-
Externt trygghetsbehov
+
Modellen illustrerar hur informanterna placerats i olika kategorier utifrån hur de svarat under intervjuerna. Modellen visar ett samband vi identifierat mellan lokal sammanhållning och ett externt trygghetsbehov. Lokal sammanhållning är ett samlat begrepp vilket i stora drag representerar solidaritet och gemenskap mellan kolleger, chefer och andra restaurangarbetare. Externt trygghetsbehov refererar i detta analysavsnitt till individens behov av att förankra sin trygghet utanför yrket eller branschen man arbetar inom, att ansluta sig till en fackförening. Genom att analysera de empiriska resultaten utifrån begreppet inbäddning så ämnar vi förklara
-Kökschef på en privat a la carte restaurang -Sommelier på en privat a la carte restaurang -Restaurangarbetare 1 -Restaurangarbetare 2 -Restaurangarbetare 3 - Restaurangarbetare -Storköksanställd inom privat sektor -Storköksanställd inom kommunal sektor
Innan vi inleder vårt resonemang om hur restaurangarbetaren blir socialt inbäddad i
restaurangbranschen så måste vi ta upp faktorer vilka bidrar till inbäddningen. Strukturella förhållanden försvårar individens möjlighet att bevara relationer utanför branschen. Detta kan förstås som en bidragande anledning till varför restaurangarbetare istället tyr sig till andra inom samma bransch, en bransch inom vilken individens privata och yrkesmässiga sociala liv flyter samman och därmed underlättar individens sociala inbäddning i branschen.
Kollegial mentalitet och solidaritet
Det finns inom restaurangbranschen brister på struktur i termer av gränser, gränser som skall skilja individens privatliv och yrkesliv åt. Det går inte att skilja mellan vad som är
arbetsrelationer och vänskapsrelationer. Arbetsplatsen betraktas som något mer än bara en vanlig arbetsplats eftersom individen spenderar tid på arbetsplatsen även i icke arbetsrelaterade
sammanhang, arbetsplatsen och andra restauranger är sociala samlingspunkter där man umgås med kollegor eller andra restaurangarbetare på fritiden. Ytterligare något som samlar branschens arbetare är söndagen, vilken inom branschen betraktas ungefär som en social arena då möjlighet ges att träffas och umgås med andra restaurangarbetare. Hur stora delar av individens sociala liv faller under samma ram tolkar vi utifrån Polanyi att vara essentiellt för individens inbäddning eftersom individen då inte behöver förhålla sig till arbetslivet och privatlivet separerade från varandra. Polanyi menade att bevarandet av de sociala relationerna är nödvändigt för att ett inbäddat samhälle skall kunna upprätthållas.
De otydliga gränserna har lämnat utrymme för restaurangägare och restaurangarbetare att skapa egna uppfattningar om hur branschen bör fungera, uppfattningar som visat sig fungera och som blivit socialt accepterade inom branschen har sedan övergått till att betraktas som normer. Hur individen betraktar arbetsgivarens krav om flexibilitet att vara tillhörande branschen är ett exempel på en sådan norm.
Betydelsen av att göra bra ifrån sig på jobbet
När restaurangarbetet utförs är samtlig personal obligerade att prestera individuellt, ifall någon inom ett arbetslag underpresterar i relation till vad som förväntas, då påverkas inte restaurangen i första hand utan istället kollegorna eftersom restaurangarbetarna kollektivt ansvarar för att arbetet på restaurangen fungerar. Hur arbetet bygger på kollektivt arbete och ansvar tolkar vi vara av stor betydelse för individens inbäddning i branschen. Utifrån ett perspektiv av inbäddning, i takt med att individer tillsammans som grupp genomför uppgifter så kommer individens intresse för sig själv och det egna successivt att minska i betydelse samtidigt som gruppens tilldelas ett större värde. Vilken inställning restaurangarbetaren har till arbetet och gruppen tolkar vi vara avgörande för hur individens relationer inom kollektivet utvecklas och följaktligen i vilken utsträckning individens trygghet går att förankra i den lokala
sammanhållningen.
Sammanhållning och kontakter inom branschen
Restaurangbranschen innefattas av ett kollektiv av socialt inbäddade restaurangarbetare vilka förbinds till varandra genom sociala relationer knutna till den bransch de arbetar inom. För att individen skall kunna bli inbäddad d.v.s. vara en del av kollektivet så förutsätts det av individen att gruppen och det sociala inom gruppen värnas framför individens egna sociala intressen. Polanyi menar att då det sociala inom en grupp fungerar så kommer individens arbetsinsats aldrig utebli och därmed garanteras en fungerande arbetsdelning.
Modellen visar hur restaurangarbetarna placerats i rutan som innebär stark lokal sammanhållning och ett svagt externt trygghetsbehov. Att restaurangarbetarna måste placeras inom den rutan beror på hur de beskrivit relationerna på respektive arbetsplats. Hur relationerna karaktäriserades
individen inte känner anställningsotrygghet i relation till arbetet. För att tydliggöra, skulle något ske med individens befintliga anställning så kan individen vända sig till vänner eller bekanta inom kollektivet för att tillskansa sig en ny anställning. Det kan vara därför statliga
trygghetsverktyg så som fackligt medlemskap, kollektivavtal och anställningsbevis i viss mening betraktas vara överflödiga för restaurangarbetarna i vår undersökning. Överflödiga eftersom restaurangarbetarens trygghet redan skyddas av sammanhållningen inom gruppen,
sammanhållning som säkras genom inbäddningen vilken baseras i de sociala relationerna. Inbäddning i relation till hotell- och restaurangfackets organisationsgrad Utifrån vår studie kan en möjlig förklaring till hotell- och restaurangfackets anmärkningsvärt låga organisationsgrad handla om hur individen blir socialt inbäddad i branschen. Eftersom Polanyi använder begreppet för att förklara förkapitalistiska primitiva samhällen och vi har argumenterat för en inbäddning inom ett kapitalistiskt modernt samhälle så kommer nutida samhällskontext att prägla vilka olika delar inbäddningen innefattas av. Kärnan i begreppet kommer dock att kvarstå oavsett samhällskontext, nämligen individens förbindelse och bundenhet till kollektivet. Kollektivet i vår undersökning utgörs av olika aktörer inom restaurangbranschen som står i förbindelse med individen, exempelvis kollegor, chefer, restaurangägare eller andra restaurangarbetare.
Den inbäddning vi argumenterar för tolkar vi vara unik eftersom det är branschspecifika förhållanden som på olika sätt leder individen till inbäddningen och som samtidigt fungerar bidragande till att göra individens relation till kollektivet starkare. Vi syftar här tillbaka på kombinationen av strukturella förhållanden och otydliga gränser. Genom att individen ständigt befinner sig inom kollektivet så kommer troligtvis individens vänskapskrets i allt högre
utsträckning att utgöras av andra individer inom kollektivet. Grundat av de otydliga gränserna skapas utrymme för normer och värderingar att växa fram, gemensamma levnadssätt för kollektivet vilka även dessa tolkas vara unika för branschen.
Att individen är socialt inbäddad i branschen skapar ett ömsesidigt beroende mellan individen och arbetsgivaren vilket vi tolkar gynna bägge parter förutsatt att relationen dem emellan
fungerar. Arbetsgivaren är beroende av individens ovillkorliga arbetskraft vilken utifrån vår studie representerar en både flexibel och lojal arbetstagare. Individens beroende av arbetsgivaren tolkar vi handla om individens strävan efter att skydda sin plats inom kollektivet genom att värna om sin anställning.
Individen är alltså genom sin sociala inbäddning bunden till kollektivet, individens vänner finns där, både arbete och fritid finns där, och inte minst sammanhållning och trygghet finns där. Eftersom individens trygghetsbehov redan tillgodoses genom de sociala relationerna inom kollektivet så blir det kollektiv som hotell- och restaurangfacket försöker sälja överflödigt för individen, eller som en av informanterna uttryckte ”facket känns som ett försäkringsbolag, man
betalar till det varje månad men man använder det aldrig”.
Förutsatt att individen har ett behov av att förankra sin trygghet någonstans så anser vi oss kunna bidra med kunskap till att förklara hur det kommer sig att hotell- och restaurangfackets
organisationsgrad visar 28 % och därmed är Sveriges minsta fackförening. Eftersom uppsatsens resultat endast baseras på en kvalitativ undersökning som innefattar åtta intervjuer så är vi medvetna om uppsatsens begränsade vetenskapliga värde. Vi har därför enbart kunnat uttala oss om de mönster vi identifierat ifrån vår undersökning.
Slutsats
Studien har visat hur restaurangarbetarna i vår undersökning blir socialt inbäddade i
restaurangbranschen. Polanyi använder begreppet för att beskriva förkapitalistiska primitiva samhällen, samtidigt åskådliggör vi i vår studie inbäddning inom en modern samhällskontext vilket visar till begreppets generaliserbarhet. Detta tyder på hur begreppet oavsett tid och sammanhang kan vara av värde för att beskriva och förstå individens relation, beroende och förbindelse med gruppen och vice versa. Genom inbäddningen förbinds restaurangarbetarna till ett kollektiv med vilket ett ömsesidigt beroende skapas. Kollektivet tillgodoser
restaurangarbetarens trygghetsbehov och förser restaurangarbetaren med en känsla av tillhörighet. Eftersom kollektivet redan förser individen med trygghet och tillhörighet så blir värdet av ett fackligt medlemskap begränsat av den orsaken att hotell- och restaurangfacket erbjuder trygghet och tillhörighet fast mot betalning.