Många av de ärenden som hanteras av nämndens förvaltning leder till förbätt-ringsåtgärder hos vårdgivarna. De åtgärder som vidtas kan avse en övergri-pande nivå eller endast beröra det enskilda ärendet.
Nedanstående redovisning avser endast skriftliga ärenden, då åtgärderna här har dokumenterats i yttranden från vårdgivare. Det kan själfallet också före-komma att åtgärder vidtagits utan att det kommit till förvaltningens känne-dom.
En stor del av de skriftliga ärenden som inkom under senare delen av 2012 var vid årets slut fortfarande under utredning och alla förbättringsåtgärder hade inte kommit till förvaltningens kännedom. Därför har samtliga skriftliga ären-den som avslutats under 2012, oavsett när de inkom, analyserats avseende förbättringsåtgärder.
Under året avslutades totalt 1 977 skriftliga ärenden. Förbättringsåtgärder hade vidtagits i 430 av dessa, det vill säga 22 procent, vilket var 45 procent fler ärenden än föregående år. I 291 ärenden hade åtgärder vidtagits på en över-gripande nivå och 183 hade föranlett åtgärder i det enskilda ärendet. Då båda typerna av åtgärder kan förekomma samtidigt var antalet åtgärder större än antalet ärenden.
Båda typerna av åtgärder ökade jämfört med föregående år. Antalet ärenden med åtgärder på övergripande nivå ökade med 55 och ärenden med åtgärder i det enskilda ärendet med 37 procent.
Förbättringsåtgärder per vårdtyp
Tabellen nedan visar ärendenas fördelning på vårdtyper i antal och som andel av respektive vårdtyps samtliga ärenden.
Förbättringsåtgärder per vårdtyp, skriftliga ärenden som avslutats under 2012
Vårdtyp Antal ärenden med åtgärder Andel av vårdtypens skriftliga ärenden, %
Akutsjukhus 190 26
Primärvård 98 22
Psykiatrisk vård 49 16
Specialistvård* 37 15
Tandvård 22 34
Övrig vård 19 15
Kommunal vård 9 43
Geriatrik 6 29
Totalt 430 22
*utanför akutsjukhus
Akutsjukhusen svarade för det största antalet ärenden med förbättringsåtgär-der, och ökade också mest, med 61 procent. Av de åtgärder som vidtagits vid
akutsjukhus avsåg 46 procent vård och behandling och 24 procent kommuni-kation, till exempel bemötande, information och samverkan med pati-ent/närstående.
I primärvård och psykiatri ökade antalet ärenden med förbättringsåtgärder med 26 respektive 7 procent. I primärvård avsåg 40 procent vård och behand-ling och 29 procent kommunikation. I psykiatrisk vård avsåg 39 procent vård och behandling och 20 procent kommunikation.
Ökningar sågs även för övriga vårdtyper, dock från en relativt låg nivå.
Bristande omhändertagande efter olycksfall
En man som var inblandad i en svår trafikolycka fördes i ambu-lans till sjukhus trots att han var förhållandevis oskadd. När man inte fann några medicinska skador frågade mannen om han kunde gå hem, vilket personalen samtyckte till. Han var emel-lertid svårt chockad och en närstående tog senare kontakt med patientnämndens förvaltning och undrade vilka rutiner sjukhu-set hade för att förvissa sig om att patienter som var chock-ade men inte skadchock-ade fick hjälp.
Berörd läkare beklagade i sitt yttrande att hans avsikt att genomföra ett avslutande samtal inte gått fram till mannen och att han misstolkat mannens agerande som att han hellre ville söka stöd hos närstående än på sjukhuset. Läkarens avsikt var att mannen skulle duscha av sig glassplitter innan de talades vid en sista gång, men här uppstod ett missförstånd som ledde till att han lämnade sjukhuset. Några skäl att ringa tillbaka mannen som var helt medicinskt stabil fanns inte. Man visste också att han senare skulle bli kontaktad av polisen.
Vidare framkom att sjukhuset har rutiner för stöd vid akut psykologisk kris. Man avsåg att informera och påminna om dessa vid kommande personalmöten. Man hade också startat ett arbete för att utforma en patientfolder med råd och telefonnummer.
Nonchalant bemött vid provtagning
En kvinna med MRSA blev dåligt bemött av en distriktssköterska då hon kom för provtagning. Dessutom kontrollerades inte hen-nes identitet och det fanns brister i hygienen. Provtagningen genomfördes hårdhänt och okänsligt. Kvinnan blev både ledsen och arg och önskade en ursäkt.
I yttrande till förvaltningen beklagade verksamhetschefen djupt det inträffade. Hon hade haft ett möte med den aktuella sköterskan som var medveten om att kvinnan kände sig dåligt bemött. För att påminna om gällande riktlin-jer hade de aktuella frågorna om bemötande, identitetskon-troll och hygien tagits upp i personalgruppen.
Förbättringsåtgärder per problemområde
Tabellen nedan visar ärendenas fördelning per problemområde antal och som andel av respektive vårdtyps samtliga ärenden.
Förbättringsåtgärder per problemområde, skriftliga ärenden som avslutats under 2012
Problemområde Antal ärenden med åtgärder
Administrativ hantering 34 28
Omvårdnad 22 29
Sekretess och journal 16 22
Ekonomi 16 29
Vårdansvar 14 28
Totalt 430 22
Jämfört med föregående år ökade förbättringsåtgärderna i ärenden som avsåg vård och behandling samt kommunikation med 27 respektive 39 procent. Ök-ningar sågs även för övriga problemområden, utom omvårdnad som minskade något, dock från en låg nivå.
Synpunkter på provtagning
En kvinna som hade en knöl på halsen remitterades till ett akutsjukhus för punktering. Läkaren där punkterade inte knölen utan tog provet från ett annat ställe på halsen. När kvinnan ifrågasatte detta fick hon till svar att det var remitterande läkares beskrivning av var provet skulle tas som gällde. Hon undrade om detta förfaringssätt verkligen var korrekt.
Överläkare vid verksamheten bad i sitt yttrande om ursäkt och beklagade patientens upplevelse. Befintliga instruktioner och rutiner hade inte följts. Involverad personal var informerad och händelsen hade belysts på ett läkarmöte där vikten av att lyssna på patienten hade betonats.
Nekad besökstid på vårdcentral
En man med allergiska besvär sökte kontakt med primärvården.
Han nekades besökstid, men man lovade att en läkare i stället skulle kontakta honom per telefon. Mannen fann senare ett med-delande från en läkare på sin telefonsvarare, detta innehöll dock bara en uppmaning att ringa tillbaka, inget telefonnummer där läkaren kunde nås.
Mottagningens verksamhetschef beklagade i sitt yttrande att handläggningen inte skett enligt rutinerna. Han avsåg att gå igenom händelseförloppet med samtlig personal och då poängtera vikten av att inom överenskommen tid kontakta de patienter som fått löfte om att bli uppringda.
Förbättringsåtgärder på övergripande nivå
Totalt 47 procent av de 291 åtgärderna hade vidtagits vid akutsjukhus, 26 pro-cent i primärvård, 8 i specialistvård utanför akutsjukhus och 6 propro-cent i psyki-atrin.
Vid akutsjukhus förekom 43 procent av åtgärderna i ärenden som avsåg vård och behandling. Utöver avvikelserapportering var det vanligt att man hade sett över befintliga rutiner eller utarbetat nya, tagit fram checklistor eller skriftligt informationsmaterial, diskuterat problemet och tänkbara lösningar i per-sonalgruppen samt utbildat personalen i den aktuella frågan.
Nekad teckentolk
En döv kvinna fick missfall och åkte till ett akutsjukhus. När en ultraljudsundersökning skulle göras ansåg en sjuksköterska att det inte behövdes någon tolk, man kunde klara sig med pap-per och penna. När kvinnan framhärdade i att hon behövde tolk gjordes en beställning. Undersökningen visade att kvinnan be-hövde opereras. Då ansåg sjuksköterskan att tolken inte längre behövdes. Kvinnan ville dock ha tolken kvar tills hon fått svar på alla sina frågor. Sjuksköterska uppgav då att det skulle bli för dyrt för kliniken att ha tolken kvar. Kvinnan upplyste då om att det är landstinget som står för kostnaden för tolken, inte kliniken. Hon tyckte att såväl sjuksköters-kans beteende som okunskap var oacceptabel och medförde sämre patientsäkerhet.
I yttrande från vården beklagades kvinnans upplevelse. Sjuk-sköterskan hade felaktigt försökt förenkla genom att undvara tolk. Alla patienter har rätt att få tillgodogöra sig all in-formation som ges och tolkhjälp ska användas enligt patientens behov oavsett kostnad. För att klargöra detta planerade man att ta upp händelsen för information vid avdelningsmöten och arbetsplatsträffar för samtlig personal.
Förbättringsåtgärder i det enskilda ärendet Totalt 35 procent av åtgärderna hade vidta-gits vid akutsjukhus, 20 procent i psykiatrisk vård och 16 procent i primärvård. Behand-lingsärenden dominerade och utgjorde 64 procent av akutsjukhusens, 20 procent av psykiatrins och 16 procent av primärvårdens ärenden.
Här var det vanligt att patienten erbjöds ett möte med berörd personal eller verksamhets-ledning för att diskutera och försöka reda ut det inträffade. Det förekom också att patien-ten remitterades vidare till specialistmottag-ning samt att man betalade ut ersättspecialistmottag-ning för förkomna tillhörigheter, till exempel tand-proteser eller glasögon som man bedömt att personalen borde haft bättre uppsikt över. I ärenden rörande tandvård handlade det ofta om att patienter inte fått alternativt inte uppfattat information om kostnaden för en undersökning eller behandling. I många fall har klinikerna då krediterat patienten.
Lång väntan på kontakt med psykolog
En kvinna som hade kontakt med en psykiatrisk mottagning var missnöjd med att hon trots upprepad begäran inte fått kontakt med en psykolog.
Verksamhetschefen beklagade i sitt yttrande att kvinnan inte fått svar på sin önskan om att få behandling och hade för
av-sikt att diskutera frågan med behandlande läkare och teamet så att de vid nästa planerade återbesök skulle kunna göra en vårdplanering tillsammans med kvinnan. Efter en tid tog kvin-nan kontakt med förvaltningen och meddelade att hon var nöjd med återbesöket och att hon kände att hon fått stöd av teamet.
Nekad läkarintyg
En man som behandlats för hjärtsjukdom behövde ett intyg till transportstyrelsen. Då detta måste skrivas av en specialist med god kännedom om hans sjukdomshistoria kontaktade han kli-niken där han vårdats. Han fick då till svar att det inte var klinikens uppgift att skriva sådana intyg.
I yttrande från specialistläkare på kliniken framkom att kli-niken ska utfärda yttranden av detta slag. Man hade redan kon-taktat mannen och rättat till sitt misstag.