Fördelarna med att vara invandrare har vi diskuterar relativt mycket, och det är att ha tillgång till två olika kulturer, och kunna olika språk. Men det finns även nackdelar med att vara tonåring med invandrarbakgrund enligt några av mina respondenter.
36 Respondenterna kan ibland känna att alla invandrare blir dragna över en kant, där media målar upp en bild av att alla invandrare beter sig på samma sätt.
4.4.1 Fördomar
Att vara tonåring med invandrarbakgrund betyder också att man ofta ses som avvikande eller udda. En del av mina respondenter har upplevt diskrimination från det nya samhället.
Vi kom först till Danmark när vi flyttade från Tjetjenien. Där var de mer rasistiska, det har min mamma berättat. Mina äldre bröder blev kallade glåpord och fick stå ut med mycket. Det var bättre i Norge och i Sverige. (Natasha)
Natasha fortsätter berätta och menar på att media överdriver och spär på den negativa bilden av invandrare.
Ta bombattackerna mot USA som exempel. Alla muslimer bombar inte. Jag är muslim, jag bombar inte stora byggnader. Media har överdrivit lite för mycket. Det är inte rättvist att dra alla muslimer över en och samma kant. (Natasha)
En del andra händelser kommer upp kring ämnet. Zelko som är kristen berättar:
Jag tycker media publicerar invandrare dåligt. Det är muslimerna som får dåligt rykte, inte de kristna. [---] Men det är inte bara muslimer som gör misstag. Där var en kristen som ritade av Allah, det var respektlöst att rita av honom. [---] Man ska inte dömas efter sin religion. (Zelko)
En del av mina respondenter har upplevt fördomar i sitt hemland, och det är ofta därför de fått flytta från landet. I krigshärdade länder finna massor med fördomar mot varandra. Adriana och hennes släkt har blivit hårt drabbade. Adriana berättar:
Serberna började kriga. De hade fördomar mot oss, de ville inte att vi skulle bli självständiga. Vi fördes in i kriget utan vår vilja. Min mammas bror dog och även min pappas bror. Pappa blev skjuten i ryggen, men klarade sig. Det var ett tråkigt öde för
37
vår släkt. [---] Pappas bror dog ju. Så när vi är nere i Bosnien kallar pappas brorsbarn min pappa för ”pappa”. Det gör ont i mig. Jag känner för dem, de vill också ha en pappa. [---] Fördomar kan skapa en massa problem, det har vår släkt fått uppleva. [---] Den 11 juli varje år finns en minnesstund nere i Bosnien för alla de som dog i kriget. Jag har varit där en gång och det var känslomässigt uttömmande. Jag blev jätteledsen. Jag får inte gå dit fler gånger, min släkt är rädd att jag ska bli deprimerad då. (Adriana)
Mina respondenter märker tydligt av mediernas fördomar mot invandrare. Det är även tydligt att vissa kommer från tragiska förhållanden där fördomar förstört delar av deras liv.
Adriana har upplevt fördomar i sitt hemland, och de fördomarna har förföljt henne hela livet. Hon känner en saknad över släktingar hon inte träffat, och empati för de familjer som förlorat någon under krig.
Zelko menar på att det alltid finns rasister, vart man än kommer eller bor. Han menar att Sverige är inget undantag. Zelko bryr sig inte om fördomar, han är stark och tror på sig själv. Han tycker inte att man ska dömas efter sin religion.
Natashas äldre bröder har fått fördomar riktade mot sig. De fick ta emot rasistiska glåpord när de bodde i Danmark. Natasha blev arg och besviken när hon fick höra vad bröderna fått utstå. Hon upplever det bättre i Sverige, här är alla vänliga mot henne och hennes familj. Hon tycker media skapar en negativ bild av invandrare. Hon tycker medier i Sverige skulle ta sitt ansvar och inte publicera överdrivna lögner.
Noah fick ta emot fördomar nere i sitt hemland Irak. Han blev trakasserad i skolan på grund av sin religion, som var en minoritetsreligion i landet. Det var på grund av fördomar mot hans religion som hans pappa blev kidnappad och resten av hans familj fick fly från landet.
Albina har inte stött på fördomar under sin uppväxt, utan har alltid känt sig välkommen där hon bott. Albina ser inte så mycket på nyheter eller läser tidningar, så hon har ingen större uppfattning kring medias bild av individer med invandrarbakgrund.
4.5 Framtidstro
Att vara tonåring med invandrarbakgrund, har säkert utvecklat många tankar om framtiden. En del av respondenterna har haft tuffare uppväxt än många andra ungdomar,
38 och de har byggt upp en stark tro på sig själva och sin framtid. Mina respondenter har många tankar inför jobb, utbildning, familj och bosättning. Zelko berättar:
Jag vet inte vad jag vill jobba med, men gymnasiet vill jag gärna gå i en större stad. Jag vill även flytta till en större stad när jag blir större. Jag vill ha ett lugnt och vanligt liv, jag vill gärna ha en familj. Handboll vill jag alltid hålla på med, ska kanske söka till ett handbollsgymnasium. (Zelko)
Noah som haft tuffa förhållanden tror mycket på sin framtid, det är viktigt för honom att se framåt:
Visst jag saknar min pappa jättemycket, jag är ledsen att han inte finns mer här hos mig. Men livet fortsätter, det är det viktigaste! [---] Jag vill leva ett lugnt liv och vill arbeta med datorer. (Noah)
Alla utom en av respondenterna vill stanna kvar och bli gamla i Sverige. Hon har en längtan att flytta till ett annat land:
Jag vill flytta till USA när jag blir äldre. Det är mer spännande! Jag vill bo i en lugnare stad i USA, inte någon storstad. USA känns bara rätt. Jag såg en film på engelska när jag var yngre, och jag förstod allt de sa direkt. Det var mitt kall! Efter filmen har USA känts rätt. (Natasha)
Många av respondenterna pratar om barn och giftermål när vi pratar om framtiden. Religionen tas också upp av några respondenter. En av respondenterna svara på frågan ”tror du att du kommer gifta dig med en svensk eller en invandrare?” så här:
Det kvittar, det är jag som väljer. Det är jag som ska leva och skaffa barn med honom. Min mamma valde pappa helt själv. Min man behöver inte ha samma religion som jag. Marie som jobbar här på skolan, städerskan du vet, hon är gift med en muslim. Men hon är själv svensk och kristen. De väntar nu sitt tredje barn. Hon är en bra förebild för mig! (Adriana)
På frågan ”om du hade kunnat, hade du valt samma liv som du levt igen?” svarade alla respondenter ”ja”. Det visar på att de har lärt sig mycket av sin uppväxt och utvecklat en stark identitet, som de inte vill ändra på.
39 Adriana vill gärna bli sambo men giftermål känns främmande. Hon ska välja sin kille själv, precis som hennes mamma gjorde, det är viktigt för Adriana. Hon vill gärna utbilda sig till frisör efter gymnasiet. Hon kan även tänka sig arbeta inom socialen. Adriana vill gärna flytta till Göteborg när hon blir äldre.
Zelko vill gärna bilda familj och leva ett ”vanligt” liv. På fritiden vill han syssla med sport, helst handboll.
Natasha drömmer om ett liv i USA, där vill hon jobba som veterinär. Natasha vet inte om hon vill gifta sig, men hon vill vara sambo med någon. Hennes partner ska helst vara muslim. Hon vill gärna ha barn någon gång i framtiden.
Noah vill arbeta med datorer när han blir vuxen, han vill gärna bli ingenjör. Han vill gärna flytta till en större stad. För Noah hade det underlättat om han gifte sig med en partner av samma religion, men det är inget måste. Han hade gärna föredragit en irakisk tjej.
Albina vill arbeta med styling och vill bo kvar i samma stad som hon bor i nu. Hon vill gärna gifta sig. Albinas blivande man behöver inte vara muslim, det spelar ingen roll, varken för henne eller hennes föräldrar.
40
5. Analys
I detta avsnitt kommer jag att analysera min undersökning och de intervjuer som jag genomfört. Jag kommer även att besvara de problemformuleringar som jag haft med mig under undersökningens gång.
Alla individer har en identitet som består av en rad olika delar. Man kan vara elev, syster, son, mamma, elitidrottsman eller skådespelare. Hade mina respondenter inte varit invandrare, hade de haft en term mindre. En del av deras nuvarande identitet hade då inte funnits.
För de respondenter som kom till Sverige när de var lite äldre var den första tiden jobbigast, då de ännu inte hade kommit in i det svenska samhället. Stier beskriver att identiteten under denna period kan vara bräcklig, splittrad och förvirrad.59 Stier menar att under denna fas i respondenterna liv kännetecknas deras självidentitet av bräcklighet och diskontinuitet. Enligt Stier är identitetsskapandet beroende av uppbyggandet av känslan av kontinuitet och sammanhang. För att bygga upp känslan av sammanhang krävs det att respondenterna etablerar relationer med specifika personer och institutioner samtidigt. 60 I mina respondenters fall var det ofta skolan som etablerade relationer. Mina respondenter hade förhoppningar om att få ett bra liv i Sverige. De kom från krigshärjade länder för att söka sig till en tryggare vardag. Mina respondenter upplever att de har ett bra liv idag och de upplever en social gemenskap och en känsla av sammanhang.
I det globaliserade samhället som vi alla lever idag är det viktigt att känna sig hemma någonstans. Mina respondenter har som sagt flyttat från ett land till ett annat. Genom denna flytt har de träffat individer de aldrig annars hade träffat. De hade heller aldrig träffat på nya traditioner och kulturer. Mina respondenter har påverkats av sina förflyttningar, och deras identitetsprocess har påverkats på ett annat sätt än om de hade bott kvar i sitt hemland. De har fått anpassa sig efter situationen. Enligt Stier omkonstrueras identiteten ständigt, delvis eller fullständigt i sitt innehåll.61 Det stämmer bra överens med vad mina respondenter har upplevt och berättat. En del av mina
59 Stier, 2003, sid. 91-94. 60 Stier, 2003, sid. 91-94. 61 Stier, 2003, sid. 82.
41 respondenter känner att de passar in överallt, kanske just för att de fått anpassa sig hela sitt liv för att känna sig hemma.
Sammanhangskänslan hänger också ihop med språket enligt Stier. Utan språket förstår man inte sina rättigheter i samhället, och språket ger individen tillgång till institutionella arenor så som skolan. 62 Språket har en stor betydelse för respondenterna. Utan ett gemensamt språk hade respondenterna inte kunnat göra sig förstådd i Sverige eller i sitt hemland. Språket är för mina respondenter en av de delar som bildar en identitet. Det stämmer överens med Heymans teori. Där språket kan vara en form av etnisk markör, där respondenterna blir indelade i ”vi” eller ”dem”.63 En av respondenterna har lite svårt att tala sitt hemspråk, så när hon är på besök längtar hon ofta hem till Sverige efter ett tag. Hon säger själv att det beror på att hon inte förstår vad alla säger, och därför kan hon inte delta i alla diskussioner. När hon inte kan delta i alla diskussioner tror jag hon känner sig utanför, medan i Sverige kan hon förstå allt. Mina respondenter berättar även att deras föräldrar har svårare för det svenska språket. I vissa av respondenternas fall har föräldrarna på grund av språksvårigheter inte fått jobb. Många av respondenternas föräldrar känner ett utanförskap i det svenska samhället på grund av deras bristande språkkunskaper.
Utifrån de svar jag fått från mina respondenter framkom det att de ser sig själva som svenskar, fast inte fullt ut. De är lite annorlunda enligt dem själva på grund av utseende, annorlunda språkligt uttal eller udda traditioner. Med utländskt utseende påpekar några av respondenterna att de har mörka ögon osv. Det krävs ljusare hud, blåa ögon för att bli mer svensk menar en del av mina respondenter. Men är det egentligen typisk svenskt att vara blond och ha ljus hy? Vad är egentligen typisk svenskt eller typiskt bosniskt? Samtidigt kände de sig inte heller hemma i sina hemländer. De känner sig lite udda vart de än befinner sig. De känner dock en samhörighet med båda länderna.
Att ha två kulturer ses som något positivt enligt de flesta av mina respondenter. De tycker om att ha olika kulturer och länder att pendla mellan. De tycker om att resa till sitt hemland och vara med sin släkt. Speciellt Natasha tycker om att åka till Ryssland för där har de samma religion som henne. De har även samma traditioner och likadan
62 Stier, 2003, sid. 122. 63 Heyman, 1990, sid. 55.
42 klädstil. Enligt Stier är inte själva landområdet som är det centrala utan det är viktigt att man känner en tillhörighet med myter, religion och politik i sitt hemland som man kanske inte gör i Sverige.64 Jag märker tydligt på Natasha att hon upplever hemlandet som en ”frizon”, där alla är ungefär som henne. Själva Ryssland verkar hon inte bry sig så mycket om, utan hon tycker egentligen att Ryssland är ett ganska fattigt och slitet land.
Fast att mina respondenter växt upp med två kulturer behöver ingen utesluta den ena eller den andra kulturen. Detta kan innebära att de inte känner sig hemma in någon av kulturerna, men det kan också innebära att de känner sig hemma i båda. Aleksandra Ålund menar att ungdomar med invandrarbakgrund inte alltid har en tillmötesgående omvärld, och att det ställs höga krav. Ungdomarna känner sig ofta utelämnade och ensamma. Samtidigt som de har en rikedom av kulturella världar där ungdomarna kan förbinda sig med en mängd skilda livsmönster och värderingsstrukturer. Ålund menar att man kan säga att dessa ungdomar samtidigt lever i ett slags socialt utanförskap och identitetsmässigt sett mångkulturellt innanförskap.65 Det stämmer överens på mina respondenter som hyllar sin mångkulturella identitet. Mina respondenter har haft en benägenhet att lära sig kommunicera med andra, för att komma in i olika sociala grupper både i Sverige och i sitt hemland. Eftersom de kommunicerar mellan olika kulturer bearbetar de bort en del fördomar som finns inom olika grupper. Jag anser att mina respondenter blir lite av en slags medlare mellan de två olika kulturerna. Genom deras goda uppförande och öppenhet mot båda kulturerna bli även andra mer öppna och orädda för det främmande. Respondenterna önskar dock mer tid i skolan där de får lov att prata kring deras upplevelser och vad som utgör just deras identitet.
När jag lyssnar på mina respondenters intervjuer inser jag att Adriana är den respondent som lättast pendlar mellan hennes olika kulturer. Hon har inga problem att var svensk när hon är i Sverige och bosnisk när hon är i Bosnien. Hon ser sig själv som svensk och det gynnar henne i hennes vardagliga situationer i skolan. Läser man i Hylland Eriksens bok beskrivs enligt mig fenomenet negativt. Hylland menar att man förstärker eller försvagar sitt kulturella attribut beroende på den situation man befinner sig i.66 Men
64 Stier, 2008, sid. 55. 65 Ålund, 1997, sid. 125. 66 Hylland, Eriksen, 1998, sid. 79.
43 Adriana har aldrig behövt anpassa sin identitet efter vart hon befinner sig. Hon är vem hon är vart hon än befinner sig, utan att behöva anpassa sig efter situationen. Hon verkar öppen på frågan ”tror du att du kommer gifta dig med en svensk eller en invandrare?”, där hon menar att det viktigaste är att hon trivs med sin blivande man, och att hans religion inte spelar så stor roll. Hon tycker inte heller det är tvunget att hennes kommande barn ska lära sig bosniska. Hennes blivande barn får själva bestämma om de vill lära sig bosniska, Adriana vill inte tvinga sina barn på något sätt. Hon är på så vis öppen för två olika kulturer.
Mina respondenters etniska identitet grundar sig i kulturella skillnader, och förekommer i relationer med andra. Den etniska identiteten delar ofta in respondenterna i ”vi” och ”dem”. Enligt Hylland betyder etniciteten olika för olika individer. För några är den endast en primär identifikation, något som man föds till och som är svår att förändra. Medan för andra är etnicitet inte så betydelsefull när det gäller ens identitet.67 Respondenternas liv har påverkats av deras etnicitet och är en del av deras identitet. Mina respondenter har dock en känsla av att de kan förändra sin identifikation, de har inte fötts in i något som är primärt.
En av mina frågor kring etnicitet var ”presenterar du dig som svensk, invandrare eller något annat?”, det är naturligtvis en svår fråga för en tonåring. Det är inte heller lätt för mig att analysera deras svar. Det jag dock kom fram till var att några av mina respondenter har en flytande identitet, de känner sig varken svenska eller kroatiska, ryska eller bosniska. Deras föräldrars ursprung har inte format mina respondenter, utan de verkar vara relativt fria i sina tankar. Innan intervjuerna ägde rum hade jag förväntat mig mer starka nationalistiska åsikter, där respondenterna hade ”valt sida”, antingen den svenska sidan eller sina föräldrars hemlands sida. Så var det uppenbarligen inte, utan de var väldigt flexibla i sin syn på nationalitet och i sitt förhållande till sin identitet. Tydligast var nog Albina, som inte såg sig som invandrare eller svensk, hon var sig själv.
Något som respondenterna även tar upp och diskuterar är medias negativ bild av invandrare. Aleksandra Ålund menar att kulturmöten förstås i snäva etniska och
44 kulturella termer. Hon menar att annorlunda kultur förstås som den grundläggande orsaken till alla problem som förknippas med invandrare och etniska minoriteter. Genom ensidig betoning på kultur förenklas synen på etnicitet. Etnicitetens andra dimension och dess samband med samhälliga relationernas hierarkiska, klass – och statusmässiga karaktär osynliggörs därmed. Etnicitet är istället något som skapas och ständigt förändras beroende på utvecklingen av sociala relationer i samhället.68 Jag menar att media ser på etnicitet som en term där man kan dela in människor efter ursprung. Där mina respondenter känner att alla exempelvis muslimer dras över en kant. Media ser inte bakom grupptillhörigheten, och på så vis syns inte heller etniciteten som bildar och bidrar till samhälliga relationer. Antingen har man för lite kunskap vad termen etnicitet innebär eller så drar man alla över en kant. Det kan också hänga ihop med Mehrdad Darvishpour och Charles Westins teori att invandrare alltid förblir invandare, att de aldrig blir accepterade fullt ut som svenskar. Fast att begreppet invandrare är man endast under själva flytten mellan de två länderna.69 Jag tror att lite av mina respondenters besvikenhet ligger i detta faktum, att de känner att de alltid kommer bli stämplade som invandrare. Fast att de kanske vill vara svensk till varje pris.
68 Ålund, 1997, sid. 12.
45