DEL 1 VISION, UTMANINGAR OCH MÅL
2 Europas mest attraktiva storstadsregion
Stockholmsregionen ska vara Europas mest attraktiva storstadsregion. För att vara det krävs ett ständigt arbete med hållbar utveckling, att regionen är resilient, har människan i fokus och att de klimatpåverkande utsläppen minskar. Visionen är en ledstjärna i planeringen, genomförandet och uppföljningen av RUFS 2050.
Stockholmsregionen ska upplevas som attraktiv av de människor som bor, arbetar och vistas där. Men attrak-tivitet handlar också om regionens relation till omvärl-den, hur Stockholmsregionen kan bidra till att skapa goda förutsättningar även utanför regionens gränser.
Att vara en attraktiv region ska också vara en utgångs-punkt för planeringen, genomförandet och uppfölj-ningen av RUFS 2050. Planeringen av regionens utveckling är inget avgränsat projekt som tar slut när planen antas, utan en del av en kontinuerlig process som ska vägleda arbetet för en inkluderande, jämlik, tillgänglig, konkurrenskraftig, kunskapsintensiv och resilient region. Såväl i det dagliga arbetet som i de långsiktiga ambitionerna för regionen. För att vara Europas mest attraktiva storstadsregion krävs det att alla regionens aktörer, såväl privata och offentliga som enskilda invånare, bidrar till utvecklingen, såväl inom som utanför regionens gränser.
2.1 En region som är hållbar
I RUFS 2050 tillämpas ett uppdaterat förhållningssätt till hållbar utveckling: Människan är i centrum, ekolo
gin sätter ramarna och ekonomin är ett medel och en förutsättning för hållbar utveckling. Det uppdaterade förhållningssättet betonar att de tre hållbarhetsper-spektiven – det sociala, det ekologiska och det ekono-miska – är beroende av varandra och ska hanteras till-sammans. Det förtydligar också att hållbar utveckling inte handlar om att skydda miljön från människan utan om att skapa goda livsvillkor för alla människor, nu och i framtiden.
Ett socialt hållbart samhälle där invånarna känner tillit och upplever att det finns möjligheter att utvecklas lägger grunden till ekonomisk tillväxt. Ekonomisk utveckling och tillväxt är i sin tur en förutsättning för invånare att hitta ett jobb som passar dem och för att investera i både samhällsservice och en bättre miljö.
EUROPAS MEST AT TRAKTIVA STORSTADSREGION
Figur 3. Förhållningssättet syftar till ökade synergier och stärkta samband.
Ekologisk
Social Ekonomisk
Ekologisk Social Ekonomisk
15
Arbete och utbildning är viktigt för både social och eko-nomisk hållbarhet. Stockholmsregionens attraktivitet och invånarnas hälsa är beroende av ren luft, friskt vat-ten och välmående ekosystem. Att säkerställa ekolo-gisk hållbarhet är därmed viktigt för både social och ekonomisk hållbarhet.
Detta förhållningssätt innebär ett tydliggörande vad gäller ekonomins roll för att stärka regionens håll-bara utveckling. De investeringar och utvecklingsin-satser som behövs för att Stockholmsregionen ska vara Europas mest attraktiva storstadsregion ska leda till att regionens invånare upplever ett gott och tryggt liv samtidigt som de ekologiska planetära gränserna inte överskrids. Regionen behöver ett dynamiskt, starkt och kunskapsinriktat näringsliv för att kunna säker-ställa välfärden för den växande befolkningen, men också för att klara omställningen till att minska sam-hällets negativa påverkan på miljö och klimat.
2.2 En resilient region
Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att stå emot eller hantera olika störningar och förändringar, återuppbygga viktiga funktioner och vidareutvecklas.
Det handlar också om att kunna vända kris till möjlig-het. För ett ekosystem, till exempel en skog, kan det handla om återväxt efter stormar, bränder och förore-ningar. För ett samhällsystem kan det handla om att hantera naturkatastrofer, större olyckor och ekono-miska eller samhälleliga kriser. Resiliens är ett centralt förhållningssätt i RUFS 2050.
Utmärkande för begreppet resiliens är att det dels fokuserar på samverkan mellan de sociala, ekologiska och ekonomiska aspekterna av hållbar utveckling, dels att det inte förutsätter en linjär, förutsägbar utveckling.
Förlust av resiliens kan leda till att ett system plötsligt kollapsar eller övergår till ett nytt tillstånd – något som brukar kallas för tröskeleffekt, eller på engelska
”tipping-point”. Tröskeleffekter kan uppstå för såväl ekosystem som samhällsystem.
I ett regionalt planeringsperspektiv bör man räkna med att oförutsedda störningar och kriser kan uppstå, det kan vara alltifrån socioekonomiska, interkulturella förskjutningar, ekonomisk strukturkris, till klimatför-ändringar, olyckor och geopolitiska omvälvande hän-delser i världen. Exempelvis kan bristande social sam-manhållning öka risken för spänningar och
motsättningar som urholkar tilliten mellan invånare till samhälleliga institutioner. Flexibilitet, diversitet, anpassningsförmåga och robusthet är några
grundläg-gande egenskaper som bygger upp resiliens. Dessa begrepp betyder olika saker beroende av vilket system man talar om, exempelvis Östersjöns ekologiska status, utbildningssystemets kvalitet och genomströmning.
Men begreppen är användbara för all slags systemana-lys. Resultaten kan användas i planeringen av framtida investeringar och utvecklingsinsatser i regionen, exem-pelvis för att bidra till att främja regionens inklude-rande strukturer, att geografiskt och ekonomiskt över-brygga befintliga sociala och kulturella klyftor, samt att fysiskt och samhälleligt bryta den socioekonomiska segregationen i regionen.
2.3 En region med människan i fokus
Stockholmsregionen kännetecknas av en internationell befolkning där människor har sina rötter i alla delar av världen. De flesta nationer världen över, även Sverige, har skrivit under FN:s deklaration för mänskliga rät-tigheter och implementerat den i nationell lagstiftning.
Deklarationen för mänskliga rättigheter har därmed blivit en gemensam internationell värdegrund som också binder samman Stockholmsregionens inter-nationella befolkning och även ligger som grund för RUFS 2050.
Den regionala utvecklingsplaneringen – från plane-ring och genomförande till uppföljning och utvärdeplane-ring av utvecklingsinsatser och ordinarie verksamhet – har människan i fokus. Den syftar till att alla regionens invånare behandlas jämlikt oavsett individens:
• könstillhörighet: man, kvinna eller person som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet
• könsidentitet: cis-person2, transperson
• sexuell läggning
• hudfärg, språk, namn, etniska eller nationella ursprung
• religion, trosuppfattning och traditioner som är kopplade till det
• fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga funktionsvariationer
• ålder.
En jämlik regional utvecklingsplanering innebär att invånarnas olikheter bejakas som en resurs för regio-nens utveckling och innovation. Alla invånares förmå-gor tas till vara utan att någon person eller grupp blir diskriminerad. Jämställdhet beskriver förhållandet mellan kvinnor och män och råder då kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden.
EUROPAS MEST AT TRAKTIVA STORSTADSREGION
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
De har utrustats med förnuft
hället och sina egna liv. Det omfattar bland annat frågor som makt, inflytande, ekonomi, utbild
ning, arbete och fysisk integritet Det övergripande målet för Sveriges barnets bästa ska alltid komma i första rummet FN:s barnkonvention.
2 Cis är latin och betyder på samma sida och används för att beskriva en person som identifierar sig med det vid födseln biologiskt tilldelade könet. Ordet har inget med sexuell läggning att göra. Källa www.rfsl.se
16 EUROPAS MEST AT TRAKTIVA STORSTADSREGION
Jämställdhet och barnens rätt till en trygg uppväxt är särskilt prioriterade i en jämlik regional utvecklings-planering i Stockholmsregionen. Dessa prioriterade perspektiv ska integreras i allt beslutsfattande, i alla steg av planeringsprocessen och av alla aktörer som deltar i arbetet.
Människan i fokus innebär också att den regionala utvecklingsplaneringen behöver spegla de olika sam-manhang som invånarna rör sig i. Ett visst beslut kan vara bra för en enskild individ men vara mindre önsk-värt för en grupp. En ny satsning kan gynna samhället i stort men drabba ett enskilt företag negativt. Den regi-onala utvecklingsplaneringen behöver därför belysa följande perspektiv:
• individperspektiv – det som påverkar varje enskild person
• grupperspektiv – det som påverkar vissa grupper i regionen (demografiska och geografiska)
• funktionsperspektiv – det som påverkar människor olika beroende på var de bor, arbetar eller vistas i regionen
• organisationsperspektiv – det som påverkar människor i en organisation
• samhällsperspektiv – det som påverkar hela det regionala samhället.
2.4 En region utan klimatpåverkande utsläpp
Inom Stockholms läns landsting finns ett uppdrag om att ta fram en regional klimatfärdplan för hur Stock-holmsregionen kan vara utan nettoutsläpp av växthus-gaser år 2050. I praktiken innebär det att det finns en målsättning om att vara utan klimatpåverkande utsläpp vid RUFS 2050:s horisontår. Klimatfärdpla-nen, som tas fram parallellt med den regionala utveck-lingsplanen, ska peka ut vilka åtgärder regionen måste genomföra för att fasa ut fossila bränslen,
energieffek-tivisera bebyggelse- och transportsektorerna samt ställa om näringsliv, service och hushåll för att denna målsättning ska kunna uppnås.
För Stockholmsregionen är detta en möjlighet att gå före i utvecklingen mot ett samhälle utan klimatpåver-kande utsläpp. Redan nu har regionen låga utsläpp i både ett nationellt och ett internationellt perspektiv, men utmaningen att genomföra detta fullt ut är ändå betydande. Ur ett tillväxtperspektiv kan en sådan omställning leda till nya företag, kompetensutveckling, innovation och exportmöjligheter om den görs på rätt sätt. Det är därför av största vikt att såväl offentlig som privat sektor samverkar och driver på denna utveckling framåt. På individnivå finns det också stora utma-ningar kring tillgänglighet och vardagens val som behöver underlättas av samhället för att omställningen ska vara genomförbar. För regionen och regionens invånare finns också många positiva sidoeffekter av en sådan utveckling, exempelvis att den leder till en minskning av andra miljöpåverkande utsläpp.
I sin femte rapport från 2014 markerar den interna-tionella klimatpanelen IPCC tydligt att det utan tvivel är mänsklig påverkan som orsakar den globala upp-värmningen. De klargör samtidigt att med en snabb global omställning finns fortfarande möjligheter att begränsa klimatförändringarna så att de inte leder till alltför förödande konsekvenser för människor och samhällen världen över. Sedan klimatmötet COP 21 i Paris i december 2015 finns det ett globalt och rättsligt bindande klimatavtal som innebär ett ramverk för kli-matarbetet i världens länder för en lång tid framöver.
Utvecklingen mot en minskad klimatpåverkan kom-mer därför att drivas på över hela världen. Eftersom de globala utsläppen av växthusgaser allt mer leder till klimatpåverkan på lokal nivå är detta också en faktor som förmodligen skyndar på omställningen.
Det internatio
ga arbetet drivs av den interna
tionella klimat
panelen IPCC , Inter govern
mental Panel on Climate Change.
Den senaste var COP 21 i Paris.
17