Föreningslivets och allmänhetens rättigheter kontra fritidsförvaltningen ansvar

Diskussionen om föreningslivets och allmän- hetens rättigheter kontra fritidsförvaltningens ansvar är genomgående i intervjupersonernas utsagor. Generellt uttrycker sig föreningsföre- trädarna i termer av föreningarnas rättigheter och kommunens ansvar, medan kommunföre- trädarna å andra sidan är mer benägna att tala i termer av kommunen som tillhandahållare, serviceorgan och möjliggörare och förening- arna som brukare, genomförare och kravstäl- lare. Allmänhetens ställning och åsikter i frågan är osynlig i våra data, så när som på de tillfällen då den omnämns av antingen kom- munens eller föreningarnas företrädare. Flera av intervjupersonerna talar om idrottsan- läggningar som en del av den samhällsservice som en kommun bör tillhandahålla för invå- narna. Samtidigt som kommunen inte kan/bör förvänta sig en avkastning på investeringar i anläggningar för breddidrotten, så är det en investering som lönar sig i förlängningen. Före- ningslivet har en stor potential att fostra och integrera barn och ungdomar i kommunen. Det arbete som läggs ned ideellt inom före- ningslivet motsvarar stora ekonomiska värden, menar man. Ur den synvinkeln är därmed investeringar i anläggningar ”billiga”.

Gunnar Wahlberg, ordförande i Umeå Före- ningsråd menar att föreningslivet i Umeå har en bra relation till kommunen, framför allt till Umeå Fritid. Relationens karaktär är dock beroende av vilka som jobbar i kommu- nens nämnder och förvaltningar.210 _{Finns ett} idrottsintresse bland kommunens företrädare så gynnar detta föreningslivet, och tvärtom. Omvänt gäller att förhållandet mellan det

209 Ibid.

210 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11

lokala föreningslivet och kommunen är bero- ende av vilka företrädare de olika förening- arna har.

Föreningslivets mest framträdande önskemål är att kommunen i sina olika funktioner ska agera stöttande, men inte styrande. Bidrags- strukturen bör således inte baseras på före- ningslivets agerande, utan ska utgå från före- ningarnas egna önskemål och behov av stöd. Samordningen av anläggningar är en viktig del av kommunens stöttande funktion och en förutsättning för att mindre föreningar, som inte har möjlighet att driva egna anläggningar, ska kunna bedriva verksamhet.

Umeå kommuns företrädare ser å sin sida olika former av kommunala bidrag som en möjlighet att stimulera ett önskat beteende hos föreningslivet, och därigenom skapa samma förutsättningar för alla barn och ungdomar att delta i idrottsföreningarnas aktiviteter. Umeå kommun vill också främja en diskussion om idrottens värdegrund och bidra till en imple- mentering av denna på lokal nivå, och diskus- sioner förs om hur kommunala bidrag kan användas som ett styrmedel i det arbetet. Det saknas dock metoder för utvärdering av kom- munala bidrag som styrmedel, något som håller tillbaka den utvecklingen. Det finns däremot en ambition hos kommunen att utveckla metoder för att kartlägga medborgarnas aktivitetsvanor och hur dessa är relaterade till olika parame- trar, som ålder, kön och bostadsområde.

Flera av intervjupersonerna är också inne på att kommunens relation till föreningarna beror på föreningens karaktär, tradition och lokala ställning. Till exempel menar Jörgen From att Umeå IK Konståkning drar fördel av att vara en sektion i en framgångsrik förening med ett varumärke som upplevs betydelse- fullt för Umeå i marknadsföringshänseende. Han menar också att kommunens relation till föreningarna bör vara olika beroende på före- ningens karaktär. Är föreningen av elitkaraktär ska den betraktas som en näringsidkare bland andra av kommunen. Stöd i anläggningsfrågan

ska då utgå ifrån att kommunen får avkastning på investerat kapital, till exempel genom ökade skatteintäkter.211

I detta sammanhang beskriver Gunnar Wahl- berg de mindre föreningarnas förväntningar på kommunalt stöd. Han menar att mindre föreningar helt enkelt är vana vid att bli under- prioriterade, och därför förväntar de sig inte heller att få stöd i lokalfrågorna. Denna attityd kan dock baseras på en underskattning och okunskap om vilken hjälp det finns att få från Umeå Fritid, tror han.212

Från kommunens sida är man medveten om att alla föreningar inte behandlas lika i alla lägen. Det finns föreningar som genom lång tradition har blivit något av ett flaggskepp för Umeå som stad och därför behandlas annorlunda än andra föreningar, vilket leder till orättvisor. Ekonomiskt stöd till sådana föreningar ”mas- keras ofta” i former av till exempel projekt, för att uppfattas som legitima. En aspekt på denna problematik ligger i relationen mellan bredd och elitverksamhet. Den tänkta drag- ningskraften i att ha ett elitlag i kommunen gör att elitverksamheten underhålls ekonomiskt på olika sätt, trots att mindre bidrag till fler före- ningar förmodligen skulle göra mer nytta för invånarnas aktivitetsgrad.

Ytterligare en aspekt på fördelningen av kommunalt stöd är idrottsorganisationernas upplyfta ställning i förhållande till övriga idé- organisationer. Förutom att dessa sällan har lika starka förespråkare som idrottsföreningar, så är deras stöd från centrala organisationer inte alls lika starkt som idrottsföreningarnas. När det gäller den icke-organiserade allmän- heten anser Jörgen From att när det gäller allmänheten som brukargrupp, så har kom- munen ett solklart ansvar för att den gruppen får tillgång till de anläggningar som de själva finansierat med sina skattepengar. Han tycker också att allmänheten är underprioriterad i Umeås ishallar. Att de tider som är avsatta till allmänhetens åkning är så välbesökta tyder

211 Intervju med Jörgen From, 2008-03-26. 212 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11.

på att det finns ett intresse från allmänheten att åka skridskor i icke-organiserade/spontana former.213

Även Gunnar Wahlberg lyfter fram svårig- heterna för privatpersoner att få tillgång till idrottsanläggningarna, men tycker samtidigt att föreningslivet ska prioriteras vid byggandet av nya anläggningar och fördelningen av tider i befintliga.214 _{Denna åsikt delar han med Håkan} Palm, arenachef för SkyCom Arena, som också är övertygad om att kommunen har denna inställning i anläggningsfrågan. Ståndpunkten motiveras med att föreningslivets mervärde skulle gå förlorat om verksamheten inte kunde bedrivas på grund av lokalbrist. Föreningslivet bör istället satsa på att samordna aktiviteter för de individer som vill motionera någon gång då och då. På det sättet skulle anläggningarna bli tillgängliga också för denna grupp, men då i föreningslivets regi.215

Från kommunens sida menar man att försök har gjorts att nå allmänheten som brukargrupp genom att ha så kallade allmänhetens tider i olika idrottsanläggningar. Dessa försök anses lyckade trots att det händer att den organise- rade idrotten använder tiderna. På senare år har det också diskuterats hur det går att aktivera de grupper som av någon anledning inte använder anläggningarna. Enligt Hans-Christer Jonsson som sitter i fritidsnämnden (fp) är de spontan- anläggningar som byggts ett resultat av den diskussionen.216

Enligt kommunföreträdarna är det största pro- blemet i denna fråga att allmänheten per defi- nition inte har några företrädare. Det resulterar för det första i att det är svårt för kommunen att veta vilka behov som finns hos denna grupp. Det blir också svårt för fritidsnämnden att motivera varför en grupp som man inte vet vilka de är och vad de behöver ska bli priori- terade, samtidigt som föreningslivet har ett skriande behov för sin ordinarie verksamhet.

213 Intervju med Jörgen From, 2008-03-26. 214 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 215 Intervju med Håkan Palm, 2008-03-05.

Frågan kompliceras ytterligare av att ingen av kommunens förvaltningar har budgetan- svar för att skapa så kallad ”oprogrammerad” verksamhet. Därmed överlåts ansvaret i stor utsträckning till dem som bygger bostäder. Men med dagens prisläge på mark leder det ofta till att byggentreprenörer prioriterar bostä- der istället för ytor till idrott och rekreation, menar Hans-Erik Bergström. Han tycker att det kanske borde införas ett krav på att en viss yta av marken reserveras redan vid exploate- ringen.217

3.2.3 Anläggningsfrågans utveckling och olika