Vissa tydliga mönster kan urskiljas i artiklarnas rubriker och ingresser under de valda åren. Majoriteten av rubrikerna vinklas och skrivs ur offrets perspektiv. Det största fokus läggs således på offret och vad hon har utsatts för. I merparten av artiklarnas rubriker hamnar gärningsmannen i skymundan och tillskrivs inget ansvar för sina handlingar. Endast artikeln från 2012 baseras på mannens handling, där journalisten har dramatiserat rubriken genom att benämna gärningsmannen med ett smeknamn som beskriver mannens tillstånd. Under 90- talet användes en mängd värdeladdade ord i nyhetsrapporteringen kring våldtäkter för att dramatisera händelserna. Under de två senare decennierna har ett mer neutralt språk använts.
Miljö
I artiklarnas gestaltning av miljön beskrivs både trygga och otrygga miljöer. Sett till
årtiondena i kronologisk ordning, finns få tydliga korrelationer i hur miljöerna har gestaltats. I artiklarna som publicerats under 90-talet beskrivs trygga platser som offret inte kan klandras för att ha befunnit sig på. Tilläggas kan att dramatisering har tillämpats i en av
beskrivningarna, vilket kan leda till en uppfattning om att platsen målas upp som otrygg. I kontrast till artiklarna från 90-talet, kan miljön i artiklarna från 00-talet tolkas som otrygga. Faktorer som kan bidra till tolkningen är att händelsen har utspelat sig nattetid, på en utsatt plats i anslutning till alkohol. På liknande sätt beskrivs även miljön i artikeln från tidigt 10- tal. Miljöbeskrivningen i den sista artikeln från sent 10-tal skiljer sig från övriga
beskrivningar. Inga specifika detaljer avslöjas bortsett från att platsen är offentlig, att händelsen utspelar sig mitt på dagen och att människor vistas på platsen.
Gärningsman
Inget tydligt mönster kan urskiljas mellan gärningsmannens ålder. Under 90-talet beskrivs gärningsmannen som en vuxen man. Under 00-talet utelämnas ålder i en av artiklarna, och i den andra gestaltas han som en vuxen man. Under 10-talet beskrivs däremot gärningsmannen vara en äldre man. Under 90-talet beskrivs gärningsmannen vidare som stor och ond.
Värdeladdade ord används frekvent för att förstärka bilden av gärningsmannen och därmed ge läsarna utrymme att tolka hans beteende som monster-liknande. Hans handlingar beskrivs väl detaljerat, där han själv tillskrivs ansvaret för händelsen. I kontrast till 90-talet framställs gärningsmannen under 00-talet, och början på 10-talet, som vänlig och hjälpsam. I dessa tre artiklar framställs gärningsmannen som frånvarande i beskrivningen av gärningarna, vilket kan skapa uppfattningen om att ingen hålls ansvarig för händelsen. Vidare används ett mer neutralt språk i artiklarna från 00-talet och 10-talet. I artikeln från 2017 kan en markant skillnad i framställningen av gärningsmannen utläsas, där journalisten endast anger ett signalement som beskriver gärningsmannens klädsel. Artikeln skiljer sig från övriga genom att vara genomgående objektiv. Läsarna ges ett mindre utrymme till att göra en egen tolkning av gärningsmannen, eftersom att han inte nämns i samband med hans handlingar.
Offer
Under 90-talet beskrivs båda offren som vuxna kvinnor. Därefter finns inget tydligt mönster i hur Expressen har avslöjat, eller utelämnat, offrets ålder i de olika decennierna. I hälften av
I resterande tre artiklar utelämnas åldern helt eller så beskrivs offret varken som ung eller gammal. Samtliga beskrivningar av offren skiljer sig från varandra och de flesta offren som beskrivs framställs både som svaga i vissa avseenden och starka i andra avseenden. Vidare beskrivs offret i majoriteten av fallen som passiv. Under 90-talet beskrivs våldet som kvinnan har utsatts för detaljerat, vilket påverkar läsarens sätt att uppfatta händelsen. Under 00-talet påvisas en större respekt för offret i och med att betydligt färre detaljer om händelsen avslöjas. Tendenser till skuldbeläggning finns under 90-talet och 00-talet, men gradvis färre tendenser under 10-talet. Under sena 90-talet och tidiga 00-talet finns däremot ett tydligt mönster i rapporteringen kring huruvida offret antingen gör motstånd eller polisanmäler händelsen. Under det sena 10-talet respekteras offret ytterligare jämfört med tidigare decennium, där journalisten inte vill avslöja detaljer om händelsen med hänsyn till offret.
8. Slutdiskussion
I detta avsnitt diskuteras analysresultatet. Slutsatser dras utifrån resultatet, och
frågeställningarna besvaras konkret. Diskussionen anknyter även till tidigare forskning som är av betydelse för studien. Avsnittet avslutas med förslag på vidare forskning.
Syftet med studien har varit att undersöka om Expressens nyhetsrapportering av våldtäktsfall med okänd gärningsman har förändrats över tid mellan 90-talet och 10-talet. Flowe et al. (2009) belyser att nyhetsrapportering är den främsta källan till information för majoriteten av samhällets befolkning, vilket innebär att konstruktionen av våldtäkt i media kan påverka den allmänna åsikten kring vad en våldtäkt är. Utifrån studiens resultat kan konstateras att Expressens gestaltning av våldtäktsfall med okänd gärningsman i de sex studerade artiklarna mellan 90-talet och 10-talet stegvis har förändrats genom åren utifrån olika aspekter.
Studiens resultat bekräftar tidigare forskning som visar att en mer rättfram, detaljrik och våldsam nyhetsrapportering växte fram under 90-talet (Carter, 1998, s. 220). Därefter har en successiv förändring från subjektiva och detaljerade beskrivningar till ett mer objektivt språkbruk skett. Att språket stegvis har neutraliserats innebär att allt färre detaljer avslöjas under det sena 00-talet och under 10-talet, vilket lämnar läsaren utan vidare information att spekulera i. Således ges läsaren inget utrymme till att göra förhastade bedömningar kring fallet och ta ställning till antaganden såsom vem som bär ansvar över att händelsen kunde inträffa. Trots att samhället är mer konkurrenskraftigt än någonsin kan anledningen till det mer objektiva språkbruket vara att det finns en större medvetenhet kring fenomenet våldtäkt, både i samhället och bland journalister. Ytterligare en potentiell anledning till att studiens utfall visar på en successiv förändring är att språkbruket i artiklarna kan vara en tillfällighet, då endast sex artiklar har studerats.
Att en händelse behöver uppfylla ett antal kriterier för att vara kommersiellt gångbar medför att värdeladdade ord riskerar att överanvändas i nyhetsrapportering för att dramatisera en artikel. Studiens resultat visar att journalister under 90-talet utnyttjade de dramatiska egenskaperna i en händelse på ett sätt som vidare kan ha haft en negativ påverkan på
offret. En negativ påverkan på offret kan i sin tur kopplas till de svenska pressetiska reglerna som uppmanar till att respektera den personliga integriteten samt att exempelvis inte avslöja kön eller nationalitet om det inte är viktigt för sammanhanget (Allmänhetens
pressombudsman, u.å). Den tydliga förändringen av hur Expressen har gått från att ha ett mer, till ett mindre, detaljerat innehåll, har sannolikt påverkats av hur tolkningen av de pressetiska reglerna har förändrats med tiden. Förändringen kan även bero på att artiklarna har
publicerats under olika faser av varje enskild händelse, vilket innebär att journalisterna har haft olika förutsättningar vid utformandet av artiklarna. Exempelvis kan informationen om en nyligen inträffad händelse vara begränsad, vilket kan vara en anledning till att få detaljer inkluderas i artikeln och därmed kan den uppfattas som objektiv. Vid ett åtal, en häktning eller en dom finns däremot ett förundersökningsprotokoll att tillgå. Journalisten har således möjlighet att samla mer information om händelsen och därmed även möjlighet att beskriva händelsen mer detaljrikt.
Utifrån teorin om nyhetsvärdering uppfyller hälften av artiklarna att det varit en plötslig händelse. Utöver den plötsliga händelsen uppfyller samtliga artiklar övriga kriterier för nyhetsvärdering, vilket är ett tydligt tecken på att Expressen har använt sig av vissa specifika medel för att konstruera varje enskild händelse på ett sätt som väcker uppmärksamhet. I majoriteten av beskrivningarna av varje enskild händelse beskrivs exempelvis kvinnan ha
blivit utsatt för ett övergrepp, istället för att mannen har utsatt kvinnan för ett övergrepp.
Vidare kan konstruktionen av beskrivningarna ses som dramatiserande då fokus endast läggs på offret och gärningsmannen sällan tillskrivs något ansvar för händelsen. Detta för att händelsen ska bli mer intressant för läsaren att ta del av. Tendenserna kring dramatisering leder i sin tur till att Expressen således riskerar att förmedla en felaktig bild av
händelseförloppet, vilket kan resultera i felaktiga uppfattningar av dessa typer av våldtäktsfall.
Att fokus även till stor del har lagts på våldet i de studerade artiklarna från 90-talet och början på 00-talet, bekräftar Worthingtons (2005) resultat som visar att våld som förekommer i våldtäktsfall skapar nyhetsvärde i händelsen. Att nyhetsrapporteringen på 90-talet var grövre och mer våldsbaserad i jämförelse med de senare decennierna kan däremot även bero på att den juridiska definitionen av våldtäkt förändrats. Eftersom en gärning endast definierades som en våldtäkt om offret hade blivit misshandlad eller hotad direkt mot sitt liv eller hälsa innan 2005 (Brå, 2019a, s. 21), var förmodligen de gärningarna som blev nyheter under 90- talet och tidigt 00-tal grövre än de senare undersökta decennierna. I takt med att
lagstiftningen har breddats gällande vad som definieras som en våldtäkt, har därmed fler övergrepp som inte är kopplade till våld rubricerats som våldtäkt på både 00-talet och 10-
talet. Ett tydligt samband går att urskilja kring perioden innan och efter lagförändringen som infördes 2005, då samtliga studerade artiklar som publicerats innan 2005 beskrivit misshandel i samband med våldtäkt medan de artiklar som publicerats efter 2005 inte berör misshandel. Faktumet att lagstiftningen även tagit hänsyn till att offret kan bemöta övergrepp med passivitet på grund av rädsla, leder till att situationer där offret inte gjort motstånd betraktas som våldtäkt. På så sätt finns det under de senare decennierna en acceptans kring att en akt är en våldtäkt trots att offret inte gjort motstånd.
Utifrån gestaltningsteorin konstateras att majoriteten av artiklarna, utan ett tydligt mönster genom årtiondena, har vinklats på ett sätt som främst fokuserar på offret. Genom att
exempelvis beskriva vad offret har ägnat sig åt innan hon blev utsatt för en våldtäkt, och var hon har befunnit sig, avlägsnas fokus från den faktiska händelsen. Utifrån ett
samhällsperspektiv har Expressens gestaltning i sin tur bidragit till en uppfattning om att offret själv är orsaken till att hon blivit utsatt, då hon inte har skyddat sig från att bli ett offer genom att vistas på platser som tolkas som otrygga. En sådan typ av framställning bekräftar Byerlys (1994) forskningsresultat som visar att bristfällig rapportering kan leda till ett skuldsättande av offer. En konsekvens av detta är att publiken har exponerats för ett visst medieinnehåll som sänder ut budskap om att kvinnor behöver vara uppmärksamma på deras handlingar för att inte riskera att bli utsatta. Detta samtidigt som gärningsmannen i sin tur sällan behöver stå till svars för sina gärningar. Av hänsyn till offret kan studiens resultat således motsträva Expressens mål att bekämpa de idéer som försöker förminska människan (Expressen, 2017). Expressens nyhetsrapportering som fokuserar på offret kan uppfattas som ett sätt att förstärka idéer som förminskar människan snarare än att bekämpa dem. Däremot visas större hänsyn till offret under det sena 10-talet, då detaljer som kan påverka offret negativt har uteslutits.
Expressen har inom, och genom, samtliga årtionden däremot beskrivit offret med både
idealiska och icke-idealiska tendenser, vilket har resulterat i att ingen specifik typ av offer har gestaltats under ett visst decennium. Resultatet motsätter därmed Christies (1986, s.48) teori om det ideala offret, då offret vid ett flertal tillfällen inte har gestaltats som svagt. Expressen har således utmanat samhällets bild av det ideala offret genom att gestalta olika typer av offer i sin rapportering. Resultatet som visar att nutida nyhetsrapportering blir allt mer objektiv, kan således bidra till uppfattningen om att Expressen under 10-talet har respekterat offrets
respektabel bild av, och inför, offret i jämförelse med 90-talet.
Intressant att belysa är däremot att den senast publicerade artikeln skildrar det offer som överensstämmer med samtliga kriterier för att vara ett idealiskt offer, genom att hon beskrivs som övergripande svag och att hon samtidigt befinner sig på en plats hon inte kan klandras för att befinna sig på. Trots att slutet av 10-talet uppvisar den mest objektiva vinkeln på ett våldtäktsfall, skildras i samma artikel det mest ideala offret. Vidare förstärks bilden av att det ideala offret i vissa fall fortfarande skildras i nyhetsrapporteringen, vilket kan resultera i en uppfattning om vem som, enligt samhället, definieras som ett offer.
Studiens resultat visar även att Expressen har skildrat olika typer av gärningsmän, somliga idealiska genom monstruösa beskrivningar och somliga icke-idealiska då de beskrivs som vänliga. Somliga beskrivs även som äldre, medan andra beskrivs som jämngamla med eller yngre än offret. Den tydliga utvecklingen i nyhetsrapporteringen kring våldtäktsfall med okänd gärningsman har gått från att, under 90-talet skildra idealiska monstruösa
gärningsmän, till att under 10-talet skildra gärningsmannen som gemene man. Resultatet står i kontrast till tidigare forskning, som visar att media främst tenderar att rapportera om äldre gärningsmän med hög status (Pollack, 2001, s. 76). Studiens resultat visar istället att
framställningen under den senare tidsperioden förmedlar budskapet om att gärningsmän inte alltid är stora, äldre män. Detta leder i sin tur till att publiken även exponeras inför nyheter där gärningsmannen avviker från den idealiska gärningsmannen. På så vis bidrar Expressens studerade artiklar under de senare två decennierna till att förmedla en bred bild av vem som är benägen att begå brott. Vidare visar resultatet att samhällsuppfattningar om vem som är en potentiell gärningsman har utmanats.
Medielogikens dramaturgi kommer till ytterligare uttryck i hur Expressen har gestaltat offer och gärningsman som motpoler under de valda årtiondena. Resultatet visar att Expressen har använt sig av det dramaturgiska knepet polarisering främst genom att motsätta offret och gärningsmannens ålder. I artiklarna från 90-talet har även stora kontraster skapats i beskrivningen av aktörernas beteende. Gärningsmannen beskrivs aggressivt, medan offret beskrivs som inkapabel till att göra motstånd. Kontrasterna kan således resultera i att läsarens uppmärksamhet dras till de starka motpolerna istället för den faktiska händelsen. Motpolerna som gestaltas i Expressens nyhetsrapportering kan vidare leda till en felaktig uppfattning om vem som riskerar att bli utsatt för ett övergrepp. Däremot har inte lika starka motpoler
skildrats i artiklarna från 10-talet. Åldersskillnaderna skapar motpoler även under de senare åren, men gradvis har beskrivningen av aktörernas beteende minskat. På så sätt läggs större fokus på händelsen, och mindre fokus på omkringliggande faktorer.
Avslutningsvis påvisar studiens resultat, utifrån ett flertal aspekter, att en stor förändring har skett mellan 90-talet och 10-talet gällande Expressens gestaltning av våldtäktsfall med okänd gärningsman i de studerade artiklarna. Studiens avsikt har inte varit att dra generella
slutsatser för hur svensk kvällspress har gestaltat våldtäktsfall genom att endast studera de sex specifika fallen. Avsikten har varit att bidra till en ökad förståelse för hur de analyserade artiklarna förstärker eller utmanar samhällsuppfattningar om vem som är en potentiell gärningsman och vem som får status som offer. Vidare har konstruktionen av verkliga händelser studerats och därmed inte den riktiga verkligheten.