Förnyad utredning av arbetsförmågan

Regeringens förslag: Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning som skall utges tills vidare besluta att en ny utred-ning av den försäkrades arbetsförmåga skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat från beslutet. Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat från det att föregående utredning slut-fördes. Om den försäkrade har fyllt sextio år behöver beslut om utred-ning inte fattas. Förslaget skall gälla de sjukersättutred-ningar som beviljas tills vidare fr.o.m. den 1 januari 2005.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig är positiva till förslaget, bl.a. Sveriges Riksbank, Riksförsäkringsverket, Arbetsgivarverket, Statskontoret, Statens folkhälsoinstitut, Försäkrings-kassornas förbund, Svenska Psoriasisförbundet, Reumatikerförbundet.

Svenskt Näringsliv betonar att en sådan prövning bör ske enligt de rikt-linjer som Riksdagens Revisorer tidigare presenterat och anser det inte vara tillfredsställande att endast korta telefonsamtal från Försäkrings-kassan till förmånstagaren skall gälla som efterkontroll. TCO och Sveriges läkarförbund ställer sig tveksamma till förslaget, bl.a. med hän-syn till om eventuella effekter står i relation till den ökade administrativa bördan för Försäkringskassan och bedömande läkare. LO anser att en tidsperiod på tre år är oflexibel och Previa anser att den förnyade utred-ningen måste ske betydligt oftare än vart tredje år. Föreutred-ningen Svensk Företagshälsovård anser att företagshälsovården är mest lämpad att genomföra dessa utredningar. Fackförbundet ST anser att om förslaget genomförs måste en person garanteras rätt att behålla sin anställning så länge som personen har sjukersättning. Vaggeryds kommun anser att för-slaget kan vara svårt att hantera arbetsrättsligt. SACO avstyrker förför-slaget med hänsyn till de arbetsrättsliga konsekvenserna. Handikappombuds-mannen föreslår i stället uppsökande verksamhet där personer med sjuk-ersättning informeras om möjligheten till vilande sjuksjuk-ersättning samt er-bjuds rehabiliteringsinsatser och annat stöd.

75 Skälen för regeringens förslag: Frågan om en allmän begränsning av

rätten till sjukersättning till längst tre år i taget har varit föremål för över-väganden inom Regeringskansliet med anledning av att ett sådant förslag sändes ut på remiss i januari 2003. Även om många remissinstanser i princip var positiva till förslaget, fanns det flera remissinstanser – både

företrädare för arbetsgivare och arbetstagare – som framförde att de arbetsrättsliga konsekvenserna av en sådan ordning inte var tillräckligt belysta. Vid den fortsatta beredningen av frågan med arbetsmarknadens parter har det visat sig vara förenat med betydande svårigheter att hitta en för samtliga parter tillfredsställande lösning på den arbetsrättsliga regleringen i lagen (1982:80) om anställningsskydd vid ett genomförande av förslaget.

Prop. 2004/05:21

I stället har därför frågan om att förstärka uppföljningen av arbetsför-mågan för personer som beviljats sjukersättning utan tidsbegränsning aktualiserats. Ett sådant förslag till uppföljning innebär att gällande arbetsrättslagstiftning inte behöver förändras. I den avsiktsförklaring som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna enades om den 18 december 2003 angavs att obligatorisk uppföljning skall införas i sjukersättningsärenden för att följa upp arbetsförmågans utveckling och förutsättningar för rehabilitering.

Mot den bakgrunden ändrar regeringen inte den nuvarande ordningen med tidsbegränsade och inte tidsbegränsade sjukersättningar. De grund-läggande villkoren för rätten till ersättning förändras inte heller. Genom det nu lämnade förslaget blir alla förmånstagare kontinuerligt omfattade av utredning av arbetsförmågan antingen i form av en förnyad prövning vid tidsbegränsad sjukersättning eller genom obligatoriskt förnyad utred-ning vid sjukersättutred-ning som beviljas tills vidare, dvs. utan tidsbegräns-ning. Detta innebär också att försäkringens legitimitet förstärks.

Omfattningen av den förnyade utredningen kan anpassas efter för-månstagarens sjukdom eller funktionshinder, vilket bör innebära stor flexibilitet vid tillämpningen. Regeringen anser dock, liksom Svenskt Näringsliv, att förnyad utredning av arbetsförmågan inte får ske enbart i form av korta telefonsamtal mellan Försäkringskassans handläggare och förmånstagaren. Vidare innebär denna lösning att lagen om anställnings-skydd inte behöver ändras och den medför således inte några tillkom-mande arbetsrättsliga konsekvenser. I de fall en förnyad utredning visar att en person uppvisar en väsentligt förbättrad arbetsförmåga och detta leder till att sjukersättningen dras in helt eller delvis är det enligt reger-ingens uppfattning så att en person som inte själv kan skaffa ett förvärvs-arbete får stå till arbetsmarknadens förfogande med avseende på den återvunna arbetsförmågan.

Några remissinstanser anser att en tidsperiod på tre år mellan varje för-nyad utredning inte är tillräckligt flexibel och att den förför-nyade utred-ningen måste ske oftare. Som framgår av förslaget är dock bestämmelsen utformad så att den förnyade utredningen av arbetsförmågan skall ske kontinuerligt och minst vart tredje år. Försäkringskassan kan således när så bedöms lämpligt besluta om en kortare tid än tre år mellan utred-ningstillfällena.

76 I anslutning härtill kan nämnas att frågan om förbättrad efterkontroll i

förtidspensionsärenden behandlades av Utredning om en översyn av pro-cessuella regler inom socialförsäkringen m.m. I dess betänkande En handläggningslag (SOU 2001:47) framhålls bl.a. att efterkontrollen i för-tidspensionsärenden inte fungerar som avsetts. Utredningen anser att man inte genom lagreglering skulle uppnå syftet med efterkontrollen, efter-som det inte på förhand torde gå att bestämma vilka beslut efter-som bör kon-trolleras. Hur arbetet med efterkontroll skall ske bör i stället klargöras i

annan ordning. Riktlinjer bör utformas för när efterkontroll bör ske, hur arbetet skall utföras och vem som skall delta i detta.

Prop. 2004/05:21 En viktig punkt i förslaget är att det avser de sjukersättningar som

be-viljas tills vidare fr.o.m. den 1 januari 2005. Regeringen anser att det av flera skäl inte är möjligt att göra nya utredningar av alla sådana sjuker-sättningar som beviljats före den tidpunkten. En utredning av samtliga inte tidsbegränsade sjukersättningar – som uppgår till ca 430 000 – skulle kräva ett orealistiskt resurstillskott i förhållande till de förväntade effek-terna i fråga om minskning av nettoantalet beviljade sjukersättningar. Det är dock enligt regeringens uppfattning angeläget att Försäkringskassan i fråga om sjukersättningar beviljade före 2005 fortsätter att göra efter-kontroller i enlighet med vad som anges i RFV:s ovannämnda vägled-ning. Det är likaså angeläget att denna verksamhet bedrivs i större om-fattning än i dag.

Regeringen vill också, i likhet med Handikappombudsmannen, särskilt understryka att det obligatorium med förnyade utredningar som nu före-slås inte bara skall innebära utredning av arbetsförmågan utan också ini-tiera rehabiliteringsinsatser genom Försäkringskassans samordnings-ansvar. Dessutom bör Försäkringskassan kunna ge information om möj-ligheten att pröva att förvärvsarbeta med vilande sjukersättning under en tid av längst två år utan att rätten till sjukersättning går förlorad.

För försäkrade som fyllt 60 år när sjukersättning beviljas och/eller be-slut om förnyad utredning av arbetsförmågan skall fattas är – enligt regeringens bedömning – utsikterna att återfå arbetsförmågan ofta begränsade. Detta innebär inte att personer över 60 år helt utesluts från möjligheten att återfå eller öka sin arbetsförmåga med stöd av Försäk-ringskassan.

För att det skall vara möjligt att på ett snabbt och effektivt sätt kunna handlägga alla ärenden om förnyad utredning är det, enligt regeringens uppfattning, rimligt att beslut avseende förnyad utredning kan fattas på tjänstemannanivå. I de fall sådan utredning visar att arbetsförmåga finns och detta leder till att sjukersättning skall dras in eller utges i annan grad förutsätts dock att beslut sker enligt gällande ordning, dvs. för närva-rande av socialförsäkringsnämnd. Om däremot utredningen inte visar på ökad arbetsförmåga behöver beslut endast fattas om när nästa utredning skall ske. Som nyss sagts bör sådana beslut kunna fattas av en tjänsteman vid Försäkringskassan, dvs. sådana beslut som inte rör själva rätten till sjukersättning. För att inte systemet med förnyade utredningen av arbets-förmågan, som några remissinstanser befarar, skall bli en administrativ börda är det angeläget inte bara med en viss resursförstärkning för detta arbete utan även att effektiva rutiner och metoder skapas för hur arbetet med dessa förnyade utredningar skall bedrivas.

77

Prop. 2004/05:21

9 Konsekvenser av ökade ekonomiska