda EU-institutionerna skyndsamt handlägger en begäran om information. Men allra viktigast är att ombudsmannen kan spela en proaktiv roll genom att arbeta tillsammans med EU-institutionerna för att förbättra deras resultat i stället för att bara reagera retroaktivt på enskilda klagomål.

Generellt sett kommer EU:s resultat att förbättras i takt med att man klarar att effektivt ta itu med systemproblemen.

En majoritet av EU-medborgarna (52 procent) anser dock att ombudsmannens viktigaste uppgift är att informera människor om deras rättigheter– trots att ombudsmannens huvuduppgift är att undersöka klagomål. Detta illustrerar det uppenbara – människor vill veta vilka deras rättigheter är innan de börjar fundera över att värna om dem. För närvarande känner inte tillräckligt många EU-medborgare till sina rättigheter. Att

förändra detta bör vara en prioriterad angelägenhet för hela EU, inte bara för Europeiska ombudsmannen.