4.4.1 Pedagogernas syn på miljön
En av de frågor som stått i centrum för vår undersökning är hur pedagogerna ser på sin möjlighet att påverka hur den fysiska miljön på förskolan ser ut. Svaren skiljer sig åt, några menar att de kan påverka och några att de inte kan påverka hur miljön ser ut. När vi sedan ställer följdfrågor om vad de kan påverka så blir svaren att det är mest småsaker som inköp av material och inte några större förändringar. Pedagogerna på Båtens förskola berättar att de fick vara med och bestämma vad som skulle köpas in till den nybyggda lekhallen. Ingela uttrycker hur hon ser på sitt inflytande så här:
Ja, så gott jag kan men alla köper inte det. Ofta är det ju det här att det har vi inte pengar till. Jag tycker man skulle kunna ha lite mer inflytande. Till exempel när de byter ut redskap och så på gården så fråga personalen vad önskar ni er hit, det är rätt viktigt.
Malin på Lindens förskola berättar att det finns en föräldraförening på förskolan som anordnar fixardagar då föräldrarna hjälper till att bygga nya saker efter barns och pedagogers önskemål, som till exempel en lekstuga. De hjälper även till att laga och underhålla det som redan finns på gården. Caroline berättar även att förskolan har en inne och en ute grupp som arbetar med förskolans miljö där pedagogerna kan vara med och påverka.
Pedagogernas önskemål om hur de skulle vilja att förskolans inne- och utemiljö såg ut och vilka förändringar de hade gjort om de hade haft resurser är lite varierande. Ingela menar att de har en bra inne- och utemiljö på Båtens förskola men hon skulle vilja ha nya gungor. Sara skulle vilja ha en avgränsad fotbolls- och bandyplan utomhus och Anna en cykelbana, fler cyklar och en hinderbana på kullen. På Lindens förskola är Malin och Lisa överens om att de skulle vilja har större yta inne på avdelningarna. Både Ericsson (2005:123) och Grindberg m.fl. (2000:99) menar att ytan har stor betydelse för barns möjlighet att träna sin motorik. Utomhus behöver barnen stora ytor för att kunna springa, hoppa och klättra men även inomhus är ytan viktig. Det bör inte vara övermöblerat, utan det måste finnas utrymme för barnens lek så att de får leka färdigt och inte behöver plocka undan med det samma för att det är dags för samling eller
33
lunch. Malin önskar att det fanns fler redskap i lekhallen som till exempel långmatta, plintar, bänkar och bollar i olika storlekar. Carolines åsikt angående miljön är:
Jag tycker vår utemiljö är jättebra här, alltså färdig som de kan själv leka med. Men innemiljön skulle jag gärna vilja att vi hade tillgång till en riktig gympasal. Jag tycker inte lekhallar är så roliga faktiskt man kan inte ha så mycket grejor framme och det är svårt att arrangera vissa grejor och sådant. En lekhall kan man mer ha som en samlingspunkt för att utnyttja än för att ha fysisk aktivitet där inne.
Malin är nöjd med utemiljön men skulle vilja ha mer naturmaterial som stubbar, mer buskage som gör det lummigare och skapar fler gömställen för barnen som ger möjlighet till fler och lite andra sorters lekar. Närmiljön runt förskolorna är bra anser samtliga pedagoger på båda förskolorna och de använder sig mycket av den. De har närhet till grönområde, skog och lekplatser som de ofta utnyttjar i sin verksamhet. Caroline säger ”[a]lltså den är bra, vi har ju nära både till skogen och till ån, åkrar /…/ här är lekplatser i närheten och en bäck som rinner nedanför. Så här är jättemycket möjligheter. Som vi utnyttjar hela förskolan”. Utifrån intervjuerna konstaterar vi att pedagogerna på både Båtens och Lindens förskola är relativt nöjda med förskolans miljö men de vill ändå förändra vissa saker och Sara säger att ”utemiljön är jättefin men den kan alltid bli bättre”. Utifrån intervjuerna tolkar vi det som att pedagogerna på båda förskolorna är bra på att använda sig av hela miljön, både förskolans och närmiljön och de har goda kunskaper för att praktiskt kunna utnyttja miljön och stimulera barnen. Sigmundsson och Vorland Pedersen (2004:55–57) menar att både miljön på förskolan och pedagogernas kunskap om barns motoriska utveckling är viktig. Detta för att de ska kunna hjälpa barn att använda förskolemiljön på ett sätt som främjar deras motoriska utveckling. Med begreppet miljö syftar pedagogerna på alla de olika omgivningar som barn vistas i under sin uppväxttid. För att få bättre kontroll på vad barnen kan motoriskt kan det vara bra att då och då samla dem runt en aktivitet till exempel klätterställningen för att hjälpa de barn som inte riktigt vågar själv att komma igång med stöd av en vuxen (a.a.).
4.4.2 Barn och miljö
När det gäller pedagogernas åsikter om hur barnen använder förskolemiljön för att tillgodose sina rörelsebehov konstaterades det att alla barnen är duktiga på att använda
34
den. De klättrar, hoppar, balanserar och rullar ner för kullen och använder sig av alla redskap på gården. Ingegerd Ericsson (2005:130) menar att ”[b]arn är ofta mycket bra på att välja aktiviteter som de behöver träna och som de mår bra av”. På Lindens förskola finns det ett bra klätterträd som barnen får klättra i men Caroline säger att de inte får klättra högre än att de själv kan klättra ner igen. På Båtens förskola har de också ett bra klätterträd men där har pedagogerna tagit ett gemensamt beslut att barnen inte får lov att klättra i trädet eftersom de inte är överens om vilka regler som ska gälla. Malin säger så här om hur barnen använder miljön:
Det är också individuellt många barn använder ju alla rum som finns, de använder alla rum inomhus och de använder hela gården i sin lek liksom, medan vissa nöjer sig med gungorna eller nöjer sig med en sandlåda eller att de har en sak som de fastnar för inomhus. Så det är ju väldigt individuellt men man känner att det finns någonting för alla, där är aldrig något barn som sitter tomhänt som inte gör någonting när vi är ute till exempel eller inne där finns ju någonting som kan locka.
Caroline berättar:
De testar ju sina gränser själv när vi är ute på gården och sådant. Vi har ju sådana klätterställningar de kan hänga och klättra. Nu ser vi på en flicka som har blivit 5 år att nu hänger hon, hon tar sig upp och står upp där uppe på ribban istället och där är olika höjder. Och nu över sommaren så har hon klarat av att träna upp sig så nu är hon på högsta höjden och hoppar rakt ner så de utvecklar sig själv genom att testa olika saker.
Vi tolkar det som att pedagogerna är medvetna om hur barnen skulle vilja använda och använder miljön men att pedagogernas skilda åsikter ibland blir ett hinder. Det går att konstatera att pedagogerna har en viktig roll när det gäller att visa och inspirera barnen vad de kan göra på gården och hur redskapen kan användas på olika sätt. Det gäller att vara positiv och skapa spännande situationer som lockar till olika utmanande aktiviteter för barnen (Grindberg m.fl., 2000:99).
Barnens möjlighet att påverka hur den fysiska miljön på förskolan ser ut är ytterligare en fråga som är relevant och intressant. Sara uttrycker barnens inflytande över miljön på följande sätt ”[n]ä, det har de väl inte haft så direkt men om de skulle komma med något förslag så klart vi lyssnar. Jag tror de är ganska nöjda så det är nog ingen som har ifrågasatt någonting”. Anna berättar att de har ändrat om lite på gården, då fick barnen vara med och komma med önskemål och de ville ha en lekstuga och balansbrädor. Hon
35
menar att det handlar till stor del om pengar och om det går att genomföra. Malin och Lisa berättar att barnen på syskonavdelningen har varit med och bestämt en hel del om hur deras miljö inomhus ska se ut. De har bestämt vad de olika rummen ska ha för namn, hur de ska möbleras och vad man ska göra därinne. Enligt pedagogerna har barnen även själv beslutat att de vill ha ett rörelserum med gunga, klätterstege och ringar i taket. Malin förklarar hur de små barnens inflytande kan se ut ”[v]i känner att det är lite svårare med en ettåring alla kan ju inte riktigt prata. Där ger man ungarna möjlighet att påverka hur dagen ser ut med andra smågrejor vad vi ska göra och de svarar på sitt sätt”. Vi tolkar detta som att när barnen inte säger något om miljön så uppfattar pedagogerna det som att barnen är nöjda och inte vill förändra någonting. Forskning visar att det mest framträdande när vi pratar om små barn i den svenska förskolan är bristdiskursen där det fokuseras mycket på vad de små barnen inte kan och detta bidrar till att de ofta blir osynliggjorda. Barn anses ofta vara för små och vuxna fattar beslut åt dem över deras huvud. Små barn kan ibland inte kommunicera verbalt utan visar med kroppen vad de vill, det gäller som pedagog att kunna läsa av deras olika uttryckssätt (Johanesson & Sandvik, 2009:33,49).