Förvaltningen har under en följd av år följt ärenden som rör vård vid cancer-sjukdomar. Under 2012 inkom 241 sådana ärenden, vilket var en ökning med 32 procent jämfört med föregående år.
159 ärenden avsåg akutsjukhus och 45 primärvård. Synpunkter på bristande behandling togs upp i 132 ärenden. Många anmälare beskrev att deras symtom inledningsvis inte togs på allvar när de sökte vård. Diagnos och behandling fördröjdes då till exempel röntgenundersökningar ansågs onödiga eller ge-nomfördes först efter lång väntetid. Nedanstående ärenden ger exempel på detta.
Ofullständiga utredningar, missad diagnos
En ung kvinna sökte vård vid en akutmottagning tre gånger un-der fem månaun-der. Första gången kom hon in med ambulans efter att ha förlorat medvetandet. Nästa gång klagade hon på yrsel och förändrat lukt- och smaksinne. Hon bad att man skulle göra en skallröntgen för att åtminstone utesluta fysiska faktorer, men fick till svar att det vore ett tjänstefel att skicka henne på sådan undersökning. Vid det sista besöket hänvisade en receptionist henne till psykakuten. Kvinnan åkte då till sin hemstad där man dagen efter gjorde en röntgenundersökning som visade att hon hade en stor hjärntumör. Hon lades omedel-bart in på en intensivvårdsavdelning för behandling.
Av yttrande från vården framkom att man ansåg att det fanns skäl för de medicinska bedömningar som gjordes. Man beklagade dock att det inte framförts tillräckligt tydligt att kvinnan skulle söka primärvården för fortsatt utredning. Att recept-ionspersonalen hänvisade henne till psykakuten strider mot verksamhetens rutiner. Fortsättningsvis kommer en legitimerad sjuksköterska att ta emot patienterna och göra den första be-dömningen. Man avsåg att i avidentifierat skick ta upp ärendet på verksamhetens etik- och patientsäkerhetsmöte. Då kvinnan inte var nöjd med den medicinska bedömning som gjorts anmälde hon efter förvaltningens utredning det inträffade till Social-styrelsen.
Symtom togs inte på allvar av husläkare
En man sökte upprepade gånger vård hos sin husläkare för myck-et svår smärta i rygg och nacke. Vid varje besök bad han om röntgen men fick till svar att det inte var nödvändigt. Hans hälsa försämrades succesivt och efter några månader sökte han vård vid en akutmottagning. Där röntgandes han och tre timmar senare ställdes en preliminär cancerdiagnos. På grund av att diagnos och behandling fördröjdes fick mannen bestående men.
I yttrande från husläkaren framkom att denne hade träffat man-nen fyra gånger. Utifrån medicinska bedömningar skickades re-miss först till reumatolog och efter det fjärde besöket även till röntgen. Yttrandet gav ingen information huruvida man vidtagit eller avsåg att vidta åtgärder för att förhindra en upprepning av det inträffade. Då mannen inte var nöjd med sva-ret anmälde han det inträffade till Socialstyrelsen.
Hörselrehabilitering
Förskrivning av hörselhjälpmedel inom SLL sker vid enheter för primär hörselrehabilitering samt vid Karolinska Universitetssjukhusets hörsel- och balansklinik som är belägen på Rosenlunds sjukhus. Kliniken ansva-rar för den utvidgade hörselrehabiliteringen, där behoven är mer omfat-tande och patienterna ofta behöver insatser från flera vårdgivare och under längre tid, samt även för hörselhabilitering för barn och unga.
Primär hörselrehabilitering innefattar utprovning av hörselhjälpmedel till patienter där orsaken till hörselnedsättningen är känd eller diagnos-tiserad, exempelvis åldersrelaterad. Vid årets slut hade tio vårdgivare med verksamheter på 32 mottagningar avtal med landstinget.
Under året inkom 52 ärenden avseende hörselrehabilitering. Under 2010 och 2011 behandlade förvaltningen 54 re-spektive 34 ärenden. Klagomålen har förändrats över tid. Under 2010 domine-rade ärenden rörande lång väntan på besökstid medan ärenden rörande vård och behandling var vanligast under 2011.
Under 2012 handlade 40 procent av ärendena om ekonomi, främst kostnader för hörselhjälpmedel, och knappt 30 pro-cent om lång väntetid. En betydande del av ärendena avsåg primär rehabilitering.
Vårdval
Vårdval gäller för primär hörselrehabili-tering. Klagomålen visade dock att pati-enter finner det svårt att via Vårdguiden få kunskap om vilka mottagningar som har avtal. Många har inte känt till att den mottagning de besökt inte hade avtal och fått betala stora summor för hörappara-ter.
Vid sökning på Vårdguiden leder valet av sökord, till exempel hörappa-ratsutprovning respektive hörselrehabilitering, till att olika antal mot-tagningar listas. Förvaltningen önskade därför ett skriftligt klargörande rörande hur Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) såg på Vårdgui-dens sökmotor. I svaret framgick att HSF tagit till sig kritiken. Vidare framkom att den information som mottagningarna själva rapporterar till landstingets elektroniska katalog påverkar kopplingen mellan sökord och de mottagningar som listas. Detta kompliceras av att det finns vård-givare med avtal för andra tjänster än hörappratsutprovning som även utför utprovningar privat.
Vårdguiden arbetar för en förbättring av filtrering och presentation i sammarbete med avtalshandläggare, E-hälsa och strategisk IT.
VISS
Flera ärenden har tydliggjort att husläkarna har bristande kunskaper om vårdvalet. Okunskapen ligger i att remiss i och med vårdvalet inte längre behövs och att man inte vet till vilka vårdgivare patienter kan hänvisas.
Husläkare har remitterat patienter till mottagningar som de själva valt, varav en del haft avtal med landstinget, andra inte. Informationsbanken VISS som återfinns på www.viss.sll.se och som riktar sig till personal vid primärvården i Stockholms län har under året varit inaktuell. Förvalt-ningen initierade därför genom HSF en översyn, vilket ledde till en upp-datering av aktuella regelverk och vårdgivare på området.
Fritt val hjälpmedel
Hörselrehabiliteringens ansvar är att säkerställa att patienter får in-formation om förutsättningar och skillnader vid förskrivning av upp-handlat sortiment av hjälpmedel samt när så önskas rekvisition för Fritt val av hjälpmedel. Informationen ska vara både muntlig och skriftlig.
Den som väljer Fritt val får en rekvisition från landstinget och betalar mellanskillnaden. I dessa fall äger patienten själv sitt hjälpmedel.
Det har förekommit att patienter fått information om att landstingets sortiment inte är tillräckligt bra. För att få en bättre apparat har de där-för råtts att köpa sitt hjälpmedel. Många patienter upplevde att de ham-nat i en försäljningssituation och känt sig pressade att välja Fritt val och betala för dyra apparater.
Det har även framkommit att patienter inte fått skriftlig information om innebörden av Fritt val eller om exakt kostnad för hjälpmedlet. I en del fall har man inte fått information om underhåll och reparationer eller om möjligheten att låna sitt hjälpmedel kostnadsfritt från landstinget.
Vårdgaranti
I Stockholms läns landsting ska patienter enligt vårdgarantin få komma på besök till specialist inom 30 dagar och inom 90 dagar därefter få be-handling/åtgärd. Audionom motsvarar specialist, vilket skulle innebära besök inom 30 dagar till mottagning för hörselrehabilitering. I praktiken har dock 90 dagar gällt. Efter att en anmälare uppmärksammat förvalt-ningen på detta, vidarebefordrades informationen till HSF som medde-lade att vårdgivarna kommer att informeras om gällande 30 dagar.
Övrigt
Förvaltningen har under 2012 inlett informationsinsatser riktade till samtliga auktoriserade vårdgivare. Informationsfoldrar om patient-nämnden har skickats ut. En handläggare har även deltagit i förskrivar-utbildning för hörselhjälpmedel på HSF där jurist och avtalshandläggare föreläste.
Förvaltningen har under året också haft kontinuerlig kontakt med Hör-selfrämjandets riksförbund och träffat representanter vid två tillfällen.
Vid ett av årets sammanträden med patientnämnden uppmärksamma-des ledamöterna på situationen inom hörselrehabiliteringen utifrån inkomna ärenden och pågående förbättringsarbeten på området.