Del 2. Teoretisk Referensram
7 Tyst kunskap och groupthink
7.1 Tyst kunskap
8.4.2 Förberedelser för Dialogseminariet
Det är av största vikt att texterna deltagarna ska läsa igenom till första mötet är väl genomtänkta, så att de belyser det ämnesområde som ska diskuteras på seminariet. Texterna måste vara skrivna på ett sådant sätt att de inbjuder till reflektion, men de måste även bestå av ett innehåll som motiverar och skapar en vilja hos deltagarna att läsa texten. Skulle det vara tveksamt om texterna är tillräckligt intressanta för merparten av deltagarna, så finns möjligheten att lägga
till några extra texter så att alla deltagare åtminstone finner någon inspirerande text (Fock 2004). Det är ett viktigt arbete att finna texter som är välskrivna och som talar direkt till deltagarnas erfarenheter samtidigt som texterna måste vara utformade så att de: ”lämnar åt mig som läsare ett tolkningsutrymme, där
alternativa möjligheter öppnas” (Tillberg 2002, sida 16). Janik (1996) beskriver
det som att den bästa litteraturen är den som talar till oss med de ord vi själva saknar. Det är också mycket viktigt att det är klart att det inte är ett alternativ att komma oförberedd på seminariet och skulle det ske, kommer den personen att få lämna seminariet (Fock 2004).
8.4.2.1 Läsuppgiften
Deltagarna uppmanas att använda begreppet ”att läsa med pennan i handen” (Fock 2004, sida 46), vilket innebär att läsningen inte ska påskyndas utan läsaren ska ta sig tid att lyssna till sin inre dialog, sina funderingar, associationer och hela tiden söka efter likheter mellan det som hon/han läser om och de egna erfarenheterna. Dock antyder begreppet även att läsaren löpande ska föra anteckningar under läsprocessen för att sedan ska gå tillbaka till dem och reflektera (Göranzon & Hammarén 2004). Det handlar om att ge sig själv chansen att låta den egna fantasin bearbeta texten och föra läsaren dit ens fantasi kan leda en. Samma text kan föra olika läsare till många olika platser och slutledningar (Hammarén 2002).
8.4.2.2 Skrivuppgiften
Den skrivande delen kan vara svår för deltagarna att komma igång med när de troligtvis kommer att ställa sig själva frågor så som; vad ska man skriva om? och
är det så här de menar? För att råda bot mot detta kan det vara bara att bifoga
ett exempel på en skriven text med läsuppgiften (Fock 2004).
Det är också viktigt att det finns en deadline för när skrivuppgifterna ska vara inlämnade. Denna deadline ska gärna vara några dagar innan seminariet så att det finns tid att kopiera och distribuera texterna till deltagarna men även så seminarieledaren ges möjlighet att läsa igenom deltagarnas bidrag (Fock 2004; Göranzon & Hammarén 2004).
8.4.3 Seminariet
Det är seminarieledaren som inleder ett Dialogseminarium med en genomgång, där hon/han beskriver syftet med övningen samt ger återkoppling till tidigare möten, om sådana förekommit. En kort beskrivning hur seminariet kommer att se ut och hur det kommer att gå till är också upp till seminarieledaren att presentera (Fock 2004).
Skulle seminariet vara en del av en serie så inleds det med en genomgång av idéprotokollet från det föregående mötet. Deltagarna ska ha förberett detta genom att ha läst igenom det. Efter att protokollet blivit genomläst så kommer en kort dialog att hållas där endast korta kommentarer ska tas upp (Fock 2004). Detta följs av högläsningen där alla får möjligheten att tala ostört. Det går till så att deltagarna i turordning tillåts att läsa högt. Eftersom Dialogseminariet har en del av sitt ursprung i teatern så spelar den personliga prägeln på den skrivna texten en roll vilket kan utläsas på vilket sätt som deltagarna läser upp sin text. Det är även viktigt att deltagaren läser exakt det som står så att åhörarna kan följa med i texten. Eftersom det är den som läser texten som har skrivit bidraget kan deltagarna alltid be om förtydligande eller göra korrigeringar, men detta ska oftast göras efter att författaren avslutat sin läsning. Även här ska ett begrepp eftersträvas, ”lyssna med pennan i handen” (ibid., sida 49), vilket innebär att under läsningen ska åhörarna föra anteckningar, som sedan ska användas under den gemensamma reflektionen (ibid.).
Under tiden det reflekteras över de skrivna texterna sker en begreppsbildning. Denna begreppsbildning är en mycket viktig process i Dialogseminariet, eftersom den ligger till grund för den praxis som ska skapas för gruppen på ämnet (ibid.).
8.5 Roller
8.5.1 Seminarieledare
Att leda ett seminarium är den absolut svåraste uppgiften av den anledningen att det finns så många moment ledaren måste behärska (Fock 2004). Förutom att besitta ett gott ledarskap ska även god kunskap om metodiken och ämnet besittas. Det är också av stor vikt att ledaren kan uppfatta den kommunikation som finns mellan deltagarna, förstå var den inte riktigt når fram och var det råder skilda meningar. För att klara av det bör ledaren vara lyhörd och uppmärksam på vad som sägs under dialogen. Om ledarrollen innehas av en person med dessa egenskaper kan hon/han uppfatta var samtalet frambringar klarhet och sedan kunna leda det vidare i samma riktning för att skapa ännu mera förståelse och klargörelse. Seminarieledare ska också kunna bidra med nya begrepp som kan lösa upp knutar genom att enskilda poänger klargörs samt att gruppens deltagare lotsas vidare i dialogen. Seminarieledaren måste dock vara uppmärksam på vad hon/han säger och när det sägs så att det inte intervenerar en dialog i ett spännande skede när den genererar ny kunskap.
Ledarrollen är mycket mera komplex än vad den först kan se ut att vara, men utöver de ovanstående ansvarsområdena så ingår det även i ledarrollen att kunna bistå individen i gruppen utifrån dennes kunskaper samtidigt som hon/han
arbetar för gruppens bästa. Att kunna visa att en ledare har alla dessa kvalifikationer är inte lätt, utan det handlar lika mycket om att ha en generell känsla för vad som krävs av en som ledare och även vara en god människokännare (Fock 2004).
8.5.2 Deltagaren
Den deltagande rollen har en större vikt än den vid ett första påseende kan ses innefatta. Som deltagare måste individer inneha en mognad över vilket ansvar det innebär att deltaga vid ett Dialogseminarium. Detta innebär att deltagaren accepterar ett åtagande gentemot övriga gruppmedlemmar och att förståelse för den kunskapsteoretiska tanken med Dialogseminariet är införstådd. Det är också av största vikt att deltagaren förstår vilket personligt engagemang en serie eller ett enskilt Dialogseminarium kommer att innefatta tidsmässigt (Fock 2004). I grund och botten så baseras Dialogseminarium på deltagarna, för det är de själva genom medverkan som ska skapa insiktsskapande dialoger (Göranzon & Hammarén 2004). Det är deltagarens gemensamma och skilda erfarenheter som är en viktig ingrediens i Dialogseminariet, men även avgörande för uppläggningen hos en serie Dialogseminarier (Fock 2004).