En pedagog i förskolan önskar sig mer tid till varje barn. Tiden räcker inte till för att individualisera i den utsträckning som behövs. Några vill att det ska vara mer samarbete mellan skolan och då främst förskoleklassen. På en förskola har det funnits ett samarbete tidigare men det har inte kommit igång nu då pedagogerna i förskoleklassen tappat gnistan p.g.a. nedskärningar och omflyttningar av personal. Några nämner portfolio som en bra sak och som kan följa barnen från förskolan upp i skolan som en röd tråd och där det går att följa varje barns utveckling. En tycker att de ska ha mer nedskrivet.
P1: Ha mer nedskrivet hur vi tycker att vi ska arbeta med läs och skriv. Det hade hjälpt oss. Inte för att hålla det till punkt och pricka men som ett stöd för oss alla och känna sig lite mer säker på att man inte missar något.
En säger att det nog är lättare att se den röda tråden med läs och skriv för de som arbetar i förskoleklass. Hon menar att egentligen är inte avståndet så långt men att det känns så. En skulle vilja ha mer tid till rim och ramsor.
Vad gäller språkmiljön har de på en förskola diskuterat att ändra om till verkstäder. Flera skulle vilja ha fler rum där de kan dela de stora för sig och de små för sig. En hade tidigare haft en vision om ett forskarrum där det bl.a. skulle finnas böcker att slå i. Det blev inget av med det då antalet äldre barn minskade. Någon menar att det är viktigt att det finns tillgång till material som böcker och skrivsaker. Miljön ska stimulera och för de som redan kan mycket är det viktigt att det erbjuds saker som leder till utmaningar.
En upplever nedskärningarna i kommunen som ett stort hinder speciellt för barn i behov av särskilt stöd. Det är barnen som blir lidande. På en förskola upplevs byggreglerna som ett hinder. Deras förskola är ett provisorium och därför får de inte sätta upp väggar för att dela av ett stort rum. En menar att personalen i förskolan och skolan tänker så olika då de arbetar var för sig. Hon föreslår byte av arbetsplats för att öka förståelsen för varandra. En ser
planeringstiden som ett hinder. På alla förskolor är den egna planeringstiden obefintlig. En annan förskollärare ser personalen själv som ett hinder.
P3: Det tar lite tid att förankra det hos oss. Alla är vi olika. Jag tror att vi kan göra mer men man ska inte bara titta på andra utan vi måste hitta vårt eget och det är inget som säger att det ska vara likadant. Allt gammalt kan inte förkastas.
När vi pratar om visionen så är flera pedagoger i förskoleklass överens om att de önskar mer resurser. Den största önskan är från de flesta att få tillbaka talpedagogen men en önskar att få resurser för att kunna nivågruppera och ge de duktiga den morot som de behöver lite då och då. Alla önskar bättre lokaler och då är det oftast något extra rum som påtalas och någon önskar att kunna ha småstationer framme, saker som lockar. Detta går ej då de delar lokaler. Andra förbättringar av lokalerna menar några att det inte finns några hinder för förutom deras egen vilja. Mer material efterfrågas av några. Hinder för detta är pengar eller tid att tillverka materialet. Även tid att träffa andra som kan inspirera efterfrågas av någon. Några anser att kunskaper saknas. Antingen vill de få fortbildning, som en säger, eller så vill de utbyta kunskaper/erfarenheter och få större samarbete mellan förskola, förskoleklass och skola. Den sistnämnda menar att omorganisationen hindrar att samarbetet kommer igång eftersom grupperna aldrig hinner bli trygga. Hon anser också att de bör bli bättre på att arbeta medvetet med språket.
P9: Dels tror jag det är bristande kunskaper och sedan tror jag framförallt att man kan ha ett större samarbete mellan klasslärare och förskollärare eller barnskötare. Att man kunde bygga en bro och följa dem på något sätt och utbyta erfarenheter och kunskaper. Vi får bli bättre på att utnyttja våra kunskaper och arbeta medvetet med språket med barnen. Hinder är omorganisationen. Man hinner inte bli någon trygg personalgrupp.
Några pedagoger i år 1 påtalar hur viktigt det är att läsa mycket för barnen, både hemma och i skolan. Det är viktigt att ha föräldrarna med sig i arbetet och att de inte tror att det är tillräckligt att läsa i skolan utan lästräning behövs även i hemmet.
P11: Jag tycker att vi har kommit en bit på väg här när vi har aktualiserat det här med språklig medvetenhet. Jag tycker att vi ska fortsätta med det och det känns bra. Sedan kommer vi ju alltid att ha barn som har svårigheter och de ska vi hjälpa. Det är vi skyldiga till att göra. Det viktigaste är att de känner att de duger för den de är. Då är det mycket lättare att lära. De får inte tappa självförtroendet, då är det inte lätt att lära.
Några vill att de barn som är i behov av hjälp ska få det i klassrummet i möjligaste mån. Specialpedagogen kan ge råd, tips och stöttning till pedagogen. En betonar vikten av att stimulera barnen redan i förskolan och i förskoleklass.
Angående språkmiljön anser de flesta att det är viktigt med många böcker i klassrummet att välja fritt ur. Någon lyfter fram hur bra och viktigt skolans bibliotek är för barnens utveckling. En betonar vikten av att barnen får dramatisera och spela teater, då får de använda språket på ett bra sätt.
Några anger att tiden är ett hinder och att de inte hinner med alla barnen som de önskar. Någon känner sig väldigt fri att göra vad hon vill i klassrummet. Flera säger att det saknas pengar bl.a. till fortbildning. Någon saknar det pedagogiska samtalet mellan pedagoger och sin pedagogiska ledare. Någon säger att det är viktigt att vi inte bara ser elände utan använder oss av det som finns t.ex. de befintliga biblioteken. En undrar hur ledningen tänker när det gäller de små barnen som de sa att de skulle satsa på. Det märks inte ännu.