Förenta nationerna

Förhandlingar om en övergripande konvention om internationell terrorism har pågått inom FN sedan 1996 utan att kunna slutföras. Det finns alltså inte någon övergripande straffrättslig konvention inom FN som tar sikte på all slags terrorism. Inom FN har i stället ett antal specifika konventioner mot terrorism förhandlats fram. Det handlar t.ex. om finansiering av terrorism, angrepp mot den civila luftfartens och sjöfartens säkerhet, tagande av gisslan, viss hantering av kärnämnen, användning av explosiva anordningar mot platser som är öppna för allmänheten och nukleär terrorism. FN:s säkerhetsråd har också antagit flera resolutioner på terrorismbekämpningens om-

råde. Dessa rör framför allt sanktioner men innehåller också krav på straffrättsliga åtgärder beträffande s.k. utländska terroriststridande.

Haagkonventionen (1970)

Den 16 december 1970 antogs i Haag en konvention för bekäm- pande av olaga besittningstagande av luftfartyg. Enligt konventionen ska det vara brottsligt att genom våld eller hot om våld eller genom hot av annat slag rättsstridigt ta ett luftfartyg i besittning eller utöva kontroll över det eller försöka att utföra sådan handling eller med- verka till en sådan handling (artikel 1). Konventionen medför också vissa förpliktelser i fråga om domsrätt, åtal och utlämning.

Konventionen trädde i kraft i oktober 1971 och har ratificerats av Sverige. För att genomföra konventionen infördes en särskild straff- bestämmelse om kapning av luftfartyg i 13 kap. 5 a § brottsbalken. Vidare utsträcktes svensk domstols behörighet till att omfatta detta brott utan krav på dubbel straffbarhet.12

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 6.

Montrealkonventionen (1971)

Den 23 september 1971 antogs i Montreal en konvention för bekämp- ande av brott mot den civila luftfartens säkerhet. Genom konven- tionen förpliktas parterna att kriminalisera sabotage och liknande brott mot den civila luftfartens säkerhet.

Enligt konventionen ska det vara straffbart att rättsstridigt och uppsåtligen företa en våldshandling mot någon ombord på ett luft- fartyg under flygning, om gärningen är ägnad att äventyra luftfartygets säkerhet (artikel 1.1 a), förstöra ett luftfartyg i trafik eller tillfoga sådant luftfartyg skada som gör det oanvändbart för flygning eller som är ägnad att äventyra dess säkerhet under flygning (artikel 1.1 b), på luft- fartyg i trafik anbringa eller låta anbringa föremål eller ämne som är ägnat att förstöra luftfartyget eller att förorsaka det sådan skada som gör det oanvändbart för flygning eller som är ägnad att äventyra dess säkerhet under flygning (artikel 1.1 c), förstöra eller skada anlägg- ningen för flygnavigering eller störa användningen av sådan anlägg-

ning, om gärningen är ägnad att äventyra säkerheten för luftfartyg under flygning (artikel 1.1 d), eller meddela uppgift som man vet är falsk och därigenom äventyra säkerheten för luftfartyg under flyg- ning (artikel 1.1 e). En brottslig handling begår också den som för- söker att begå något av de brott som anges i artikel 1.1, eller med- verkar till att en annan begår eller försöker att begå sådant brott (artikel 1.2). Konventionen innehåller också åtaganden i fråga om domsrätt, åtal och utlämning.

Konventionen trädde i kraft i januari 1973 och Sverige ratifice- rade den i juli samma år. För att genomföra konventionen infördes en särskild straffbestämmelse om luftfartssabotage i 13 kap. 5 a § andra stycket brottsbalken och svensk domsrätt utsträcktes till att omfatta detta brott utan krav på dubbel straffbarhet.13

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 7.

Diplomatskyddskonventionen (1973)

Konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplo- mater och andra internationellt skyddade personer antogs av FN:s generalförsamling den 14 december 1973. Genom konventionen för- binder sig parterna att straffbelägga vissa angrepp mot internationellt skyddade personer.

Enligt konventionen ska som brott betraktas mord, människorov eller annat angrepp på en internationellt skyddad person eller mot dennes frihet (artikel 2.1 a), våldsamt angrepp mot en sådan persons tjänsteställe, privata bostad eller transportmedel, om angreppet är ägnat att äventyra dennes person eller frihet (artikel 2.1 b), hot att företa sådant angrepp, försök att företa sådant angrepp eller hand- ling som innebär medhjälp till sådant angrepp (artiklarna 2.1 c–e). Med internationellt skyddad person avses statsöverhuvud och med- lem av kollegialt organ som fullgör ett statsöverhuvuds åliggande i enlighet med statens författning, regeringschef och utrikesminister när denne befinner sig i främmande stat, samt de medföljande familje- medlemmarna (artikel 1.1 a) Därutöver omfattas representanter för eller tjänsteman från en stat samt tjänsteman i eller företrädare för en internationell mellanstatlig organisation som är berättigad till

särskilt skydd mot angrepp på sin person, frihet eller värdighet samt de familjemedlemmar som ingår i hans eller hennes hushåll (arti- kel 1.1 b). Konventionen medför också vissa förpliktelser i fråga om domsrätt, åtal och utlämning.

Konventionen trädde i kraft i februari 1977 och har ratificerats av Sverige.14 _{Tillträdet ansågs inte kräva några lagstiftningsåtgärder.}

I propositionen hänvisades därvid till brott i 3, 4, 8, 9 och 13 kap. brottsbalken om bl.a. mord, dråp, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, grov skadegörelse och mordbrand samt till 19 kap. 11 § samma balk liksom till bestämmelserna om försök och medverkan till brott.15

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 8.

Gisslankonventionen (1979)

Den internationella konventionen mot tagande av gisslan antogs av FN:s generalförsamling den 17 december 1979. Genom konventionen åtar sig staterna att straffbelägga handlingar som innefattar tagande av gisslan.

Enligt konventionen ska det vara straffbart att gripa eller inspärra och hota att döda, skada eller fortsätta att hålla inspärrad en annan person i syfte att tvinga en tredje part, nämligen en stat, en inter- nationell mellanstatlig organisation, en fysisk eller juridisk person eller en grupp personer, att utföra eller avstå från att utföra en hand- ling såsom ett uttryckligt eller underförstått villkor för att gisslan ska släppas (artikel 1.1). Även försök och medverkan till tagande av gisslan ska vara straffbelagt (artikel 1.2). Konventionen medför också vissa förpliktelser i fråga om domsrätt, åtal och utlämning.

Konventionen trädde i kraft i juni 1983 och har ratificerats av Sverige.16 _{Tillträdet ansågs inte kräva några lagstiftningsåtgärder. I pro-}

positionen hänvisades till straffbestämmelserna i 4 kap. brottsbalken, företrädesvis människorov och olaga frihetsberövande. Det hänvisa- des också till bestämmelserna om försök, förberedelse, stämpling

14 _{Prop. 1975:71, bet. 1975:JuU18, rskr. 1975:138 och SÖ 1975:30.} 15 _{Prop. 1975:71 s. 17 f.}

och medhjälp i 23 kap. brottsbalken.17 _{I förarbetena till finansierings-}

lagen och rekryteringslagen – där brott mot konventionen ingår i vad som i de lagarna avses med särskilt allvarlig brottslighet – har gjorts liknande uttalanden.18

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 9.

Konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (1979)

Konventionen om fysiskt skydd av kärnämne antogs den 26 oktober 1979 av FN:s generalförsamling. Genom konventionen åtar sig sta- terna att straffbelägga vissa handlingar med kärnämnen och sabotage- handlingar riktade mot kärnanläggningar.

Enligt artikel 7 i konventionen ska som straffbar gärning betrak- tas: a) en handling utan lagenligt tillstånd vilken innebär mottagande, innehav, användning, överföring, förändring, överlåtelse eller sprid- ning av kärnämne och som vållar eller är ägnad att vålla död eller allvarlig skada på person eller avsevärd skada på egendom eller på miljön, b) stöld eller tillgrepp genom rån av kärnämne, c) försking- ring eller bedrägligt förvärv av kärnämne, d) en handling som inne- bär att kärnämne medförs, skickas eller flyttas in i eller ut från staten utan lagenligt tillstånd, e) en handling riktad mot en kärnanläggning eller en handling som innebär en störning av driften av en kärn- anläggning, när förövaren avsiktligt vållar, eller när han eller hon vet att handlingen sannolikt kommer att vålla, död eller allvarlig skada på person eller avsevärd skada på egendom eller på miljön genom strålningsexponering eller utsläpp av radioaktiva ämnen, om inte handlingen vidtagits i överensstämmelse med den nationella lagstift- ningen i den fördragsslutande stat där kärnanläggningen är belägen, f) en handling som innebär att man avkräver någon kärnämne genom hot eller genom våld eller genom annan form av olaga påtryckning, g) ett hot att använda kärnämne för att orsaka död eller allvarlig skada på person eller avsevärd egendomsskada, eller miljöskada eller att begå ett brott som beskrivs under e, eller att begå brott som be- skrivs under b och e i avsikt att tvinga en fysisk eller juridisk person, en internationell organisation eller en stat att utföra eller att avstå

17 _{Prop. 1980/81:56 s. 7 f.}

från att utföra en handling, h) ett försök till sådan gärning som be- skrivs under a–e, i) en handling som innefattar delaktighet i brott som beskrivs under a–h, j) en handling som begås av en person som orga- niserar eller instruerar andra att begå ett brott som beskrivs under a–h, och k) vissa handlingar som bidrar till att ett brott som beskrivs under a–h begås av en grupp personer som agerar med ett gemensamt mål. Konventionen innehåller även vissa förpliktelser i fråga om doms- rätt, åtal och utlämning.

Konventionen trädde i kraft i februari 1987 och har ratificerats av Sverige. Ratifikationen föranledde inte någon proposition till riks- dagen.19 _{I förarbetena till finansieringslagen och rekryteringslagen –}

där brott mot konventionen ingår i vad som i de lagarna avses med särskilt allvarlig brottslighet – uttalas att handlingarna enligt kon- ventionerna är straffbelagda i svensk rätt, främst genom bestämmel- serna i den nuvarande lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Hänvisningar gjordes också till bestämmelserna i kapitel 3, 4, 8 och 13 i brottsbalken om t.ex. mord, grov misshandel, olaga hot, grov stöld, grovt rån, grovt bedrägeri, allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage.20

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 10.

En konvention om ändring av konventionen om fysiskt kärn- ämne antogs den 8 juli 2005. Ändringskonventionen innebär bl.a. att bestämmelsen om vilka handlingar som ska utgöra brott ersätts. Konventionen trädde i kraft den 8 maj 2016 och har ratificerats av Sverige. Ratifikationen föranledde inte någon proposition till riks- dagen.21

Protokoll till Montrealkonventionen (1988)

Till Montrealkonventionen antogs den 24 februari 1988 ett tilläggs- protokoll för bekämpande av våldsbrott på flygplatser som används för civil luftfart i internationell trafik.

Enligt artikel II protokollet ska det vara straffbelagt att med an- vändande av något föremål, ämne eller vapen, på en flygplats som används för civil luftfart i internationell trafik, mot någon person

19 _{SÖ 1985:24.}

20 _{Prop. 2001/02:149 s. 43 f. och 58 och prop. 2009/10:78 s. 57 f.} 21 _{SÖ 2012:37.}

företa en våldshandling som förorsakar eller är ägnad att förorsaka all- varlig skada eller dödsfall, eller förstöra eller allvarligt skada anord- ningar som hör till en flygplats, som används för civil luftfart i inter- nationell trafik eller ett luftfartyg som inte är i trafik men som är uppställt på flygplatsen, eller att omintetgöra de servicefunktioner som finns på flygplatsen, om gärningen äventyrar eller är ägnad att äventyra säkerheten vid flygplatsen.

Protokollet trädde i kraft i augusti 1990 och har ratificerats av Sverige. För att genomföra protokollet infördes en ny straffbestäm- melse om flygplatssabotage i 13 kap. 5 b § brottsbalken. Svensk dom- stols behörighet utsträcktes till att omfatta detta brott utan krav på dubbel straffbarhet.22

Protokollet i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 11.

SUA-konventionen och plattformsprotokollet (1988)

Vid en internationell konferens i Rom antogs den 10 mars 1988 en konvention för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet (SUA- konventionen) med ett tilläggsprotokoll om bekämpande av brott mot säkerheten för fasta plattformar på kontinentalsockeln (platt- formsprotokollet). Konventionen och protokollet innehåller bl.a. be- stämmelser om kapnings- och sabotagehandlingar riktade mot fartyg och plattformar liknande dem som finns i Haag- och Montrealkon- ventionerna beträffande luftfartyg och flygplatser.

Enligt SUA-konventionen ska det utgöra en brottslig handling att rättsstridigt och uppsåtligen genom våld eller hot om våld eller genom hot av annat slag ta ett fartyg i besittning eller utöva kontroll över det (artikel 3.1 a), utföra en våldshandling mot någon ombord på ett fartyg, om gärningen är ägnad att äventyra fartygets säkerhet (artikel 3.1 b), förstöra ett fartyg eller tillfoga ett fartyg eller dess last skada som är ägnad att äventyra fartygets säkerhet (artikel 3.1 c), på ett fartyg pla- cera eller låta placera, oavsett på vilket sätt, en anordning eller ett ämne som kan förstöra fartyget eller tillfoga fartyget eller dess last skada som äventyrar eller är ägnad att äventyra fartygets säkerhet (artikel 3.1 d), förstöra eller allvarligt skada anläggning för sjöfarts- navigering eller allvarligt störa användningen av en sådan anläggning,

om gärningen är ägnad att äventyra ett fartygs säkerhet (artikel 3.1 e), meddela uppgift som man vet är falsk och därigenom äventyra ett far- tygs säkerhet (artikel 3.1 f), eller skada eller döda någon i samband med brott eller försök till brott som anges i (a)–(f) (artikel 3.1 g). En brottslig handling begår även den som försöker att begå, anstifta eller medverka till något av de brott som anges artikel 3.1 a–g eller hota att begå de brott som anges i artikel 3.1 b och c om hotet är ägnat att äventyra den fasta plattformens säkerhet och, om så krävs enligt bestämmelserna i nationell lag, syftar till att förmå en fysisk eller juridisk person att utföra eller avstå från en handling (artikel 3.2).

Plattformsprotokollet innehåller samma straffbestämmelser för fasta

plattformar som SUA-konventionen för fartyg med undantag för artikel 3.1 e och f som inte har någon motsvarighet i plattforms- protokollet.

Konventionen och protokollet trädde i kraft i mars 1992 och har ratificerats av Sverige. Ändringar gjordes då i brottsbalkens bestäm- melser om kapning av luftfartyg och luftfartssabotage till att även omfatta brott enligt konventionen och protokollet samtidigt som brottsbeteckningarna ändrades till kapning respektive sjö- eller luft- fartssabotage.23

Konventionen och protokollet i dess officiella engelska lydelser till- sammans med översättningar till svenska finns i bilagorna 12 och 13.

Terroristbombningskonventionen (1997)

Konventionen om bekämpande av bombattentat av terrorister antogs av FN:s generalförsamling den 15 december 1997. Genom konven- tionen åtar sig staterna att kriminalisera viss användning av spräng- ämnen riktade mot allmänna platser och viss infrastruktur.

Enligt konventionen ska det betraktas som ett brott att rättsstri- digt och uppsåtligt leverera, placera, avlossa eller spränga ett spräng- ämne eller en annan livsfarlig anordning i, in i eller mot en allmän plats, en statlig eller annan offentlig anläggning, ett allmänt transport- system eller en infrastrukturanläggning med uppsåt att orsaka döds- fall eller allvarlig kroppsskada, eller med uppsåt att orsaka omfattande förstörelse av sådan plats, anläggning eller system, om förstörelsen leder till eller är ägnad att leda till betydande ekonomisk skada (arti-

kel 2.1). Det ska även betraktas som straffbart att försöka begå ett sådant brott (artikel 2.2.) Det ska även vara straffbart att medverka till, värva eller instruera andra att begå brott enligt konventionen. Även att på annat sätt bidra till att en grupp personer som handlar med ett gemensamt syfte begår ett eller flera sådana brott som anges konventionen ska vara straffbart om bidraget sker i syfte att främja gruppens allmänna brottsliga verksamhet eller i syfte eller i vetskap om gruppens avsikt att begå det eller de berörda brotten (artikel 2.3).

Konventionen trädde i kraft i maj 2001 och har ratificerats av Sverige.24 _{Tillträdet ansågs inte kräva några lagstiftningsåtgärder.}

I förarbetena till bestämmelsen uttalas att de brottsliga handlingar som beskrivs i konventionen torde vara kriminaliserade framför allt som våldsbrott eller allmänfarliga brott enligt 3 respektive 13 kap. brottsbalken, t.ex. mord, dråp, misshandel, grov misshandel, mord- brand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, luftfartssabotage och spridande av gift eller smitta. Det hän- visades också till bestämmelserna om försök, förberedelse och med- hjälp.25

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 14.

Finansieringskonventionen (1999)

FN:s generalförsamling antog den 9 december 1999 den internatio- nella konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism. Konventionen medför förpliktelser för staterna att kriminalisera finan- siering av terrorism.

Enligt finansieringskonventionen ska det vara straffbart att på något sätt, direkt eller indirekt, rättsstridigt och uppsåtligen, tillhanda- hålla eller samla in tillgångar i syfte att de ska användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas, helt eller delvis, för att utföra en gärning som utgör ett brott som faller under och definieras i fördrag i konventionens bilaga (artikel 2.1 a), eller någon annan gär- ning som är avsedd att orsaka en civilperson eller någon annan per- son som inte aktivt deltar i fientligheterna vid väpnad konflikt död eller allvarlig kroppsskada när uppsåtet med gärningen på grund av

24 _{Prop. 2000/01:86, bet. 2000/01:JuU27, rskr. 2000/01:282 och SÖ 2001:22.} 25 _{Prop. 2000/01:86 s. 19 f.}

dess beskaffenhet eller det sammanhang i vilket den utförs är att in- jaga skräck i en befolkning eller att förmå en regering eller en inter- nationell organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd (artikel 2.1 b). De internationella överenskommelser som anges i bi- lagan är Haagkonventionen, Montrealkonventionen, diplomatskydds- konventionen, gisslankonventionen, konventionen om fysiskt skydd av kärnämne, protokollet till Montrealkonventionen, SUA-konven- tionen, plattformsprotokollet och terroristbombningskonventionen. Finansieringskonventionen innehåller även förpliktelser i fråga om domsrätt, utlämning och förverkande.

Konventionen trädde i kraft i april 2002 och har ratificerats av Sverige.26 _{För att genomföra konventionen infördes finansierings-}

lagen.

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 15.

Konventionen för bekämpande av nukleär terrorism (2005)

Konventionen för bekämpande av nukleär terrorism antogs den 13 april 2005. Genom konventionen åtar sig staterna att kriminali- sera viss hantering av radioaktiva material och sabotagehandlingar riktade mot kärntekniska anläggningar.

Enligt artikel 2 i konventionen begår en person ett brott i kon- ventionens mening om personen rättsstridigt och uppsåtligen samt med uppsåt att orsaka dödsfall eller allvarlig kroppsskada eller om- fattande sak- eller miljöskada innehar radioaktivt material eller till- verkar eller innehar en anordning (artikel 2.1 a), eller på något sätt använder radioaktivt material eller en anordning, eller använder eller skadar en kärnteknisk anläggning på ett sätt som förorsakar utsläpp eller riskerar att förorsaka utsläpp av radioaktivt material (arti- kel 2.1 b). I sistnämnda fall föreligger även ett brott om uppsåtet varit att förmå en fysisk eller juridisk person, en internationell orga- nisation eller en stat att utföra eller underlåta att utföra en handling. Enligt konventionen ska det också utgöra ett brott om personen hotar, under omständigheter som visar på allvaret i hotet, att begå ett sådant brott som anges i punkt 2.1 b (artikel 2.2 a), eller rätts- stridigt och uppsåtligen tilltvingar sig radioaktivt material, en anord-

ning eller kärnteknisk anläggning genom hot, under omständigheter som visar på allvaret i hotet, eller genom att använda våld (artikel 2.2 b). Konventionen innehåller även förpliktelser i fråga om bl.a. domsrätt och utlämning.

Konventionen trädde i kraft i juli 2007 och har ratificerats av Sverige.27 _{Tillträdet ansågs inte kräva några lagstiftningsåtgärder. I för-}

arbetena hänvisades bl.a. till lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam- het och strålskyddslagen (1988:220), försök och förberedelse till brott enligt 3, 12 och 13 kap. brottsbalken, terroristbrott enligt lagen om straff för terroristbrott och miljöbrott enligt miljöbalken. Hänvis- ningar gjordes också till bestämmelserna om försök och medverkan.28

Konventionen i dess officiella engelska lydelse tillsammans med en översättning till svenska finns i bilaga 16.

Protokollet till SUA-konventionen och protokollet till plattformsprotokollet (2005)

Vid en diplomatkonferens i London antogs den 14 oktober 2005 ett protokoll till konventionen för bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet (protokollet till SUA-konventionen) och ett protokoll till protokollet om bekämpande av brott mot säkerheten för fasta platt-