Resultatet i vår studie visar på varierade upplevelser av förändringar i yrkesrollen. Gemensamt beskriver samtliga informanter hur yrkesrollen tidigare präglats av en mer omsorgsstyrd roll. Detta innefattade mer föräldrakontakt, större utrymme att skapa goda relationer med barnen samt utvecklingssamtal. Vidare visar resultatet att detta arbetssätt försvårades då barngrupperna blev större och nedskärningar gjordes i samband med integreringen. Informanterna beskriver således att den omsorgsstyrda yrkesrollen är en viktig grundsten även idag för yrkesgruppen och att det är viktigt att inte mista den. Liknande resultat visas i Anderssons (2013) avhandling där informanterna beskriver hur de växande barngrupperna påverkar deras möjlighet att skapa goda relationer till eleverna samt att verksamheten mer blir likt ett förvaringsutrymme snarare än en pedagogisk arena. Med detta menar informanterna att yrkesrollens centrala fokus har förändrats från en omsorgsstyrd roll till att idag fungera likt övervakare då barngrupperna är för stora.
Det framkommer också att flera av informanterna upplever sig ha dubbla roller. Detta beskrivs på olika sätt men kan tolkas som att en pedagogisk roll formas i den egna verksamheten och en
lärarroll i skolans obligatoriska del av dagen. Dessa dubbla roller upplevs generellt positivt av informanterna som menar att det ger ett varierat arbetssätt. Vidare upplever ett fåtal informanter en yrkesroll mer likt en lärares och verkar trivas med detta. Resultatet visar också att samtliga informanter, på ett eller annat sätt, pratar om den egna verksamheten och/eller yrkesrollen i värnande mening. De menar att fritidspedagoger idag bör vara aktsamma i sitt identitetsskapande, att inte för mycket efterlikna lärarna och därmed missa den egna unika kompetensen. Andra pratar värnande kring verksamheten och då i relation till att den får stå underordnad skolan i prioritering. Dessa roller framträder även i Acksjös (2016) enkätundersökning, vilka hon definierar som den traditionella fritidspedagogen, den dubbla/kluvna professionsidentiteten och lärare i fritidshem och skola (Acksjö, 2016). Samtliga tre identiteter kan synliggöras i vårt resultat angående fritidspedagogernas upplevelse kring den egna yrkesrollen och hur den har förändrats. Fritidspedagogerna kan prata kring den egna yrkesrollen och formulera flera olika professionsidentiteter beroende på situationsföreteelsen. Den traditionella fritidspedagogen framträder framförallt då informanterna ger uttryck för att fritidsverksamheten- och eller fritidspedagogen tenderar att efterlikna skolans kulturella betingelser. Den dubbla/kluvna professionsidentiteten framstår då några informanter beskriver svårigheter i att växla mellan olika verksamheter och därmed tvingas ställa om hastigt. Lärare i fritidshem och skola framträder främst hos de informanter som har stor del av sin tid förlagd i skolan och i undervisning.
Det upplevs viktigt för fritidspedagogerna att omgivningen ser deras unika kompetens samt att skolan tar tillvara på den. Pedagogerna beskriver den unika kompetensen som att arbeta med barnens sociala utveckling och att undervisa i estetiska praktiska ämnen. Samtidigt anses det viktigt att inte ges rollen hjälplärare i klassrummet. Flera beskriver en bild av att många inte vet vad yrket handlar om och att fritidspedagoger framställs likt lekledare. Detta relateras till statusfaktorer och okunskap från omgivningens sida. Hansen (1999) skriver i sin studie att fritidspedagogens kompetens inte alltid framstår som tydlig och att de ges uppdrag där de inte nyttjar sin fulla kompetens. För att tydliggöra fritidspedagogens yrkesroll skriver Hansen att de bör arbeta med barnens sociala utveckling och i framtiden kalla sig för lärare i social kompetens. Detta är något som samtliga informanter i föreliggande studie uttrycker har blivit bättre över tid då fritidshemmet nu ingår i styrdokument samt att fritidspedagogerna är bättre på att synliggöra pedagogiken i verksamheten. Med ett eget avsnitt i läroplanen har också yrkesgruppens status stärkts och omgivningen ser nu verksamheten som en pedagogisk arena istället för en lekplats eller avlastning. I Anderssons (2013) studie framkommer att yrket är på
väg mot en professionalisering i samband med ökat krav på dokumentation och bedömning samtidigt som den traditionella fritidspedagogen är på väg att försvinna.
Resultatet visar att samarbetet mellan fritidspedagoger och grundskollärare varierar i dess form då vissa har nära samverkan medan andra samverkar ytterst lite. De fritidspedagoger som har ett nära samarbete med en klasslärare ges i större utsträckning möjlighet till inflytande inom den obligatoriska skolan än i de fall då samarbetet är ringa. Trots att samtliga informanter benämner ett gott samarbete med lärarna så ges det uttryck för en mer negativ bild utifrån ett generellt perspektiv. Informanterna beskriver då ett sämre klimat kopplat till andra skolor. Det tolkar vi som att det finns en underliggande ton av en hierarkisk uppbyggnad av samarbetet där läraren står högst. Detta beskrivs i termer av att fritidspedagogen förväntas släppa sitt eget arbete för att gå in i klassrummet och hjälpa till vid behov, men att detta sällan fungerar i omvända roller. Hansens (1999) studie visar en samarbetsproblematik mellan professionerna kopplat till ett generaliserande sätt att se på den andres yrkesroll. Detta uttrycks i former som att läraren lär barnen läsa och skriva medan fritidspedagogen arbetar med barnens sociala förmågor. Hansen menar att dessa starkt laddade uppfattningar om respektive yrkesgrupp är svåra att bryta. Vidare dras slutsatsen att fritidspedagogen oftast får en underordnad roll i samarbetet med förklaring att läraren har en självklar etablerad samhällsfunktion medan fritidspedagogens yrkesroll upplevs okänd och otydlig (Hansen, 1999). Munkhammar (2001) beskriver liknande problematik men ställer detta i relation till traditionsbundna företeelser då lärarprofessionen har en historisk bakgrund präglat av självständigt arbete. Fritidspedagogerna har för vana att ingå i olika konstellationer av arbetslag och upplever snarare problematik utifrån ett miljöperspektiv då skolan utgör en ny arena för yrkesgruppen.