Risker med groupthink 

I en artikel skriver Royer (2003) om varför människan har så svårt att lägga ner  dåliga projekt. Royer pekar på att anledning är att när ett projekt startas ligger en  stark  övertygelse  hos  förkämpen,  som  till  exempel  tror  starkt  på  ett  visst  specifikt  projekt.  En  allt  för  stark  övertygelse  kan  lätt  skapa  en  övertro  på  sin  produkt  (eller som  i studiens  fall ett IT­system),  vilket skapar en sorts blindhet  för realiteten. Även entusiasm kan vara farligt där det inte är alltför ovanligt att  det  leder  till  att  granskningsproceduren  försvagas  av  en  produkts  livsduglighet  under utvecklingen. Dess faktorer kan lätt skapa en stark kedja som upprätthåller  den  kollektiva  tron  på  projektet.  I  den  skapade  kollektiva  tron  finns  beslutfattarnas  också,  de  kommer  inte  att  närvara  med  lika  skarpa  beslutskriterier längre, vilket kommer att underlätta deras arbete i att behålla en  god tro för projektets framgång. Nu kommer projektet att, på sätt och vis, börja  leva sitt eget liv. 

7.2.2  Åtgärder 

Royer (2003) ställer sig frågan om vilka återgärder det finns för att hindra denna  kollektiva  tro  på  ett  projekt,  en  tro  som  gör  att  många  väsentliga  aspekter  överses.  Det  finns  några  orsaker  som  kan  bidra  till  att deltagare  slutar  kritisera  sitt eget projekt och bara jobbar för att ro det i hamn. En vanlig anledning är att  projektdeltagarna  känner  varandra  sedan  tidigt  och  därav  väljer  personer  som  inte stödjer projektet  lika hårt,  medvetet att inte kommentera detta  för de andra  projektdeltagarna  för  att  inte  stöta  sig  med  dem.  En  annan  orsak  kan  vara  att  projektteamen  utser  sina  medlemmar  själva,  vilket  kan  bidra  till  att  de  ofta  består  av  folk  som  känner  varandra  bra  och  har  en  hög  grad  entusiasm  inför  projektet. Är  människor vana att jobba med varandra blir arbetet smidigare och  mindre  komplikationer  uppstår,  men  ofta  är  det  just  vid  dessa  komplikationer 

ledningen  redan  i  startfasen  av  projektet  mixa  till  exempel  skeptiker  och  initiativtagare samt att under projektets gång byta ut några av de beslutsfattarna  som  är  involverade  så  att  projektet  hela  tiden  ses  med  nya  ögon  (ibid.).  Janis  (1982)  säger  också  att  det  är  av  stor  vikt  att  beslutgruppen  är  sammansatt  av  personer som inte har erfarenhetsbakgrunder och värderingar som är allt för lika.  Diskussioner  där  åsiktsutbyten  sker  mellan  olika  tankegångar  är  ytterligare  ett  sätta  att  motarbeta  groupthink.  Det  kan  till  och  med  vara  nödvändigt  att  till  exempel involvera en avslutningsförkämpe, vilket är en person som ifrågasätter  arbete  men  även  försöker  att  finna  objektiva  belägg  för  att  det  faktiskt  finns  problem.  Dessa  avslutningsförkämpar  utgår  ifrån  otvetydig  data  och  utmanar  projektets livsduglighet (Royer 2003). 

Införande  av  ett  ledarskap  som  använder  en  miljö,  vilken  skapar  en  social  atmosfär som stödjer en  reflektiv, skeptisk och öppet kritisk diskussion  hindrar  att groupthink utbreder sig över gruppen. Genom att gruppledaren kontinuerligt  inbjuder  till  en  öppen  diskussion  istället  för  att  bidra  med  sina  egna  åsikter  skapas  en  mycket  reflektiv  miljö,  som  förhindrar  att  alltför  mycket  medhåll  skapas och att risk för groupthink uppkommer (Janis 1982). 

7.3  Sammanfattning 

Med tyst kunskap avses den kunskap som vi besitter som vi inte kan uttala. Det  kan  exemplifieras  med  en  isbergsmetafor.  Det  explicita  finns  ovan  ytan  medan  det  implicita  ligger  dolt  under  ytan.  Vår  kunskap  som  vi  besitter  förutsätter  en  tyst kunskap i grund och botten. 

Den tysta kunskapen kan utvinnas genom att till exempel reflektera på den, men  för  detta  krävs  att  individen  är  beredd  att  dela  med  sig  av  denna  kunskap  och  vara  medveten  om  att  den  annars  finns  och  kan  resultera  i  att  man  istället  gömmer sig bakom den. Till exempel väljer en person att inte tackla en situation  om hon/han kan undvika den och menar att den löser sig själv. 

Det är, enligt forskare, svårt att dela med sig och omvandla sin tysta kunskap där  framförallt  språket  och  iakttagelseförmågan  är  de  svåraste  aspekterna  vid  delgivning  av  denna  kunskap.  Det  är  svårt  att  precisera  något  implicit,  som  en  känsla,  med  en  beskrivning  eftersom  det  är  ganska  komplext  medan  något  så  explicit,  som  att  solen  skiner,  är  enkelt  att  beskriva.  Exempel  på  hur  den  tysta  kunskapen  delas  med  i  företagsvärlden  är  då  nyanställda  får  möjligheten  att  arbeta  tillsammans  med  en  mer  erfaren  kollega.  Det  är  ur  detta  perspektiv  som  den  tysta  kunskapen  kan överföras,  öga  mot öga.  Kunskap  är  väldigt  viktig  att  kunna  dela  med  sig  inom  verksamheter  då  det  kan  skapa  konkurrensfördelar  jämte andra företag.

Med groupthink avses då  grupper  inte  har  något kritiskt omdöme  hur den egna  gruppen  fungerar,  vad  de  kommer  upp  med  för  resultat  med  mera.  Groupthink  kan beskrivas som ett snabbt och  lätt sätt  att förklara den tankeform  människor  intar  när  de  är  djupt  involverade  i  en  sammansvuren  grupp  där  de  strävar  efter  att tillsammans övervinna deras motivation till realistiska värderingar av arbetets  gång.  Det  finns  åtgärder  mot  detta  som  att  involvera  olika  typer  av  individer,  som till exempel att en är avslutare och en är initiativtagare. Att göra grupper av  inte så sammansvurna kollegor och kamrater är ett annat exempel på en åtgärd.

8  Dialogseminarium 

I  detta  avsnitt  görs  en  vidare  presentation  av  Dialogseminariet,  vad  dess  syfte  är,  dess  tillvägagångssätt  och  vilka  roller  som  finns.  Avsnittet  avslutas  med  kritik som riktats mot metoden. 

8.1  Historia 

Dialogseminariet  är  en  metod  som  skapades  av  Bo  Göranzon  och  Maria  Hammarén  vid  Kungliga  Tekniska  Högskolan  (KTH)  i  Stockholm.  Det  är  en  metod  tilltänkt  för  reflektion  och  överföring  av  erfarenhetsbaserad  kunskap.  Combitech  Systems  AB,  ett  dotterbolag  till  SAAB,  har  applicerat  denna  i  sitt  arbete  och  fortsatt  att  utveckla  den  i  samarbete  med  skaparna  Göranzon  och  Hammarén (Fock 2006). 

Dialogseminariet är en miljö som ska framkalla det oväntade och överrasknings­  element  samt  tillåta  tvister  och  motsägande  perspektiv  för  att  föda  reflektioner  och ny kunskap (Fock 2006). 

8.2  Grunder 

Dialogseminariet är  framtaget  för att använda  dialoger som  verktyg och  utifrån  detta skapa en kreativ miljö. För att kunna genomföra Dialogseminariet finns det  fyra  komponenter  som  skildrar  dess  helhet,  nämligen  läsa,  skriva,  dialog  samt 

protokoll. Dessa fyra komponenter kan beskrivas sammanfattande som; läsandet 

ger deltagaren nya perspektiv samt möjlighet att se sina egna perspektiv genom  andras  medan  skrivande  tvingar  deltagaren  att  reflektera  över  sina  funderingar.  Dialogen  skapar  en  helhet  av  meningsskiljaktigheter  och  protokollen  fungerar  som  en  länk  till  framtida  och  tidigare  seminarier.  Dialogseminariet  ger  bland  annat  användarna  en  möjlighet  att  identifiera  delar  i  till  exempel  systemutvecklarens  yrkeskunskaper som kan  vara  för svåra  för att kunna styras  av formella direktiv (Fock 2004). 

8.3  Syfte 

Syftet som ett Dialogseminarium fyller är att det ska behandla ett ämne eller ett  tema och vända upp och ner på redan vanemässiga föreställningar för att kunna  skapa  nya  fördjupade  frågeställningar.  Enligt  Fock  (2004)  finns  det  fem  huvudsyften att urskilja i Dialogseminariet. Nämligen att:

· 

Etablera ett gemensamt språk

· 

Skapa en yrkespraxis

· 

Utveckla ett reflektivt och analogiskt tänkande

· 

Bygga kunskap

· 

Utveckla erfarenhetsbaserade kunskaper

Det  första  är  att  språk  grundas  som  ska  fungera  som  hjälp  vid  hantering  av  kunskapshistoria.  Det  handlar  om  att  skapa  sig  en  förståelse  för  dialogens  funktion  och  värdet  av  att  reflektera  över  sitt  yrkeskunnande  med  hjälp  av  den  forskning  och  litteratur  som  finns  tillgänglig om ämnet.  Det  andra  syftet  är  att  skapa  en  gemensam  yrkespraxis  av  deltagarnas  yrkesroller  och  yrkeskollektiv.  Som  tredje  huvudsyfte  kan  förmågan  att  träna  upp  reflektivt  och  analogiskt  tänkande  identifieras, det  vill säga att kunna ta  in nya  intryck  och jämföra dem  mot  ens  egna  erfarenheter.  Detta  för  att  finna  likheter  och  skillnader  mellan  olika analogier, exempel  och skiftningar.  De tre  första syftena kan  klassificeras  som  långsiktiga  medan  de  två  följande  är  mera  kortsiktiga.  Det  fjärde  syftet  handlar om att bygga kunskap inom ett outforskat yrkesområde genom att under  ett  eller  flera  möten  fördjupa  sig  i  en  frågeställning,  ett  dilemma  eller  något  liknande.  Det  femte  och  sista  syftet  går  ut  på  att  den  erfarenhetsbaserade  kunskapen  ska  komma  att  uttryckas  och  överföras  genom  individuella  och  kollektiva  reflektioner.  Detta  är  momentet  som  vanligtvis  vid  andra  typer  av  regelverk  och  processbeskrivningar  blir  osynliga  eller  betraktas  som  ovidkommande, men som med Dialogseminariet ska komma fram. 

Ratkic  (2006)  beskriver  syftet  med  Dialogseminariet  utifrån  två  aspekter  som  kompletterar och förtydligar Focks (2004) ovannämnda fem syften. Det första är  att  Dialogseminariemetoden  kan  stödja  den  kreativa  sidan  i  den  forskande  rollen. Ratkic (2006) menar sedan att den andra aspekten är att det kan hjälpa till  när  det  finns  ett  behov  att  systematisera  en  kaotisk  verklighet  eller  detaljerat  beskriva en oenighet inom gruppen. 

Combitech  Systems  AB:s  före  detta  VD,  Christer  Hoberg  (1998,  sida  6),  beskriver meningen med Dialogseminariet som:  ”ett Dialogseminarium är en miljö för tanken. Miljön ska  inbjuda till överraskningen och det oväntade, till att låta  mångfald och olikhet i perspektiv ge näring åt reflektion  och ny – gemensam – kunskap.” 

8.4  Tillvägagångssätt 

Dialogseminariet som process innehåller och delas in i planering, förberedelser, 

implementation,  minnesanteckningar  och  utdelning  och  uppföljning  (Göranzon 

et  al.  2006).  Dessa  olika  delar  går  att  utläsa  i  tillvägagångssättet  där 

direktiv/förutsättning  för  Dialogseminarium,  förberedelser  för  Dialog­  seminarium, läsuppgift, skrivuppgift samt seminariet ingår.

Figur 8.1. Dialogseminariets process (Göranzon et al. 2006, sida 142) 

In document Systemutveckling och Dialogseminarium : Kunskaps- och erfarenhetsutveckling som en integrerad del i systemutvecklingsprocessen och verksamhetsutvecklingen (Page 79-84)