Bedömning: Förslagen är förenliga med EU-rätten. Anmälan bör ske enligt tjänstedirektivet (2006/123/EG).
Skälen för bedömningen
Förslagens förenlighet med EU-rätten
En grundläggande princip i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i tjänstedirektivet18 är att en tjänsteleverantör fritt ska kunna etablera sig inom EU. I avsnitt 6.3 har föreslagits att en anmälningsplikt för försäljning av e-cigaretter och påfyllnings-behållare ska införas. Även om förslaget inte innebär att kommu-nerna fattar något beslut innan försäljningen påbörjas, torde förfa-randet kvalificera in under tjänstedirektivets tillståndsbegrepp. Till-ståndsförfaranden är en av de vanligaste formaliteterna som tilläm-pas på tjänsteleverantörer i medlemsstaterna och de utgör en be-gränsning av etableringsfriheten, vilket EU-domstolen genomgå-ende har fastställt i sin rättspraxis.
De bestämmelser i direktivet som blir aktuella vid etable-ringskrav är artiklarna 9–15. Dessa artiklar rör etableringsfrihet som avser tillstånd för tjänsteverksamhet samt otillåtna krav eller krav som ska utvärderas vid sådan verksamhet.
Det föreslagna kravet på att anmäla handeln motiveras av folk-hälsoskäl och är icke-diskriminerande i enlighet med tjänstedirekti-vets krav. Vid utarbetandet av förslaget har det gjorts en avvägning av den börda som förslaget innebär för näringsidkarna. Anmäl-ningsförfarandet är en enkel procedur för näringsidkaren och utan krav på anmälan skulle det vara mycket svårt att bedriva någon till-syn och kontroll över verksamheten. En helt okontrollerad försälj-ningsverksamhet skulle innebära en fara för folkhälsan.
18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjäns-ter på den inre marknaden.
Tjänstedirektivet ställer även krav på att kriterierna för tillstånd ska vara tydliga och entydiga, objektiva och offentliggjorda i för-väg, öppna för insyn och tillgängliga. Kravet på anmälan kommer att framgå av lag och får därmed anses uppfylla tjänstedirektivets krav.
Av artikel 10.3 i tjänstedirektivet framgår att villkoren för bevil-jande av tillstånd för en ny etablering inte får överlappa andra krav och kontroller som är likvärdiga eller i allt väsentligt har jämförbara syften och som tjänsteleverantören redan omfattas av i en annan eller samma medlemsstat. Det enda krav i denna promemoria som föreslås för etablering i Sverige är anmälan. Förslaget innebär att personer som redan har anmält eller beviljats tillstånd för försälj-ning av e-cigaretter eller påfyllförsälj-ningsbehållare i andra medlemssta-ter, även måste göra en anmälan i Sverige. En anmälan är nödvändig för att tillsyn ska kunna bedrivas. Tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater har inte jurisdiktion i Sverige. Aktörer i Sverige kommer därför inte att omfattas av tillsyn från flera länder. Av artikel 10.7 i tjänstedirektivet framgår dessutom att direktivets krav inte ska påverka behörighetsfördelningen mellan de myndigheter i medlemsstaterna som på lokal eller regional nivå utfärdar sådana tillstånd. Kravet på anmälan kan således inte ifrågasättas i en sådan situation trots lydelsen av artikel 10.3.
Det kan inte uteslutas att personer som är etablerade utanför Sverige kommer att vilja bedriva detaljhandel med e-cigaretter eller påfyllningsbehållare i landet, t.ex. genom distanshandel. Bestäm-melserna i den föreslagna lagen gäller alla som vill bedriva detalj-handel i Sverige. Kraven i lagen måste därför även vara förenliga med artikel 16 i tjänstedirektivet som bl.a. kräver att krav på tjäns-teutövare följer principerna om icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet.
Det krav som ställs på näringsidkare som bedriver försäljning av e-cigaretter eller påfyllningsbehållare är att utöva egenkontroll.
Vidare föreslås ett förbud mot att sälja e-cigaretter eller påfyll-ningsbehållare till personer under 18 år. En motsvarande ålders-gräns finns för försäljning av tobak. Kraven är motiverade av folk-hälsoskäl och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det avsedda målet. Den som bedriver detaljhandel med e-cigaretter eller påfyllningsbehållare föreslås även få betala en avgift. Syftet med avgifterna är att finansiera tillsynen.
Sammanfattningsvis bedöms förslagen vara förenliga med EU-rätten.
Anmälningsskyldighet
Eftersom kravet på anmälan påverkar tillträde till marknaden, dvs.
etablering, ska det anmälas enligt artikel 15.7 i tjänstedirektivet. I Sverige görs generellt inte någon skillnad på tjänsteutövare som vill etablera sig i Sverige eller tillhandahålla sina tjänster enbart tillfäl-ligt. Anmälningsskyldighet bör därför vara aktuell även enligt arti-kel 39.5, som avser krav som ställs på tjänsteleverantörer som är etablerade i ett annat land inom EU/EES och som vill tillhandahålla tjänster i Sverige utan att etablera sig här.
Enligt anmälningsdirektivet är medlemsstaterna skyldiga att anmäla förslag till tekniska föreskrifter till kommissionen. Vad som avses med tekniska föreskrifter m.m. framgår av artikel 1 i direkti-vet. Där framgår bl.a. att det måste vara fråga om krav som är rätts-ligt eller faktiskt tvingande vid saluföring. Utebliven anmälan bety-der att föreskriften är ogiltig enligt EU-domstolens praxis19. I må-let CIA Security klargjorde domstolen begreppet ”teknisk före-skrift” med utgångspunkt i direktivets ordalydelse. Det är inte nödvändigt att anmäla regler om villkor för företagsetablering inom ett visst område, eftersom man i sådana regler inte definierar några produktegenskaper (se punkt 25 i domen).
Den föreslagna lagens krav på anmälan, som enligt bedömning-en ovan utgör ett tillstånd i tjänstedirektivets bemärkelse, utgör alltså inte en teknisk föreskrift. Någon anmälan enligt anmälnings-direktivet bedöms därför inte vara nödvändig.
19 Se mål C-194/94 ”CIA Security” (1996) REG I-2201.