Individens handlingsutrymme i relation till social klass - en studie om lärlingsutbildningen

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Individens handlingsutrymme i relation

till social klass

- en studie om lärlingsutbildningen

The individual acting space related to social class

Maria Bergsten

Studie och yrkesvägledarexamen 180p

2008-11-11

Examinator: Mariann Enö

Sammanfattning

Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem ungdomar som valt att läsa lärlingsutbildningen. Gymnasial lärlingsutbildning är en försöksverksamhet som startade hösten 2008. Syftet med studien är att undersöka vilka bakomliggande faktorer som påverkar eleverna att välja en lärlingsutbildning, vilka förväntningar de har på utbildningen, hur de tänker kring sin utbildning och sitt framtida arbete i ett livsperspektiv. Ett övergripande resultat i min studie är att intervjupersonerna genom sina individuella val av utbildning, synen på arbete och tankar om framtiden tenderar att reproducera den sociala klass som de vuxit upp i. Resultatet visar också att utbildningsformen med stor arbetsplatsförlagd del är attraktiv för ungdomarna i studien. Att få tillämpa de teoretiska kunskaperna i praktiken gör inlärningen bättre anser några av dem. Utbildningsformen fungerar som en motivationsfaktor för skoltrötta elever och gör att de får en gymnasieutbildning. Några av ungdomarna anser dessutom att den leder till att de lättare kommer att få arbete efter avslutad utbildning. Utbildningsorten är också av betydelse för valet av utbildning för ungdomarna i studien. Ungdomarna i studien föredrar fast anställning framför tillfällig. De tycker det är viktigt med tryggheten som en fast anställning ger.

De teoretiska perspektiv som behandlas i uppsatsen är Bourdieus sociologiska teori där han använder begreppen habitus och olika slags kapital för att förklara våra val samt Gottfredsons socialpsykologiska teori om individens kompromisser och begränsningar i en valsituation.

Abstract: studie- och yrkesvägledare, lärlingsutbildning, gymnasieval, habitus, social klass, handlingsutrymme, kompromisser, begränsningar

Innehållsförteckning

1. Inledande bakgrund

3

1.1 Syfte och problemformulering 4

1.2 Disposition 5

2. Lärlingsutbildningen

2.1 Lärlingsutbildningen i förslaget till ny gymnasieförordning 6 2.2 En gymnasial lärlingsutbildning – försöksverksamhet 6

2.3 Utbildningsorten 7

3. Metod

3.1 Metodspråk 8

3.2 Urval och genomförande 9

3.3 Validitet och reliabilitet 10

3.4 Etik 11

4. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning

4.1 Teoretiska perspektiv 12

4.1.1 Bourdieu 12

4.1.2 Gottfredson 14

4.1.3 Liedman 15

4.2 Tidigare forskning 16

5. Resultat och analys

5.1 Presentation av intervjupersoner 21

5.2 Yrkesval och social reproduktion 21

5.3 Teoretisk – praktisk 23

5.4 Arbete och trygghet 27

5.5 Förhoppningar – förväntningar 30

5.6 Avslutande analys 33

6. Avslutande diskussion

7. Referenslista

1. Inledande bakgrund

Ungdomstiden har förlängts, i den mening att många ungdomar etablerar sig senare på arbetsmarknaden och skjuter upp sina studie- och yrkesval. Det finns flera faktorer som har lett till den här utvecklingen. Ungdomars utbildningstid har blivit längre eftersom de flesta ungdomar läser på gymnasiet, arbetslöshet slår mest mot ungdomar och försenar inträdet på arbetsmarknaden. Den höga arbetslösheten bland ungdomar gör också att många väljer att studera i stället för att vara arbetslösa. Det stora utbudet av utbildningar och den ökade valfriheten gör att ungdomar kan ha svårt att fatta beslut när det gäller studie- och yrkesval och istället skjuter upp valet (Hansen & Orban, 2002, Fransson & Lindh, 2004).

I förslaget till den nya gymnasieförordningen (SOU 2008:27) föreslår man att gymnasieskolans program ska delas in i högskoleförberedande program och yrkesprogram. Yrkesprogrammen delas upp i skolförlagd yrkesutbildning och lärlingsutbildning. I den nuvarande gymnasieskolan ger alla nationella program grundläggande behörighet till högre studier. I förslaget till den nya gymnasieförordningen ska den grundläggande behörigheten till högskolan inte vara generell för de elever som väljer yrkesprogram utan istället frivillig.

Ett led i förberedandet för den nya gymnasieskolan är en gymnasial lärlingsutbildning som försöksverksamhet. Den verksamheten ska pågå i tre år och startade hösten 2008. Kommuner i landet fick ansöka om platser till försöksverksamheten och i den kommun som jag valt att göra min studie blev intresset för denna utbildning bland blivande gymnasieelever stort. Ca 130 elever sökte utbildningen och efter intervjuer under våren valde ca 80 elever att börja på utbildningen hösten 2008.

Under utbildningen har jag läst om ungdomsarbetslöshet och om ungdomars väg ut på arbetsmarknaden. När initiativet om lärlingsutbildningen som försöksverksamhet kom väcktes mitt intresse och jag bestämde mig för att göra min studie i en av de kommuner som startat lärlingsutbildning.

Den gymnasiala lärlingsutbildningen innebär i korta drag att stor del av utbildningen, minst halva tiden, förläggs till en arbetsplats inom den bransch som eleven själv valt.

Jag vill studera ungdomarna som har valt denna form av utbildning och vilka faktorer som har styrt deras val. De här ungdomarna tillhör inte gruppen som skjuter upp sitt studie- och yrkesval eftersom de tidigt väljer ett specifikt yrke och att utbilda sig på en arbetsplatsförlagd utbildning. Är det ett medvetet val eller hamnar de här av andra orsaker? Är det i så fall samhällets strukturella mönster som är den bakomliggande orsaken eller är det elevernas självkännedom som är så starkt utvecklad? Kan det vara andra orsaker som t.ex. skoltrötthet som spelar en avgörande roll i valet och kan utbildningsformen i så fall fungera som en motivationsfaktor? Under utbildningstiden kommer ungdomarna att få erfarenhet av arbetslivet och en stark anknytning till arbetsmarknaden. Jag vill veta mer om deras syn på arbete och hur de tänker om sin framtid.

Jag anser att den här studien är relevant, både för studie- och yrkesvägledare och i ett samhällsperspektiv. Kan den nya gymnasiereformen leda till att ungdomar väljer ett yrkesprogram med så tydlig inriktning på ett specifikt yrke så tidigt i livet att det leder till en inlåsningseffekt som gör att handlingsutrymmet senare i livet minskar? Har ungdomarna ett livsperspektiv när de väljer eller väljer de det som passar för stunden? En av Studie- och yrkesvägledarens uppgifter är att vidga den vägledningssökandes perspektiv och vara den som informerar om alternativ för att göra beslutet så väl underbyggt som möjligt. För att kunna göra det menar jag att det är viktigt att känna till vilka bakomliggande faktorer det kan finnas till ungdomars val av utbildning. Dessa frågor har lett fram till min studies syfte och problemformulering. Jag kommer att belysa mina frågeställningar ur ett sociologiskt perspektiv, dvs. att försöka att förstå och förklara individers studie- och yrkesval i relation till de strukturella samhällsfaktorer som påverkar.

1.1 Syfte och problemformulering

Syftet med arbetet är att undersöka vilka faktorer som påverkar eleverna i studien att välja en lärlingsutbildning, vilka förväntningar de har på utbildningen, hur de tänker kring sin utbildning och sitt framtida arbete i ett livsperspektiv. Examensarbetet bidrar med perspektiv på unga individers valmöjligheter i relation till deras sociala omgivning.

Problemformulering:

• Vilka är de bakomliggande faktorer som gör att de intervjuade eleverna väljer lärlingsprogrammet?

• Vilka förväntningar har eleverna på utbildningen, framtida arbete och övriga livssituationer?

• Hur kan ungdomars val till lärlingsutbildning förstås i förhållande till social klasstillhörighet?

1.2 Disposition

I kapitel 2, under rubriken lärlingsutbildning, beskriver jag lärlingsutbildningen som den ser ut i förslaget till ny gymnasieförordning, hur lärlingsutbildning som försöksverksamhet är upplagd samt ger en kort beskrivning av utbildningsorten dit jag förlag min studie.

I kapitel 3, under rubriken metod, redogör jag för den kvalitativa metod som jag valt i min studie. Jag redogör även för metodspråk, urval och genomförande samt validitet och reliabilitet.

I kapitel 4, under rubriken teoretiska perspektiv och tidigare forskning, beskriver jag de teoretiska perspektiv som jag valt att koppla till min studie. Det är Bourdieus sociologiska perspektiv, Gottfredsons socialpsykologiska och Liedmans teori om kunskap. I detta kapitel tar jag också upp tidigare forskning som jag anser relevant för min studie.

I kapitel 5, under rubriken resultat och analys, redogör jag för mina empiriska resultat i olika analysteman, där analysen följer direkt efter resultatet. Rubrikerna är: Yrkesval

och social reproduktion, teoretisk och praktisk, arbete och trygghet samt förhoppningar och förväntningar. Jag inleder kapitlet med en presentation av intervjupersonerna och avslutar med en övergripande analys av hela empirin.

I kapitel 6, under rubriken avslutande diskussion, diskuterar jag i vilken utsträckning jag fått svar på mina frågeställningar. Jag tillför egna funderingar samt ger förslag på fortsatt forskning.

2. Lärlingsutbildning

Här ger jag en kort beskrivning av lärlingsutbildningen som den ser ut i förslaget till gymnasieförordningen (SOU 2008:27). Vidare beskriver jag lärlingsutbildningen som en försöksverksamhet för att slutligen ge en beskrivning av en ort som startat utbildningen i höst, dit jag förlagt min studie. Uppgifterna om utbildningen på utbildningsorten har jag fått från min nyckelinformant och från kommunens hemsida på Internet, vilken jag dock inte kan uppge eftersom utbildningsorten är anonym i min studie.

2.1 Lärlingsutbildningen i förslaget till ny gymnasieförordning

Enligt direktivet till utredningen (Dir 2007:8 se SOU 2008:27, s. 674) är bakgrunden till förslaget om ny gymnasieförordning att många ungdomar, framförallt på yrkesförberedande utbildningar, inte slutför sin gymnasieutbildning. ”Det måste ses som ett allvarligt misslyckande att en av fyra pojkar respektive en av fem flickor inte får slutbetyg inom fyra år, trots att utbildningen är treårig” (SOU 2008:27, s. 674). För dem som avbryter sin utbildning är det svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Stort fokus i utredningen läggs på yrkesprogrammen för att de i högre grad ska anpassas mot arbetsmarknadens krav och behov. Olofsson och Wadensjö (2006, s. 151) menar att den viktigaste anledningen till att lärlingsutbildningsfrågorna nu aktualiseras är att samarbetet mellan skola och arbetsliv upplevs som otillräckligt, vilket påverkar yrkesutbildningarnas kvalitet negativt. Det leder till att ungdomars möjligheter att få jobb efter avslutad utbildning försvåras.

2.2 En gymnasial lärlingsutbildning - försöksverksamhet

Under hösten 2008 startas en gymnasial lärlingsutbildning som en försöksverksamhet i landet. Den ska pågå i 3 år. Gymnasial lärlingsutbildning är ett treårigt gymnasieprogram som omfattar 2500 gymnasiepoäng, likt ett nationellt gymnasieprogram. Minst halva utbildningstiden på lärlingsutbildningen ska vara arbetsplatsförlagd, alltså 1250 p mot 375 p arbetsplatsförlagd tid på ett nationellt yrkesförberedande program. För att komma in på utbildningen krävs samma behörighet som för andra gymnasiala program, alltså godkänt i basämnena engelska, svenska och matematik. Till skillnad från lärlingsutbildningen i förslaget till ny gymnasiereform ger lärlingsutbildningen i försöksverksamheten grundläggande behörighet för högre studier.

Enligt Förordning (2007:1349) om försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning är syftet med utbildning följande:

7 § Gymnasial lärlingsutbildning syftar till att ge eleverna en grundläggande yrkesutbildning, ökad arbetslivserfarenhet och en möjlighet att under en handledares ledning, på en arbetsplats, få fördjupade kunskaper inom yrkesområdet.

2.3 Utbildningsorten

Orten dit jag valt att förlägga min studie är en mindre kommun med ca 10 000 invånare. Kommunens viktigaste näringsgren är tillverkningsindustrin. Denna gren som motsvarar 45 procent av arbetsmarknaden är mer än dubbelt så stor i kommunen än den är i riket som helhet. De två största arbetsgivarna på bruksorten är kommunen och pappersbruket. Kommunen har av tradition en låg arbetslöshet.

I kommunen finns sedan tidigare endast en mindre gymnasieskola med specialutformade program. Elever som läser nationella program pendlar till grannkommuner. Lärlingsutbildningen har startats i ett samarbete mellan näringslivet och kommunen. Ca 80 elever har börjat utbildningen i höst. Hälften av eleverna bor i kommunen och den andra hälften bor i närliggande kommuner. Eleverna ska läsa den yrkesförberedande delen av utbildningen på en arbetsplats fyra dagar i veckan och den teoretiska delen på skolan en dag i veckan. Branscher som eleverna har valt att utbilda sig inom är hotell/restaurang, hantverk, bygg, fordon, handel, el/data, naturbruk/skogsbruk, omsorgen, barn och fritid, industrin och VVS energi. Fordon-, bygg- och hantverksbranschen (florist, hudterapeut och frisör) är de branscher som intresserar flest elever. Könsfördelningen på hela utbildningen är relativt jämn med 57 % killar och 43 % tjejer medan könsfördelning inom varje bransch är ojämn.

3. Metod

Här redogör jag inledningsvis för vilken metod jag valt och gör en kort beskrivning av metodspråket. Vidare redogör jag för urvalet och genomförandet och fortsätter med att diskutera validitet och reliabilitet.

3.1 Metodspråk

Jag har valt att göra min studie utifrån en kvalitativ metod. Enligt Ryen (2004, s. 14) studerar man i kvalitativ metod människor i deras naturliga miljö för att få fram individens perspektiv och sätt att se på världen. Då mitt syfte och mina frågeställningar är inriktade på att förklara och försöka förstå intervjupersonernas sätt att se på världen anser jag att en kvalitativ metod är lämpligare än en kvantitativ. Jag har valt att använda ett naturalistiskt metodspråk. Det innebär att man anser att intervjupersonens tolkning representerar hennes verklighet (Ryen, 2004). Enligt naturalistisk metod har jag även med många citat i resultatdelen eftersom det är ett sätt att återge intervjupersonernas svar så autentiskt som möjligt. Jag valde att göra en kvalitativ intervju för att samla in data.

Datainsamlingen i min studie skedde parallellt med analysen i en process. Ryen (2004, s. 106) menar att fältarbete, analys och tolkning pågår samtidigt och bildar en process i naturalistisk metod. Jag använder en iterativ analysmetod. Enligt Ryen (2004, s. 116) pågår tre processer samtidigt i en iterativ analysmetod. Det är reducering av data; då man väljer begrepp och metod, intervjuar, kodar och till sist letar efter ett tema. Vidare är det demonstration av data; då man söker mening i analysen genom att visa en viss del av datan. Slutligen är det slutledning och verifiering; då man på olika sätt tolkar datan. Innan jag startade min datainsamling utarbetade jag en halvstrukturerad intervjuguide med sju huvudrubriker, vilka är förväntningar, bakgrund, drömmar och mål, påverkansfaktorer, arbete samt framtiden (se bilaga). Jag ställde öppna frågor under intervjun för att på så sätt få intervjupersonen att berätta fritt och för att kunna följa upp med följdfrågor. Jag har valt att göra kvalitativa samtalsintervjuer för att nå mitt syfte med den kvalitativa metod jag använder; att förklara och försöka förstå intervjupersonernas sätt att se på världen.

3.2 Urval och genomförande

Urvalet har skett genom att jag valt ut relevanta variabler. En av variablerna var utbildningsort. Jag valde att förlägga studien till endast en utbildningsort som ett sätt att avgränsa studien. Eftersom jag kunde skönja en viss homogenitet i urvalet av undersökningspersoner från samma ort valde jag att ha boendeort som en variabel. Jag valde kön som en andra variabel eftersom jag inte ville binda mig vid något speciellt kön. Bransch blev min sista variabel eftersom jag inte ville undersöka någon särskild bransch utan ville få heterogenitet i min studie.

Jag är medveten om att det finns andra intressanta variabler att använda för att hitta avvikande fall i urvalet. En sådan skulle kunna vara de elever som gjort könsöverskridande val. Det fanns t.ex. två tjejer som valt att utbilda sig inom byggbranschen och två killar som valt att utbilda sig till frisörer. Eftersom jag fick tillgång till denna information sent under arbetets gång och eftersom tiden för studien är begränsad har jag varit tvungen att välja bort den variabeln. Enligt mitt syfte och min problemformulering är könsperspektivet heller inget som jag valt att undersöka utan jag menar att det hade ändrat fokus på min studie.

Inledningsvis tog jag kontakt med koordinatorn för utbildningen som blev en nyckelinformant i min studie och en hjälp att få en ingång till ämnet. Hon hjälpte mig även att välja ut intervjupersoner utifrån mina urvalsvariabler och att stämma möte med dem. Fyra av intervjuerna genomfördes i en lokal på skolan och en av intervjuerna ägde rum på den intervjuades praktikplats. Intervjuerna varade mellan en halvtimme och en timme. En halvtimme kan tyckas kort för att göra en kvalitativ samtalsintervju men jag märkte att några av intervjupersonerna blev trötta och jag bedömde det som att de då inte skulle ge utförliga svar. Jag kände mig nöjd med att jag fått svar på mina frågor. Jag menar också att intervjuguiden gav en relativt fast struktur så därför höll vi oss till kärnan i frågorna. Ryen (2002) skriver att ”med en utarbetad förhandsstruktur kan man också undvika att samla in en mängd överflödig information som bara minskar analysens kraft” (s. 44).

Intervjuerna har bandats och transkriberats ordagrant. För att minska datainsamlingen har jag efter varje intervju kodat informanternas svar. Jag delade in datan i olika enheter

och läste igenom alla enheter innan jag sorterade dem i kategorier. När alla enheter var sorterade skapade jag namn på varje kategori. Kategorierna har sedan blivit olika analysteman.

I intervjuguiden finns en fråga om vilken utbildningsbakgrund intervjupersonernas föräldrar har. I efterhand kan jag se att jag inte har ställt den här frågan på samma sätt till alla intervjupersonerna. Till några av intervjupersonerna har jag ställt frågan som en följdfråga medan jag till andra endast utgått från föräldrarnas yrke för att bilda mig en uppfattning om deras utbildningsbakgrund. Det innebär att jag inte har fått likvärdiga svar på frågan från intervjupersonerna. En förklaring till detta kan vara att jag i början av mitt arbete med uppsatsen valde att se klassindelning efter yrkesposition men att jag efterhand blivit mer intresserad av det som Bourdieu (1995) kallar kunskapskapitalet och av hans sätt att utifrån flera faktorer dela in människor i olika klasser. Hade jag gjort om studien i dag hade jag valt att arbeta annorlunda i detta avseende.

3.3 Validitet och reliabilitet

I vetenskapliga studier används begreppen validitet och reliabilitet. Att ge studien validitet innebär att forskaren ger den trovärdighet genom att undersöka det som avses undersökas. Reliabilitet innebär att forskaren har utfört studien på ett pålitligt sätt och att den därigenom är tillförlitlig (Ryen, 2004, s.138). Jag redogör här för hur jag har försökt öka validiteten och reliabiliteten i min studie.

Jag är medveten om att jag som forskare genom mina värderingar kan påverka studiens resultat och analys mycket och jag har försökt att i så stor utsträckning som möjligt undvika att min egna förförståelse påverkat studien. I en naturalistisk metod ska man som forskare förhålla sig neutral och inte värdera intervjupersonerna för att på så sätt lättare få tillgång till intervjupersonernas egna erfarenheter. Det är ett sätt att öka reliabiliteten (Ryen, 2004). Jag har spelat in alla intervjuer på band och väljer att i resultatdelen använda många citat från mina intervjupersoner. Ryen (2004) menar att man ökar reliabiliteten genom att det är intervjupersonernas utsagor som belyser slutsatserna. Jag har valt att ge intervjupersonerna fingerade namn och att inte namnge orten där min undersökning ägde rum. Jag menar att jag på det sättet gör reliabiliteten

högre då intervjupersonerna kunde vara mer öppenhjärtiga och ge sitt perspektiv utan rädsla för att bli igenkända.

Genom att jag utarbetat en intervjuguide och följt den under intervjun har jag undersökt det jag velat undersöka och inget annat. På det sättet anser jag att jag har ökat validiteten i min studie. Ryen (2004, s. 152) menar att en metod att validera kvalitativa studier är att ständigt jämföra datan under hela processen som man gör i iterativ analys. Jag har arbetat enligt iterativ analysmetod under analysprocessen och även det ger, anser jag, min studie viss validitet.

3.4 Etik

Jag har under studiens gång följt de fyra punkterna i Forskningsetiska principer inom

humanistisk samhällsvetenskaplig forskning (www.vr.se). De fyra punkterna benämns som krav:

Informationskravet: Jag informerade intervjupersonerna om studiens syfte.

Samtyckeskravet: Jag berättade att intervjupersonernas deltagande är frivilligt och att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan. Jag fick deras samtycke till att medverka.

Konfidentialitetskravet: Jag informerade om att ingen annan än jag har tillgång till det inspelade materialet och att jag kommer att förstöra inspelningen så fort uppsatsen är inlämnad och godkänd. Jag har sett till att ingen annan haft tillgång till utskrifterna från intervjuerna. Jag berättade också för intervjupersonerna att varken de eller utbildningsorten kommer att namnges med sina rätta namn.

Nyttjandekravet: Jag informerade intervjupersonerna om att materialet inte ska användas i annat syfte än för forskning.

4. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning

Forskningen om utbildnings- och yrkesval i ungas perspektiv är begränsad enligt Fransson och Lindh (2004). De menar att endast ett fåtal studier finns i detta ämne och flertalet av dem är C- och D-uppsatser. Många av dessa studier har studerats utifrån en ”uppfattning om studie- och yrkesvalet som en rationell valprocess där överväganden sker utifrån förnufts- och kunskapsbaserat underlag” (Fransson & Lindh, 2004, s. 59) och inte utifrån socioekonomiska förhållanden, etnicitet och kön.

I den här studien väljer jag att se studie och yrkesvalet ur ett sociologiskt perspektiv och har därför valt att analysera utifrån Pierre Bourdieus teori där han använder begreppen habitus och olika slags kapital för att förklara våra val. För att bredda perspektivet något väljer jag att även föra in ett socialpsykologiskt perspektiv hämtat från Linda Gottfredsons teori om individens kompromisser och begränsningar i en valsituation. Ett av mina analysteman i min studie som jag redogör för i resultat/analysdelen har rubriken ”teoretisk och praktisk kunskap” och jag tillför även ett teoretiskt perspektiv till den delen. Jag beskriver Sven-Erik Liedmans, som är professor i idé- och lärdomshistoria, teorier om kunskap.

Efter kapitlet om teoretiska perspektiv följer ett kapitel om tidigare forskning. Där har jag valt att referera till olika studier och undersökningar som är av intresse för mitt ämne.

4.1 Teoretiska perspektiv

4.1.1 Bourdieu

Enligt Bourdieu (1995) är begreppet habitus en benämning på ett samlat socialt arv som varje människa innehar och som framkommer i ett speciellt mönster hos individen som en handlingsposition. Via dessa dispositioner skapas ett system där habitus anger villkoren för individens syn på omvärlden.

En av utgångspunkterna i Bourdieus teorier är fältbegreppet. Termen fält definierar han som en specifik social värld eller ett socialt rum. För att få ta del av fältet, släppas in i det sociala rummet, krävs ett inträde i form av kunskap om fältets spelregler. Man kan se skolan som ett fält. En duktig elev som satsar på bra betyg har allierat sig med

utbildningssystemet, men att inte prestera enligt skolans förväntningar är att göra motstånd mot detta system (Broady, 1985).

Bourdieu (1995) talar om fyra olika slags kapital som människor har i olika stor utsträckning. Det är det ekonomiska kapitalet, det kulturella kapitalet, det symboliska kapitalet och det sociala kapitalet. Olika former av kapital tillsammans med habitus och fält strukturerar människor till olika positioner i samhället. Enligt Bourdieu (1973, se Sandell, 2007 s. 31) är det endast de som har rätt habitus som har förmågan att ta till sig undervisningen i skolan. Eleverna segregeras på detta sätt utifrån deras bakgrund. Det är maktförhållanden mellan skilda klasser och tillgång till olika typer av kapital som förklarar sorteringen och segregationen i utbildningssystemet. De som har den största benägenheten att investera i sina barns utbildning är de som har störst mängd kulturellt kapital. Även på arbetsmarknaden och i utbildning hålls människor isär utifrån olika principer. Det gäller även geografiskt. Det betyder att platsen där man bor spelar en avgörande roll i människors habitus. (1973, 1979/1993, Bourdieu, se Sandell, 2007 s. 61-62).

Bourdieu (1979/1993:265, Bourdieu se Flisbäck, 2006) menar att de flesta människor anpassar sina framtida förväntningar efter vad de tror är möjligt. Deras habitus, i vilken deras tidigare erfarenheter är införlivade, gör att de har en uppfattning om vilka positioner som är möjliga att uppnå och de rättar sina förväntningar efter det. På det viset sätter de upp sina mål efter ”de objektiva chanserna” (s. 179). De tidigare erfarenheterna styr vilka förväntningar och förhoppningar som blir möjliga. Den som har många förväntningar som anses realistiska kan ha vidare drömmar och tillåta sig misslyckas och ta större risker. Marita Flisbäck (2006) har i sin avhandling bearbetat Bourdieus perspektiv åt ett mikrosociologiskt håll och menar att vi måste skilja mellan individers förväntningar och förhoppningar. Hon menar att trots att förväntningarna är begränsade så har ändå människor hopp inför sin framtid. ”Förväntan är en framtida bild av vad som är troligt. Förhoppningar liknar mer barnets naiva känsla av att allt är möjligt” (s. 63).

Bourdieu talar om klasser av erfarenheter eller klasshabitus. Han menar då att vi kan se kollektiva, strukturella likheter i människors livsbanor påverkat av t.ex. kön, klass eller etnicitet. Samtidigt är varje enskild människas livsprojekt unikt. ”Individers habitus kan

alltså på ytan förfalla lika, men människors upplevelser är aldrig identiska, ingen habitus är den andra lik” (Flisbäck, 2006, s 57).

Bourdieu menar att klassbegreppet innefattar mer än individers yrke och ekonomi. Men det jag i min studie främst behandlar är klass i relation till yrkespositioner och mitt intresse är hur individer genom sina fria val tenderar att reproducera dessa.

4.1.2 Gottfredson

I Linda S. Gottfredsons (2002) karriärteori görs ett försök att kombinera psykologiska och sociologiska perspektiv. Hennes teori handlar om hur begränsningar och kompromisser begränsar våra livsval och gör att vi väljer vissa vägar framför andra. Valet av karriär är en process som startar tidigt i barndomen. Under processens gång utesluter individen möjligheter och gör kompromisser utifrån sin självbild.

Enligt Gottfredson (2002) är begränsning en process där individen förkastar de alternativ som är oacceptabla. Individen jämför sin självbild med sin bild av yrken och ser i vilken utsträckning dessa matchar varandra. Begränsningsprocessen startar tidigt i barndomen och delas in i fyra stadier. Stadierna bygger på varandra och visar på en högre grad av mental utveckling och integration av självbilden och yrkesönskningar. Först bildas konstruktioner om att vi är olika kön och vilka yrken som domineras av vilka kön. I steg två diskrimineras yrken i förhållande till könstillhörighet. I nästa steg sker ytterligare en begränsning när man förstår vilka olika status yrken har och vilka yrken som är oacceptabla enligt den egna familjen och omgivningen. I sista steget identifierar individer yrken som de föredrar och som passar bäst ihop med självuppfattningen.

När den sociala identiteten utvecklas begränsar vi oss ytterligare när vissa yrken inte stämmer överrens med vår sociala identitet. På detta sätt bildar individen sin kognitiva karta där yrkesval och självbild vävs ihop. De kognitiva yrkeskartorna skapar individen enligt samma mönster som självbilden. Det kan leda till att individen tar till sig den information som gör att vederbörande kan behålla sin självbild. Yrkesbilderna jämförs med självuppfattningen och ju mer de stämmer överrens desto högre blir tillfredställelsen för individen. Begränsningsprocessen sker först då individen skapar ett utrymme för sitt val, sitt sociala rum, genom att de alternativ som inte stämmer med

självbilden väljs bort. Urvalsprocessen görs utifrån tre steg; kön, social tillhörighet och intresse (Gottfredson, 2002).

Gottfredson (2002) menar att processen att kompromissa är ännu ett sätt att begränsa våra livsval. Vid en kompromiss justerar man förhoppningarna så att de också rymmer realiteten. Förhoppningarna styrs då från idealet till det förväntade. Barriärerna kan vara praktiska saker som avstånd till skola och anställning, familjeband och även antalet jobbtillfällen inom vissa yrken. När man kompromissar överger man sitt mest önskade alternativ. Kompromissen kan vara liten när det finns många valmöjligheter som individen gillar men blir större om det finns färre valmöjligheter inom det acceptabla fältet. Prioriteringsordningen för hur man kompromissar är att man skyddar könet längst. Sedan avgör statusen hur stor kompromissen blir. Slutligen är det intresset som man kompromissar. För att individen ska känna tillfredställelse med sitt yrkesval får inte kompromissandet med det sociala jaget vara för stort.

4.1.3 Liedman

Sven-Erik Liedman har bl. a. skrivit boken Ett oändligt äventyr. Om människans

kunskaper (2001). Där beskriver han begreppet kunskap och jag har särskilt intresserat mig för kapitlet Kunskap sitter i kroppen där han tar upp indelningen mellan praktisk och teoretisk kunskap. Liedman (2001) menar att det är en självklarhet att vi idag lever i ett kunskapssamhälle. Men vad är egentligen kunskap? Vi får tidigt lära oss att kunskapen kan delas in i olika fack. Vissa kunskapsområden är viktigare än andra. Vissa ämnen i skolan hänger samman med yrken som anses finare eller ger ett större ekonomiskt kapital än andra.

En viktig gränslinje som dras i kunskapsvärlden är den mellan praktiskt och teoretiskt. Liedman menar att alla sysselsättningar i grunden är praktiska. ”Den som behärskar ett område uppnår och bevarar sin skicklighet genom att enträget arbeta inom det” (Liedman, 2001, s. 41). Han menar också att teorier fungerar som ett slags manualer och att inget arbete i sig är teoretiskt utan att vi alla arbetar med kroppen, hjärnan inbegripen. Gränsen mellan praktisk och teoretisk kunskap är en problematisk gräns. ”Den speglar en gammal och ännu existerande klassindelning i samhället snarare än egenskaper hos olika typer av kunskap” (Liedman, 2001, s. 83).

Vidare skriver Liedman (2001, s. 175) att man traditionellt associerar ordet ”pedagogik” till hur läraren lär ut och det sker främst genom språket, men att alla även vet att det finns andra sätt att lära sig. Hur man lär sig hantera verktyg, inklusive kroppens, tillhör idag ett av de stora pedagogiska problemen menar Liedman (2001, s. 174). Det finns ett växande intresse för att lära sig genom handling, att göra, genom att lära sig på en arbetsplats som lärling. ”Inlärningen innebär inte bara en växande skicklighet att hantera redskap av olika slag utan också en anpassning till ett sätt att vara, en uppsättning värderingar och en yrkesidentitet” (Liedman, 2001, s. 175). Men även de som läser på universitet övas in i sina färdigheter och sina sociala roller.

4.2 Tidigare forskning

4.2.1 Ungdomars önskan om fast anställning

Ingela Goding och Sven Nelander skriver i LO-rapporten (2005, s. 20) att tillfälliga anställningar som behovsanställningar och projektanställningar har ökat i Sverige. Att ungdomar gärna vill ha dessa tillfälliga arbeten för att vara rörliga på arbetsmarknaden är en myt menar Bengt Furåker, professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Han menar att ungdomars inställning till arbete i debatten ofta framställs som annorlunda än hos den äldre arbetskraften. Furåker har medverkat i en stor internationell studie där man jämfört synen på anställningstrygghet i åtta länder. I Sverige är andelen som tycker att anställningstrygghet inte är särskilt viktig eller inte viktig alls, 4 %. Den internationella undersökningen ger inget stöd för resonemanget om att ungdomar hellre vill vara rörliga på arbetsmarknaden än ha fasta anställningar utan visar att ungdomar i lika hög grad som andra tycker att anställningstryggheten är viktig.

Flera andra undersökningar har kommit fram till liknande resultat; ungdomar vill hellre ha en fast anställning än en tillfällig. Tidskriften Arbetsmiljö har t.ex. gjort två undersökningar som visar att 96 % av befolkningen önskar fasta anställningar. Tryggheten som en fast anställning ger är viktig. I rapporten ”Ny tid, nya tankar? Ungdomars värderingar och framtidstro” har man frågat ungdomar i åldrarna 16-29 år om vilka mål som de anser viktiga att uppnå. Högst upp på listan kommer, förutom ett eget boende, att ”ha en fast anställning”. SCB tillfrågade år 1999, ungdomar som är födda år 1978 vad de ansåg vara absolut viktigast när de fyllt 25 år. Högst upp på listan

kom att kunna försörja sig själv, en egen bostad och att ha en fast anställning (Goding & Nelander, 2005, s. 20).

Ett liknande resultat redogör Karin Fransson och Gunnel Lindh (2004) för i sin rapport

”Ungdomars utbildnings- och yrkesval – i egna och andras ögon”. De refererar till en undersökning gjord av Jonsson (2001) där resultatet visar att ungdomar inte är inställda på att vara så rörliga som arbetsmarknaden förväntar sig att de ska vara. I stället tyder resultaten på att ”majoriteten föredrar trygghet framför tidsbegränsade anställningsvillkor och projektanställningar” (Fransson & Lindh, 2004, s. 58).

4.2.2 Lärlingsutbildningens möjligheter

I rapporten Lärlingsutbildning – ett återkommande bekymmer eller en oprövad

möjlighet? förmedlar Olofsson och Wadensjö kunskaper och erfarenheter av lärlingsutbildning i och utanför Sverige. De redovisar vilka institutionella förutsättningar som krävs för en framgångsrik lärlingsutbildning och hävdar att sådana förutsättningar hittills har saknats i Sverige, men möjligen är på väg att etableras.

En slutsats av rapporten är att gymnasial yrkesutbildning är betydelsefull både ur social och också samhällsekonomisk synpunkt. ”En väl fungerande yrkesutbildning underlättar i synnerhet för ungdomar från arbetarklassmiljöer att genom en bra utbildning snabbt komma ut i arbetslivet” (Olofsson & Wadensjö, 2006, s 4). Vidare menar Olofsson och Wadensjö (2006) att andelen ungdomar som avslutar en gymnasieutbildning sannolikt kommer att öka och att övergången mellan skola och arbetsliv kommer att underlättas. De menar att lärlingsutbildningen har uppfattats som ett effektivt medel för att minska ungdomsarbetslöshet, att det är mer effektivt än arbetsmarknadspolitiska insatser. Lärlingsutbildningen har också uppfattats som ett effektivt instrument för att motverka social utslagning av skoltrötta tonåringar (Olofsson & Wadensjö, 2006).

När det gäller de olika gymnasieprogrammens ingång till högre studier visar en undersökning från SCB gjord mellan åren 1998-2002 (Olofsson & Wadensjö, 2006, s 50-51) att år 2000 är det bland de 24-åringar som gått på el- och fordonsprogram få, 4 % respektive 10 %, som studerar vidare. På hantverksprogrammet är det 18 %, på omvårdnadsprogrammet 10 % och på barn och fritidsprogrammet 13 %.

4.2.3 Ungas syn på arbete.

Ungdomsstyrelsens rapport Ungas syn på arbete (2003) belyser ungdomars, i åldern 15-25 år, syn på arbete. 2700 unga har deltagit i undersökningen. En av frågorna till de unga i åldern 15-19 år var: Hur viktiga är följande egenskaper i ett arbete för att du ska

vara intresserad? Över 90 % tyckte att trevliga arbetskamrater, en bra chef, god arbetsmiljö och bra lön är viktiga egenskaper i ett arbete. Intressanta arbetsuppgifter och omväxlande arbetsuppgifter värderades också högt.

Under de senaste 20 åren har det hänt en hel del när det gäller ungas utbildningsvanor. Det är idag betydligt fler som påbörjar högre studier innan de fyllt 25 år. Sedan tidigare är det känt att utbildningsnivå tenderar att gå i arv. I rapporten hänvisar man till en undersökning gjord av högskoleverket (2002, se Ungdomsstyrelsens rapport, 2003). Bland unga med akademikerföräldrar så planerade 70 % en längre utbildning och samma siffra gäller för ungdomar som är födda utomlands. Bland ungdomar med arbetarbakgrund så planerar 40 % en längre utbildning.

Enligt ungdomsstyrelsens rapport (2003) finns det även variationer i den undersökta ungdomsgruppen beroende på vilken typ av kommun man bor i. Bland de unga som bor i en mindre kommun är det vanligt att antingen gå på gymnasiet eller att arbeta. 20 % av de unga som bor i en mindre kommun har högskoleutbildning medan siffran är 50 % för de unga som bor i en större kommun eller storstad. Där är andelen som arbetar inte heller lika stor.

4.2.4 Fostran till lönearbete

Paul Willis (1981) beskriver i boken Fostran till lönearbete hur klass kan reproduceras i ett samhälle. Han beskriver unga killar inom arbetarklassen i England som utvecklade en negativ inställning till skolan. De förknippade teoretiska kunskaper med en kontroll från skolans sida och de övertog en misstro från sina föräldrar mot intellektuellt arbete som de ansåg inte hänger ihop med ett praktiskt. De som styrde de unga killarna mot okvalificerade jobb var två saker, pengar och arbetskamrater. Efter några år i arbetslivet ångrade de sig och önskade att de hade arbetat bättre under sin skoltid. De insåg att handlingsutrymmet var begränsat och att de skulle fastna i trista lågavlönade jobb.

I förordet till den svenska utgåvan av boken skriver Ulf Lindberg att barn uppfostras i högre samhällsklasser till en prestationsmotivation. I medelklassen får barnen lära sig att planera långsiktigt och att skjuta upp de omedelbara behoven. ”Den förmågan är särskilt användbar i skolan, som ju domineras av medelklassens framgångsideologi med tonvikten på individuell prestation och konkurrens” (Lindberg, 1982, s. 9) Han menar också att man kan se följande skillnader mellan medelklassen och arbetarklassen. I medelklassen har man långt tidsperspektiv, långsiktig planering, flera alternativ, kvalitativa krav på jobbet och man förtränger de aktuella behoven. I arbetarklassen däremot har man kort tidsperspektiv, kortsiktig planering, få alternativ och behov av närhet.

4.2.5 Segregation och social snedrekrytering

Anna Sandell (2007) har skrivit en avhandling där hon utforskar och analyserar utbildningssegregationen i den svenska skolan och dess relation till individualisering. Avhandlingen visar att mönstren för hur livsvägar väljs fortfarande är strukturerade utifrån kön och klass.

Vidare skriver Sandell (2007, s. 46) att den könsmässiga segregationen är störst bland de yrkesförberedande programmen på gymnasieskolan, de studieförberedande programmen har en jämnare könsfördelning. Byggprogrammet, elprogrammet, energiprogrammet, fordonsprogrammet och industriprogrammet är program på gymnasieskolan som i stort sett uteslutande rekryterar killar och de flesta av dem är från arbetarklassen. De programmen har tydliga gränser mot andra samhällsklasser och mot tjejer (2006, Lidegran, se Sandell, 2007, s. 46). Karin Fransson och Gunnel Lindh (2004, s. 46) skriver i sin rapport att de mest flickdominerade programmen idag är omvårdnadsprogrammet, hantverksprogrammet (florist- och frisörutbildning) samt barn och fritidsprogrammet.

Sandell (2007, s. 45) hänvisar till tidigare forskning som visar att även klasstillhörigheten är en segregerande faktor vid gymnasievalet. 75 % av eleverna från en högre klass valde ett av de studieförberedande programmen medan siffran var 35 % bland elever från arbetarklassen. Skillnaden var störst bland killar. Vidare skriver Sandell (2007) att ”Valet av gymnasieprogram står i direkt relation till vidare studier, vilket tyder på att valet inför gymnasiet även sorterar bort ett antal människor från de

högre delarna av utbildningssystemet” (s. 50). Olika förutsättningar erbjuds gymnasieungdomar beroende på vilken kommun de bor i beroende på kommuninvånarnas utbildningsnivå och skillnader i arbetsmarknadsförhållanden. Sandell (2007) menar att det finns skillnader i övergångsfrekvens till högre studier beroende på vilken kommun man bor i. Ungdomar ser vad som krävs för att få jobb på orten och väljer utbildning efter det. ”Näringslivet, befolkningens sammansättning och arbetsmarknadens utseende är av betydelse för ungdomars val och framtida satsningar” (s 64). Det finns tidigare forskning som visar att arbetarklassens barn är inriktade på att starta ett vuxenliv snabbt för att få egen inkomst och frihet (Sandell, 2007, s 70).

5.2.6 Övergången skola arbete

Arnell-Gustavsson (1999) skriver om vilka problem ungdomar har i övergången mellan skola och arbete. Hon ser tre stora problem; att välja arbete, att ha rätt kunskaper och att kunna anpassa sig till de regler och normer som gäller i arbetslivet. Det finns olika modeller för övergången mellan skola och arbetsliv. Det finns de arbetslivsförankrade systemen dit lärlingsutbildning räknas och de skolförankrade systemen där yrkesutbildningen i högre grad är förlagd till skolorna. Att välja arbete eller problemet med matchning blir större ju mer utbildningen är skolförlagd menar Arnell-Gustavsson (1999). På en lärlingsutbildning däremot visar det sig tidigt inom vilka branscher arbetskraft efterfrågas. När det gäller kunskapsproblemet jämförs generella och specifika kunskaper. På en lärlingsutbildning blir kunskaperna mer specifika och med det finns en risk i att de blir så företagsspecifika att individens kunskaper inte fungerar på andra arbetsplatser. Generella kunskaper i utbildningen gör däremot att utbildningar kan likställas över hela landet.

Fördelarna med arbetsplatsbaserad inlärning är att eleven får tillämpa sina kunskaper vilket både inlärningsmässigt och motivationsmässigt brukar anses positivt. En fördel med lärlingssystem är att det sker en gradvis övergång mellan skolan och arbetslivet och att samarbetet mellan skolan och arbetslivet ökar. Andra fördelar är vuxensocialisationen, autenticiteten i undervisningssituationen samt den gradvisa överföringen av arbetslivets normer och värderingar till eleven. Fördelar med den skolförlagda utbildningen är att elevens utbildning är det primära intresset och inte företagens behov av arbetskraft. Skolans undervisning kan ge kunskaper för arbetslivet men även för en vidare samhällsroll (Arnell-Gustavsson, 1999).

5. Resultat och analys

Jag har valt att framställa resultaten och analyserna i fyra olika analysteman vilka är

yrkesval och social reproduktion, teoretisk och praktisk kunskap, arbete och trygghet

samt förhoppningar och förväntningar. Analysen följer direkt efter resultatet inom varje tema. Avslutningsvis gör jag en övergripande analys. Jag inleder dock med en presentation av intervjupersonerna.

5.1 Presentation av intervjupersonerna

De fem intervjupersonerna är tre killar och två tjejer. De har valt att utbilda sig inom olika områden. Alla namn är fingerade. Emma bor på landet utanför en närliggande stad och ska utbilda sig inom omsorgen. Anton ska utbilda sig inom fordonsbranschen och bor på utbildningsorten. Tobias bor utanför en närliggande stad och ska bli kock. Erik bor på utbildningsorten och ska utbilda sig inom byggbranschen. Moa ska bli frisör och bor på utbildningsorten. De är alla 16 år gamla eller fyller det under hösten utom Anton som är 17 år. Han har gått ett år på fordonsprogrammet i en annan stad men valt att sluta där och börja på lärlingsutbildningen istället.

5.2 Yrkesval och social reproduktion

Resultat:

Intervjupersonernas föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar arbetar eller har arbetat inom olika branscher och yrken såsom vården, industrin, kommunen, skogsbruk, barnomsorgen, handeln, som städerska, sjöman och elektriker. Moas mamma har gymnasieutbildning men inte hennes pappa. Tobias föräldrar har ingen gymnasieutbildning.

Moa: Min mamma är undersköterska. Hon jobbar på ett äldreboende i XX då. Och min pappa jobbar på en skruvfabrik för han fick ingen utbildning efter grundskolan.

Anton: Mamma hon är vad heter det dagisfröken, så hon är. Pappa han var svetsare

innan han blev sjukpensionär.

Min storebror jobbar som elektriker, han gick ut nu i somras. Min lillebror han går träteknisk utbildning i XX.

Emmas mamma jobbar på ett behandlingshem för ungdomar och hennes pappa har eget företag inom skogsbranschen. Hennes mamma har ingen gymnasieutbildning. Hennes mormor var städerska och hennes morfar jobbade som sjöman.

Erik: Mamma jobbar på kommunen och pappa är trädgårdsmästare.

Min farmor jobbade på en skyltfabrik och min farfar, kommunarbetare. Mormor och morfar hade affär i XX. Det är vad dom har gjort. Så de, jag är nog den enda snickaren i släkten.

Tobias: Pappa jobbar på ett företag som gör värmepumpar. Han svetsar och så där.

Mamma jobbar här i stan på XX. Så hon sitter och svarar i telefon. Följdfråga:

Vilken utbildning har de?

Tobias: Pappa har ingen, han slutade nian direkt. Jag vet inte mamma om hon gick

i gymnasiet eller hur hon gjorde. Tror inte hon gjorde det.

Tobias berättar att hans morfar jobbar på samma ställe som hans pappa och hans mormor jobbar på ett pappersbruk. Både hans farfar och farmor har jobbat på tillverkningsföretag.

När det gäller de intervjuades egna yrkeserfarenheter har Erik, Moa och Anton arbetat på lov och helger under några år. Erik har arbetat på en byggfirma och Anton på en byggshop. Emma har haft ett sommarjobb som personlig assistent. Moa arbetar på en pizzeria på helger och lov. Hon har även praoat på ett bageri.

Moa: Jag har varit på ett bageri. Jag har lätt för kassaapparaten. På bageriet lärde jag mig kassaapparaten på två dagar typ. Sen har jag praktiserat på den pizzerian där jag jobbar. De tyckte jag var duktig och så.

Analys

Intervjupersonerna utbildar sig till kock, frisör, inom omsorgen, fordonsbranschen och byggbranschen. Föräldrar, mor- och farföräldrar arbetar inom vården, industrin, kommunen, skogsbruk, barnomsorgen, städbranschen, handels, som sjöman och elektriker. Enligt definitionen för olika sociala klasser så tillhör intervjupersonernas föräldrar, genom deras yrkespositioner, arbetarklassen. Intervjupersonerna väljer också att utbilda sig inom ett yrke som tillhör arbetarklassen.

Enligt Sandells (2004) avhandling är gymnasieprogram som frisör, fordon, bygg och omsorgen könssegregerade program, dvs ett program som har en majoritet av det ena könet. Det betyder att även branscherna är könssegregerade. Fyra av intervjupersonerna utbildar sig inom en könssegregerad bransch. Tobias som utbildar sig till kock är

könssegregerade branscher. Undantaget är Eriks morföräldrar som arbetar inom handeln.

Sandell (2007) hänvisar till tidigare forskning som visar att 35 % av ungdomar från arbetarklassen väljer studieförberedande program till gymnasiet. Det betyder att det är en stor andel som väljer yrkesförberedande utbildningar. Man kan säga att det sker en social reproduktion när barnen väljer att utbilda sig till yrken som finns i samma sociala klass som föräldrarnas och även mor- och farföräldrarnas. Att välja en könssegregerad bransch är också en reproduktion.

5.3 Teoretisk och praktisk kunskap

Resultat:

Anton och Tobias har valt lärlingsutbildningen för de tycker att de är duktiga på praktiskt arbete. Moa trodde i nian att det var det enda hon skulle komma in på. Hon hade inte godkända betyg i alla ämnen när hon gick ut grundskolan. Hon kom in på en annan skola i en annan stad dit hon flyttade men hon trivdes inte i klassen och med utbildningen så hon valde att flytta hem och börja på lärlingsutbildningen i stället.

Anton: Jo, det är ju så att jag är ju väldigt duktig på det här med att skruva och så och det klart att man kan ju inte vara duktig på både teori och på det praktiska. Jag är mer praktisk av mig.

Tobias: Alltså, jag tycker att hela den här lärlingsutbildningen känns rätt, eftersom

jag inte är en som sitter i skolbänken och skriver, jag är mer för praktiska saker, arbeta med händerna och va ute och sånt. Det tycker jag känns rätt.

Moa: Då när jag gick i nian kändes det som det var det enda jag kunde komma in på i alla fall. Det är nog det enda.

Emma har varit skoltrött och tror inte att hon hade gjort någonting nu om hon inte kommit in på programmet. Hon tycker det är bra att komma ut och lära sig på en praktikplats och inte bara lära sig genom att läsa böcker. Tobias bestämde sig strax innan valet för vad han ville utbilda sig till. Erik tycker att den arbetsplatsförlagda utbildningen är ett roligt sätt att utbilda sig på. Anton tycker det är positivt att han lär känna folk och får se hur det är ute i arbetslivet.

Emma: Jag gick på Individuella programmet förra året, så var vår Syo och pratade om denna utbildningen då. Jag har varit ganska skoltrött och så, så jag tyckte det lät bra.

Annars hade jag nog inte gjort nånting typ nu, i fall inte detta hade kommit.

Tobias: Sen vi skulle välja i nian så började jag tänka efter. Vad tyckte jag var

roligt och göra liksom, jag tänkte liksom, jag tyckte det var roligt att laga mat och hålla på med mat och så och så bestämde jag mig för att bli kock. Det var då jag bestämde mig riktigt då och hålla fast vid det. För innan när man var mindre så ville man bli nåt annat då men sen så ändrar det sig.

Emma tycker det är arbetsplatsförlagda delen av utbildningen är bra. Erik har länge tänkt att det vore bra om det fanns en sådan här utbildning. Anton tycker det är bra att lära känna folk på arbetsplatsen och Moa tror att hon nog hade lärt sig mer om hon gått en skolförlagd utbildning men att det känns fritt att vara på en arbetsplats.

Emma: Jag tycker det är mycket bättre, för man sitter ju och läser allting i böcker och sån´t men när man kommer ut i det verkliga så är de inte alls, det ändras ju så mycket hela tiden.

Erik: Det är det som är det roliga. Det är det man vill. Jag har länge tänkt på att det skulle finnas en så´n här utbildning och när den kom så, yes.

Anton: Jag ser på det som en positiv grej liksom, att man lär känna folk och får se

hur det är ute i arbetslivet.

Moa: Om jag hade gått frisör så hade jag väl lärt mig lite mer om jag gått på skola. Likadant som makeup-artist men det är ändå inte samma sak. Man får ju ut liksom ut, det blir som man är ju ute i friheten också lite, inte bara är på lektioner och sånt. Erik och Tobias tror att de lär sig mer på en lärlingsutbildning än de skulle göra på en traditionell yrkesutbildning. De tror också att lärlingsutbildningen gör dem mer attraktiva på arbetsmarknaden. Moa tror inte att hon lär sig själva yrket mer på en arbetsplats än hon hade gjort på en skolförlagd utbildning däremot att man får speciella kunskaper genom att vara ute på en arbetsplats.

Erik: Det här slår nog allt om man ska bli… om man ska ha en…om man ska ha ett praktiskt jobb så tror jag det är väldigt bra att vara ute, för allting blir ju nytt också. Det blir alltid nya material, man gör så man får vara med och uppdatera sig också. Jag tror detta är bäst.

Följdfråga:

Erik: Dels ser ju XX hur jag utvecklas och lär mig. Man kan ju lättare få jobb sen när man träffar andra. Det sprider sig om man är duktig. Få in en fot i arbetslivet. Moa: Man är ute mer i själva arbetslivet, man lär sig lite mer. Det räcker ju inte att man bara har praktik i några veckor för man lär ju sig ju inte så mycket av det då. Tobias: Ja, då får man praktisera fyra dar i veckan, så får man ju göra mer praktiska saker och sånt, som jag tycker är roligare och bättre, för man lär sig också mer när man är ute på arbetsplatsen.

Följdfråga:

Ja, vad är det du lär dig mer här ute på arbetsplatsen än i skolan?

Tobias: Man kan hålla tider och så bättre, man känner stressen då, eftersom jag valt kocklinjen, liksom man har den med sig istället för att komma ut direkt och bara få en chock över att det ska va så liksom att man får mer insatt liksom mer i arbetslivet i verkligheten då.

Moa: Man lär sig det att kunna vara trevlig mot kunder och inte vara blyg och så, fast det kan jag väl redan för jag jobbar på en pizzeria.

Analys:

Tobias säger att han valt lärlingsutbildningen eftersom han är mer praktisk än teoretisk. Erik menar att om man ska ha ett praktiskt arbete är det bra att lära sig ute på arbetsplatser. Anton säger att ”man kan ju inte vara duktig på både teori och på det praktiska”. De gör en åtskillnad mellan att vara teoretisk och praktisk. Liedman (2001) menar att den åtskillnaden ofta görs men att alla yrken egentligen är praktiska. Han menar också att teorier används som ett slags manualer i arbetet. Anton ska utbilda sig inom fordonsbranschen och där behöver han även teoretiska kunskaper. Det är en bransch där tekniker och metoder utvecklas och det räcker inte med att kunna ”skruva” utan man måste också ha teoretiska kunskaper. Liedman (2001) menar att gränsen mellan praktisk och teoretisk kunskap är ett sätt att dela in människor i olika klasser och att praktiska kunskaper inte har lika hög status i samhället som teoretiska. Anton använder ordet ”skruva” och det kan vara ett sätt att uttrycka sig som ger den kunskapen lägre status.

Det kan vara så att Anton menar att han lär sig det teoretiska genom att tillämpa kunskapen praktiskt. Arnell-Gustafsson (1999) menar att en av fördelarna som brukar framhållas när det gäller arbetsplatsbaserad inlärning är just det att eleven får tillämpa sina kunskaper och att det både inlärningsmässigt och motivationsmässigt är positivt.

Även Liedman (2001) menar att det finns andra sätt att lära än det traditionella sättet och att det finns ett växande intresse att lära sig genom handling.

Emma är skoltrött. Utbildningsformen är en motivationsfaktor för henne. Enligt Olofsson och Wadensjö (2006) kan lärlingsutbildningen göra att fler klarar av gymnasieskolan. Den har uppfattats som ett effektivt instrument för att motverka social utslagning av skoltrötta tonåringar och det verkar som om att det stämmer i Emmas fall. Hon säger i intervjun att ”annars hade jag nog inte gjort nånting typ nu, i fall inte detta hade kommit.” Hon hoppas också att hon ska orka med de tre åren på utbildningen.

Tobias ska utbilda sig till kock. Han tycker det är roligt att laga mat. När han var liten ville han bli något annat. Gottfredson (2002) menar att begränsningsprocessen börjar tidigt i barndomen och att man under tiden förkastar de alternativ som är oacceptabla. Den processen beskriver Tobias när han säger att när han var liten ville han bli något annat men att det sen ändrade sig. När han ska göra sitt gymnasieval jämför han sin yrkeskarta med sin självbild och bildar en kognitiv karta där de yrken som inte stämmer överrens med självbilden väljs bort. Kockyrket finns med på Tobias kognitiva karta. Han tycker det är kul att laga mat. Det är ett yrke som acceptabelt utifrån hans bakgrund. Man kan se att kompromissandet inte varit stort eftersom han valt efter intresse.

Erik och Tobias menar att de lär sig mer på den arbetsplatsförlagda utbildningen än på en skolförlagd utbildning. Man lär sig att hålla tider och man lär sig jobba under stress. Moa beskriver att man lär sig det sociala samspelet ute i arbetslivet. Enligt Arnrell-Gustavsson (1999) är några av fördelarna med lärlingsutbildning vuxensocialisationen, autenticiteten i undervisningssituationen samt överföringen av arbetslivets normer och värderingar till eleven. Autenticiteten benämner flera av intervjupersonerna med ordet verkligheten. Tobias t.ex. säger att ”man blir mer insatt liksom, mer i arbetslivet i verkligheten då” och Emma säger att ”man sitter ju och läser allting i böcker och sånt men när man kommer ut i det verkliga, så är de inte alls, det ändras ju så mycket hela tiden” Även Olofsson och Wadensjö (2006) menar att övergången mellan skola och arbetsliv kommer att underlättas med en väl fungerande yrkesutbildning.

Bourdieu ser skolan som ett fält där man behöver kunna spelreglerna för att släppas in. Han talar om olika former av kapital och ett stort kulturellt kapital är något man behöver inom skolans värld. Enligt Bourdieus sätt att se det har några av mina intervjupersoner inte så stort kulturellt kapital när det gäller studietradition med sig från hemmet då deras föräldrar har som högst gymnasieutbildning men i vissa fall endast grundskoleutbildning. Det kan vara en av anledningarna till att Tobias inte anser att han är teoretisk. Han förknippar det teoretiska lärandet med ”att sitta i skolbänken och skriva”. Han värderar praktisk kunskap högre. Han anser också att han får bättre kunskaper genom att lära sig på en arbetsplats. Willis (1981) forskning visar att killarna i studien förknippade teoretiska kunskaper med en kontroll från skolans sida. Tobias ser inte så positivt på skolan så det kan vara så att han upplever teoretiska kunskaper som kontroll på liknade sätt som killarna i Willis studie.

5.4 Arbete och trygghet

Resultat

Alla fem intervjupersonerna tycker det är bättre att ha en fast anställning än en tillfällig. De förklarar att man inte behöver oroa sig på samma sätt när man har en fast lön och att man inte behöver söka nytt jobb på länge eller vara arbetslös.

Anton: Fast anställning är alltid bäst att ha. Då slipper man ju söka nytt jobb på länge i alla fall.

Tobias: Nä, då vill jag ha en fast anställning, det tror jag är bättre. Ha en fast lön,

så behöver man inte oroa sig på samma sätt. Då ska jag jobba, då kan jag liksom inte ta ledigt. Jag tycker det är bättre med en fast anställning.

Emma: Det hade väl varit roligt å hoppat hela tiden men ändå vill man ju ha ett fast så man vet att, ja vad ska jag göra på en månad, nu är jag ju inte kvar där längre. Då kanske man inte hittar något med en gång och då kanske man går hemma i ett halvår. Det är ju inte roligt det heller utan jag hade nog föredragit ett fast jobb.

På frågan Vad tycker du är viktigt i ditt framtida arbete? svarar Tobias att han tycker det är viktigt att ha roligt och att arbetet är varierat. Erik svarar att han tycker det är viktigt att det är kul och att han har bra arbetskamrater. Anton tycker det är viktigt att arbeta med något som intresserar honom. Emma vill vara omtyckt av den hon arbetar med. Moa tycker det är viktigt att hon trivs och att hon har bra arbetskamrater.

Tobias: Att jag har roligt, att jag inte har tråkigt på jobbet. Mer grejer att göra, alltså inte samma dag ut och dag in i flera år, typ 20 år göra samma sak. Liksom variera ibland och sånt. Låta kunden bestämma så blir det variation på det sättet. Erik: Att det är kul och ha bra jobbarkompisar och så, det är väldigt viktigt.

Anton: Det är väl det att jag får syssla med nå´nting som jag är intresserad av och

som gör att jag orkar arbeta mer då. Det blir roligare. Så, det tycker väl jag är viktigast. Sen är det väl det att man lär ju sig mycket så man får skruva med egna grejor, när man kan. Det är väl bland det viktigaste med det tycker jag.

Emma: Nä, men jag vill nog bara vara omtyckt utav den jag arbetar med, eller så, den personen jag har hand om, det är nog det viktigaste tror jag.

Tobias tycker att anledningen till att man ska jobba är att den sociala biten är viktig och att man ska jobba för att kunna försörja sig själv. Anton menar att för att få lön ska man ha arbetat ihop till den själv. Moa svarar att man ska arbeta för att man måste ha pengar. Men även om hon skulle vinna pengar så hon inte behövde arbeta så skulle hon vilja arbeta. Hon menar att det ger henne gott samvete att ha tjänat ihop pengarna själv.

Tobias: Den sociala biten också, att man träffar folk. Man blir liksom mer social,

man tjänar pengar också, så man kan försörja sig. Men jag tycker ändå den sociala biten, prata och träffa folk och inte sitta hemma och vara tyst, då blir man skygg till slut. Så det är väl mycket det med det sociala och att man kan tjäna pengar, försörja sig, så man kan ha ett hem och bil och mat.

Anton: Det är väl för att man ska ju känna de då att man har gjort något för att få

pengar så att man inte bara går och driver.

Moa: För att man måste ha pengar. Man måste liksom, man får inga pengar om man inte har ett arbete. Sen kan man ju få från soc med men det är bättre att ha ett arbete och få ett bra jobb så kan man tjäna pengar istället.

Följdfråga

Så om du skulle, vi säger vinna pengar och inte skulle jobba, behöva jobba.

Moa: Man skulle jobbat ändå. Det är så himla tråkigt att bara sitta hemma. Fast man kan resa och sånt. Det är bättre att sätta in pengarna på fonder och spara.

Följdfråga

Moa: Gott samvete, att jag gör nånting i stället för att bara leva gott. Man får tänka på ( ) som jobbar och sliter som inte har några pengar. Om man vinner mycket pengar blir man oftast självisk också.

Analys

Intervjupersonerna svarar allihop att de föredrar en fast anställning framför en tillfällig. Det överrensstämmer väl med de undersökningar och studier som Goding och Nelander (2005) sammanfattar och som visar att ungdomar föredrar fast anställning framför tillfällig. Tobias säger att man inte behöver oroa sig så mycket om man har en fast anställning och även det stämmer väl överrens med det som en av undersökningarna kom fram till; att det är tryggheten i den fasta anställningsformen som är viktig.

Enligt ungdomsstyrelsens rapport (2006) så tycker över 90 % bland unga i åldern 16-19 år att viktigt i ett arbete är bra arbetskamrater, en bra chef, god arbetsmiljö och bra lön. Därefter följer intressanta arbetsuppgifter och omväxlande arbetsuppgifter. Det stämmer delvis in på vad intervjupersonerna i min studie anser är viktigt i ett framtida arbete. Erik tycker det är viktigt att ha bra arbetskamrater, Tobias tycker att det är viktigt att ha omväxlande arbetsuppgifter, Anton tycker det är viktigt att han får arbeta med något som intresserar honom. Ingen av intervjupersonerna nämner lönen, god arbetsmiljö eller en bra chef som viktiga. De räknade inte heller upp så många saker som de ansåg viktiga. I rapporten som jag jämför med fick ungdomarna svara utifrån en enkät där förslagen att värdera redan fanns med. Det kan ha gett annorlunda svar. Att intervjupersonerna inte valde hög lön som viktigt i framtida yrke kan bero på att de inte förväntar sig att få hög lön. Enligt Bourdieus (se Flisbäck, 2006) sätt att se det så rättar de sina mål efter de objektiva chanserna.

Tobias, Antons och Moas nämner liknande anledningar till att man ska arbeta. De tycker man ska arbeta för att kunna försörja sig och för att det ger dem gott samvete att ha tjänat ihop till lönen själv. I Bourdieus (1995) perspektiv så är det intervjupersonernas habitus, deras samlade erfarenheter som gör att de ser det som viktigt att göra rätt för sig. Att kunna försörja sig själva är viktigt. Anton och Moa har erfarenheter från att arbeta och det kan också bidra till deras syn på arbete. De vet hur bra det känns att ha arbetat ihop till sina pengar själv.

5.5 Förhoppningar och förväntningar

Resultat:

Intervjupersonerna svarar på frågan om vilka förväntningar de har på lärlingsutbildningen. Emma säger att hon hoppas att hon ska klara att gå i skolan i tre år och Erik säger att han vill bli en bra snickare.

Emma: Nä, jag hoppas väl att jag ska klara att gå här i tre år och få en utbildning så jag kan börja jobba riktigt sen.

Erik: Att bli en bra snickare och få samma utbildning som jag skulle fått på byggskolan. Det är väl det då, som förväntningar.

Jag ställde också frågan: Om du tänker bort allt som kanske begränsar dig vilket är då

ditt drömyrke ? Erik svarar att ”det nog är hantverkare”. Anton svarar att han skulle vilja jobba inom bilracing eller med att renovera upp gamla amerikanare. Emmas drömyrken är advokat eller veterinär men hon vet inte om hon klarar att läsa så länge som det krävs. Moa tror inte att hon har något drömyrke. Hon tycker det är svårt att veta det när man är så ung.

Emma: Jag hade nog inte klarat av allt pluggande, tror jag inte. Eller jag hade nog klarat av det, men inte än, om tio år kanske.

Moa: Jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att jag har nåt.”

Det är svårt också och veta vad man vill bli när man är 16 år gammal. För liksom när man är 20 kanske man vill bli golvläggare eller nånting. Man vet inte. Det är ett stort val inför gymnasiet.

Även Tobias tyckte det var svårt att välja till gymnasiet när han inte var äldre än 15 år. (Han hade inte fyllt 16 år när han valde). Erik däremot visste precis vad han ville välja. På frågan vad de tror att de gör om 5 år svarar Anton att han antagligen bor kvar på hemorten. Han hoppas att han arbetar på en bilverkstad. Emma tror att hon bor på en stor gård med många djur och att hon arbetar med handikappade.

Anton: Förmodligen bor jag kvar i XX. För de är ju så att man känner mycket folk

här och det är alltid svårt att flytta till ett nytt ställe. Förhoppningsvis så har jag väl jobb på en bilverkstad och bra jobbarkompisar och sånt.

Emma: Jag bor på en jättestor gård med jättemycket djur och jobbar nog med handikappade. Det tror jag nog. Det är det jag vill.