Resultatet visar att det finns en medvetenhet hos informanterna om ämnets utveckling. Svensklärarna menar att ämnet har gått från att vara styrt av framförallt läromedel till att bli ett reflektionsämne. Vi är benägna att hålla med i detta resonemang. Vi menar att resultatet har stöd i hur kursplanerna har förändrats. Det som gör att utvecklingen inte stannat av är den decentraliserade skolans verksamhet och att det är skolans ansvar att skapa lokala kursplaner. Det blir på så sätt en kontinuerlig skolutveckling i takt med samhällets förändring i sann erfarenhetspedagogisk anda.
Svensklärarna upplever kursplanen lite ”luddig” och svårtolkad och vi tror att detta till stor del beror på att tolkningsutrymmet är för stort. Detta styrks av
Kapitel 5 Diskussion
SB/MR 2008 50
Brorsson (2007) som ser att de äldre kursplanerna har ett tydligare ämnesinnehåll. Vi ser problemet med tolkningen av kursplanen som en följd av decentraliseringen av skolväsendet och ansvaret har i många fall lagts ut för tidigt på lärare och arbetslag utan vidare kompetensutveckling. Detta faktum motsäger lite av vår uppfattning om skolutveckling men vi ser det inte som ett varaktigt problem. Även här menar vi liksom Brorsson (2007) att det är lärarna som har det grundläggande tolkningsarbetet som sedan ska visa sig i undervisningen.
Vi är av den uppfattningen att svensklärarna har ringat in kursplanens målområden, vilket även elevernas svar om vad läsa, tala, skriva och språk och samhälle indikerar. Vi har inte undersökt hur målen i sig uppnås i undervisningssituationen, vilket gör att vi inte kan uttala oss om hur lärarna arbetar. Arbetar de enligt ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv eller ett färdighetsämnesperspektiv? Kursplanens mål kan som vi ser det uppnås ur båda perspektiven och troligen är det en blandning av de båda vilket även Malmgren (1996) anser. Vidare menar Malmgren (1996) att ingen lärare arbetar renodlat efter något perspektiv utan utgår ifrån den egna övertygelsen vilket vi instämmer i. Vi kan utifrån vår korta erfarenhet från verksamhetsförlags utbildning (VFU) bekräfta att alla lärare vi mött arbetar på olika sätt och förhåller sig olika till ämnet.
Elevernas svar på frågan om huruvida ämnet är uppdelat eller inte styrker våra tankar, då 37 % av totalt antal informanter ser ämnet som ”klossar”, det vill säga uppdelat i moment. Även om majoriteten ser en helhet anser vi ändå att det är en för hög siffra för att lärarnas utsagor om erfarenhetspedagogisk inriktning med helhet genom ämnet faktiskt ska stämma. Bergöö (2005) har också kommit fram till detta i sin avhandling, det vill säga att lärare talar om ett nytt ämne men i praktiken är det det gamla ämnet som praktiseras. Det visar sig dock att det skiljer sig mellan de olika skolorna men vi väljer att inte tolka skillnaden i utfallet mellan skolorna fullt ut då vi inte ställt någon följdfråga om varför de uppfattar ämnet som de gör. Vi förmodar att frågan i sig är tolkad av eleverna utifrån struktur, där klarhet i moment utgör den röda tråden sett ur elevernas perspektiv, varför utfallet blev så olika. Vi vill därmed inte ta bort
Kapitel 5 Diskussion
SB/MR 2008 51
udden av vårt tidigare resonemang om röd tråd som ett genomgående tema utan kopplar resultatet till struktur och som en del av processen.
Molloy (2007) menar att mycket av identiteten i svenskämnet ligger hos lärarna då det är deras subjektiva tolkning av läroplaner, eget intresse och vad de anser som är avgörande. Vi instämmer i detta. Ämnet formas utifrån språk och litteratur som sägs vara grundpelare inom ämnet svenska. Ämnet är präglat av tidigare läroplaner och lärstilar, enligt oss, och tidigare forskning, till exempel Brorsson (2007) och Thavenius (1999).
Resultatet visar att det är läsning och skrivning som är centrala delar vilket stöds av kursplanen. Det är även lärarens personliga tolkning samt centrala direktiv som ger ämnet dess prägel och hur en formulering i kursplanen tolkas är högst individuellt.
Kapitel 6 Sammanfattning
SB/MR 2008 52
6 Sammanfattning
Att vara eller inte vara? Vår hypotes om att svenskämnet är ett momentuppdelat stödämne är delvis besannad. Svenskämnet inom grundskolan är ett schemalagt ämne som har en egen kursplan med inbegripna mål. Börjar vi skrapa på ytan av svaren visar det sig dock att informanterna svarar så som de förväntas att svara men underliggande i svaren tolkar vi att attityden om ett ämne med en stödämnesfunktion finns.
6.1 Svenskämnets identitet
Vad är då ämnet svenska för elever i år 9, svensklärare och lärare i andra ämnen? För att återknyta till matrisen vill vi peka på att sammantaget så har alla tre informantgrupperna liknande tankar om vad ämnet är och vad det står för i skolan. Det uttrycks dock på olika sätt. Eleverna visar det genom känslouttryck och lärarna genom att försöka beskriva ämnets kärna. Det har de båda lärargrupperna gemensamt. Det är intressant att se hur ett ämne tolkas utifrån givna begrepp. Det är ändå enligt vår tolkning av resultatet ett viktigt ämne och att identiteten finns i att kunna läsa, skriva och göra sig förstådd i ett socialt sammanhang. Det är helt i linje med kursplanen för ämnet svenska. Utgångspunkt i läroplanen för svenskämnet är att ämnet ska skapa förutsättningar för eleverna att utveckla sin förmåga att kunna läsa, skriva och använda språket i ett socialt sammanhang. Detta ska ske genom att utnyttja film, teater, litteratur och samhällsdiskussioner. Det är genom olika erfarenheter som kunskap om olika områden kan bli möjlig. Det är därför sorgligt på många sätt att elever i dag ser ämnet som tråkigt även om de anser att det är viktigt. Kanske är det en svag koppling till verkligheten som gör att ämnet upplevs negativt hos eleverna. Det som ska ses som positivt är att svensklärarna i grunden ser ämnet som ett erfarenhetsämne. Det går inte komma bort från att svenska som ämne innehåller moment som måste gås igenom. Frågan är bara om det måste vara uttalade moment för att alla inblandade parter ska förstå helheten.
Kapitel 6 Sammanfattning
SB/MR 2008 53
6.2 Attityden till svenskämnet
Det ligger mycket i att gamla föreställningar och teser om vad som bör ingå i ämnet påverkar dess karaktär. De personer som är inblandade i en elevs skolgång har säkerligen alla olika syn på vad som är viktigast att eleven lär sig. Här kommer även tankar och föreställningar hos föräldrar in i bilden. Tankar som grundar sig på deras egen skolgång och minnen av skolan gör att ämnet kanske uppfattas som svårgripbart och alldeles för fritt i många fall. Visst har vi alla hört frågor som ”Vad lär de sig i skolan i dag?”. Vad som påverkar ett ämnes innehåll är även attityden till ämnet i sig. Det finns många vägar att gå för att nå ett mål och att få svenskämnet att bli roligt verkar vara svensklärarens största utmaning. Utvecklingen av skolarbetet och hur ämnet svenska har förändrats över tid är tydlig om vi ser tillbaka på vår egen skoltid. Mycket har förändrats och ämnet som tidigare var styrt till en striktare form har på många områden tagit ett stort steg framåt.
Reflektion och diskussion ses som centrala i dagens svenskämne i läroplanen. Vi ställer oss dock frågan om det är svenskämnet som ska skapa förutsättningar för den allmänna livskunskapen. Det gäller att hålla isär vad som är ett ämnes delar och vad som ska vara gemensamt för alla ämnen. Erfarenheter ger alla individer möjlighet att förvalta nya upptäckter. Behandlas dessa på rätt sätt ger de också i sinom tid kanske en annan syn på omvärlden och varför vi gör som vi gör. Samhället har utvecklats så fort under de senaste trettio åren. Vi måste väga denna snabba utveckling mot skolans mer tröga organisation. Det går fort att säga hur något ska göras men det tar lång tid att få en attityd att förändras.