Enligt de ansatser vi redogjorde för i avsnitt 4.1 är redovisningens grund- läggande syfte att förse nuvarande och potentiella investerare, kreditgivare och andra användare med information som kan bistå dem i deras beslutsfattande. För att få en bild av den externa redovisningens betydelse för olika marknads- aktörer ställde vi ett antal övergripande frågor rörande den externa redovis- ningen och dess användbarhet till de respondenter vi intervjuat. Vårt mål med dessa frågor var att kunna utreda om redovisningen i sin nuvarande form uppfyller sitt syfte som en avgörande informationskälla vid deras besluts- fattande.
En generell bild vi kunde uttyda var att den externa redovisningen i form av årsbokslut och delårsrapporter fyller en stor funktion vid beslutsfattande gällande kreditgivning och investeringar. Den externa redovisningen sågs av flera respondenter kunna förmedla en översiktlig bild av ett företag, dess tillgångar och resultat. Främst ansågs den kunna ligga till grund för bedöm- ningar rörande framtida betalningsströmmar och risk.
”Vi måste skaffa oss en uppfattning om var företaget finns idag och vad det kan prestera för det är det framtida kassaflödet som ska betala lånet. Alla prognoser och alla bedömningar blir osäkrare ju längre tid som går. Därför är det viktigt att det är ett starkt företag från början som har möjlighet att ta upp avvikelser i planerna.”
(Kreditgivare) Den externa redovisningen ger därmed en grundläggande uppfattning om den framtida utvecklingen för ett företag. Dock var det en genomgående åsikt bland respondenterna att redovisningen ej är den enda informationskällan vid bedömningar av ett företag. Internt material, i den utsträckning det är tillgäng- ligt, och personlig kontakt med företaget bedöms också ha en central roll.
Redovisningsinformationens betydelse för de olika marknadsaktörerna är påtaglig. Av respondenternas svar att döma är det emellertid tydligt att det finns
en skillnad mellan hur de olika aktörerna uppfattar informationen. Skillnaden ligger främst i vilken tilltro aktörerna har till informationen, hur den behandlas och vilka alternativa informationskällor som finns till hands. Generellt sett kan det sägas att aktieanalytikerna och aktiespararna har en högre tillit till den information som offentliggörs i årsredovisningen än kreditgivarna. Analytikerna utgår i sitt arbete från att grunderna för tillgångarnas uppskattade värden är goda, dock görs i vissa fall bedömningar om posternas storlek och deras avskrivningstid. Aktiespararna tycks i likhet med detta också ha ett grund- läggande förtroende för denna information, mycket beroende på att de traditionellt sett har kunnat lita på företags redovisningar. Kreditgivarna har i jämförelse med detta en större benägenhet att mer ingående bedöma enskilda tillgångsposter och vid behov göra konsekvensanalyser.
”Vet vi att det finns en tillgång i balansräkningen som inte är värd något så har vi ett enkelt sätt att redovisa den, vi stryker den mot eget kapital.”
(Kreditgivare) De kreditgivande bankerna har till viss del en större möjlighet att göra dessa djupgående analyser än de andra marknadsaktörerna. Detta då de i många fall har en längre relation med kunden och ges tillträde till intern information genom en personlig kontakt med det aktuella företaget.
Denna skillnad i förfarande kan härledas till riskbedömningar vid besluts- fattandet. Analytikerna och aktiespararna fattar beslut rörande placering av riskkapital där avkastningskrav sätts efter den bedömda risken. I enlighet med de tillfrågade kreditgivarnas svar är deras uppgift ej att förse företagen med riskkapital. De kreditgivande bankerna måste istället kunna göra bedömningar om det finns säkerheter för de krediter som ges. Med detta i åtanke är det förståligt att ett mer försiktigt perspektiv intas.
8.3 Effektiv marknad
Hypotesen om en effektiv marknad avser hur pass effektivt en marknad anpassar sig till ny information. På en effektiv marknad anpassas prissättningen snabbt till ny information på ett sådant sätt att långsiktig överavkastning (eller underavkastning) ej ska vara möjlig för de aktörer som agerar på marknaden. Detta medför att felaktig eller missvisande information ej påverkar besluts- fattandet för dessa aktörer då de ser igenom denna information. Ett företag skulle därmed inte kunna påverka marknadens uppfattning av det genom att försköna sin redovisning exempelvis genom bokföringstekniska åtgärder som höjer årets resultat.
Immateriella tillgångar i den externa redovisningen
I våra ögon är det svårt att definitivt kunna avgöra huruvida denna hypotes till fullo överensstämmer med verkligheten. Det tycks vara en vida spridd åsikt att den form av långsiktig överavkastning som hypotesen berör är svår uppnådd på en marknad. Marknadskrafterna tenderar att snabbt reglera en sådan situation. Vi tror dock att den externa redovisningen som informationskälla har en stor funktion vid olika marknadsaktörers beslutsfattande. Årsredovisningar och delårsrapporter bidrar till att skapa en bild av ett företag och dess möjligheter att genera framtida kassaflöden. De marknadsaktörer vi intervjuat är medvetna om de olika redovisningsmetodernas betydelse för avbildningen av företagets ekonomiska ställning.
”Om ett företag har en svag intjäning tar det gärna upp det som en tillgång så att resultatet blir lite bättre. Har företaget en stark intjäning tar istället företaget gärna kostnaden rent bokföringsmässigt då det ändå får en rimlig avkastning. Detta är mycket bokföringspolitik för företaget.”
(Kreditgivare) Osäkerheten kring värderingen av immateriella tillgångar kan leda till att företagen medvetet försöker överdriva värdena för att därigenom förmedla en bild som inte överensstämmer med företagets verkliga situation.
”Företaget kan ha ansett att det inte kan ta upp det rätta värdet […] För skulle vi redovisa det rätta värdet skulle det vara hemskt, då är i stort sätt ingenting kvar av bolaget.”
(Sveriges Aktiesparares Riksförbund) Vi delar i detta avseende Redovisningsrådets uppfattning11 att ett företags val av
redovisningsmetoder påverkar marknadens bedömning av det. Val av avskriv- ningstid eller beslut om aktivering av vissa utgifter kan påverka bilden av ett företags framtida utsikter även om dessa förfaranden kan te sig enbart ha en bokföringsteknisk innebörd.
Redovisningens möjlighet att påverka marknadsaktörernas beslutsfattande medför ett behov av att den utformas på ett sådant sätt att den blir tillförlitlig och användbar. Viktigt vid utformningen är att det underkastas regler för vilka redovisningsmetoder som ska tillämpas, vilka principer som ska anses vara vägledande och i vilken omfattning den ska utformas. Detta gäller i hög grad redovisningen av de immateriella tillgångarna som idag präglas av osäkerhet och skiftande redovisningsmetoder. Ett mer standardiserat regelverk, som reglerar
11 Se avsnitt 4.1.1
hur dessa tillgångar ska behandlas i redovisningen, är något som vi tror skulle förbättra användbarheten av den externa redovisningen och i förlängningen även underlätta de olika marknadsaktörernas beslutsfattande.