3.8 För och nackdelar med simulering
3.8.1 Fördelar
Varför? Med hjälp av simulering kan frågan varför besvaras på ett enkelt sätt.
Detta görs med fördel genom att bygga upp små delsystem där just frågan uppstår.
Samband. Det finns möjlighet att studera eller finna samband som är åtskilda i
både tid och rum, som annars hade varit svåra att hitta.
Tidshantering. Genom att snabba upp tiden eller göra så att den går långsammare
kan man med fördel ingående studera detaljer i modellen, eller få resultaten av hela simuleringen snabbt.
Ekonomiska resurser. Det sparas in pengar på att testa en förändring i en simuler-
ing istället för att experimentera med verkligheten.
Systemspecifikation. En av de största fördelarna med simulering är att när en valid
simuleringsmodell är byggd finns möjligheten att utforska andra alternativ i sys- temet utöver det som var målet från början.
Flaskhalsar. Simulering är ett bra verktyg för att förtydliga eller finna de flaskhal-
sar som finns i ett flödessystem inom exempelvis industrin.
Systemkunskap. Under projektet erhålls ofta mycket nyttig kunskap om det system
som ska simuleras.
Visualisering. Med hjälp av animeringsverktyget går det enkelt att visualisera det
som simuleras, vilket leder till en ökad förståelse för systemet.
3.8.2 Nackdelar
Felaktigt användande. Simulering används i vissa fall i onödan. Det kan vara bättre
att använda ett analytiskt verktyg i en del fall. Det kan vara lätt att ta till simulering bara för att kompetensen finns, men det är inte alltid det mest effektiva.
Svårt att skapa. För att lyckas bygga bra modeller krävs det erfarenhet och mycket
träning. Om två olika modellbyggare skapar var sin modell över samma system så är de slutliga simuleringsmodellerna med största sannolikhet olika, varför resul- tatet inte heller blir det samma.
Tidsresurser. Ett simuleringsprojekt kan även ta upp för mycket tid. Bara för att
ett system lämpar sig för simulering betyder inte det att det går lätt att genomföra. Oftast finns inte den data som behövs lagrat i databaser utan det blir ett måste att manuellt mäta ute på plats, vilket kan leda till stora förseningar.
Ekonomiska resurser. Då ett simuleringsprojekt misslyckas och inte når de mål
som satts från början kan det bli kostsamt. Det kan även bli dyrt för att det blir för omfattande i förhållande till vad modellen ska användas till.
Svårt att tolka. Då de flesta simuleringar baseras på slumptal kan det vara svårt att
skilja på om modellen har skapat en slumpartad utdata eller ej. Utdata kan vara för detaljerad i förhållande till indata. Hur ska exempelvis kötiden 5,26 minuter tolkas om indata skattats till närmaste hela minut?
K
APITLET behandlar skapandet och den praktiska tillämpningen av en kon- ceptuell modell. Alla konceptuella modeller återfinns i bilaga C. I kapitlet redogörs för avgränsingar och antaganden som gjorts i modellen. Hur data har in- samlats, bearbetas och använts i modellen beskrivs ingående.4.1
Konceptuell modell
Den konceptuella modellen är uppbyggd i olika nivåer. Första nivån är över- gripande för hela systemet, ur denna nivå fördjupas det som kallas för riksmot- tagning, behov och frigivningsprocess i egna konceptuella delmodeller. Behovs- modellerna är önskade vårdkedjor utifrån initialplacering, medan modellen över riksmottagningen finns för att visa att de med längre straff går en speciell väg. Fri- givningsprocessen beskrivs för att ge läsaren en ökad förståelse för hur systemet fungerar. Modellerna är byggda som flödesscheman och återfinns i bilaga C. De olika figurerna i de konceptuella modellerna ska tolkas enligt följande. En cirkel med text i är antingen en källa eller en sänka, det vill säga antingen skapas entiteterna eller så lämnar de systemet vid denna punkt. En tvärställd kvadrat är någon form av vägval. Svaret på frågan i kvadraten avgör vilken väg som väljs. De rektangulära rutorna symboliserar de olika platstyperna. De streckade rektanglar- na visar att den intagne får sitta kvar i häkte utan åtgärd, eftersom han inte kan placeras just nu.
4.1.1 Vad är en vårdkedja?
De konceptuella modellerna speglar de vårdkedjor som önskas genom anstalts- tiden beroende på den intagnes initialplacering. Enligt Kriminalvården (2003d) definieras en vårdkedja på följande sätt:
En vårdkedja består av enheter med utpekade platser i olika anstal- ter som dimensionerats och verksamhetsanpassats efter det förväntade
antalet intagna och deras behov. En vårdkedja skall ge förutsättningar för en ändamålsenlig utslussning genom att den intagne successivt flyt- tar från slutna till allt öppnare förhållanden.
Med andra ord förflyttas den intagne mellan olika platstyper och i många fall även mellan olika anstalter under verkställigheten. Allt för att den intagne ska få så bra vård som möjligt utifrån sina egna förutsättningar.
4.1.2 Avgränsningar
Modellen ska omfatta intagna som är föremål för ny- eller omplacering samt för- flyttning i anstalt. Dessa kommer in i systemet från häkte eller som frifotingar. Frifotingar anländer direkt till anstalt utan tidsfördröjning. De börjar avtjäna straf- fet då de skrivs in på anstalten. De häktade placeras initialt på en anstalt av plac- erarenheterna eller på riksmottagningen.
De olika anstalterna ingår ej i modellen, endast platstyperna modelleras. I mod- ellen tas ingen hänsyn till den så kallade närhetsprincipen, det vill säga var plat- sen är belägen geografiskt ingår ej. Under verkställigheten sker i de flesta fall ett visst antal omplaceringar/förflyttningar, vilka endast räknas in i modellen om de är mellan olika platstyper. De avskildhetsplatser som finns kommer ej att mod- elleras, eftersom dessa platser inte räknas in i det totala platsantalet. Det samma gäller för tillfällig sjukhusvistelse.
Påföljder som avtjänas inom frivården inkluderas inte i modellen. Transporttjän- stens verksamhet ingår inte heller, utan de intagna flyttas utan tidsfördröjning i modellen. Avvikelser från anstalt samt förlängning av påföljd på grund av mis- skötsamthet i anstalt ingår ej i modellen.
4.1.3 Antaganden
När en komplicerad verklighet ska överföras till en hanterbar datormodell, krävs en mängd antaganden efter det att systemets avgränsningar har klargjorts. Detaljer som inte har någon större inverkan på systemet, eller faktorer där relevant data är svår att erhålla, kan hanteras genom antaganden. Det är dock viktigt att redogöra för vad som antagits i modellen, samt motivera dessa antaganden väl och redogöra för hur de påverkar modellen. Nedan redovisas antaganden som gjorts i den här modellen:
• Antalet häktesplatser är obegränsat. Detta påverkar inte resultatet, samtidigt syftar inte uppgiften till att dimensionera antalet häktesplatser. Alla intagna avtjänar sin påföljd oavsett var de hålls i förvar, i de fall häktesplatser skulle saknas.
• Inga intagna män placeras i öppen anstalt direkt från riksmottagningen. Så- dana placeringar är mycket sällsynta (sedan riksmottagningens uppstart i april 1997 har så skett vid mindre än ett tillfälle per år). Långtidsdömda har ofta dömts för grova brott och är dessutom i många fall gravt kriminella, varför en öppen placering så tidigt under verkställigheten är utesluten.
• Inga intagna män med verkställbar dom kortare än fyra år placeras på sluten anstalt med förhöjd säkerhet. Efter samråd med placerare konstateras att in- tagna med kortare domar mycket sällan kräver den högsta säkerhetsklassen. • Inga frifotingar placeras på sluten anstalt med förhöjd säkerhet. Personer som
inte hålls frihetsberövade i väntan på påföljd kräver inte extra resurser för att hindra fortsatt brottslighet eller avvikelse.
• Om önskad platstyp ej finns att erhålla, samtidigt som, i tillämpliga fall, en normalplats ej finns att tillgå kvarstannar den intagne i häkte i väntan på en ledig plats. I de fall den intagne ej kan normalplaceras enligt föregående mening och häktesplacering inte är lämplig ur säkerhets- eller hälsosynpunkt placeras den intagne i annan åtgärd. Dessa åtgärder inkluderas inte i model- len.
• Alla utslussningsplatser är avsedda för långtidsdömda. Med långtidsdömda avses intagna som genomgått utredning på riksmottagningarna, det vill sä- ga påföljder på fyra år eller längre för män respektive två år eller längre för kvinnor. Det är viktigt att långtidsdömda får särskild hjälp med frigivnings- förberedelser efter ett långt frihetsberövande.
• Intagna med ett utvisningsbeslut ges i regel ingen vård efter de behov som föreligger. På dessa platser är acceptansen för olika brottstyper bland med- intagna betydligt högre än vad den är på övriga anstaltsplatser. I de fall där psykisk vård krävs kan den intagne under viss tid placeras på en allvårds- eller stödplats.
• Män som suttit på sluten plats för svårmotiverade antas inte vara mogna för förflyttning direkt till sluten behandlingsplats, utan antas placeras på sluten motivationsplats innan förflyttning till sluten behandlingsplats sker.
• I modellen går psykplatser och allvårdsplatser för män med sluten säker- hetsklassning under namnet allvårdsplatser. Detta för att antalet psykplatser minskar kontinuerligt och skillnaden mellan platstyperna är minimal.
• Då den önskade differentieringsgrunden tas bort, placeras de tilltänkta klien- terna för denna kategori på normalplats med samma säkerhetsnivå istället.
4.1.4 Modellens in- och utdata
Indata till modellen består av två huvudsakliga delar. Dels de fysiska data som i det här fallet är differentieringsgrunderna som beskrivs i kapitel 2.3, dels den teoretiska indatan. Den teoretiska indatan består av statistiska fördelningar som tas fram ur befintliga databaser samt expertutlåtanden om hur de intagna rör sig i systemet. Hur indata insamlas, bearbetas och används återfinns i kapitel 4.2. Utdata från modellen ska beskriva:
• hur beläggningsgraden är på varje platstyp över tiden • väntetiden i häkte
• väntetiden vid omplacering till annan platstyp.
4.1.5 Validering av konceptuell modell
Validering av de konceptuella modellerna har gjorts i flera steg tillsammans med kunnig personal på Kriminalvårdsstyrelsen och sakkunniga från olika Kriminal- vårdsmyndigheter, KVM. Efter genomgång av de konceptuella modellerna på Kri- minalvårdsstyrelsen kontaktades ett antal sakkunniga. Dessa personer fick kom- mentera de modeller som passade in i deras respektive kunskapsområden. De konceptuella modellerna blev efter några omgångar av validering godkända som grund till den datorbaserade modellen.