5 Förändringar av ogiltighetsgrunderna
5.4 Förändring av ogiltighetsgrunden – bristande formkrav
Utredningens förslag är som bekant att ogiltighetsgrunden ska utgå. Skälet som anges är att sådana dokument som inte är utfärdade i skriftlig form eller inte är vederbörligen undertecknade kan betecknas som nulliteter och överhuvudtaget inte anses utgöra en skiljedom, vilket står klart utan att de särskilt anges i LSF.224 Utredningens uppfattning synes vara att det inte finns någon märkbar skillnad mellan de fall då en skiljedom är ogiltig och de ogiltighetsfall fall då en handling överhuvudtaget inte från början kan benämnas som en skiljedom utan snarare är en skiljedomsbetecknad handling. Förslaget måste således tolkas som att nuvarande gällande rätt i princip inte avses förändras om det genomförs.
Utredningens förslag kommer dock innebära processuella förändringar. I dagsläget väcks en ogiltighetstalan direkt i hovrätten.225 I betänkandet framgår att remediet mot en skiljedomsbetecknad handling ska vara att väcka en fastställelsetalan i tingsrätten.226 Det innebär att instansordningen utökas. Visserligen krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom men grunderna för hovrättens prövningstillstånd är generösare vid överklagandet av en tingsrättsdom än för vad som gäller för en överklagan av en skiljedom som ska väckas direkt i hovrätten. 227 I det senare fallet råder ett överklagandeförbud som enbart kan brytas av ett tillstånd från hovrätten.228 Utredningens förslag kan därför innebära att handläggningstiden totalsätt blir längre innan ett slutligt avgörande meddelas, eftersom instansordningen blir utökad. Något som motverkar principerna om skiljeförfarandets snabbhet och kan innebära högre kostnader för parterna. Vidare kan det ifrågasättas om utredningens förslag innebär någon förbättring i
222 A. a., s., 124 ff.
223 Se SOU 2015:37, s. 53 och 58 beträffande ändring av UB 2 kap. 24 § 4 st. och LSF 43 § 3 st.
224 A. a., s., 124.
225 Se LSF 43 §.
226 Se utredningsförslag om införande av LSF 36a § och ändringar av LSF 43 § 3 st. och UB 2 kap. 24 § 4 st., SOU 2015:37, s. 53, 58 och 126.
227 Jmf. RB 49 kap. 14 § med LSF 46 §.
228 Se LSF 46 §, hovrätten måste bedöma att det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen. Om det är fallet behövs inte prövningstillstånd av HD. Skiljeförfarandeutredningen föreslår dock att prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till HD, se SOU 2015:37, s 135 f.
slutliggiltighetshänseende då en fastställelsetalan fortfarande kommer kunna föras mot en skiljedomsbetecknad handling utan inskränkning i tid.
Av det anförda framgår det att det finns anledning att beakta en annan ändring av LSF 33 § st. 1 p. 3 än utredningens förslag. Att istället låta brister avseende undertecknandet av skiljedomen utgöra en grund för klander inom ramen för LSF 34 §. Genom det kommer den omfattas av preklusionsfristen på tre månader.229 Det framstår som långtgående att behandla skiljedomar som brister i undertecknande som ogiltighetsfall. Det föreligger ju, förutom undertecknandet, en fullständig skiljedom.
Enligt LSF 34 § st. 4 börjar tidsfristen löpa från det att en part fick ta del av skiljedomen. Försumlighet att granska skiljedomen skulle i så fall, om grunden prekluderas, drabbar den förlorade parten. Om skiljedomen är behäftade med andra grova fel, utöver avsaknaden av undertecknandet, kan skiljedomen vara overksam på andra grunder. Påminnas ska också att den förlorade parten måste ha fått del av skiljedomen för att preklusionsfristen ska börja löpa. Om en förlorande part, efter mottagande av skiljedomen, inte granska den kan det argumenteras för att bristen godkänns genom partens passivitet.230 Det är svårt att se vilket allmänt skyddsintresse som skulle ta skada om en sådan skiljedom tillerkänns verkan eller att rättsäkerheten skulle försämras. Parterna förfogar ju redan till viss del över hur skiljedomen ska undertecknas.231
Fördelen med förslaget är att skiljedomar som brister i undertecknandet inte svävar i osäkerhet tre månader efter det att skiljedomen meddelades parterna. Vilket tillgodoser principen om skiljedomars slutgiltighet. Genom det undviks risken att den förlorade parten medvetet underlåter att påtala formkravsbristen ihop om framtida fördelar. Exempelvis genom att kalkylera med att det i ett senare skede kan vara svårt att få tag på skiljemännen för att läka skiljedomens brist. Något som kan tänkas vara fallet om skiljemännen kommer från andra delar av världen. Det framstår som mycket långtgående att i dessa fall underkänna hela skiljedomen enbart för att skiljemännen inte är tillgängliga. Vidare
229 Se även Lindskog, s. 851, som är av uppfattningen att det skulle vara lämpligare att ogiltighetsgrunden utgjorde en klandergrund.
230 Se Lindskog, s. 851.
kommer en talan om bristande undertecknande även i fortsättningen väckas i hovrätten, vilket innebär att den utökade instansordningen undviks.232
Den praktiska betydelsen av förändringen torde dock bli begränsad eftersom bristen utgör ett absolut verkställighetshinder som kan undanröjas genom LSF 32 §. Ett undanröjande som är troligt att den vinnande parten vill få gjort omgående i syfte att kunna verkställa skiljedomen snarast. Det måste också antas vara normalt att parterna vid skiljedomsmeddelande granskar och omgående upptäcker om det finns enkla brister av det diskuterade slaget. Följaktligen är det osannolikt att skiljedomar som inte är vederbörligt undertecknande kommer utgöra ett problem ut ett slutliggiltighetsperspektiv. Det kan dock tänkas att en ökad förekomst av skiljemän med lägre kompetens kan innebär att parterna, som oftast saknar ombud, inte inledningsvis kommer uppmärksamma undertecknandebristen.233 Ett problem som skulle undvikas genom förslaget.
Förslaget skulle kräva en ändring av UB 3 kap. 15 §. Förslagsvis till att ett absolut verkställighetshinder föreligger under tre månader från att skiljedomen tillsändes parterna, därefter utgör brister i undertecknandet inget hinder för verkställande. Det kan dock tänkas att även en sådan begränsning är överflödig då den förlorande partens intresse i tillräcklig grad tillgodoses genom möjligheten att väcka klandertalan inom tidsfristen.234 Enligt UB 3 kap. 18 § 1 st. kan domstolen då inhibera verkställigheten. Även bestämmelsen om att svaranden alltid ska ges tillfälle att yttra sig innan verkställighet av skiljedomen kan ses som fullgott skydd nog.235
Nuvarande skriftlighetskrav borde däremot fortfarande upprätthållas strikt, utan risk för preklusion. I denna del framstår utredningens förslag som fördelaktigt, nämligen att så inte behöver framgå i lagtexten. Om skiljedomen inte avfattas skriftligt torde det röra sig om en ren nullitet som aldrig har uppnått status av skiljedom. Något som torde stå självklart utan att det nämns uttryckligen i LSF. Det ligger i det allmännas skyddsintresse att en sådan handling inte på något sätt tillerkänns verkan och verkställighet genom KFM:s försorg. Muntliga skiljedomar skulle utgöra ett hot mot grundläggande processuella rättsprinciper och torde vara overksamma på ett flertal grunder samtidigt, så som stridandes mot ordre
232 Måste dock ses som osannolikt, med tanke på LSF 32 §, att ett överklagande av den berörda frågan skulle behövas prövas av ytterligare en instans efter tingsrätten.
233 KFM är inte heller engagerad vid den förlorade partens uppfyllelse av skiljedomen, vilket ytterligare innebär en risk för att bristen inte upptäcks.
234 Heuman III, s. 441 f.
public eller mot att skiljedomar inte ska vara mörka. Vidare talar den internationella standarden för att ett sådant krav inte behöver framgå explicit.
Sammanfattningsvis bör Skiljedomsutredningens förslag justeras så att brister i undertecknandet av skiljedomen bildar en ny klandergrund inom ramen för LSF 34 §. Däremot bör utredningens förslag rörande kravet på skriftlighet tillgodoses. Följaktligen bör den delen utgå ur LSF.
5.5 Förändringar av ogiltighetsgrunden – bristande skiljedomsmässighet