Förskolan Havet

Under observationen på syskonavdelningen Delfinen (11-09-13) tog vi del av ett högläsningstillfälle precis efter lunchen. Maria hade valt ut en bok i förväg och samlat de 16 barnen som var på avdelningen den dagen. Tanken med lässtunden är att barnen ska ha en lugn stund efter maten. Vi uppmärksammade dock att barnen inte var motiverade till att lyssna på en berättelse just vid denna tidpunkt.

Under intervjun med Maria diskuterar hon om, högläsningen verkligen lämpar sig bäst efter middagen eller om man skulle ha den vid en annan tidpunkt under dagen.”Frågan är om det egentligen är det optimala när barnen redan har suttit stilla och ätit. Men det är det tillfället som är lättast att få in det på” (Maria, 11-08-22). Vi anser att det Maria tagit upp är en intressant åsikt som vi kan koppla till Malténs (2008:16) åsikt, att tid och plats har en inverkan på vilket sätt ett budskap förmedlas och hur det tas emot i detta fall av barnen. Förutom tidpunkten och platsen, har även samspelet mellan pedagogen och barnen en inverkan på kommunikationen. Maria började högläsningen med att förställa rösten och göra ljudeffekter för att skapa stämning. På sida nummer två i boken berättar figuren i berättelsen att hennes docka måste ha pyjamas på sig när hon ska sova, Maria frågar barnen om de har pyjamas. Vi anser att Maria vid detta tillfälle använder sig av barncentrerad pedagogik, då hon försöker koppla det hon läst till sådant som barnen känner till (Pramling, Samuelsson 2008:59). Detta menar vi speglar det som Maria tog upp under intervjun (11-08-22) när hon pratar om hur hon anser att en pedagog bör agera under en högläsning. ”Sen att man alltid har den inställningen som pedagog att man tycker det är viktigt att gör det roligt och spännande för barnen”. Vi uppmärksammade dock under vår observation att barnen inte verkade bli nyfikna på boken trots att den handlade om situationer som barnen möter dagligen.

37

Detta menar vi eftersom Maria hela tiden fick avbryta sig under högläsningen för att säga till barnen att sitta stilla, vilket medförde att hon började läsa boken snabbare. Maltén (2008:13) menar att faktorer hos individerna, så som sinnesstämning och personlighet, påverkar hur ett budskap förmedlas från sändare till mottagare. En annan faktor till att högläsningstillfälle inte väckte barnens nyfikenhet kan ha varit att förutom vid det tillfälle då Maria frågade barnen om de hade pyjamas så använde hon sig endast av envägskommunikation, vilket enligt Maltén (2008:13) innebär att en sändare skickar ett budskap till en eller flera mottagare. Vid högläsningen innebar det att barnen skulle sitta stilla och lyssna. Nackdelen med detta var att barnen inte var mottagliga för att sitta och lyssna.

En intressant tanke är om barnen kunnat reagera annorlunda vid högläsningstillfället om Maria använt sig av det som Mcgree och Schickendanz (2007:742) kallar analytiskt tänkande. Som har till syfte att involverar barnen i vad som händer i berättelsen, t.ex. med frågor om vad barnen tror händer sedan i berättelsen eller varför barnen tror att en karaktär agerar som den gör (ibid.). En sista faktor kan vara barngruppens storlek som kan ses som ett hinder för att få alla barnen nyfikna. Detta kan vi koppla till vad Kerstin (11-08-23) beskriver under sin intervju, ”det är rätt så stora grupper på förskolan i dag och det är inte alla barn som klarar att ta emot en bok när man är i en stor grupp”.

Vid observationstillfället på småbarnsavdelningen Sjöhästen (11-09-13) satt Sonja på golvet med sju barn på förmiddagen. Melker två år tittade mot boklådan. Detta lade Sonja märke till och frågade om han ville gå och ta en bok. När han kom tillbaka satte sig Melker och Sonja och började titta på bilderna. Vi menar att läsningen här inte används för att lugna ner barnen utan mer ett nyfiket upptäckande för litteraturen. Under observationen uppmärksammade vi att Sonja frågade Melker vad han kunde se på bilderna och vad han trodde att figurerna gjorde på bilderna. Detta anser vi speglar det som Mcgree & Schikendanz (2007:742) framhåller då pedagogen har startat en diskussion med barnet om vad som finns på bilden samt vad figurerna gör. Sonja (11-08-23) säger under sin intervju att hon helst inte läser direkt ur boken med de yngre barnen om det är mycket text i boken, ”är det större barn så läser jag nog mer ur boken. Är det små barn, särskilt om de kommer med en bok med mycket text så hittar jag på texten lite själv som passar”. Detta är något som vi inte uppmärksammade under vår observation eftersom Sonja inte läste i boken utan lät barnen beskriva vad som skedde istället.

38

Vi anser att detta skapar möjligheter för barnen att sätta ord på det som gör dem nyfikna i boken. Vilket vi kan koppla till det som står i läroplanen, ”barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter” (Lpfö98:9). Efter det att Sonja och Melker börjat titta i boken kom andra barn och satte sig för att vara med i bokläsandet. Barnen kommenterade det som hände i boken och ställde frågor om saker som de kunde se på bilderna och Sonja svarade på barnens frågor under hela lässtunden. Detta hävdar vi kan knytas an till Locks (1916:152) tankar då han anser att vuxna bör uppmuntrar barns nyfikenhet genom att svara på deras frågor. Vi anser att Sonjas arbete speglar det som Sommers (2007:43) framställer som det kompetenta barnet. Eftersom Sonja istället för att beskriva bilderna själv, frågar barnen om vad de kan se på bilderna.