Kommun Antal färd- tjänst-berättigade Per 1000 inv. Antal re-sor Antal resor per färd- tjänst-berättigad Andel av de färd-tjänstberättigade
som har nyttjat färdtjänsten ALE 696 26 18 595 27 73 % ALINGSÅS 1 208 33 23 914 20 62 % BENGTSFORS 532 52 7 477 14 56 % BOLLEBYGD 270 33 5 124 19 50 % BORÅS 4 520 45 236 863 52 81 % DALS-ED 280 57 813 3 ESSUNGA 292 51 2 480 8 58 % FALKÖPING 1 672 54 26 886 16 61 % FÄRGELANDA 329 48 3 920 12 54 % GRÄSTORP 227 39 3 417 15 61 % GULLSPÅNG 322 58 4 292 13 59 % GÖTEBORG 21 355 44 666 237 31 72 % GÖTENE 424 33 7 111 17 77 % HERRLJUNGA 452 49 10 913 24 57 % HJO 255 29 3 984 16 69 % HÄRRYDA 931 29 20 466 22 67 % KARLSBORG 281 41 3 928 14 70 % KUNGÄLV 1 248 32 22 176 18 66 % LERUM 1 070 29 29 743 28 68 % LIDKÖPING 1 544 41 29 770 19 75 % LILLA EDET 402 31 8 336 21 58 % LYSEKIL 989 68 10 277 10 57 % MARIESTAD 955 40 28 161 29 70 % MARK 2 466 74 41 890 17 65 % MELLERUD 502 52 5 847 12 57 % MUNKEDAL 407 40 11 337 28 64 % MÖLNDAL - - 40 484 - - ORUST 547 36 4 575 8 52 % PARTILLE 1 105 33 31 221 28 67 % SKARA 639 34 16 120 25 68 % SKÖVDE 1 625 32 50 041 31 68 % SOTENÄS 445 48 3 554 8 50 % STENUNGSUND 854 37 9 963 12 51 % STRÖMSTAD 463 40 6 477 14 63 % SVENLJUNGA 472 45 4 461 9 51 % TANUM 612 50 7 718 13 51 % TIBRO 286 27 4 152 15 59 % TIDAHOLM 515 41 4 647 9 60 % TJÖRN 657 44 11 656 18 53 % TRANEMO 478 41 7 286 15 77 % TROLLHÄTTAN 1 847 34 36 374 20 70 % TÖREBODA 428 45 7 147 17 66 % UDDEVALLA 1 570 31 1 040 1 66 % ULRICEHAMN 1 054 47 24 452 23 - VARA 715 45 21 444 30 66 % VÅRGÅRDA 397 37 6 477 16 64 % VÄNERSBORG 1 600 43 29 369 18 62 % ÅMÅL 533 42 9 977 19 60 % ÖCKERÖ 637 52 15 924 25 78 % Summa länet 61 108 41 1 588 516 25 68 %
Hjälpmedelsinstitutet: Äldre och teknik Ansökningsomgång 3 mars 2008
Undersökningsplan
TILLGÄNGLIGHET I ALLMÄNNA UTRYMMEN
- En studie om hinder och möjligheter för att genomföra
2
befolkningen över åttio år kommer att öka kraftigt inom en snar framtid (SCB, 1999) har den här frågan hög aktualitet. Ur ett planeringsperspektiv är det viktigt att skapa goda
förutsättningar för äldre människor att leva ett liv som aktiva samhällsmedborgare. En central fråga handlar om hur bostäder och boendemiljöer bör vara utformade för att äldre människor skall kunna bo kvar trots att de närmar sig den så kallade fjärde åldern (Iwarsson, 2005; Hjälpmedelsinstitutet, 2007). Med den fjärde åldern menas den ålder då de flesta blir beroende av andras hjälp i sitt dagliga liv (Agahi, Thorslund, Lagergren & Wånell, 2004). Det finns stora brister i bostäders tillgänglighet1 vilket får som konsekvens att personer som drabbas av normala åldersrelaterade förändringar i rörlighet och styrka, blir mindre aktiva eller tvingas flytta. Tillgängliga boendemiljöer är bra för alla och betyder mycket även för yngre personer med funktionsnedsättning. Om miljön hindrar en persons möjligheter att vara aktiv eller delaktig bidrar den till att skapa funktionshinder (ICF, 2001). Frågan om
tillgänglighet är inte tillräckligt prioriterad och kunskaper saknas som underlättar förändringar i en riktning mot ökad tillgänglighet. En samverkan mellan olika samhällsaktörer krävs för att kunna genomföra optimala förändringar utifrån befintliga resurser. Detta inkluderar inte minst en god samverkan med äldre invånare själva. Risken är annars stor att samhälleliga resurser suboptimeras om frågan om tillgänglighet inte får tillräckligt gehör vid ny- och
ombyggnation.
Olika behov och intressen behöver identifieras för att underlätta beslutsprocesser som leder till förbättrad tillgänglighet. För att åstadkomma förändringar i prioriteringar och beslut behövs både attitydförändringar2 och mer kunskap om hur förändringar kan genomföras rent praktiskt (Hjälpmedelsinstitutet, 2007). Det behövs även mer kunskaper om vilka faktorer av ekonomisk, juridisk och attitydmässig karaktär som hindrar beslut om förbättrad
tillgänglighet. Det är detta ansökan handlar om.
Den demografiska utvecklingen med allt fler äldre i samhället, har bidragit till ett ökat kvarboende (Fransson, 2004; Johansson, 2004). Samma trend märks i hela västvärlden (se Duncan, 2006). När man ställer frågan till pensionärer vill de allra flesta kunna bo kvar i sin bostad eller i sitt närområde. I en nyligen genomförd enkätstudie som skickades till
pensionärer över 65 år med hemtjänst/trygghetslarm i Göteborgs stad (2007) framkom det att en stor grupp aldrig kan tänka sig att flytta (40 %) eller i vilket fall inte flytta än på flera år (27 %).
Begreppet kvarboende behöver inte betyda att bo kvar i sin bostad utan även att bo kvar i sitt närområde (SABO, 2007). Anknytningen till bostadsområdet skapar en tillhörighet och trygghet och är en känsla som växer sig starkare ju längre man har bott i ett område. Äldre personer flyttar inte lika ofta som yngre (Håkansson, 2004) och har i regel bott länge i sin bostad. Som en konsekvens av det bor de oftare i bostäder som är av äldre årgång som är sämre ur tillgänglighetssynpunkt (SOU 2007:203; Hurtig & Paulsson, 1986). Detta är ett stort
1
Enligt Iwarsson och Ståhls definition (2003) är tillgänglighet något som uppstår i relationen mellan individens funktionella kapacitet och den fysiska miljöns krav/utformning. Det är ett relativt begrepp som påverkas av faktorer hos såväl personen som miljön.
2
Med attityd avses inom psykologi en persons medvetna eller omedvetna, öppet visade eller dolda, kognitiva eller emotionella, inställning till något (www.wikipedia.org).
3
flerbostadshusen och bostadsområdena. Även om vi ser ett ökat byggande av seniorbostäder, med bättre tillgänglighet än vad bygglagstiftningen kräver för normalt bostadsbyggande, kommer dessa bostäder inte att räcka för att täcka behoven hos den allt ökande gruppen äldre i samhället. Vi kan inte heller förvänta oss att alla som blir pensionärer väljer eller har råd att flytta till nybyggda seniorbostäder. Därför krävs generella åtgärder för att förbättra
tillgängligheten i det befintliga bostadsbeståndet (SOU 2007:103).
Tillgänglighet – mer än förflyttning
Det finns olika definitioner av begreppet tillgänglighet. Begreppet inkluderar såväl tillgänglighet i fysisk bemärkelse som till information med mera (Handisam, 2007; HSO, 2006). Diskussionen om fysisk tillgänglighet i boendet har i alltför hög grad kommit att associeras med rullstolen som hjälpmedel. För gruppen äldre med svårigheter att förflytta sig är det mycket vanligare med användning av rullator. Ett alternativt begrepp till tillgänglighet som kanske bättre speglar äldre personers situation är framkomlighet med rullator
(Sandström, 2007). Samtidigt är det viktigt att inte enbart fokusera på rörelsehinder, även om det är det vanligaste problemet bland äldre. Även hinder som beror på nedsatt muskelstyrka, hörsel, syn och kognitiv förmåga bör beaktas i utformningen av nya boendemiljöer (Wijk, 2004).
Frågan om tillgänglighet är inte ny på något sätt men har fortfarande stor aktualitet. Det finns flera anledningar till att bostäder behöver bli mer tillgängliga. En anledning är för att det är en mänsklig rättighet att kunna leva ett liv som inte inskränker personers rörlighet eller
aktiviteter (se FN:s standardregler). En annan anledning är för att det ger personen ökad självständighet och självbestämmande i vardagen (Iwarsson, 2005).
Antalet äldre personer som bor i ordinärt boende trots stora behov av rehabilitering och vård kommer att öka. Hemmet har alltmer blivit en plats för vård, omsorg och rehabilitering (Socialstyrelsen, 2007) vilket även inbegriper användning av teknisk utrustning och hjälpmedel av olika slag (Frécon & Hansson, 2008). Tillgängligheten i bostaden påverkar äldre personers behov av insatser av olika slag, samt arbetsmiljön för en stor grupp anhöriga, vård- och omsorgspersonal som arbetar med hemmet som utgångspunkt (Persson, 1997; Lindahl & Arman, 2004).
Otydlig ansvarsfråga
Tillgänglighet är ett område som Äldreboendedelegationen anser bör prioriteras inför framtiden. Det behövs en tydlig satsning inom området. Frågan är om det är staten,
kommunerna eller bostadsföretagen som äger frågan? På ett övergripande plan har kommunen ett ansvar:
”Det åligger kommunen att bedöma hur invånarnas skiftande behov av bostäder under olika skeden i livet på bästa sätt kan mötas och mot den bakgrunden bestämma bostadsbyggandets
4
tydligt samhällsansvar, vilket innebär en styrning som går utanför de rent företagsekonomiska principerna (Olsson, Lind & Björck, 2005). Målsättningen är att skapa attraktiva bostäder som stärker Göteborgs framtida utveckling samt att ge de boende ett långtgående inflytande över sin bostad och dess närmaste omgivning för att de boende skall kunna utveckla sin välfärd (Förvaltnings AB Framtiden). Satsningar på förbättrad tillgänglighet i boendet kan ses i ljuset av dessa mål.
Trots att frågan har varit aktuell under flera decennier är det bara drygt hälften av landets kommuner som arbetar särskilt med frågor kring tillgänglighet i boendet (SOU 2007:103). Frågan har av olika skäl inte hamnat på dagordningen. Som i många andra fall är tillgången på bostäder, i detta fall bostäder med god tillgänglighet, en fråga där ansvaret är gemensamt över förvaltningsgränser inom kommunen, mellan stat och kommun samt mellan kommun och bostadsföretag. När det gäller ombyggnationer av det befintliga beståndet av flerbostadshus, har allmännyttiga och privata bostadsföretag samt byggnads- och fastighetsnämnder ett särskilt ansvar.
Staten har tidigare påverkat tillgängligheten genom att till exempel erbjuda hissbidrag3 för installation av nya hissar. När detta bidrag inte längre finns, måste finansieringen klaras på annat sätt. Möjligheterna till finansiering har stor påverkan på vad som prioriteras vid
ombyggnation. Rådande lagar och riktlinjer för bygglov har också stort inflytande (t ex PBL, 1987; BBR; BVL,1994; BVF, 1994). God samverkan mellan aktörer behövs för att underlätta planering och beslut och för att ombyggnationer skall bli så optimala som möjligt utifrån befintliga resurser. De aktörer som behöver samverka för att tillgänglighetsarbetet skall nå längre är: äldre personer som bor i olika stadsdelar, representanter för pensionärs- och handikapporganisationer, tjänstemän på stadsbyggnadskontoret, fastighetskontoret, samhällsplanerare, arbetsterapeuter, arkitekter med flera.
Allmänna utrymmen motverkar social isolering
Bristande tillgänglighet får konsekvenser för människors liv. Att kunna ta sig in och ut ur bostaden är en nödvändig förutsättning för att kunna genomföra aktiviteter utanför bostaden. Det är viktigt inte minst med tanke på att motverka social isolering. Ensamhet och isolering är vanliga problem bland äldre över 75 år (Nordenmark, 2006). Även utformningen av de
allmänna utrymmena och tillgång på gemensamhetslokaler fyller en viktig social funktion. Gemensamhetslokaler kan bestå av allt ifrån ”ett gemensamt vardagsrum” där de boende träffas i all anspråkslöshet för att äta frukost tillsammans någon gång i veckan, till mer
utvecklade träffpunkter med matservering och ett flertal aktiviteter. Gemensamhetslokaler kan organiseras på olika sätt: av hyresgästerna själva eller i samarbete med hyresvärden,
kommunen eller frivilligorganisationer (Svensson, 2006).
Även de allmänna utrymmena i trappuppgången, tvättstugan och utemiljön skapar möjlighet till sociala kontakter mellan grannar. Även om dessa relationer inte har samma betydelse som till närstående, har de i tidigare forskning visat sig påverka känslan av att ingå i ett socialt
3
5
varför det är angeläget att även detta område är tillgängligt för personer med
funktionsnedsättning. Att kunna ta sig in och ut ur byggnaden utan behov av assistans är en viktig faktor för att kunna leva ett självständigt liv.” (SOU 2007:103, sid.82)
De allmänna utrymmena i och kring flerbostadshus består av entré, trapphus, hiss,
förrådsutrymmen, tvättstuga och soprum. Andra utrymmen som kan användas gemensamt är gemensamma lokaler samt den närmaste utemiljön. Dessa delar av fastigheten påverkar vardagslivet och berör specifika frågor i samband med ombyggnation. Införandet av nya tekniska lösningar såsom modern posthantering, källsortering av sopor, nya portlås, utrymmen för rullatorer, digitala bokningssystem av tvättstuga med mera, behöver analyseras innan de införs i stor skala.
Till de allmänna utrymmena hör vissa funktioner: till exempel att självständigt kunna ta sig in och ut, tvätta sina kläder och slänga sina sopor. Det finns ett flertal studier som lyfter fram hinder att utföra dessa aktiviteter (Persson, 1997; Fänge, 2004). I en studie om värdet och nyttan av bostadsanpassningar som genomfördes i Göteborg framkom det att drygt sjuttio procent av ålderspensionärerna4 hade svårt att förflytta sig in och ut ur bostaden pga. hinder av olika slag. Hindren rörde sig bland annat om tunga dörrar, avsaknad av hiss eller trappor upp till hissen. Trettiosju procent av ålderspensionärerna hade ansökt om automatiska
dörröppnare och det framkom att många pensionärer behövde hjälp med att slänga sopor efter att sopnedkasten hade pluggats igen (Lindahl & Arman, 2006).
De allmänna utrymmena behöver lyftas fram särskilt, eftersom det kan vara svårare att
genomföra förändringar här jämfört med i lägenheterna. Större förändringar såsom installation av hiss i fastigheten innebär hyreshöjningar som slår olika hårt mot olika grupper av
hyresgäster (SABO, 2007). Skillnader i betalningsförmåga, intressen och önskemål måste jämkas samman i förändringarna av de allmänna utrymmena, vilket kan motverka beslut om större ombyggnationer.
Trots att det kostar att bygga om finns det samhällsekonomiska vinster i att skapa en
förbättrad tillgänglighet på en generell nivå. Tillgängliga bostäder möjliggöra kvarboende och kan bidra till att skjuta upp äldres behov av särskilt boende (SABO & Svenska
kommunförbundet, 2004). Om bostäder innehåller alltför mycket generella hinder ökar även behovet av individuella bostadsanpassningar. Individuella anpassningar kostar mer per capita jämfört med generella åtgärder och innebär även kostnader för återställning efter att
hyresgästen har flyttat. Eftersom samhällskostnaderna för generella kontra individuella anpassningar drabbar olika budgetkonton, finns det risk för att samhälleliga resurser
suboptimeras. Bostadsanpassningar är dessutom ofta sämre ur estetisk synvinkel jämfört med generella anpassningar som designmässigt integreras i boendemiljöns övriga formspråk (Arman & Lindahl, 2005).
Sammanfattningsvis behövs det kunskaper som identifierar hinder och möjligheter som påverkar beslut om förbättrad tillgänglighet. Det behövs en ökad samverkan mellan olika
4
26 % angav att de inte kunde komma in och ut. Ytterligare 45 % angav att de kunde det ”med viss möda”. Studien bygger på samtliga personer som ansökte om intygskrävande bostadsanpassningsbidrag i Göteborgs Stad under fem månader.
6
Studiens syfte och frågeställningar
Studien syftar till att undersöka vad som påverkar beslut om tillgänglighet, betydelsen av samverkan mellan aktörer, samt vad äldre personers delaktighet innebär för slutresultatet. Följande frågeställningar kommer att belysas i studien:
Frågeställningar:
1. Vilka drivkrafter finns till att skapa en förbättrad tillgänglighet för äldre i allmänna utrymmen i befintligt bostadsbestånd? (juridiska, ekonomiska, politiska,
attitydmässiga)
2. Hur påverkas förändringsarbetet av lokala förutsättningar? (stadsdelens status, status i befintligt bostadsbestånd, demografiska faktorer såsom andel utlandsfödda äldre m.m.) 3. Hur planeras och genomförs förändringar?
a. Vilka hinder uppstår på vägen och vad görs för att komma förbi dessa? b. Hur samverkar olika samhällsaktörer i det här arbetet? (bostadsföretag, olika
kommunala förvaltningar, pensionärs- och handikapporganisationer, universitet m fl.)
c. Hur delaktiga är äldre invånare i det lokala förändringsarbetet och vad har deras medverkan för betydelse för slutresultatet?
4. Vilka tillgänglighetsförbättringar genomförs i de allmänna utrymmena? (beskrivs konkret i ord, ritningar, skisser och foton)
a. Vad innebär dessa förändringar för äldre personer som bor i huset/bostadsområdet?
Genomförande
FoU i Väst/GR arbetar med mötet mellan forskning och praktik i samarbete med kommunerna i GR (Göteborgsregionen) och Västra Götalandsregionen (hälso- och sjukvård). Syftet med verksamheten är att stärka kunskapsutveckling genom att synliggöra erfarenheter och befintliga kunskaper, utveckla ny kunskap och visa på goda exempel. FoU i Väst/GR samarbetar med SKL, Socialstyrelsen, Boverket, Länsstyrelsen, Göteborgs universitet, Vårdalinstitutet, Chalmers tekniska högskola med flera och har goda möjligheter till kunskapsspridning5. GR håller i ett flertal nätverk där GR:s nätverk för mark- och
bostadschefer, handikapp- och äldreomsorgschefer är av speciellt intresse för denna studie. Verksamheten skall bidra till gränsöverskridande kunskapsutveckling för politiker, tjänstemän och medborgare. Ett temaområde som FoU i Väst/GR har ägnat sig åt under de senaste tre åren handlar om hur samhället möter behov hos äldre människor med funktionsnedsättningar. Temat inkluderar ett antal FoU-aktiviteter kring äldres rehabilitering, tillgänglighet i
kollektivtrafiken, värdet och nyttan av bostadsanpassningar m m. Den studie som beskrivs i denna ansökan ryms inom ramen för detta temaområde.
5
FoU i Väst/GR har cirka 4 000 prenumeranter på sitt nyhetsbrev. Omkring 5 000 personer/år deltar i seminarier och konferenser som anordnas av FoU i Väst/GR. Större konferenser anordnas ofta i samarbete med andra organisationer.
7
olika karaktär i Göteborg. Som framgår av figuren nedan kommer studien att genomföras i samverkan med pilotprojekt i Göteborgs Stad (i SDF Biskopsgården, SDF Lärjedalen och SDF Askim).
Hur planerar man för att skapa ökad tillgänglighet i bostäder? Hur planerar man för att skapa ökad tillgänglighet i bostäder?Hur planerar man för att skapa ökad tillgänglighet i bostäder? Hur planerar man för att skapa ökad tillgänglighet i bostäder?
Stadsdel 1
Stadsdel 3
Projekt kring boende för morgondagens seniorer i Göteborg
Identifierade behov Förslag till förändringar Projekt som genomförs FOKUS FÖR STUDIEN Stadsdel 2 Stadsdel 3 Identifierade behov Identifierade behov Förslag till förändringar Förslag till förändringar Projekt som genomförs Projekt som genomförs
Figur 1. Fokus för studien är förändringsprojekt i de tre stadsdelar som har ingått som pilotstadsdelar inom Göteborg Stads projekt kring boende för morgondagens seniorer.
Inom respektive stadsdelsförvaltning kommer några konkreta projekt att följas mer utförligt. Forskarna kommer att använda sig av intervjuer, fokusgrupper, fotodokumentation och deltagande observationer i syfte att beskriva de förändringar som sker. I varje stadsdel beskrivs identifierade behov av förbättrad tillgänglighet, vilka förslag till förändringar som har tagits fram samt vilka projekt som kommer att genomföras/genomförs.
Intervjuer genomförs med representanter för projekten och de aktörer som är av central betydelse för de beslut som skall fattas innan ombyggnationerna sker. Detta innebär främst intervjuer med representanter för bostadsföretag, kommunala förvaltningar och äldre personer som bor i området. Som stöd för dokumentationen fotograferas utrymmen som är i behov av åtgärder innan ombyggnation, samt utrymmen i olika stadier av ombyggnationen.
6
Göteborgsregionens kommunalförbund är en samarbetsorganisation för 13 kommuner i Västsverige - tillsammans har dessa kommuner 890 000 invånare. GRs uppgift är att verka för samarbete över
kommungränserna och vara ett forum för idé- och erfarenhetsutbyte inom regionen. Verksamheten inom GR ska vara till kommunal nytta, samtidigt som den ska stärka regionen nationellt och internationellt.
GR är sedan 2001 också ett av de fyra regionala kommunförbunden i Västra Götalands län. De fyra kommunförbundens samarbetsorganisation heter Västkom.
8
Motiv till upplägget
Med ökade kunskaper om hinder och möjligheter i att skapa en förbättrad tillgänglighet, blir det lättare för bostadsföretagen att göra prioriteringar och genomföra ombyggnationer. Identifikation av hinder som motverkar beslut om tillgänglighetsförbättringar, till exempel konflikter mellan juridiska tillämpningsföreskrifter och äldres önskemål, innebär att
involverade aktörer kan lyfta dessa frågor till rätt beslutsinstanser. Detta kan även bidra till förändringar av mer principiell karaktär.
Det finns teoretisk kunskap sedan tidigare om hur man skall bygga tillgängliga bostäder (Svensson, 1995, SABO). Det finns även framtagna riktlinjer och standard för fysisk
tillgänglighet till Västra Götalandsregionens fastigheter (Västra Götalandsregionen, 2004) och en framtagen definition och manual för vad som skall betraktas som en tillgänglig bostad i befintligt bostadsbestånd (Göteborgs stad, 2007). Men detta räcker inte. Kunskaperna behöver nå ut till ansvariga beslutsfattare för att tillgänglighet skall prioriteras i högre utsträckning än idag. Dessutom behövs kunskaper specifikt om hur man kan arbeta för att implementera idéer. Genom att beskriva förändringsarbeten kan vi inspirera till ombyggnationer som leder till förbättrad tillgänglighet. Genom att identifiera hinder och möjligheter i dessa arbeten
underlättas prioriteringar. Hindren kan ibland röra sig om enkelt avhjälpta hinder (Boverket, 2003). Andra hinder är mer komplicerade, kostnadskrävande samt kräver mer kunskaper. Hinder kan vara av många olika slag och till exempel handla om:
• Bristfälliga kunskaper om tillgänglighet • Bristande ekonomiska incitament • Lagar, regler och förordningar • Oklara ansvarsförhållanden
• Svårigheter att omsätta teori i praktiken pga. faktorer i det befintliga bostadsbeståndet Möjligheterna kan handla om:
• Att hitta strategier för planeringsprocessen • Att hindren är tydligt identifierade
• Att hitta åtgärder som underlättar för involverade att komma runt de hinder som identifierats
• Att inspireras av tidigare projekt • Att inspirera till nytänkande
9
som medverkar på olika sätt. Ansvar för uppläggning och genomförande av studien vilar på FoU i Väst/GR, likaså rapportering av resultat, tryckning av skrifter och dylikt.
I studien kommer FoU i Väst/GR att samarbeta med ett antal organisationer där Senior Göteborg har en särskild roll. Senior Göteborg arbetar långsiktigt på uppdrag av
kommunstyrelsen med att engagera stadens aktörer i seniorfrågor. En röd tråd genom alla aktiviteter är perspektivet att alla äldre göteborgare ska kunna leva ett självständigt och oberoende liv. Ett projekt inom Senior Göteborgs arbete syftar till att skapa bättre boende och