Hur förklarar pedagogerna relationen mellan undervisning och omsorg och hur

undervisning och omsorg och hur redogör de för fördelar

respektive nackdelar med en mer skolinriktad förskola?

Vid samtliga intervjuer blev det intensivt samtal kring dokumentation när vi diskuterade en mer skolinriktad förskola. Dokumentation innebär att på olika vis göra verksamheten synbar (Sheridan. Williams & Sandberg, 2013). Vid dialogen kring Skolverkets (2010) ökade krav på dokumentation framgick det att alla informanter anför att detta bidrar till att tiden med barnen blir lidande. Anna och Cajsa var båda överens om att den

pedagogiska dokumentationen och reflektionen som görs tillsammans med barnen är nyttig och viktig. Det är genom denna som barnens lärande blir synligt. Samma pedagoger betonar att de hellre är med barnen än sitter bakom en datorskärm när det kommer till övriga administrativa arbetsuppgifter. Anna funderade dessutom kring för vem vi faktiskt ska göra all den övriga dokumentationen? Bianca menar dock att den övriga dokumentationen är viktig för verksamhetens utveckling, men då krävs det att man tar sig tid att reflektera över det man dokumenterat.

Enligt Pramling Samuelsson & Sheridan (1999) så görs dokumentationen för både barn, pedagoger, föräldrar, förskolans chefer och politiker. Sheridan & Pramling Samuelsson (2016) förklarar att pedagogisk dokumentation är dokumentation som görs tillsammans med barnen i förhållande till läroplansmålen och barns lärande. Sheridan m.fl. (2013) skriver i sin studie att för att få reda på vad barnen lärt sig krävs det att man också reflekterar och analyserar tillsammans med barnen. Man kan som pedagog även dokumentera sitt eget arbete och på det viset utvärdera och utveckla sig själv och sitt eget arbetssätt (ibid). Bianca pratar återigen om vikten med att ha tid att reflektera över sin dokumentation.

Reflektionen är viktig, men det är inte alltid man har tid till det. Dokumentera gör vi mycket men att reflektera har vi inte alltid tid till. Det kanske man får göra på bussen hem eller något.

(Bianca 2017-04-10)

Både Bianca och Doris belyste problematiken som en skolinriktad förskola kan innebära, nämligen att vi riskerar att få skoltrötta barn redan innan de börjat skolan.

Det är positivt att barnen får lära sig det de vill lära sig. Barn är vetgiriga och vill lära sig. Men kraven blir större på barn hela tiden och någonstans måste man sätta stopp och låta barnen få leka, därför har vi mycket fri lek.

(Bianca 2017-04-10)

Går man in i det för mycket tror jag att barnen blir skoltrötta mycket tidigare. De har tolv år kvar sedan i skolan så de måste få lov att vara barn också. Blir det för mycket undervisning så riskerar barn att bli skoltrötta för tidigt. Ge istället barnet ett lustfyllt lärande.

(Doris 2017-04-13)

Det som Doris menar är att barnen har många år framför sig i skolan, så låt dem vara barn och få leka fram lärandet. Jonsson m.fl. (2017) fick i sin studie fram liknande resultat, att lek upplevs vara förskolans väg till lärande. De skriver vidare att det upplevs som ett spänningsfält mellan lek och andra organiserade former av undervisning.

Ser man det från ett annat perspektiv så menar Doris att det är positivt att den svenska förskolan är så långt fram i undervisningssyfte, men desto viktigare att man som pedagog tänker på hur man agerar. Bianca är inne på samma spår när hon säger att det är bra med undervisning i förskolan men att pedagogerna måste vara försiktig så att förskolan inte blir skola. Jonsson m.fl. (2017) tar upp liknande problematik i sin studie när de belyser att undervisningsbegreppet tenderar att ställa för höga krav på

verksamheten. De tolkar vidare att pedagogerna upplever att medveten planering och dokumentation tar tid från barnen, tid som de känner att de egentligen inte har. Pedagogerna känner att det hela tiden krävs mer av verksamheten (ibid).

Cajsa känner att hon är positivt inställd till dokumentation och reflektion kring sitt eget arbetssätt. Hon menar på att hon har fått en annan medvetenhet både gällande det faktiska lärandet som sker hela tiden men också hur hon agerar i olika situationer. Som en del av en dokumentation har de på Cajsas avdelning spelat in sig själva och hur de pratar med barnen i samband med blöjbyte av alla 15 barn. De hade tidigare kommit överens om att en och samma pedagog skulle byta alla blöjor inför lunchen och att detta schema skullealternera mellan pedagogerna. Efteråt analyserade arbetslaget det

de inte längre så inspirerande och positiva. Resultatet blev att de numera delar upp blöjbytena mellan sig för att alla barn ska få möta en glad pedagog. Oavsett vilken typ av dokumentation eller reflektion man gör så är det viktigt att använda sig utav olika metoder, som till exempel kamera, ipad, videokamera och annan teknik, samt barnens eget skapande. Det är också viktigt att ta tillvara på det resultat som analysen av det insamlade materialet ger. Detta bidrar till att utveckla både verksamheten, pedagoger och barns lärande inom olika områden (Sheridan, Williams & Sandberg 2013; Sheridan & Pramling Samuelsson 2016).

Cajsa nämner det positiva i att hon tack vare sin utbildning fått en ökad medvetenhet och en annan stolthet till sitt yrke:

Jag känner mer status i min yrkesroll, den har stärkts Jag kan påvisa mer, jag är inte bara någon som passar barn utan jag kan ge ord på vad jag gör och vad jag säger. Inför föräldrarna känner jag en yrkesstolthet.

(Cajsa 2017-04-13)

Jonsson m.fl. (2017) påpekar att undervisningsbegreppet kan medföra en möjlighet till högre standard i förskolans verksamhet och att yrkesgruppens status höjs.

In document Edu-Care (Page 30-33)