Förhoppningar och förväntningar

Resultat:

Intervjupersonerna svarar på frågan om vilka förväntningar de har på lärlingsutbildningen. Emma säger att hon hoppas att hon ska klara att gå i skolan i tre år och Erik säger att han vill bli en bra snickare.

Emma: Nä, jag hoppas väl att jag ska klara att gå här i tre år och få en utbildning så jag kan börja jobba riktigt sen.

Erik: Att bli en bra snickare och få samma utbildning som jag skulle fått på byggskolan. Det är väl det då, som förväntningar.

Jag ställde också frågan: Om du tänker bort allt som kanske begränsar dig vilket är då

ditt drömyrke ? Erik svarar att ”det nog är hantverkare”. Anton svarar att han skulle vilja jobba inom bilracing eller med att renovera upp gamla amerikanare. Emmas drömyrken är advokat eller veterinär men hon vet inte om hon klarar att läsa så länge som det krävs. Moa tror inte att hon har något drömyrke. Hon tycker det är svårt att veta det när man är så ung.

Emma: Jag hade nog inte klarat av allt pluggande, tror jag inte. Eller jag hade nog klarat av det, men inte än, om tio år kanske.

Moa: Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att jag har nåt.”

Det är svårt också och veta vad man vill bli när man är 16 år gammal. För liksom när man är 20 kanske man vill bli golvläggare eller nånting. Man vet inte. Det är ett stort val inför gymnasiet.

Även Tobias tyckte det var svårt att välja till gymnasiet när han inte var äldre än 15 år. (Han hade inte fyllt 16 år när han valde). Erik däremot visste precis vad han ville välja. På frågan vad de tror att de gör om 5 år svarar Anton att han antagligen bor kvar på hemorten. Han hoppas att han arbetar på en bilverkstad. Emma tror att hon bor på en stor gård med många djur och att hon arbetar med handikappade.

Anton: Förmodligen bor jag kvar i XX. För de är ju så att man känner mycket folk

här och det är alltid svårt att flytta till ett nytt ställe. Förhoppningsvis så har jag väl jobb på en bilverkstad och bra jobbarkompisar och sånt.

Emma: Jag bor på en jättestor gård med jättemycket djur och jobbar nog med handikappade. Det tror jag nog. Det är det jag vill.

Intervjuaren

Vad har du mer för framtidsplaner?

Anton: Jag vet inte, utan att det är väl det att jag gör väl det jag känner för att göra

just nu, det är så jag tänker. Tar det som dagen kommer. Erik: Vet jag inte, jag har inte tänkt så långt än.

Moa: Jag har inga för tillfället. Jag brukar inte tänka så långt fram.

Tobias: Jobba upp sig och tjäna pengar och så sen vill jag starta upp ett eget och

anställa folk i stället. Kanske till en börja med i fem eller 10 år kanske man är anställd, sen får man se under tiden hur det går om man kan starta upp ett eget.

Anton, Erik och Moa har inte så många framtidsplaner. De brukar inte tänka så långt fram. Emma har däremot många tankar om framtiden. Hon tror hon kommer få barn tidigt och vill ha en massa barn. Hon vill öppna ett katthem och vill även bli massör. Tobias skulle så småningom vilja starta eget företag. Anton vill helst ut och jobba så fort som möjligt. Samtidigt kan han kanske tänka sig att läsa till polis längre fram i livet.

Anton: Jag vill ju inte gå högskola utan det är väl det att man vill ut så fort som

möjligt. Följdfråga:

Men om du tänker dig framåt i tiden?

Anton: Kanske faktiskt. Jag hade inte velat göra det idag, kanske längre fram. Det

hade varit rätt kul med polisyrket faktiskt tycker jag.

Moa kan tänka sig att ta ett sabbatsår och sedan läsa vidare efter gymnasiet. Hon kan också tänka sig att flytta om hon inte får jobb där hon bor nu.

Moa: Kanske i Göteborg eller nånting, där finns det ju, där är ju stort, där finns alltid nån plats.

Erik däremot kan inte tänka sig att läsa mer. Han är väldigt säker i sitt val medan Moa är osäker.

Erik: 100% säker.

Följdfråga:

Har du tagit hjälp av nån när du skulle välja?

Moa: Nä, jag tycker det är mitt val och ingen annans. Det är ingen som kan säga till mig vad som är bäst och så.

Analys:

Emmas drömyrke är att bli advokat eller veterinär men hon är mycket tveksam till att kunna nå dit. Istället sätter hon upp andra mål för sin framtid, att bli massör, jobba med handikappade och ha många barn och djur. Enligt Flisbäck (2006) måste man skilja mellan individers förväntningar och förhoppningar. Framtidsförväntan är vad som individer finner troligt utifrån sina sociala och personliga erfarenheter. Förhoppning handlar om en känsla av att allt är möjligt. För Emma är de senare framtidsplanerna realistiska för henne, det blir förväntningar medan drömmar att bli advokat eller veterinär blir förhoppningar. Hon ser det som möjligt i ett långt livsperspektiv, vilket hon visar när hon säger att hon kan tänka sig att läsa om 10 år.

Anton berättar att hans drömyrke är att bli mekaniker på bilracing eller att lackera om gamla amerikanare. Att han ska få jobb som bilmekaniker på orten är enligt Flisbäcks (2006) sätt att se det en förväntning som han ser som fullt realistisk. Att få jobb som mekaniker inom bilracing och lackering av gamla amerikanare är mer en förhoppning. Han ser begränsningar i att nå dit. I slutet av intervjun säger han att ”det hade varit rätt roligt med polisyrket faktiskt” och att han kanske kan tänka sig att läsa vidare efter gymnasieutbildningen fast inte på några år ännu. Enligt ungdomsstyrelsens rapport (2003) så planerar 40 % bland ungdomar med arbetarbakgrund en längre utbildning. Anton planerar inte en längre utbildning men det kan spegla en förhoppning.

Ulf Lindbergs (1982) resonemang om att man i arbetarklassen har kort tidsperspektiv och kortsiktig planering till skillnad från medelklassen kan sägas stämma till viss del i min studie. Moa och Erik har inte tänkt så långt fram än och Anton säger att han tar det som det kommer och det talar för att de har ett kort livsperspektiv. Erik och Anton säger att de vill ha, och tror att de får jobb direkt efter gymnasiet. Det är kortsiktig planering. Båda två säger också att de vill bo kvar på orten och det visar på behov av närhet. Sandell (2007) skriver att arbetarklassens barn är mer inriktade på att starta ett

funderingar om framtiden. Emma har dessutom många planer. De har planer i ett långt livsperspektiv vilket inte stämmer med Ulf Lindbergs (1982) resonemang om att arbetarklassen har ett kort tidsperspektiv.

Moa säger att hon inte trodde att hon skulle komma in någon annanstans än på lärlingsutbildningen när hon gick i nian. Hon hade problem att få godkända slutbetyg i alla basämnen och hade inte så höga betyg att söka på. Hon kom in på en annan skola men valde att sluta och börja på lärlingsutbildningen istället. Enligt Gottfredson kan det här vara en sak som gör att Moa måste kompromissa och då kan det vara svårt att hitta något alternativ som hon tycker om. Enligt Bourdieu sätt att se på saken kan det vara så att hon rättar sina mål efter sina objektiva chanser och hon vet inte riktigt vilka hennes chanser är. Kanske är det en anledning till att hon känner sig osäker inför sitt val och inför framtiden.

Sandell (2007) visar i sin rapport att fler ungdomar från arbetarklassen väljer yrkesinriktade utbildningar och fler ungdomar där föräldrarna har eftergymnasial utbildning läser studieförberedande program och senare vidare på eftergymnasial utbildning.