Frågan om vilka prioriteringar som bör göras för att stärka strandskyddet verkar ligga mer på biodiversitetens betydelse vid stranden enligt de tjänstemän som intervjuades i studien. Dock menar Laura Valeo att stadsmiljöerna bör fokusera på att skydda rekreation medan resterande delen av kusterna ska prioritera
biodiversitet. Detta verkar rimligt eftersom befintlig bebyggelse redan är
koncentrerad till de centrala delarna och därför inte rymmer mycket grönstruktur.
Enligt Naturvårdsverket (2013) uppnås god ekologisk konnektivitet genom att individer av olika arter kan förflytta sig mellan områden. Därav bör det vara av större intresse att bevara områden utanför de centrala delarna där chansen för god konnektivitet är större. Jordbruksverket (2005) menar att det är först när endast
20–40% av lämplig biotop finns kvar som fragmentering blir påtagligt. Detta skulle kunna fungera som verktyg i att mäta hur grönstrukturen ska bevaras och hur mycket bebyggelse får uppföras. Samtidigt menar Jordbrukverket (2005) att det är komplicerat att räkna ut generella samband hur utdöende arter påverkas av minskad yta eftersom de har olika förutsättningar. Förutom dessa faktorer bör även
geodiversiteten lyftas som en viktig faktor för bevarande eftersom den påverkar biodiversiteten vise versa. Enligt Lausch et. al. (2019) spelar responsen mellan geodiversiteten och biodiversiteten en avgörande roll för hela ekosystemet att fungera. Med detta i beaktning kan det tänkas att en bedömning av skyddsvärda miljöområden både ska titta på förutsättningar över jord och under jord eftersom det enligt Lausch et. al. (2019) bland annat finns starka ekologiska länkar mellan över jord och under jords samverkan i form av jordtyper, växter och deras processer och funktioner.
I de områden där det finns miljöskydd är avståndet längre än i andra områden, vilket alltså bättre möter behovet av ett längre avstånd för strandskyddet. Däremot är det fortfarande bara 35 meter, och det går att diskutera om detta uppfyller allmänhetens behov eftersom genomsnittet för lämpligt avstånd enligt respondenterna i enkäten som utfördes var i snitt ca 250 meter och där svaren varierade stort. Dock är det svårt att möta behovet om ett strandområde helt fritt från byggnation inom det avståndet eftersom infrastruktur redan finns bebyggd nära stranden längs hela det urbana området av San Carlos de Bariloche.
Utifrån den situation kring hur de olika skydden som beskrivits, finns för närvarande ett tydligt uttänkt skydd för översvämningar på lokal nivå där den provinsiella vattenmyndigheten, utifrån meteorologiska data, mätt hur långt strandskyddet bör vara på olika platser för att skydda människor från detta. Däremot finns det
intressanta mätningar som Brandt och Lim (2016) gjort som visar vilken osäkerhet det kan finnas i översvämningskarteringar gentemot hur verkliga översvämningar kan bli. I studien har författarna tittat på hur olika höjdmodellsmetoder påverkar vilka osäkerheter som uppstår vid olika lutningar där främst flacka områden visar upp en stor osäkerhet. Deras mätningar visade till exempel att den största skillnaden mellan modellens resultat och den faktiska översvämningen i en del av det studerade området var över 500 meter (Brandt & Lim, 2016). Detta tyder på att det inte är fullt så enkelt att lita på de översvämningsmätningar som finns och att buffertzoner för detta bör tas i beaktning i planeringen av strandområdena. Strandskyddet blir även viktig utifrån det Dahlke et al. (2012) skriver om att klimatförändringarna har lett till en ökning av medeltemperaturen och den årliga nederbörden, och med det har vinter- och vårfloder ökat. På grund av klimatförändringar smälter glaciärer snabbare under perioden juni-augusti, vilket medför att upptagningsområdets vattennivå höjs. Höjs vattennivåerna kommer det redan nu korta avståndet mellan strandlinjen och byggnationer att bli ännu kortare och därmed minska allmänhetens
tillgång i ännu större utsträckning. I figur 4 och figur 5 syns en markant skillnad mellan årstider och år i vattennivåerna och hur det påverkar strandlinjen där skillnaden för dessa två tillfällen är uppskattat till ca 12 meter, med endast 6 år mellan de tagna bilderna. Däremot kan det samtidigt förväntas att problemet kan bli omvänt i ett ännu senare skede när glaciärerna försvinner och smältvatten slutar tillföras till sjön. Detta kommer med största sannolikhet påverka hur strandområdet kommer att variera med avståndet från strandlinjen. Hur kommer lagstiftningen anpassa sig efter detta?
Skyddet av vegetation som finns utpekat i Planeringskoden från 1980 har även den pekat ut ett avstånd för fritt område från byggnation. Denna bestämmelse utgjorde ett avstånd av 50 meter från sitt upprättande men har sedan minskats ner under åren, oftast beroende på tryck från fastighetsägare enligt intervjun med Agustina Cotelo. Det minskade fria utrymmet för allmänheten har samtidigt varit aktuellt i debatten där flera artiklar tagit upp detta i samband med den motion som
presenterades av senator Magdalena Odarda om att återställa dragvägen till 35 meter som det tidigare var, däribland i tidningen Bariloche2000 (2017). Även hon styrker bilden av att fastighetsmäklare tryckt på för att privatisera marken längs stränderna och att de ofta säljer in marken med löfte om exklusiv rätt till stranden
(Bariloche2000, 2017). Detta pekar på att dragvägen var en viktig tillgång för att fastställa ett specifikt område som ägnades just åt allmänhetens tillgång.
Fler av de svar som framkom i fråga om tillgång till stranden i enkäten som gjordes med människor i staden San Carlos de Bariloche visar att privatisering av
strandområdet är det största problemet i tillgången. Kommentarer om att det finns många privata byggnader längs stranden, att det finns för lite allmän tillgång och att de flesta privata fastighetsägare inte lämnar tillgång till allmänheten framkom i enkäten. Agustina Cotelo skriver samtidigt att den största delen av de privata fastighetsägarna längs stranden utgörs av hotell och restauranger, vilket också påpekas i vissa kommentarer från enkäten gällande tillgänglighet. Samtidigt nämnde flera av respondenterna att de attraktiva platserna är avstängd för privata
fastighetsägare. Detta kan skapa konflikter likt de i Norge där fastighetsägares rätt till privatliv på sin fastighet diskuteras. Samtidigt som allmänheten ska ha tillgång till stranden bör ägare av en strandtomt ha rätt till privatliv. Transparency international index rankade Argentina år 2017 på plats 85 över upplevd korruption, där en av bristerna är hur lagar tolkas och tillämpas i praktiken (Utrikesdepartementet, 2017).
Vidare skriver de att finns en problematik kring att initiativ ofta rivs upp i samband med regeringsskifte och att detta skapar en problematik kring skyddet av de mänskliga rättigheterna i landet (Utrikesdepartementet, 2017). Detta skulle kunna kopplas till diskussionen kring hur rätten till stranden ska tolkas.
Utrikesdepartementet (2017) skriver också att det framgått i opinionsundersökning av Latinobarómetro år 2017 att allmänheten upplever rättsväsendet som korrupt och
att endast en fjärdedel hade förtroende för rättsväsendet. Denna bild stärks av den minskade rätten till stranden och den händelse Odarda beskriver kring ändringen av lagstiftningen om dragvägen som tidigare nämnts (Infobae, 2016).
Såsom Paolinelli skriver är dragvägen ett gammalt institut i lagen och har djupa rötter i lagstiftningen. Den har alltid funnits där som en restriktion för egendom vid stranden. I Bariloche2000s (2017) intervju med Magdalena Odarda framkommer också att dragvägen har säkerställt en fri remsa längs stranden ända sedan skapandet av Civilkoden (Infobae, 2016). Med det sagt tyder detta på en kultur med djupa rötter och en förväntning om att stranden ska vara fri för allmänheten, vilket kan kopplas till den konflikt som nu uppstår kring denna frihet för allmänheten. Detta kan kopplas till Thompsons (2007) text där han argumenterar för att det behövs gemensamma förväntningar gällande beteenden och vad parterna har rätt till för att undvika social konflikt gällande egendom. Odarda säger också att någon person som var emot allmänhetens intresse tog tillfället i akt att ändra dragvägens avstånd till 15 meter vid senaste ändringen i civil- och handelskoden (Infobae, 2016).
Respondenterna, de intervjuade personerna samt även politiker verkar alla hålla med om att stranden ska vara fri för allmänhetens intresse, men likväl verkar detta intresse ha åsidosatts eftersom det fria strandområdet har krympt med åren.
Ett återkommande hinder för allmänheten enligt enkäten var att privata
fastighetsägare stänger av stranden med stängsel eller annat. Detta tolkas redan i rådande lagstiftning vara olagligt eftersom fastighetsägaren inte får uppföra några konstruktioner inom strandområdet, men trots det är det ett tydligt problem. Att åtgärder inte görs för att ta bort dessa kan också kopplas till förtroendet för rättsväsendet, och stämmer överens med Laura Valeos svar på vad hon tror är anledningen till illegala konstruktioner, där hon skrev att det beror på brist på kontroll och skötsel av staten på olika nivåer. Valeo sa också i intervjun att de som bygger illegalt vid strandområdet får böter i första hand och om detta inte accepteras blir påföljden rivning. Dock försöker kommunen att undvika rivning. Frågor kring hur effektiviteten av dessa åtgärder ser ut hade kunnat ge en bättre bild om
tillräckliga incitament för att undvika illegal bebyggelse. Även frågor kring hur rättsväsendet tar ansvar för dessa konstruktioner var intressanta under studien, men fick inte plats inom tidsramen för arbetet.
Trots att dragvägen verkar viktig för den fria tillgången till stranden, har provinserna och kommunen en viktig roll att implementera de nationella lagarna. Detta liknar Blizzard och Manguns (2008) slutsatser som utifrån ett USA-perspektiv diskuterat mellanstatlig influens på förvaltningen av kusterna. De påtalar att trots att den nationella regeringen delegerar auktoritet till de olika staternas styren är det i slutändan de lokala styren som är ansvariga för implementeringen av program gällande tillgång till strandlinjen (Blizzard & Mangun, 2008). De lokala styrena i
Argentina som enligt Jorge Paolinelli har en liknande struktur som USA, har också de ett ansvar och möjlighet att upprätta lagar och policys som tar hänsyn till de allmänna intressena. Precis som Agustina Cotelo skrev får lokal lag vara restriktivare än nationell lag, men aldrig åt andra hållet. Detta tyder på att San Carlos de
Bariloche skulle kunna upprätta en striktare lag för den allmänna tillgången till stranden.
I den kommunala lagen för San Carlos de Bariloche, förordning N° 1686-CM-07 som syftar till fri tillgång vid stränderna, säger artikel 1 att fri tillgång ska garanteras till bankerna av floder och vattenkroppar på nationell, provinsiell och kommunal allmän egendom i kommunen, enligt Agustina Cotelo (Personlig kommunikation, 12 maj 2020). Denna lag anger alltså bara allmän mark, och därför kan det tolkas att privat mark inte inkluderas i denna lag. Således verkar alltså dragvägen vara den enda lagen som syftar till att garantera tillgång för allmänheten på privat mark.
Vidare kan man fråga sig om det är tillgången till hela strandremsan som gör att människor upplever tillgången som tillfredsställande eller om det är bristen på attraktiva och bra platser som lägger grunden till ett missnöje. Thompson och Dalton (2010) menar att det är kvaliteten på platser vid stranden som avgör hur de används av besökare. Vidare argumenterar Thompson och Dalton (2010) för att om ombyggnad av strandlinjer ska göras med maximal nytta för den offentliga välfärden bör kvaliteten på tillgången analyseras, såsom tillgång på parkering, utrymme och bekvämligheter. Med detta i åtanke bör det undersökas hur väl planerade platser för allmänheten kan göra att tillgången upplevs tillfredsställande även om delar av stranden inte är tillgänglig för rekreation.
Både Laura Valeo och Agustina Cotelo svarade på frågan om vad ett lämpligt avstånd för strandskyddet är och att detta bör bedömas utifrån olika kriterier. Detta verkar rimligt eftersom det stöds av Kokot et al. (2011) som säger att kust, flod, sjö och land nära dem, alla motsvarar geomorfologiskt differentierade områden. Det finns också andra länder där avståndet på strandskyddet varierar, såsom San Carlos de Bariloche har i dagsläget. Finland har olika avstånd på strandskyddet beroende på vad strandområdet har för betydelse. Danmark har bestämda avstånd på strandskyddet men lagstiftning varierar vid kusterna och vid sjöar och vattendrag
(Strandskyddsdelegationen, 2015).