Experter om strategi för valutariskhantering

Samtliga experter framhäver att strategin för valutariskhantering styrs av företagets eller organisationens mål och syfte. Expert 1 utgår från företag och menar på att syftet med valutariskhantering för vinstdrivande företag är att skydda sin marginal och resonerar kring NGOs: ”För en biståndsorganisation så är väl syftet att skydda sin nolla, de ska ju inte gå med vinst men på samma gång så har de ju tagit in medel i SEK för att hjälpa genom att göra projekt någonstans i världen. […] Syftet är att de här SEK:en faktiskt ska räcka till vad de ska göra” (Expert 1, 150331). Expert 2 likställer strategi för valutariskhantering med hedging och säger att de främsta argumenten för företag är att skydda eget kapital och kassaflöden. Både Expert 1 och 2 berättar att företag oftast har olika kovenanter som kan vara kopplade till nyckeltal att ta i beaktande, vilket kan medföra att de måste hedga. Syftet med att ha en strategi för valutariskhantering kan enligt Expert 1 och 2 oftast missförstås. De menar att många företag resonerar att valutariskhantering ska leda till att företaget direkt tjänar pengar på hedging. Expert 2 berättar: ” Man tänker så här, ’nu gick ju dollarn upp, det hade varit bättre om vi inte hade hedgat’ Men du visste inte om det då och risken var ju att det kunde gått åt andra hållet. Det du däremot fick nu, garanterat, var samma belopp som du ville ha idag och som du behöver imorgon.” (Expert 2, 1504079). Expert 1 är inne på samma spår och tillägger: ”Det där är ett misstag som många gör, att jämföra mot spot. Antingen väljer du att hantera din risk eller så ligger du öppet.” (Expert 1, 150407).

När det gäller argumenten varför NGOs ska inneha en strategi resonerar Expert 2 att till skillnad mot de nyckeltal som styr företagens kovenanter så kanske NGOs blir bedömda utifrån antalet genomförda projekt. Detta ger skäl för att NGOs ska ha en strategi för valutariskhantering för att kunna säkra genomförandet av projekten, enligt Expert 2. Expert 3 framhäver att

6 Svenska NGOs

47

vinstdrivande företags främsta syfte med att nyttja en strategi för valutariskhantering är att skapa säkerhet genom att förskjuta valutariskexponeringen. Argumenten följs av att om företaget har låga marginaler, svårt att höja försäljningspriser eller en pressad marknadsposition så måste de valutasäkra. Vad avser NGOs så resonerar denne att argumentet borde vara desamma som för vinstdrivande företag, att garantera säkerhet. Angående NGOs nuvarande hantering, att växla i Sverige, diskuterar Expert 3 vidare och anser att tillvägagångssättet är bra men att när det gäller exotisk valuta kan det finnas fördelar att växla lokalt i landet. Expert 3 säger: ”Det är alltid en nackdel att sitta med risken men du kanske kan ha en liten fördel i vissa länder av att du faktiskt får mer för pengarna än låta någon i ett västland växla.” (Expert 3, 150407). Expert 4 ger också sin bild av vad syftet skulle kunna vara och menar på att det handlar om att organisationerna vill möta sina åtaganden. Denne relaterar till vinstdrivande företag och resonerar kring vart exponering bör ligga och säger: ”Är det sändarlandet som är kunden eller är det organisationen eller är det mottagaren av bistånd?” (Expert 4, 150407). Vidare berättar Expert 4 att fördelarna av att ha en strategi och bedriva valutasäkring genom derivat gör att organisationerna kan planera sin biståndsverksamhet lättare. Expert 4 säger även att: ”Om du kommer få 100 miljoner kronor om ett år för att gräva brunnar i Somalia så finns det väl ingen anledning att inte säkra det nu? Det skulle inte somalierna heller tycka.” (Expert 4, 150407). Expert 4 berättar även om funktionen av att valutasäkra och att det medför att exponeringen skjuts framåt i tiden och att en säkring måste till när den nuvarande förfallit. Ser exponeringen lika stor över tid så kommer det förmodligen jämna ut sig gällande valutavinster och förluster. Dock påpekar Expert 4 att om exponeringen skiljer sig från år till år så uppstår en risk att valutaförlusterna överstiger valutavinsterna.

Samtliga experter understryker att valutariskhanteringen medför kostnader och att de måste vägas upp mot syftet med hanteringen. Expert 3 diskuterar kring att valutariskhantering för med sig kostnader och tillägger att det även påverkar redovisningen i form av hur derivaten ska redovisas. Denne berättar att det finns flera aspekter som måste tas i beaktande vid nyttjande av derivat. Det kan enligt denne handla om avtal för derivathandel, krediter för att kunna ställa säkerhet samt valutakonton. Som svar på en fråga angående behov av säkerhet vid transaktionsstorlek på under 500 miljoner SEK säger denne: ” Då har jag svårt att tänka mig att det skulle dra så mycket kreditlinor. Men det är klart, de behöver ju ta betalt för det.” (Expert 3, 1500407) Expert 2 menar på att de kostnader valutariskhantering medför i form av transaktionskostnader, löner och IT-system ska vägas mot alternativkostnaden som denne tolkar som mänskligt lidande av mindre resurser till nödställda.

Anledningarna varför NGOs inte väljer att ha någon strategi för valutariskhantering tolkas av experter som att organisationerna saknar resurser och kompetens. Expert 1 berättar: ”Det kan ju vara så att man inte har förutsättningar att göra det eller att man stoppar huvudet i sanden. Det finns ju väldigt många företag som inte heller säkrar valuta utan som på något sätt tror att det jämnar ut sig.” (Expert 1, 150331). Expert 2 bedömer att vinstdrivande företag i större

6 Svenska NGOs

48

utsträckning väljer att ha en strategi för valutariskhantering då de förfogar över mer resurser. Denne tillägger däremot: ”Medan NGO, deras målsättning är ju att skänka pengar och att hjälpa sina mottagare via bistånd. Även om de jobbar olika så påverkas de ju likadant, finansiella marknaden är ju inte snällare mot NGOs.” (Expert 2, 150408). Expert 3 berättar att det finns en rädsla för nyttjande av derivat som också kan bidra till att NGOs inte väljer att ha en strategi för valutariskhantering. ”Folk är rädda för derivat, har man mycket derivat kan det ses som större risk vilket egentligen är helt galet.” (Expert 3, 150407). Denne tillägger även att derivatköpen syns i redovisningen och att beroende på hur det redovisas kan det tolkas negativt. Derivatinstrument kan redovisas som designerade säkringsinstrument men att kraven för redovisningssättet är höga. Detta gör att de flesta instrument istället redovisas som innehav för

handel trots att syftet med instrumenteten inte är spekulativa.