Fångstmetoder

Vägverkets insamling av information

En kundorienterad verksamhet måste utgå från information om kundernas behov och önskemål. Inom Vägverket sker detta dels genom information som kunderna själva lämnar till Vägverket, dels genom aktivt insamlande av information, t.ex. kundunder- sökningar. Om dessa kundundersökningar har sin grund i de identifierade kund- grupperna så kommer återigen frågor upp rörande exemplet med invandrare i det svenska transportsystemet, då ju invandrare inte finns med som kundgrupp och inte heller i de transportpolitiska målen. Det är också tänkbart att invandrares behov och önskemål på grund av språkhinder inte fångas upp på samma sätt som andra grupper i den mer spontana informationsinsamling som sker till Vägverket t.ex. via e-post och telefonsamtal. Ytterligare en fråga som berör även individer som faktiskt kan hänföras till en identifierad kundgrupp är: Hur fångar man outtalade behov?

Frågan är också hur Vägverket utför, behandlar och tolkar kundundersökningar riktade mot de utpekade kundgrupperna barn och ungdom. Ställs undersökningarna direkt till barn och ungdom? På vilket sätt kommunicerar man med dessa kundgrupper i under- sökningarna? Eller är det så att undersökningarna riktas till vuxna i barns omgivning? De tre frågorna genererar olika svar som var för sig bör behandlas i relation till om det

handlar om att fånga barns perspektiv eller om frågeställarna utgår från ett barn- perspektiv (se Halldén, 2003; Pedagogisk Tidskrift, 2003, för mer diskussion).

En fråga som väcks både från exemplet med invandrare och barn och ungdom är vilken typ av verktyg man använder för att fånga kunders outtalade behov. Det är i stort

omöjligt att kunder själva kan lämna in uppgifter på behov de inte har uttalat, vidare kan det vara svårt för andra, t.ex. Vägverkets företrädare, att själva identifiera outtalade behov, speciellt då de i ett annat perspektiv själva är kunder i transportsystemet.

Utveckling av metoder för att mäta ”nöjd kund” har varit en central fråga för Vägverket. Begreppet ”nöjd kund” utgår i sig från att det är kundens uttalade behov som värderas. Icke uttalade behov täcks sannolikt inte in i ”nöjd kund” indexen. Det kan rent av vara så att de outtalade behoven är en del av förklaringen till ett dåligt resultat avseende ”nöjd kund”.

Konsekvens för en kundgrupp - Barn

Som framställningen i kunskapsgenomgången visar finns det idag en omfattande forskning om barn och plats. Den erbjuder kunskaper om barns kompetenser och förmågor men den ger också uppslag till nya fångstmetoder som kan användas för att ringa in barns egna behov och krav. Kunskapsgenomgångenhar varit knuten till frågor som har med barn, vägfrågor och närliggande områden att göra. Om ett annat fokus använts t.ex. fångstmetoder (forskningsmetoder) som används inom forskning om barn skulle detta sannolikt gett andra uppslag och idéer t.ex. metoder som deltagande- observation och etnografi.

Kunskapsgenomgången visar att forskning om barn sällan tar sig an barn som är över 12 år. I Vägverkets definition av barn är det en grupp mellan 0 och18 år, vilket följer FN:s konvention om barns rättigheter. Ungdom är en grupp mellan 18 och 24 år. Det finns en uppenbar risk att den grupp unga som befinner sig i åldersintervallet 12 till 18 år glöms bort som kundgrupp och det kan därför finnas anledning att rikta särskilda insatser mot hur både krav och behov, men även kompetenser inom den gruppen ska kunna fångas in. Här kan fångstmetoden ”barn som medforskare” vara en lämplig utgångspunkt.

Tidigare forskning visar att det framför allt finns skillnader mellan barn i olika ålders- intervall med avseende på formella kompetenser. Huruvida det även råder skillnader med avseende på behov, krav och erfarenheter kan inte den här kunskapsöversikten ge några svar på, men det förefaller – med utgångspunkt i Vägverkets kundorientering mot barn – vara ett angeläget område att utveckla kunskaper kring. Det finns då anledning att inte enbart fokusera på sådana fångstmetoder som utvecklats inom den tradition som hittills varit stark inom psykologisk barnforskning (och trafikforskning) – utvecklings- psykologi – utan i stället gå till andra delar av barnforskningsfältet för att hämta uppslag och idéer. Exempelvis har studier i fritidsverksamhet, förskolor och skolor utvecklat metoder för att förstå barns perspektiv (se t.ex. Sparrman 2002; Cromdal 2001; Änggård 2005; Sparrman & Eriksson 2005). Till det kan även läggas forskning om hur man samtalar med och intervjuar barn (se t.ex. Cederborg,2005).Det är samtidigt viktigt att hålla fast vid de kunskaper om bans kompetenser och förmågor som utvecklings- psykologisk forskning om barn bidragit med. Att bygga på redan samlad kunskap samtidigt som den kompletteras med nya metoder, där fokus snarare är på vad barn säger och gör (och varför de gör det) än att relatera forskningsresultat till teoribildningar

om hur barn är eller borde vara, kan förväntas generera helt nya kunskaper om vad barn själva ser som viktiga frågor och behov.

Men det finns också anledning att synliggöra de skillnader i kunskapsintresse som finns mellan olika fångstmetoder. Kvantitativa metoder syftar till att få fram generaliserbara resultat, ofta på aggregerad nivå. Man skulle kunna säga att metoden vilar på en grund- läggande idé om att det finns ett värde i att hitta likheter. Kvalitativa metoder syftar å andra sidan till att få fram variationer, att genom tolkningsarbete få fram den förståelse som ligger till grund för ett handlingssätt eller ett uttalande. Här har mängden under- sökningsobjekt liten betydelse och generaliserbarhet är inte något man strävar efter. Den här metoden vilar på en grundläggande idé om att det finns ett värde i att hitta olikheter. När fångstmetoder väljs är det av central betydelse att valet av metod överensstämmer med de frågor Vägverket vill ha svar på, liksom att metoden avpassas mot den

kundgrupp som den ska användas för.