5.2.1 Linda
Lindas båda föräldrar är utbildade till frisörer. Pappan arbetade som frisör när han var ung, men bytte yrke och arbetade inom charkuteri i butik. Mamma arbetade som lokalvårdare på en myndighet. I hennes familjehem pratades det inte mycket om utbildning, det som var viktigast var att barnen gjorde sina läxor. Linda framhåller att idag pratas det om utbildning på ett annat sätt än förr.
Linda har grundskoleutbildning samt att hon har läst in gymnasiekompetens på Komvux. Sedan hon var 15 år ville hon bli lärare, vilket gjorde att hon vid 22-års ålder började läsa till gymnasielärare men kände ganska snabbt att det inte var hennes kall. Genom sitt nuvarande arbete som hon har, har hon gått en säljutbildning. Linda arbetar som projektkonsult och mötesbokare på ett företag och trivs väldigt bra på och med sitt arbete. Hon anser att det är väldigt viktigt med utbildning och att hennes barn får en bra utbildning:
Extremt viktigt att mina barn får en bra utbildning, en utbildning som kan leda dem till någonting... till exempel undersköterska… elektriker…(Linda)
Vidare berättar Linda att hon inte tror att hennes tankar kring utbildning har påverkat sonen då alla idag går vidare till gymnasiet:
Det är självklart idag att alla vill gå på gymnasiet. På min tid kunde man få jobb utan gymnasieutbildning men idag måste man ha utbildning av något slag (Linda).
Hade hon själv fått välja vad sonen skulle bli skulle han bli ekonom, då yrket ger en bra inkomst. Han ville bli sjukgymnast och valde omvårdnadsprogrammet och Linda stöttade sonen i hans beslut. Hon anser ändå att hennes förväntningar på sonen har uppfyllts då han blev godkänd i alla ämnen, vilket var hennes krav på honom.
Linda berättade att det var ett enormt utbud av program att välja bland och hoppades på att hennes son skulle få hjälp av studie- och yrkesvägledaren som kunde guida honom för att det fanns alldeles för mycket information. Hon försökte själv få kontakt med studie- och yrkesvägledaren på skolan men hon var väldigt svår att få tag i. Däremot hade sonen kontakt med henne. Linda tycker att ungdomarna är rätt bra uppdaterade genom den information som ges i skolan samt att man även pratar med kompisar emellan. Genom samtal med sonen samt stöttning vid olika tänkbara val, beslutade han sig för ett program. Det gjorde Linda glad eftersom han får en yrkestitel efter avslutad gymnasieutbildning. Vill sonen fortsätta läsa vidare, har han möjlighet till det.
Varken i Lindas eller sonens umgängeskrets har det pratats om utbildning så mycket. Linda anser inte att bostadsområdet har påverkat sonens gymnasieval men betonade att skolan i området tilltalade dem, eftersom den hade ett gott rykte. Lindas son valde ett program där majoriteten är tjejer. Genusaspekten hade ingen betydelse för honom. Linda tycker att sonens fritidsaktivitet som då är handboll har spelat en viktig roll vid gymnasievalet, eftersom möjligheten att ha handboll som inriktning på programmet fanns. Hon tror även att det är just sonens stora engagemang för handbollen som påverkat mest till att vilja bli sjukgymnast.
5.2.2 Kristina
Kristinas föräldrar har en folkskoleutbildning, det vill säga en sju- årig grundskola. Pappa arbetade som fiskare och avancerade till tjänsteman som försäljningsansvarig, vilket han ogillade. Han ville vara en arbetare.
Mamman var hemmafru till största del, sedan arbetade hon med utvecklingsstörda människor. Kristina kan inte minnas att det pratades om utbildning eller framtidsplaner i hemmet. Det handlade om att klara av skolan vecka för vecka. Kristina framhåller att det inte fanns någon studerandementalitet eftersom föräldrarna var lågutbildade.
Kristina har grundskoleutbildning och började arbeta efter 9: e klass. Hon betonade att man kunde det på den tiden när hon var ung. Hon arbetade på kontor, blev arbetslös efter några års arbete där, gick sedan en utbildning; Kommunikation och säljteknik. Ganska nyligen gick hon undersköterskeutbildning för att kunna arbeta inom vården. Kristina vet inte vad som kan ha påverkat hennes utbildningsval och menar på att det var slumpen och att det bara blev så. Nu arbetar hon som undersköterska inom äldreomsorgen. Som undersköterska har hon arbetat drygt ett år och känner sig inte särskilt tillfredställd med sitt nuvarande arbete. Kristina menar att hon snart går mot 50-års ålder och att det är dags att gå vidare och göra något annat.
Kristina tycker att det är viktigt med utbildning. Hon tror att hennes ställning till utbildning har påverkat hennes son. Hon jämför när hennes äldsta barn valde till gymnasiet, vilket var för tio år sedan och menar på att hon givit en helt annat sorts stöd till sin son än till syskonet.
Kristina betonar att det fanns väldigt många program och skolor att välja mellan vilket hon upplevde som en djungel av information. Den mesta informationen fick hon genom alla broschyrer som sonen fick hemskickat vilket inte kom till någon användning då de redan hade fattat ett beslut gällande sonens gymnasieval.
Kristina har inte behövt ta kontakt med studie- och yrkesvägledaren på skolan vid gymnasievalet, i så fall var det sonen själv som hade någon form av kontakt med henne. Kristina tycker inte att hon behövde ha den kontakten eftersom det var redan självklart för henne vad sonen skulle välja. Sonen ville gå på samhällsprogrammet men Kristina lyckades att få honom på andra tankar. Då Kristinas svärson arbetar som elektriker, använde hon honom till att motivera sonen i den riktningen. Hon tryckte på en yrkesutbildning som elektriker istället för en studieförberedande utbildning. Motiveringen till det var att man inte blir någonting efter den avslutade gymnasieutbildningen. Därför fick han inte välja samhällsprogrammet som de flesta i hans grundskoleklass valde. Kristina övertygade sonen till att ta elektrikerutbildningen, vilket var svårt nämnde hon, eftersom ungdomar i den åldern är beroende av sina kompisar och han var den enda som valde en annan inriktning. Vidare berättade hon att pengar är en stor drivkraft för ungdomar i den åldern, detta argument ansåg hon underlätta i själva valsituationen. Hon anser att högskola kan man alltid söka till om man så vill.
Kristina ansåg att hennes son hade bra slutbetyg och kände sig nöjd med dem. Det uppfyllde hennes förväntningar gällande utbildning då hon förväntade sig att han skulle och ska göra sitt bästa hela tiden. Han valde att utbilda sig till elektriker som hon ville.
Det har inte pratats så mycket i Kristinas umgänge om utbildning med då det har hänt så har de diskuterat att det är nyttigt att arbeta några år och få lite arbetslivserfarenhet innan man bestämmer sig för vad man vill göra. När det gäller sonens umgängeskrets så pratades det mycket om utbildning, att de vill utbilda sig, allt från pilot till advokat. Kristina anser inte att bostadsområdet har påverkat sonens val. Sonen ägnar sin fritid väldigt mycket åt datorn och musiken och Kristina anser inte att hans fritidssysslor har haft något samband med gymnasievalet. Eftersom han valde elektrikerprogrammet förstod han att han skulle gå på en skola där majoriteten är killar. Detta tyckte han inte riktigt om men fick vika för mammans påtryckningar. Hon motiverade sonen genom att belysa fördelarna med utbildningen. Kristina tror att det är hon som har haft den största påverkan på sonens gymnasieval och menar på att det är hennes ord som har påverkat honom mest.
5.2.3 Patrik
Patriks pappa var utbildad civilingenjör och mamma var utbildad till läkarsekreterare.
Båda var verksamma inom sina respektive utbildningstitlar. Utbildning var viktig. Pappan var bestämd på den punkten och hade stora förväntningar gällande sina barns utbildning.
Patrik har tekniskt gymnasieutbildning. I skolan var han väldigt duktig i matte. Han ville bli gymnasielärare men det blev tekniskt program. Det som påverkade Patriks val var främst hans pappa som ville att han skulle bli ingenjör. Samtidigt var det populärt med datorer och han blev influerad hemifrån genom sina syskon.
Patrik arbetar som datakonsult och tycker om sitt arbete. Eftersom han valde sin utbildning utifrån intresse så arbetar han med det ha vill och känner sig väldigt tillfredställd. Han anser att det som är viktigt är att sonen ska hitta ett arbete han trivs med även intresset är viktigt. Han berättade att han hade pratat med sin son kring utbildningsval och dem diskuterade sonens förutsättningar. Vidare berättade han att de hade många diskussioner om vad hans son klarar av och inte klarar av. Patrik var inte nöjd med sin sons betyg och anser att de kunde ha varit bättre. De fick även tänka långsiktigt.
Patrik berättade att det var väldigt rörigt med all information som de hade tagit del av och fått hemskickat, vilket han anser inte hjälper föräldrarna under själva valprocessen. De letade efter information på Internet och gick på Öppet hus. Patrik har varit i kontakt med studie- och yrkesvägledare men anser inte att de har fått mycket hjälp. Han kände att allt fokus lades på att alla skulle komma in på gymnasieutbildning, inte så mycket på att de skulle hitta rätt. Han önskade att allt började tidigare, redan i 8-an eller tidigt i 9-an. Han hade velat diskutera mer och fått rett ut all information och alla alternativ.
Sonen valde idrott och hälsa. Patrik anser att han påverkade på så sätt att hans son inte skulle ta förhastade beslut men också att inte välja som kompisar och för deras skull.
Det som är viktigt för Patrik är att hans son ska hitta ett arbete han trivs med. Men också att han ska kunna tjäna pengar och klara sig. Sonens gymnasieval har uppfyllt hans förväntningar.
I Patriks umgängeskrets ställer många höga krav på sina barn och vill att barnen ska läsa lite finare utbildningar. I sonens umgängeskrets är det lite slappare inställning till utbildning och pengar är drivkraft. Det är viktigt att tjäna pengar.
Patrik anser att bostadsområdet kan ha haft en viss betydelse då hans son valde som de flesta av hans kompisar. De är elva som har valt likadant och går i samma klass. Hans son spelar hockey och det var avgörande vid gymnasievalet. Det som har varit mest avgörande vid sonens gymnasieval var intresset, enligt Patrik. Patrik nämnde även att genusaspekten inte hade någon betydelse dock har det varit en morot för sonen då det är en ganska jämn könsfördelning på skolan.
5.2.4 Sammanfattning
En förälder kommer från en familj med minst en förälder med akademisk bakgrund. De andra två föräldrarna har en arbetar familjebakgrund. Skillnader i deras föräldrars syn på utbildning förekommer mellan de tre intervjuade föräldrarna. I familjen med akademisk bakgrund ansåg man att det är viktigt med utbildning och styrde sina barn i en ungefärlig riktning som föräldrarna själva. Däremot i de två familjerna med arbetarbakgrund räknades dag för dag, att man skulle klara av en dag i taget i skolan och inga planer för vidare studier framhölls.
Ingen av föräldrarna själva har en högskoleutbildning. Samtliga föräldrar framhåller att det är viktigt med utbildning, dock framkommer det inte att det är ett måste för deras barn att vidare utbilda sig direkt efter gymnasiet.
Samtliga föräldrar upplevde att det fanns ett enormt utbud av program och skolor, vilket två av de upplevde som förvirrande. Föräldrarna har antingen haft sporadisk eller ingen kontakt alls med studie- och yrkesvägledaren på skolan.
Barnen till dessa föräldrar har valt yrkesförberedandeprogram. Föräldrarna känner att deras förväntningar har blivit uppfyllda gällande sina barns gymnasieval, då de valt utifrån eget intresse samt i ett fall påverkan av förälder. Gällande genusperspektiv, bostadsområde samt fritidsaktivitet har endast fritidsaktiviteten varit mest avgörande vid två av ungdomarnas val.
6. Analys
Syftet med vårt arbete är att undersöka föräldrars erfarenheter kring sin egen påverkan vid sina ungdomars gymnasieval. Vi vill också undersöka om det finns skillnader vad det gäller påverkan mellan föräldrar med utländsk respektive svensk bakgrund. Vi följer våra temaområden från intervjuguiden och kopplar till den valda teorin och tidigare studier och forskning som vi anser vara relevanta för att uppfylla vårt syfte och besvara frågeställningarna. För att besvara våra frågeställningar har vi använt oss av den kvalitativa metoden vilket vi anser har varit mest lämpligt. Genom att vi har använt oss av denna metod har vi fått en helhetsbild av informanterna samt en djupare förståelse kring deras erfarenheter av barnens gymnasieval.
Efter att vi hade genomfört våra intervjuer och sammanställt allt material väcktes nya frågor. Vi ansåg att vi hade kunnat fördjupa oss ytterliggare i vissa frågor som inte gav oss tillräckligt utvecklade svar för vårt syfte. På så sätt anser vi att vår intervjuguide har begränsat vårt resultat. Vi har även diskuterat hur vissa intervjusituationer har begränsat oss då vissa föräldrarna var tidsbegränsade vid intervjutillfället. Dock är det en erfarenhet som vi drar lärdom av. Vi hade kanske behövt utgå från en intervjuguide med färre teman och tydligare utformade frågor. Det vi också hade haft i åtanke är att välja ut teorier innan själva utformningen av intervjuguiden, då vi tror att det kan underlätta att styra frågorna i den riktning som besvarar studiens syfte och frågeställningar. Däremot, som ovan nämnt, anser vi att valet av den kvalitativa metoden har varit mest lämplig i denna studie då vårt mål var att få en djupare förståelse kring föräldrarnas erfarenheter. Vi ställer oss undrande till i fall våra informanters svar har blivit påverkade och i vilken utsträckning av det faktum att de är våra bekanta och bekantas bekanta.